måndagen den 21:e april 2014

Storm

När vi sitter och väntar på tåget ringer F och meddelar att han nog inte kommer att vara hemma när jag kommer hem. Inte verkar det finnas någon mat hemma heller. När vi lagt på smäller det till i mitt huvud, det blir tjockt och kladdigt, jag sväljer och sväljer men gråten vill bara upp och mamman och systern undrar vad som är fel, men jag har inget rakt svar. Jag vill bara inte åka från mamman och pappan och vännerna och skogen och jorden och bebisarna som snart kommer. Jag vill inte hem till ensamheten i staden, den eviga ensamheten, som jag avskyr den. Sån himla tur att jag har ett jobb.

söndagen den 20:e april 2014

Bästisar

Om jag skulle påstå att jag har några bästisar så skulle jag vilja påstå att jag träffade två av dem idag. Såna där självklara personer som jag bara njuter av att vara i närheten av och sitta och lyssna på, som två fantastiska karaktärer i en film. Helt plötsligt känns livet litegrann som en film när vi får klappa höna och solen skiner och katten heter Carina Berg eller Carina Berg flyttar in, och fåren bräker i hagen och jag vill inte alls åka tillbaka till stan, jag vill stanna där med bästisarna i filmen som skulle kunna vara mitt liv, men inte är det. Eller det är mitt liv där och då, men den filmen snart slut.

Jazzbyxan

Kommer ni ihåg förr i tiden när alla hade jazzbyxor? Vad hände med jazzbyxan? Lever den?

8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…

Men alltså, att få alla att förstå att kvinnor och män är samma lika. Hur svårt ska det vara? Att alla förtjänar samma respekt, lön och liv.

En killle jag gillar

F är den enda person som någonsin sagt till mig att jag borde vara tuff och modig istället för rädd och skämmig. "Snälla Linnea, var inte så skämmig." Jag förundras och skäms lite extra över att han ser att jag kryper in i mitt skal och vill egentligen bli lämnad ifred. Men så låter jag honom få försöka lära mig saker som min kropp inte klarar av, för den har alltid trott att den inte klarar av. Han är hård, men jag tror att det är precis vad jag behöver. Han sparkar mig på smalbenen så att jag får blåmärken och brottas med mig tills jag inte orkar mer och kvider. Jag har så dålig kroppskontroll och jag beundrar F, vi uppfinner saker tillsammans. Han jobbar hemifrån när jag är sjuk och låter mig få vara med för han vet att jag har ögon som en hök. Han litar på mig.

Jag älskar F. Jag älskar ungefär nästan allt med honom. Det här med att krydda maten från en halvmeter är inte min favorit när det efteråt ligger peppar och salt över hela köket och knastrar under strumporna. Jag träffade F första gången 2007, det betyder att jag nästan känt honom lika länge som Vivi. Precis när Vivi och jag hade flyttat ihop i Årsta blev jag kär i F första gången. Det var 2008. Jag grämde mig så. Jag ville att F skulle träffa någon annan så att jag kunde glömma honom. Jag fick som jag ville, men sen några år senare stod vi plötsligt där båda två ensamma och jag tänkte att jag testar väl då. Jag älskar F för att han om han fick skulle hålla om mig dag ut och dag in. Jag älskar F för att hans favoritRobyn-låt är Love Kills. Jag älskar att han låter mig välja musik när vi är hemma som han sedan spelar gitarr till eller spontandansar till trots att han är en kille som egentligen älskar Metal och ond bråd död. Jag älskar allt som han lär mig, att vi kan diskutera politik och bli nästan osams men ändå respekterar varandras olika åsikter. Jag älskar att F vill vara med mig trots att jag är rädd och skämmig, att han låter mig sätta upp precis de tavlor jag vill på väggen trots att de är töntiga. Jag älskar att han ser att jag gråter när tårarna inte har hunnit upp till ytan ännu. Jag älskar att vi fortfarande är nykära trots att det har gått snart sju år sedan vi träffades för första gången. Jag älskar att vi har en lång historia, att vi har bråkat så mycket, att han varit med mig när jag opererade bort mina cystor, att vi blev gravida och det var fantastiskt, men en självklarhet att inte behålla något barn. Jag älskar att vi leker introleken när vi åker bil. Jag älskar att han är fullkomligt ointresserad av fotboll. Jag älskar att han har längre hår än han någonsin haft. Jag älskar att han är mer fåfäng än vad jag är. Jag älskar att han inte låter mig gå ut i mjukisbyxor. Jag älskar att han kommer hem efter jobbet på fredagarna och spelar gitarr barfota. Jag älskar att han drömmer om ett hus tillsammans med mig. Jag älskar att han är den som inte säger ett knyst till mig på mornarna för hans morgonhumör är så uselt, men istället visar mig bilder på gulliga katter och hundar som han hittar på internet under sin morgonsurfning. Jag älskar att han pratar om sin flytt från Sollentuna som att det skulle kunna ha varit något svårt(han är uppvuxen i Sollentuna, flyttade till Sundbyberg och nu bor han i Bromma, medan jag flyttade till Östersund från Leksand när jag var 20 där jag inte kände en jävel). Jag älskar att han är så kreativ, att han skapar saker, att han spelar musik, skapar musik, bygger appar, brottas och brygger öl. 

