söndag 12 oktober 2014

Sitcom fantasier

I natt drömde jag att jag hade lanparty med en massa gamla pojkvänner. Det var en fin dröm. Jag spelar Tribal Wars i verkligheten och avslöjar inte mitt kön för jag vill inte bli särbehandlad, vet inte om det är rätt eller fel. De flesta som spelar är killar i 20-årsåldern som refererar till oss som gubbar och kallar fienden för bögar. Vi får se hur länge jag står ut. Tänker att det här är någon sorts motpol till rollerderby-miljön som jag behöver besöka just nu.

Fluffan och jag pratar och skrattar mycket och Fluffan kallar mig en japansk tunnelbanetafsare när jag gör förbjudna saker när vi brottas hemma. Jag förklarar för honom att jag är hans flickvän.

Barnen ute på gården har börjat vinka in till oss när de vill komma in i porten, vi proppar fönstret fullt med växter och drar ner persiennen.

fredag 10 oktober 2014

Meningslös vecka

Jag har varit hemma och sjukat mig hela veckan. Var till jobbet i måndags morse och hämtade datorn för jag tänkte att jag skulle orka jobba hemifrån, men det orkade jag ju inte alls det. Så jag har sett på film efter film och spelat spel och försökt att brodera lite, men allt har känts ansträngande. Har önskat mig guldfiskar, katter och bebisar som skulle kunna hålla mig sällskap av Fluffan, men inget har har hänt. I ett obevakat ögonblick tyckte jag  att det var ett bra idé att erbjuda nytt hem till Börnhild. Börnhild kom med poste idag i ett prickigt paket som fyllde upp hela postfacket och jag hade nog kanske tänkt att Börnhild skulle få bli present till någon, men när Börnhild anlände förstod jag att hon inte alls ska få flytta hem till någon annan, en snusare som gillar att hänga med jaktlaget, hon stannar här hos mig! Britta-Kristina och Börnhild fann varandra snabbt och har nu sett på Fight Club och datat tillsammans under eftermiddagen och kvällen.



fredag 3 oktober 2014

Lantmätarhopp

Kan helt klart tänka mig att anamma lantmätarhoppet som min gångstil.

Sovmorgon

Jag vaknar klockan fem helt utan tankar som snurrar eller måsten. Så jag går upp och hänger i soffan lite och duschar varmt och läser bloggar. Det blir som en sovmorgon. Men klockan fem alltså, varför är jag fullsovd klockan fem? Måste försöka vara uppe längre på kvällarna antar jag, men det finns inget som är så intressant på kvällarna som att få gå och lägga sig i sängen. Jag ser inte på någon annan serie än TUF och broderandet är fint, men det börjar bli mörkt på kvällarna. Riktigt mörkt. Jag måste nog skaffa mig en ny fräsig dator, då borde jag kunna hålla mig vaken, eller ett nytt roligt spel till telefonen. Hade ju önskat att jag kunde läsa när jag ligger i sängen. Det är ju det jag gör i kanske tio minuter innan ögonen går i kors, för när jag ligger ner så somnar jag automagiskt. Fluffan har lärt sig det där nu. Inte lägga Linnea ner i soffan under filmtittning för då somnar hon. Äsch, jag tar väl och åker till jobbet helt enkelt. FREDAG! Imorgon flyttar vi syster till hennes egen lägenhet i Älvsjö, som hon förtjänar det.

torsdag 2 oktober 2014

Borlänge

När min vän Lena skickar länkar till hus på hemnet som de funderar på att kanske köpa och jag visar Fluffan det finaste och föreslår att jag ju kan flytta dit. Men han liksom hör inte att jag säger att jag ska bo där ensam, nä, han ska minsann prompt följa med så nu ska jag leta jobb i Borlänge åt honom, eller kanske Säter. Falun borde väl också funka tänker jag. Fantisera kan jag ju får göra.

onsdag 1 oktober 2014

Kära kropp

I måndags var mitt luktsinne ett mirakel, igår hade jag lock för öronen stora delar av dagen, vad kommer att hända idag? Kommer ögonen bli blinda eller huden överkänslig? Eller kommer smaklökarna att göra mig förundrad när jag äter lunchkorven?

Igår var jag på Umbilical Brothers och skrattade. Jag hade inte förväntat mig något alls, jag hade inte youtubat eller googlat, så skrattet kom direkt från hjärtat. Så skönt att höra F skratta bredvid mig. Dyker de upp i närheten av er så kan jag rekommendera ett besök. Jag är mycket imponerad och skulle vilja testa att göra samma sak med min syster. Så mycket de där två måste skratta tillsammans alltså.

Just nu inser jag att jag borde rakat benen. Det går tyvärr inte att ha långt hår på benen och bära strumpbyxor, det liksom kliar när jag tar av strumpbyxorna får hårstråna har inte fått härja fritt under dagen så de är sura och tvära. Lite som när jag har haft håret uppsatt i samma tofs lite för länge. Ni vet.

Längtar efter att få brodera. Kan jag kanske ta någon dags ledighet så att jag kan få brodera. Svaret är ja. Tack så mycket!

måndag 29 september 2014

Kristina från Duvemåla

Har sjungit så mycket i helgen. Har även skrubbat kakel och slängt döda växter. Har även ritat med linjal och planerat framtida broderier. Balsam för själen och allt sånt där, men jag känner mig faktiskt litegrann som en ny människa.

söndag 28 september 2014

Internet

Mamma går en ABF-kurs i social media, jag är så stolt. Och förvånad.

fredag 26 september 2014

Tack Miranda

När allt är bajs finns ändå Miranda på svtplay som muntrar upp. Det är en timme det. Vad ska jag göra sen för att minska bajsigheten? Gå till Solvalla och hoppas på att en häst äter upp mig? Vi får se. Hejdå!

lördag 20 september 2014

Lätt

Jag fortsätter gråta. Fluffan förstår inte varför jag håller på med något som gör mig deprimerad. Jag vet inte om han förstår. Är man en sån person som lyckas med allt, kan man då förstå någon som aldrig lyckas med något?

