måndag 18 augusti 2014

Hatet

Jag läser Maria Svelands bok och den skaver så hårt i mig. Jag önskar att jag kunde prata eller skriva om vad jag tänker, men det går inte. Jag vill krypa under jorden och aldrig synas mer. Verka i det tysta. Vad kan jag göra? Vad kan lilla jag göra? Det är vad jag ska grubbla på där i underjorden. Dag ut och dag in.

söndag 17 augusti 2014

Fotjävel

Men den här foten jag har alltså. Haltar till träningen. Åker rullskridskor. Har inte ont i foten. Inte alls. Livet är fantastiskt. Kommer hem. Sitter en stund framför datorn. Får halta mig ut i köket för att den gör så ont. Jag ska tydligen inte gå. Jag ska åka rullskridskor. Jämt. Ja, så får det bli helt enkelt.

Kära rollerderby-dagboken

Ska man storsatsa på en sport så kanske man ska föra någon sorts träningsdagbok. Någon som läser den här bloggen och som har erfarenhet av träningsdagböcker? Bu eller bä? (Vet inte vad som är bra eller dåligt av bu och bä, eller jo, det kanske jag gör om jag får tänka lite.) F har träningsdagböcker, både från sin tid som simmare och från när han var en häftig gymkille. Jag ska intervjua honom om saken, men tänkte att jag kan träningsdagboka lite här om andan faller på. Jag har ju så himla många dagböcker, behöver jag verkligen en till? Ja, jag gör kanske det. Men först måste jag hitta en bra skrivbok. Sådana växer tyvärr inte på träden. Tar gärna emot tips på var jag hittar bra skrivböcker, tjocka och med rader och gärna i A5 storlek eller dylikt. Tack!

Hursomhelst. I morse vaknade jag och tänkte att jag inte alls ville åka rullskridskor. Jag ville ligga hemma och läsa böcker om feminism och må gott. Och foten gjorde ont och jag tänkte att jag nog bara borde göra saker som inte innebär att åka rullskridskor. Jag kanske borde börja med rugby istället, tänkte jag. Jag vill inte, sa jag till F. Det vill du visst det, sa F. Det vill jag inte alls, sa jag. Det vill du visst det, sa F. Och jag visste ju att han kanske inte hade rätt, men att jag skulle må bättre om jag kom iväg än om jag inte gjorde det, så slängde i mig lite gurka och packade ner resten av frukosten i ryggsäcken och for till Gustavsberg. Ganska så stel och låg var jag till en början och tänkte mest att alla andra är så himla duktiga och jag är så dålig. Men så fort träningen började och vi fick order om vad vi skulle göra så var jag ju inte alls så himla dålig. Jag är mest dålig på att åka omkring ensam och försöka att öva på saker. Jag tycker det är skitsvårt. Jag vill att någon ska säga till mig att göra si eller så för då gör jag det. Jag klarade typ nästan allting vi blev ombedda att göra, en del saker såklart lite bättre än andra. Och sen skulle vi köra pacelines och jag tänkte att jag kanske inte alls borde vara med för jag kommer kanske att fälla någon, men lyckades ändå övertala mig själv att nu kör du det här. Jag överlevde, jag fällde nästan inte någon och sen körde vi pack och jag tänkte också innan att nej men, jag kanske går och sätter mig nu. Men Limpan, om du går och sätter dig nu, hur ska du då veta om du klarar det eller inte? Så jag körde och överlevde och det var skitjobbigt i benen, eller jag kände att det skulle kunna bli skitjobbigt. Aha, det är så det här det ska kännas att köra derby alltså, att hela tiden anpassa sin fart och position efter de andra runtomkring sig, det tar på krafterna det tydligen. När vi var klara efter en timmes träning ville jag gråta av lycka. Jag vågade, jag tyckte det var kul, och jag var inte sämst. Ingen var sämst. Det finns ingen som är sämst. Alla är svinbra och häftiga, för alla vågar. Tack för att kroppen och huvudet äntligen fattar. Jag kan faktiskt klara det den här gången, nästan helt ofattbart.

lördag 16 augusti 2014

Ny kille

Ett mirakel händer.
Klockan 7.13 kommer min kille in i arbetsrummet och undrar vad jag gör och tycker att jag ska sova istället för att sitta uppe och data på morgonen.
Så jag lägger mig i den trygga famnen och sover en och en halv timme.

