onsdag 2 september 2015

Sovmorgon

Jag tar sovmorgon så ofta jag kan, men övertidstimmarna från vintern verkar ändå inte minska i någon rasande takt. Sovmorgon innebär inte att jag sover. Det innebär att jag går upp vid 6, väntar på att Fluffan ska gå upp så att jag kan krypa tillbaka ner i sängen och vila. Fluffan hävdar att det är mina sovmorgnar som gör mig seg och trött, jag hävdar att det är min hjärna som försöker berätta för mig att snart är det januari igen och då måste jag ta hand om mig själv annars kommer jag att gå sönder.

Idag ska jag faktiskt till tandläkaren och leta efter hål. Väntar fortfarande på mitt livs första hålborrning, blir det av den här gången kanske? Det är såklart inget jag önskar, men jag fattar ju att det måste hända någon gång.

Ikväll blir det brottning på Fluffans klubb med Fluffan som lärare, det är lite konstigt men samtidigt ganska tryggt att ha sin bästa person där som vakar över mig. Det känns som att Fluffan litegrann vill vara där och kolla hur det går för mig. Förra terminen körde han knappt några nybörjarpass. Planen är ju kanske inte att jag ska fortsätta med det där utan mest lära mig grunderna, för det där är ju Fluffans grej och jag vill inte inkräkta på brottningen för mycket. Han får bestämma hur mycket jag får vara med. Jag har ju min andra budo, boxning och anti-gravity yoga att träna också.

Igår plockade jag bort alla saker som samlats på hög under semestern i hopp om att finna lite harmoni. Tror faktiskt att det fungerade. Skulle behöva göra mig av med en massa saker, är alldeles för bra på att samla på mig prylar.

Nu ska jag fortsätta vila.

söndag 30 augusti 2015

Men nää..

Den där peppen försvann. Allt försvann. Jag har brottats på, riktigt alltså, och tänker fortsätta med det. Sjöng i kör i en och en halvtimme igår och det var jävligt fint och mysigt. Sånt där är ju bra, men jag orkar inte med världen mer. Hur återfås hoppet om mänskligheten?

torsdag 20 augusti 2015

Hybriiiiis

Så har jag möte med chefen på tisdagen men missar det för jag är alldeles för upptagen med att färga håret lilarosa hos frisören i fyra timmar. Så bokar vi om till torsdag morgon, men det blir ombokat för vi måste ha möte med en sån där viktig person(man), så mötet blir efter klockan  15 samma dag, idag, torsdag. Det är torsdag och jag ska åka tåg klockan 17.45 till Leksand för på lördagen ska finaste Jojo gifta sig i Leksands kyrka, jag ska ha leksandsdräkt och rosa hår och farmor kommer första att muttra i sin grav, sen kommer hon att förstå och jubla. Eller så kommer hon inte att bry sig för hon är i himlen och har sex med en ashet man/kvinna(det är vad jag skulle göra om jag var död och bodde i himlen).

Chefen tycker att vi ska dricka vin och vill chefen dricka vin på en torsdag så dricker jag vin på en torsdag. Jag gillar ju vin. Alla gillar vin. Nästan. Chefen beställer in två glas champagne och säger "skål, jag vill gratulera till din befordran". Jag säger "Tack snälla" på det där sättet som låter som att det inte kommer från hjärtat, den där rösten som är teater, men jag menar det. Har numera börjat lägga till "nu låter det som jag inte menar det, men jag menar det". Jag lägger inte till den här meningen idag för jag har liksom inte kopplat varför vi ska dricka champagne just precis nu men jag jublar inombords och känner hur jag ääääger. Sen dricker vi vin och pratar om viktiga saker som mynnar ut i mindre viktiga saker och det är antingen alkoholen eller det vi pratar om som får det att kännas som att det ska bli så jävla jävla kul den här hösten.

På tåget sitter jag i första klass med alla gubbiga som sitter med sina jobbdatorer och ser ut som de jobbar, men egentligen lägger de patience. Sjukt. Känner hur jag liksom ääääger dem alla, jag är yngst i hela första klass, 33 fräscha år, och de sitter och spelar patience på sina jobbdatorer. Går och köper vin, hela världen ligger framför mina fötter och den,  världen alltså, är skitfin i den låga kvällssolen.