Åsrsredovisningslängt

Så har jag sovit tio timmar och ligger kvar i sängen för det finns ju inte så mycket roligt att göra när ingen annan är vaken. Måste åka till Rönnäs och titta på lamm tror jag. Lite senare. Ligger liksom och fantiserar om den där årsredovisningen jag ska ta hand om på måndag, och alla de där breven jag ska skicka. Åh, du ljuva kontorsjobb!

lördagen den 19:e april 2014

Påskens höjdpunkt

Syster och jag satt på kökssoffan och såg på Allstars-Rocky streamen som hela tiden hängde sig och så fort boutet var slut så dog påsken. Klockan är nu 21.42 pip och jag ligger i sängen för jag kan inte komma på något jag vill göra. Eller jag skulle kunna tänka mig att ta en promenad, men det är ju paddor ute såhär dags så efter gårdagens skärrade språngmarsch runt byn är jag inte så sugen faktiskt. Skulle kanske kunna tänka mig att cykla in till noret och dricka en öl, men det är fortfarande mörkt och kallt och cykelbanan invigs först den 4:e juni. Jädrar vad vi ska cykla på cykelbanan då, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Syster och jag skrattar mycket åt att vi lyckas byta ämne ofta vid matbordet genom att säga "nu byter vi ämne. Ida, vill du välja något på bokstaven B?". De sämsta bokstäverna är A och M, Alliansen och Moderaterna. 

7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder

Jonas Gardell - vet inte ens om Jonas är feminist, men han har varit viktig för att få mig att förstå att alla är lika inför gud, eller nåt.
Sonja Jönses - vikarierande syslöjdsfröken på låg- och mellanstadiet. Så vass. Så rädda alla var för henne. Jag älskade henne. Älskar. Måste skicka vykort och tacka om hon fortfarande är vid liv. Tror det, hoppas det.
Lena Törneman - Min klasskamrat som kom till oss i tvåan på gymnasiet och stack ut. Så tuff och snygg. Hockeybögarna hatade henne, jag älskar henne för att hon skavde på dem genom att vara snygg men helt ointresserad av dem.
Spice Girls - Alltså, du får säga vad du vill om Spice Girls, men de lyfte liksom upp girl powern i media och gjorde mig lycklig.
Bengt "Fisken" Ohlson - Idrottslärare på högstadiet och gymnasiet. Fisken var under en period tränare för damlandslaget i hockey och jag vet inte om det var därför han såg oss tjejer under idrottslektionerna och behandlade oss som jämlikar, det var fantastiskt, det hade aldrig hänt förut. Jag längtade efter idrottslektionerna med Fisken.

Kärleken

Igår ringde F när jag gått och lagt mig, han är hos sina föräldrar på landet och jag är hos mina på det riktiga landet, och jag har aldrig hört honom prata med en så snäll röst. Vi pratar ju så sällan i telefon så det blir ofta väldigt stelt och konstigt och handlar mest om olika tjänster som ska utföras. Blev nästan lite chockad över snäll-rösten som helt plötsligt kom fram. I torsdags åt vi lunch på Vigårda och pussades sedan i Kungsträdgården efter att vi pratat om husköp. Overkligheten. Jag är ganska övertygad om att F och jag aldrig kommer att bo tillsammans i ett hus, det vore bara för himla overkligt, men tanken är fin. Otroligt fin. Tycker ju fortfarande att allt är overkligt, att det liksom går att vara tillsammans med en person såhär länge utan att tröttna, och att fortfarande förundras över saker med den andra personen, att det fortfarande finns saker att lära sig om den andra personen, det är fantastiskt. Att jag märker att jag utvecklas i vår relation, att jag blir modigare, och jag ser hur han ser det. Att han peppar och stöttar och tror på mig så mycket att jag sen stolt som ett barn kan visa för honom vad jag lärt mig. Overkligheten.