Att min hjärna ibland får för sig att den här killen hatar mig, det är bara väldigt väldigt konstigt.

Orken

I måndags, den där första kvällen efter första arbetsdagen var jag i Gustavsberg med Malin och tittade på när de Stockholm Roller Derby hade träningsmatch och förklarade regler för Malin och hade det mysigt i solen på den lilla läktaren, lite som i en High School-film, ganska magiskt helt enkelt. Sen kom jag hem och F var på konstigt humör och jag orkade bara inte. Jag var så chockad över att han helt plötsligt efter fyra veckors lugn och ro kräktes upp otrevligheter mot mig att jag fick en chock och satt bara och stirrade rakt ut i luften. Vi blev vänner på något sätt till läggdags, men tisdagen blev ännu värre.

Efter att jag jobbat på tisdagen och varit på möte med mina boutplaneringskompisar så kom jag hem och skulle laga mat och blev mobbad igen och jag insåg att det nog var något annat på gång, att det inte var jag som var skon som klämde utan något annat. På onsdag morgon tog jag reda på vad som hände i F's liv utan att han var den som berättade. Jag våndades över att behöva snoka upp det på egen hand, men kände att det var bäst för min egen skull. På kvällen åkte jag rullskridskor med de nya tjejerna vid Tele2-arena. Jag var mest där för att hänga. Har fastnat lite i utvecklingen igen vad det gäller rullisarna. Jag är liksom mer benägen att testa nya grejer när ingen ser. Sen när jag fått öva ett tag i ensamhet och känner att det sitter så kan jag köra. Det är skitdålig egenskap. Nu försöker jag mig mest på att göra cross-overs åt fel håll, men min vänstra fot, som Jo har ett smeknamn på eftersom den inte följer det min hjärna vill, den gör verkligen inte som jag vill. Den är som en protes. En protes som gör ont varje kväll och som har ett eget liv. Den vill mycket hellre dricka drinkar och fuldansa än att åka rullskridskor.

Jag åkte hem med min protesfot och tänkte laga mat, men på spisen stod en linsgryta och jag var helt övertygad om att F hatade mig. Ja, för den här mobbingen som pågått hela veckan består mest av att tycka att jag är en konstig människa som inte vill äta linser. För jag får ont i magen. F tycker att jag är töntig och att allt bara är psykologiskt och att jag borde skärpa mig och äta bovetegröt och linser och bönor som alla andra människor. Men nu förstod jag ju att F behövde få ur sig ilska och att allt blev lite fel när det hamnade hos mig så jag knölade ihop mig till en boll en stund för att samla ihop styrka och satte mig i soffan hos F och fulgrinade och frågade om det var så att han egentligen inte hatar mig utan att han egentligen bara var sugen på linsgryta. F sa att, ja så var det. Och så pikade det hela med att jag skrek och grinade rakt i ansiktet på F att allt hade varit så jävla mycket lättare om jag inte tyckte så jävla jävla mycket om honom. F tittade på mig och log ett minileende och förstod.

Fy fan för att vara man och aldrig gråta. Fy fan. Det blir så jävla jävla fel.

På torsdagen åkte jag hem tidigt från jobbet och F började öppna upp sig, jag drog en lättnadens suck. En rejäl lättnadens suck.

Jag har tänkt så himla mycket den här veckan att jag inte orkar. Jag orkar inte ha två jobb och jag orkar inte bli hackad på och jag orkar inte åka rullskridskor och jag orkar inte vara ensam. Jag orkar inte med patriarkatet och rasismen och alla tankar om mat och hur vi ska se ut och lukta och vara.

Men jag ska försöka orka. Jag och protesfoten ska halta runt i världen och försöka att göra den lite lite bättre hela hela tiden. Jag ska visa mig själv att jag minsann kan. 

fredag 1 augusti 2014

Vad är det med tåg?