Jag tror att det hela sitter i fötterna. Det är längtan efter att få kunna det som alla andra kan. Någon gång. Att få känna mig normal. Men det kommer aldrig att hända va? Så länge jag ser på mig själv som handikappad kommer jag aldrig att bli normal. Det kanske inte ens hjälper att jag tänker att jag är normal. Ärren kommer alltid att sitta kvar. Det kommer alltid att göra ont. Och om jag någon gång får barn så finns det risk att det barnet hamnar i samma sits. Jag vet inte om jag vågar ta den risken.

Jag orkar inte.

Misslyckanden

Vaknar med ont i fötter, huvud och käkar. Det svåra just nu är att försöka tänka att jag kommer att lyckas. När hela livet har varit en förväntan om att misslyckas är det svårt att vända den tanken. Men jag har ändå tänkt att allt kommer att ordna sig till slut, men några stordåd kommer jag aldrig att utföra. Jag kommer knappt att synas eller ta plats, jag kommer att förbättra situationen för människor i min omgivning ett litet tag, men sen kommer jag att vara borta. Nästan obemärkt. Som så många andra.

Jag känner med bakfull trots att jag bara tog en smutt på Fluffys öl. Jag trodde inte att det skulle bli så jobbigt den här gången. Förut har jag bara gett upp utan strid. Nu så vill jag inte ge upp, men det är så mycket som är svårt. Tittar på syster under träningen och ser ett litet leende på hennes läppar, det är där hela tiden, hon dansar fram på rullskridskorna helt orädd. Varför har jag född med ett monster i huvudet som hela tiden måste berätta för mig hur dålig jag, att jag aldrig kommer att klara det, att jag är ett misslyckande. Kommer alltid att vara, försök inte att ändra på det.  

fredag 19 september 2014

Besvikelsedagboken

När syster ser på mig efter träningen och jag ser hur besviken hon är. Även hon har gett upp hoppet om mig.

Efter första övningen som är helt enkla plog-stopp, som jag inte är bäst på, men det funkar, så skakar jag i hela kroppen. Det är något som är fel, kroppen är alldeles för trött. Sen blir jag sittandes resten av träningen och inser att jag aldrig hade klarat av att vara med. Inte idag.

torsdag 18 september 2014

Hej lilla träningsdagboken!

Jag har väl inte tränat så himla mycket den här veckan. Cyklat två gånger till jobbet och så åkte jag rullskridskor i garaget i tio minuter igår och det liksom kändes ganska bra trots att det bara var tio minuter.

Idag var hälften av min arbetsgrupp på yoga på plan 15 på jobbet och det var svettigare än vad det brukar vara, men det kändes bra. Det är bara fötterna som gör så ont att jag ibland måste ta en paus och skaka dem. När jag kom hem åkte rullskridskorna på och jag hängde lite i lägenheten och gick sen ner i garaget en stund och det kändes även bra idag. Jag har liksom börjat tänka att det är kul. Inte att jag åker för att jag måste klara något sorts test, utan att jag åker för att det är kul. Och bara genom att jag ändrar den lilla inställningen så blir det ju genast kul.

Det blev liksom för mycket där någonstans i helgen, men i tisdags pratade jag av mig med min kollega och sen kändes allt helt plötsligt mycket bättre. Jag tänker köra på, men är det något som inte känns kul så tänker jag inte ta i det.

Nästa vecka är det konferens med jobbet och med rollerderbyn och däremellan ska jag träffa min coach.

Det bästa just nu är att jag har fått sju nya kollegor och de är så himla mysiga. Det är ashärligt att få träffa skitbra brudar på jobbet varje dag. Igår satt tre av dem och trängdes bakom min rygg och tittade på när jag jobbade och jag började fantisera om att vi skulle börja fläta varandras hår och berätta om hur dumma alla killar alltid kommer att vara. Får se vad som händer på konferensen nästa vecka. Lekar och vin finns åtminstone på schemat.

onsdag 17 september 2014

Mitt så kallade liv

Min kille är som någon jävla Jared Leto-karaktär som bara sitter i soffan och ser svår ut och spelar gitarr. Jag vet vilken serie jag verkligen måste se som kommer att lösa alla mina livskriser i ett nafs.

M ringer och berättar om en tjej hemifrån som tagit livet av sig och jag tror litegrann att hon ljuger. Men vem ljuger om självmord? Overklighetskänslor.

tisdag 16 september 2014

Ölkorv

Idag åkte jag från jobbet vid tre och har sedan jag kom hem glott konstant på luren och ätit ölkorv. Bestämde med syster att vi skulle rulla idag, men nu skiner jag nog i det. Jag tänker göra allt precis som jag vill, när och om jag vill. Det brukar inte bli någon framgångshistoria, men jag måste försöka överleva på något sätt. När det liksom är roligare att vara på jobbet än att ha fritid, då är det något som är jävligt galet. Så nu ska jag läsa ett tag och sen äta mer korv. Det får den här dagen att kännas som den bästa på mycket länge.