Så, vad gör jag nu? Snälla låt mig få fortsätta få sväva på den här ägiga känslan ett tag, den behöver inte vara där helt konstant, men den kan få ligga där i bakgrunden och skimra till ibland, jag behöver så mycket lite extra energi och glädje. Alla behöver den.

söndag 16 augusti 2015

Dina andetag

Fluffan somnar i soffan. Han somnar alltid i soffan. Allt som oftast går jag och lägger mig innan det händer. Nu är jag vaken och ligger på andra sidan i den stora soffan och lyssnar på andetagen som gör mig varm och trygg i hela kroppen. På andra sidan gatan pågår ett födelsedagskalas som låter hela vägen in till oss, Fluffan hör inte, han sover med magen full av korvbröd och ost som jag matat honom med eftersom det var det finaste jag kunde komma på att ge honom just ikväll.

Jag vet allt om ensamhet. Ibland tänker jag att den här ensamheten gjort mig så okräsen. Jag har aldrig haft många vänner omkring mig, det har fört mig in i männens armar. Män/killar har varit de som velat vara med mig och det är där jag hamnat. The dark side. Alltid i  förhållanden, för männen vill ha mig, vara med mig, inte kvinnorna. Av de flickvänner jag har är de allra flesta barndomsvänner, skolkamrater, de andra vet jag inte hur man närmar sig. Jag förälskar mig så lätt i personer, uppslukas, vill veta mer, vara nära, kanske det är skrämmande. Kanske ensamheten gör mig manisk. Jag har haft turen att få en ny kollega som inte blivit rädd, som kommer på kalas och som pratar med mig på morgonen på jobbet om allt och intet. Det är kanske då jag inte är farlig längre, när jag öppnar mig. Jag önskar att ensamheten inte vore så skrämmande, att det kunde kännas fint och tryggt att vara i ensamheten. Kommer det någonsin att kännas så?

Jag fortsätter lyssna på Fluffans tunga andetag och önskar att tryggheten kunde bero även när han inte är nära.

Limpan ser på nyheterna

Rusar in till Fluffan som spelar datorspel och jag är ursinnig över att människor dör i Medelhavet och slåss i södra Europa och på Kos för att får komma till bättre ställen, och i Sverige brinner flyktinganläggningarna. Rosenrasande.

Och så Kina, så många människor som dött och som förmodligen kommer att bli sjuka och det där som brinner, det drabbar inte bara Kina, det åker rakt upp i atmosfären och trasar sönder vårt klimat. Vilken jävla skitplanet vi lever på. 

"Titta inte på nyheterna", säger Fluffan.

onsdag 12 augusti 2015

3 minutes of fame

Att spela in en film en onsdag med människor man älskar, skratta så man gråter och inse att kroppen som man själv ser som en barbapappa inte alls ser ut som det på film. Den är faktiskt ganska gullig och rolig. Inte alls blobbig utan faktiskt ganska mycket mer Beyoncé. Så himla konstigt och fantastiskt. Jag har vänner. Underbara och fantastiska. Tack!

lördag 8 augusti 2015

Eventuellt

Är förmodligen sämst på att vara ensam. Saker jag gör när jag är ensam:
1. Spelar MS Röj(ja, det finns till telefonen)
2.  Blir full
3. Skickar monologer på whatsapp till Fluffan som jag aldrig får svar på.

fredag 7 augusti 2015

Ensamheten

Fluffan åkte till Dublin igår och jag förvandlades till den ensamma lilla grå musen.

Åkte ensam och badade idag och kunde bara tänka på hur himla ensam jag kände mig. Gillar nog regn bättre än sol. När det blir sol vill jag bada och leka. Liksom cykla ner till dammen och bara hänga, som när vi var barn. Jag behövde inte vänta länge alls på att någon skulle dyka upp för att hitta på vattenlekar med en eller spela kort eller killa en på ryggen. Vill bestämma att alla jag känner badar på samma ställe så att jag inte behöver fundera så mycket på var jag ska ta vägen. Eller kan jag inte bara hitta en person till som kan vara min person när Fluffan och systern är upptagna. Kanske ska stoppa in en kontaktannons i tidningen efter en random pensionär som kan hänga med mig. Det kan vara nåt. Någon som gillar att brodera och som är klok.

torsdag 6 augusti 2015

Städdag

Sitter och väntar på att Fluffan ska åka till Dublin på träniningsläger och lämna mig ensam till på söndag.

Igår frågade Fluffan om vi ska ha städdag. Jag kunde inte låta bli att fnissa. Nu är alltså gränsen nådd för hur smutsigt vi kan ha det här hemma. Trist att jag ska ha kalas på lördag och kommer förmodligen inte kunna låta bli att städa lite innan dess.

