lördag 1 oktober 2016

De kallar mig IT-supporten

I veckan kom den här flygandes över mitt huvud till den enda mannen på avdelningen. "Vet du hur jag stoppar i simkort i min dator, Emil?" Personen som frågade stod bredvid mig och hade precis frågat mig något annat. "JAG VET!" skrek jag ilsket. I vanliga fall hade jag bara mumlat lite tjurigt, men jag har inte mött något liknande på vår avdelning på mycket länge så jag agerade blixtsnabbt. Ingen ska komma här och tro att det råder några jävla normer på vår avdelning. Här bekämpar vi normer vareviga dag. Det är den bästa avdelningen i hela världen. Synd att vi inte får vara kvar resten av våra liv.

måndag 26 september 2016

Varje vecka

Måndag kväll. Har brottats. Fyra olika personer hår svett har marinerat min kropp. Åker pendeltåget hem och tänker på hur skönt det är att inte träna imorgon. Nu är det över för den här gången. Skönt. Till på onsdag. För på onsdag är det kör. På onsdagar har jag ångest för att det är kör. Ångest för att min hjärna tror att någon ska peka på mig och be mig sjunga alt-stämman helt ensam. Varför detta skulle ske vet jag inte, men det skulle kunna hända. Jag är en dålig alt. Jag är liksom inte så bra på att läsa noter. Men jag tänker att jag kommer att bli bättre. Men allt är fint när jag befinner mig på kören. Då är det världens bästa terapi. Sen på torsdagar brottas jag igen och när jag tränat klart på torsdagen så tänker jag på hur skönt det är att jag inte behöver göra något mer jobbigt resten av veckan. På fredagar har jag ångest över att jag inte vet vad jag ska göra på helgen. Jag vill sitta kvar på jobbet hela kvällen och aldrig någonsin gå hem för det är ensamt. Sen är det helg och jag gör inget vettigt och längtar till måndagen och brottningen och glömmer bort att jag kommer att ha ångest. Sen fortsätter det så i all evighet. Om och om igen.

fredag 16 september 2016

Rumpmusklerna

Tränade två timmar igår vilket resulterade i ett rosalila blåmärke på överarmen och träningsvärk i rumpan. Vågar inte sitta på rumpan när den har träningsvärk. Tänker att det är nu musklerna i den håller på att byggas och då kan jag inte sitta på rumpan för då kommer den att bli platt istället för bullig och fina som jag vill ha den. Är medveten om att det nog inte alls är såhär det fungerar, men vågar inte sitta på rumpan ändå. Kommer förmodligen att sätta mig snart, men ju längre jag står desto mer kan jag bevara den eventuella bulligheten. Vad jag nu ska med den till. 

torsdag 15 september 2016

Jag gör helt enkelt som jag vill

Jag har börjat få yrsel när jag sitter på jobbet. Det var värst innan syster och jag drog på semester i Portugal en veckan. En dag var jag så yr att jag började må illa. Nu är det hanterbart. Så fort jag går från jobbet i sakta mak och lyssnar på ljudbok, fångar Pokemons och fantiserar så går det över. Jag tror att det är stress. Jag har en tid hos en läkare nästa vecka. Eller är det ögonen?

Annars mår jag bra tycker jag. Jävligt glad för det mesta. Fantiserar mycket. Det hjälper. Tänker inte på sånt som är svårt så mycket. Brottas och skrattar, något som inte uppskattas av alla. Skulle vilja säga att livet just nu är en fest.

söndag 21 augusti 2016

Vem är jag?

Det här med att söka jobb mitt i semestern var nog inte det klokaste jag gjort. Vad tusan vill jag? Att försöka definiera sig själv inför andra. Att definiera sina prestationer. Jag har under semestern på allvar börjat tro att jag inte är helt normalstörd. Jag har länge trott att jag har någon sorts bokstavskombination eller att jag bara är som jag är eftersom jag kommer från en släkt där det råder konstant osämja på grund av kommunikationssvårigheter, men nu tror jag mer på bokstavskombinationen. Eller nåt annat fel. Eller känner alla sig såhär? Jag vill knappt prata när jag träffar mina vänner när jag träffar dem för jag vet inte hur jag ska kommunicera med dem? Jag är svindålig på kallprat. Det känns som att vi bara pratar uppe på ytan någonstans där jag inte kan vara med.

Är otroligt glad att jag har F. Med honom kan jag kläcka ur mig vadsomhelst utan spärr och det gör inget att jag ibland låter taskig. Jag är inte elak. Jag säger bara sanningen. Som ibland låter elak, men alltså, om jag alltid gick omkring med smutsiga kläder utan att jag själv märkte det skulle jag faktiskt vilja veta det. Och om jag vet hur det på bästa och effektivast sätt plockas in i diskmaskinen eller läggs i båtar så måste jag ju säga det. Jag ser hur han lyssnar, hur han ändrar sig och medger att jag har rätt trots att jag lägger fram mina förslag på fel sätt eftersom han alltid måste protestera till en början.