fredag 3 mars 2017

Unna sig

Idag gick jag från jobbet tidigt och ställde åkte till Moderna museet. Jag skulle in i Eric Ericsson-hallen för att vara med på Marina Abramovic performance. Kön var redan lång när jag kom. Jag gick in på Moderna och åt min matlåda och kissade och när jag kom ut igen var kön ännu längre. Jag tyckte att jag hade klätt mig varmt, men tydligen inte tillräckligt. Jag frös av att titta på de andra människorna i kön, de som inte hade mössa, de som inte hade vantar, de som hade jeans med hål i, de som hade hade tunna små tygskor. Jag höll mig sysselsatt genom att lyssna på två halva poddar och tänka på vad jag skull göra om jag behövde kissa. Två och en halv timme senare var jag längst fram i kön och fick springa och kissa innan jag skulle bli insläppt. Då började jag frysa så att jag skakade trots att jag hade mycket bättre kläder på mig än många andra.

17.50 var klockan när jag kom ut. Jag såg att tiden gick när jag var där inne, för det började skymma utanför fönstren. Så meditativt och lyxigt och skönt att vara där helt ensam, för hade jag varit där med någon hade jag förmodligen inte kunnat slappna av helt utan tänkt på den andra personens behov och vilja. Det är svårt att bara tänka på mig själv.

Jag hade kunnat stanna mycket längre för att slippa klocka och telefoner ett tag till, men jag var fortfarande frusen när jag kom ut så ett varmt bad lockade mig att åka hem.

Funderar på om jag ska försöka åka dit något mer i helgen, med ännu varmare kläder.


torsdag 2 mars 2017

Tryggt och så

På något jävla vänster känns det fortfarande som att äventyret väntar runt hörnet. Jag känner mig fri. Nu vet jag vad jag ska göra när mars månad är slut. Jag ska vara kvar på samma företag, men göra något helt annat. Ändå känner jag mig fri. Allt blir ju ändå ganska nytt och spännande men samtidigt tryggt, med samma lunchyoga och samma frukostcroissanter under PMSen.

söndag 26 februari 2017

Helgen vecka 8

Allt är som vanligt. Det är söndag och jag vill bara att den ska vara över så att jag kan åka till jobbet igen där jag vet vad jag ska göra. Kanske får jag också brottas lite imorgon. Jag skulle egentligen vilja brottas varje dag. Om brottningslokalen bara låg lite närmre. Det är skitnervöst att gå dit varje gång, men det är kul att vara där och huvudet känns så mycket lättare när jag går hem.

Syster och jag ska gå på rollerderby idag. Det är alltid något. Jag måste ta mig ur soffan, men är sur över att det kommit snö. Orkar inte gå runt i snön och bli blöt om fötterna nu när jag slängt mina bästa vinterskor.

Känns som jag håller på att bli sjuk. Kan vara så att de bara är tristessen som kliar i kroppen.

lördag 25 februari 2017

Att vara den med en funktionsvariation

Jag har haft ett par fruktansvärt dåliga fotveckor de senaste veckorna. Promenaderna till och från pendeln har inte gått att göra utan radio, poddar eller peppmusik i öronen och Pokémon-telefonen i handen. En dag när jag skulle gå hem från jobbet gick jag så långsamt att två olika personer dängde sina datorväskor mot mig i sina stressade försök att ta sig förbi mig för att komma hem från jobbet i rusningen. Jag rör mig extremt dåligt i sidled när det gör ont så jag hinner inte väja. Och det är som att alla människor går rakt emot mig när jag har ont, som att de medvetet siktar på mig för att jag är liten och svag.

Igår tror jag att jag upptäckte vad som var fel. Jag tror att mina vinterskor som jag haft i tio år har gett upp. De har varit mina bästa skor som jag haft när alla andra skor gör ont, men nu verkar det som att de inte hjälper längre. Jag testade ett par andra skor. De där fula skorna som kommer från ortopedtekniken och som det ligger inlägg i, och då kändes det faktiskt mycket bättre. Så nu får jag slänga de där gamla vinterskorna och hoppas att det inte kommer någon mer snö den här vintern. (Jag har testat ortopedskorna ett par gånger under de här dåliga veckorna, men då kändes inte det heller riktigt bra och sen kom det snö och då är de lite lite för låga. Jag hoppas att det blir bra nu. Och att det blir varmt snart. Värme löser som bekant alla problem.

fredag 24 februari 2017

Fredagar

Jag gillar inte fredagar. Jag gillar måndagar. Det här är något som jag tycker visar ganska mycket på att jag har någon störning. Jag gillar måndagar för då vet jag vad jag ska göra. Jag ska vakna, duscha, klä på mig(jag gillar inte att ha kläder på mig, men klä sig bör man, annars dör man), gå till jobbet, träna, laga mat, äta mat, sitta i soffan, titta på någon serie, läsa fem sidor i sin bok och sen sova. På fredagar efter lunch någon gång så börjar folk på jobbet prata om vad de ska göra i helgen. Vet jag vad jag ska göra är det lugnt. Jag är lugn och liksom vet vad som ska hända. Den här helgen hade syster och jag bestämt att vi skulle fånga pokemons, sova över, bada och gå på rollerderby. Precis när jag hade stängt av datorn på jobbet ringde syster och berättade att hon blivit beordrad att jobba i helgen. Deppigheten. Men jag fattar ju. Hon jobbar på Nya Karolinska. Bara någon säger Nya Karolinska högt så AHAar alla.

Så då blev det alltså fredag och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den här helgen. Försöker att inte panika.