Kalaset förresten. Ingen vill komma som vanligt, fattar att det är dåligt den här tiden, men ändå sorgligt att bjuda 60 personer och bara 5 tackar ja. Äh, det är gör inte så mycket, vill mest ha en anledning att baka saker, köpa massor av chips, tända upp uteplatsen på kvällen och dricka sangria under filt. Alla är välkomna!

torsdag 30 juli 2015

Syster Kanin

Igår när vi kom hem från landet spelade Fluffan datorspel i ungefär åtta timmar medan jag låg på soffan. De fyra första timmarna stirrade jag mest ut på regnet. Sen började jag tänka på att jag skulle ha kalas och tänkte på att jag borde städa. Passerade min nya broderilampa med förstoring och stoppade i sladden och tände den. Var genast tvungen att pröva den och blev skitlycklig över att jag inte behövde kisa för att se vad jag höll på med. Det fina tygets väv uppenbarade sig helt fantastiskt fint framför mig tillsammans med mina torra sommarhänder. Testade att brodera litegrann och kände mig genomlycklig en stund innan Fluffan tyckte att jag skulle komma till bordet och få mat. Känner mig som ett litet barn som inte vill sluta leka när Fluffan har lagat mat och jag bara kan gå och sätta mig till bords och får allt serverat.

Precis när jag satte mig kom jag på att det fanns en möjlighet att jag kunde ha fått brev från min brevvän, jag skrev till brevvännen för två veckor sedan och om brevvännen varit snabb kunde ja ju ha fått svar, så jag frågade om lov att få gå och hämta posten och så gick jag ner till postfacket och återvände med ett kuvert som det stod S. Kanin på. YAY, utropade Fluffan, pysselbrev, kvällen är räddad. Det är fint att han kan glädjas med mig trots att han inte kommer att få läsa brevet. 

Jag började svara på brevet redan under kvällen, men kände att jag liksom bara skrev och skrev och kommer inte riktigt någonstans för jag har saknat så mycket att skriva på papper, eller skriva överhuvudtaget, att låta hjärnan bara vandra fritt och skriva det som kommer till mig, det var så den här bloggen fungerade förut. Så jag hoppades på att kunna låta hjärnan vandra lite fritt här på morgonen innan jag återupptar brevskrivandet så att min kära brevvän inte får en hel bok till sig. Då får jag förmodligen aldrig något svar.

Jag rekommenderar pappersbrev. Det räcker litegrann med att bara skriva hej hur mår du? så har den andra personen helt fria tyglar att på tio sidor eller fler berätta om hur den mår. Jag älskar pappersbrev, jag älskar att läsa pappersbrev och skriva pappersbrev. Är detta ett hipstrigt uttalande?

Bokrecension

Jag har läst Magical Thinking av Augusten Burroughs.

Jag brukar ju inte skriva bokrecensioner, jag kan säga om jag tyckte att en bok var bra eller dålig, men sen så vill jag inte uttala mig längre. Olika människor tycker olika saker. Det här är inte en bokrecension så mycket.

Jag tyckte inte om Magical Thinking, kanske var det fel tid i livet att läsa den, jag tyckte att det var som att se på en halvmedioker sitcom medan jag broderar. Jag fnissade två gånger. Magical Thinking handlar om Augusten Burroughs liv, inget speciellt alls med det, Augusten är bra på att berätta om sina sjuka tankar, men jag tyckte inget var speciellt häpnadsväckande. Jag tyckte att Lena Dunhams Not that kind of girl var roligare, kanske för att igenkänningsfaktorn är större med Lena än med Augusten som som visserligen också har någon sorts kroppspanik, men jag lär mig ingenting, det finns ingenting som jag kan ta med mig från boken ut i livet.

När jag behöver en bra bok att läsa så uppsöker jag Linn och kollar vad hon tycker att jag ska läsa, eller inte läsa. Hittills har alla tips varit bra, i det här inlägget skriver Linn att Magical Thinking och Socks are not enough är de roligaste böckerna. Jag fullkomligt ÄLSKAR Socks are not enough, kanske var därför förväntningarna på Magical Thinking lite för höga. Kanske. (OBS! vet att Linn inte var förtjust i Not that kind of girl, så helt blint kan jag kanske inte följa boktipsen från Linn. Hej Linn, om du läser det här, jag gillar dina boktips en massa, tack för allt bra du tipsar om, och allt dåligt. Kram!)

Så, slutsats: om du vill skratta asmycket läser du Socks are not enough och om du inte vill skratta så mycket läser du Magical Thinking. Och om du inte läst Not that kind of girl så tycker jag att du ska läsa den och tycka att den är skit eller tårtbit.