Barcelona

Den sista maj möter Stockholm BSTRDs Barcelona i Barcelona så syster och jag bokade resa och boende för flera månader sedan. Jag hoppas såklart att syster får spela, jag ska mest bara ha semester, men igår pratade vi om att jag också ska ta med mig skejtsen så att vi kan åka tillsammans i solen. Sjuk grej. Jag har aldrig varit i Barcelona så det hela ska bli mycket spännande, en blandning mellan turistande, rollerderby och solsemester. Som jag längtar till det kalaset alltså. F håller sig snällt hemma och sparar sina pengar till det där huset som han drömmer om.

fredagen den 18:e april 2014

Påskfireri

Avslutade kvällen genom att springa genom byn med syster och skrikskratta åt paddorna som också envisades med att vara ute på kvällspromenad. Jag var helt svettig när vi kom hem. Annat var det under mindfulness promenaden vid hade under eftermiddagen nere vid bäcken i Paradiset. Ja, det heter faktiskt Paradiset. Paradiset ligger alltså i Heden, Leksand om någon springer omkring och letar efter det.

Matildan var här några timmar på dagen och satt i köket och pratade, jag hade plockat med mig hennes dator från stan så jag fick både vinare och påskägg som tack. Det lönar sig att vara dumsnäll ibland.

Är orolig inför imorgon då det är bout i Visättrahallen, försöker verkligen att inte bry mig om det för jag har ju påsklov minsann, men det blir en asfet match så skulle någon råka vara i krokarna tycker jag att ni ska ta er dit. Jag förstår ju att de som ska spela är nervösa, jag är nervös, och eftersom det är världens nionde bästa lag som kommer för att möta Stockholm Allstars så känns det så himla viktigt att det blir ett skitbra bout för alla. Har vi verkligen ordnat allt? Jag har inte riktigt varit mig själv sedan högsäsongen på jobbet, känner mig fortfarande ganska luddig i hjärnan, liksom lite rädd för att bli överhettad och krascha hela tiden så jag går inte på maxfart som jag brukar och det gör att jag inte har full koll eller agerar helt transparent som jag annars alltid försöker göra. Som tur är hänger inte allt på mig, vi har ett asbra gäng som styr med hemmamatcherna så jag är säker på att allt kommer att gå fint. Syster och jag ska kolla på streamen, jag längtar. Får hjälp med streaming av värsta proffsstreamar-teamet. Tack för det! Är oerhört tacksam över att få vara en del av det här, i juli ska jag ner till Borås och volontära på SM, det blir också superroligt. Ah, mycket roligt finns det att se fram emot.

torsdagen den 17:e april 2014

Sommar utan män

Jag vet inte vem det var som tipsade om P1 Dokumentären Sommar utan män av Louise Jacobsson. Den är helt fantastisk. Ni måste lyssna om ni inte redan gjort det.

 

Dum och ful

Den eviga förväntan att någon ska skratta åt mig. Att jag skickar ett mail som personen på andra sidan inte förstår, att jag ska prutta när jag tränar, att jag ska skriva något osmart här på bloggen som någon kommer att fnysa åt. Denna jävla förväntan att få höra att jag är dålig, vad jag avskyr den. Varför bor den överhuvudtaget i min kropp? "Sluta vara rädd och skämmig", säger F, "var tuff istället". Men jag vet inte hur jag slutar. Jag har varit rädd sedan jag var åtta år.

tisdagen den 15:e april 2014

Vardagsbild

Idag tränade jag sådär så att benen skakade när jag gick hem från pendeln och ändå kände jag mig inte speciellt nöjd utan passade på att fälla en liten tår innan jag kom hem till F. Personlig tränare är skiten, en som ger bort presenter och propsar på att jag ska gå och köpa en tennisboll att mjuka upp fötterna med när jag sitter på jobbet. Så oplanerat att det skulle bli så bra att gå och träna med Jo.

Känns som att klockan är midnatt för jag har tunga tunga ögonlock och ögon som svider. Imorgon finns planer på att cykla till jobbet, hoppas att benen bär.

Igår åkte jag rullskridskor på gatan och kryssade mellan de elaka små gruskornen. En gullig tjej med skateboard pratade med mig och önskade mig lycka till.

Jag vill inte åka ifrån F över påsk.

Tråkigt, tråkigt, tråkigt

Tycker att allt är så tråkigt att jag bara vill böla på jobbet. Det blir kanske bra med påsk till slut.