Nu ska jag läsa Kära Liv och Caroline, jag har redan läst ett par sidor och älskar redan, synd att den här semestern bara har två dagar kvar.


onsdag 29 juli 2015

Den stora brödätardagen

Redan när vi åkte ut på landet bestämde vi oss för att en dag äta mackor till middag. Är det semester så är det. Samtidigt lyssnade vi på Joe Rogans podcast som hade besök av Ronda Patrick. Säga vad man vill om Joe Rogan, ni vet han som var programledare för Fear Factor för en massa år sedan, men han kan snacka med inlevelse och trots att det blir en hel del saker som osar av sexism och rasism så säger han ibland vettiga saker och speciellt intressant blir det när Ronda Patrick är på besök. Hon är någon sorts professor som håller sig uppdaterad kring alla kroppens funktioner, hur vi bör äta och leva för att bli tusen år gamla typ. Jag sväljer inte allt hon säger, men det är intressant. Nu pratade hon mycket om hur bra det är att ha en välmående mage, att en dålig mage påverkar en psykiskt och kan leda till depression bland mycket annat.

Ja, och så hade vi vår brödätardag, jag blev helt apatisk redan efter lunch där jag pillade i mig några bitar baguette till grillspetten. Trodde det var för att jag sovit för mycket, gått fullkomligt in i semestermode osv. När vi gick ut i skogen för att leta svamp ville jag hela tiden lägga mig ner och sova i mossan. Sen började Fluffan undra vad det var för fel på mig. Jag var så låg men märkte det inte själv. Fluffan försökte  klappa och pussa på mig, men jag ville bara att han skulle lämna mig ifred. När Fluffan för tionde gången frågat mig varför jag verkade så deppig och jag svarat att jag inte alls var deppig, för jag kände mig inte deppig, bara oentusiastisk och trött, kom jag att tänka på vad Ronda hade pratat om, och det är så klart inte helt säkert att det var brödet som sänkte mig så totalt, men det finns en möjlighet. Under natten var magen som en hård boll full av gas, jag låg vaken och masserade den och vred och vände. Vill göra nummer två, men det var helt stopp.

Idag har jag mått mycket bättre. Har varit på brödet igen, men har även ätit mer annan mat så att inte det bara ska bli deg i magen. Så länge det finns bröd så äter jag det, för det smakar gott.

Jag är inte glutenintolerant, jag har IBS. Jag reagerar på precis samma sätt om jag äter pasta, men pasta är inte alls lika gott som bröd. När det där fina brödet är slut kommer det dröja mycket lång tid innan jag får för mig att äta en middag bestående av olika sorters fantastiska mackor(svampmacka, leverpastejsmacka, rostbiffsmacka). Det smakar gott, men det är inte värt det. Jag har fortfarande inte fått göra ett ordentligt toabesök.

tisdag 28 juli 2015

Sömn

Sover som aldrig förr. Skyller på att jag är avslappnad och mår bra. Det finns inga måsten. Fluffan är lite orolig när min handlingskraft är så låg, men vi vet ju att den bara vilar.

Lyckades ändå skruva ihop en ikea-säng på egen hand i söndags och har assisterat Fluffan i dammsugning av fönster och tak här på landet.

Igår roade vi oss med att samla ihop sniglar som vi sedan eldade på bål när det blev mörkt. Ett offerbål. Fluffan gjorde en pentagram-mandala som vi placerade bålet på. Har önskat oss superbra saker.

lördag 25 juli 2015

Säl!

Vi såg en säl. Den var mycket större än vad jag trodde att sälar skulle vara i den stockholmska skärgården. Vi har haft två jättefina dagar på sjön och jag har smort in mig så jag nästan inte alls har bränt mig. Idag gick vi för segel nästa hela vägen från Högmarsö hem till bryggan och precis när vi skulle angöra bryggan mulnade hela himlen igen och det började blåsa. Jag saknar mest att det inte finns någon vanlig toalett på båten, min mage är arg och gör ont. Vi vilar upp oss just nu så att vi ska orka äta middag med Fluffans föräldrar här ute på landet innan de åker hem till stan och lämnar oss ensamma här ett par dagar. Hoppas på en massa regn så vi kan sitta och läsa inne vid brasan.

torsdag 23 juli 2015

Ut mot ett hav

Vi är på segelbåten igen. Jag har längtat så. Ska sova vid bryggan i natt och sen åker vi ut. Utropade min glädje så fort vi burit ombord all vår packning, Fluffan kallade mig för sjöbjörn. Fryser en del, men njuter av vågkluckandet och att vi sitter här och dricker vin, tittar på sjökort och pratar om föräldrar, BJJ och rollerderby. Tack!