Varför blir klumpen i halsen alltid så outhärdlig på tåg? Är det för att jag alltid, åt vilket håll jag än far, åker ifrån någon jag älskar när jag sätter mig på tåget? Skulle behöva något som trycker undan alla känslorna, en åksjuketablett mot känslor.

måndag 28 juli 2014

Kanske inte för all framtid

Har tänkt på hur ointressant jag tycker att det här forumet blivit för mig. Förmodligen beror det på att jag tycker andra saker är lite roligare. Det är roligare att åka rullskridskor. Faktiskt. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga. Men jag håller den här möjligheten öppen, för annars anar jag att jag kommer att ångra mig.

Syster och jag rullade i två timmar igår. Första timmen kändes det som att jag glömt allt under de två veckor jag inte haft hjul under fötterna, sen kom allt tillbaka. Kroppen fattade vad som krävdes av den och gjorde som jag ville. Så skönt att det börjar ge sig. Nu måste jag bara börja få upp farten också. Sen tar vi det där med att åka baklänges och allt vad det är.

Annars är det mest semester. En väldigt lugn och fin sådan. Det hägrar sjukdom i familjen igen och det gör att det vilar en ständig oro över allting. Oro och värme gör att jag sover mer än någonsin. Oron gör att allting görs med försiktighet, kramar och kärlek.

Vi ska kanske ut och segla imorgon, bara F och jag. Får se om vi överlever. Jag som tjatat så om att få segla, så när det äntligen blir dags blir jag orolig för de begränsade toalettmöjligheter som finns på en segelbåt. Tvi för de här oroliga tarmarna.

torsdag 10 juli 2014

Döda, döda, dö-ö-da!

Jag kom cyklande längs Karlbergskanalen och plingade på de tre unga männen som sakta rörde sig längre fram på cykelbanan. När jag kom i jämnhöjd med dem hade de inte flyttat sig något alls trots att jag såg att de hört mig så jag cyklade en liten bit ut i gräset på kanten där det uppenbarade sig en grå luden klump som jag cyklade rakt över medan jag tänkte DUVA! Något knakade till, jag utbrast ett förvånat OJ och de unga männen började skratta och skrika "Du cyklade över den!" medan duvan i ett moln av fjädrar flög ut över kanalen. Hade inte männen varit där hade jag undersökt var den tog vägen, men jag hade ingen lust att stanna och prata med dem. Jag hoppas att den dog. Den lät som den gjorde sig ganska illa, och lidande är något jag inte önskar en stackars duva.

måndag 7 juli 2014

Glädjerus

Ni vet när man är så nervös så att man liksom sitter och håller sig om huvudet, så nervös var jag igår när Stockholm mötte Crime City i SM-finalen i rollerderby. Det var en så jämn match och det var skitjobbigt mest hela tiden. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle blunda eller titta, men det blev helt enkelt titta för det kändes bättre då, som att jag kunde genom att stirra stint på spelet få spelarna att bli lite bättre. När slutsignalen ljöd var jag inte helt säkra på att Stockholm hade vunnit, men när jag kom ner på planen och började närma mig spelarna som hade kramkalas släppte spänningen och glädjetårarna började välla upp i ögonen. Några svettiga kramar hjälpte mig att samla mig till ärevarv och prisutdelning och jag fortsatte att vifta med flaggan. Åh, lättnaden! Nästa år ska syster och jag vara med. Jag vet att det är ett helt stört mål, men ska man inte ha störda mål? Måste åka rullskridskor ungefär varenda ledig stund, ja, så får det bli.

lördag 5 juli 2014

Känna att jag lever

Nästa år hålls SM-veckan i Sundsvall har jag hört. Om detta är sant ska jag så snart som möjligt boka tåg och hotell dit. Vi åkte bil till Borås igår och jag lyckades med att inte bli åksjuk, men ändå, vill läsa och greja med saker liksom. I natt har det sovits i klassrum. Vridit och vänt. Jag ser 15 år äldre ut än igår och luktar som en sur gammal disktrasa. Är ofantligt glad över att jag ska få bo på hotell med frukostbuffe natten som kommer, sen hoppas jag på att få plats i bilen som går hemåt imorgon kväll så jag slipper stanna till måndag.

Igår när vi kom kröp vi omkring på golvet och tejpade bana. Jag har aldrig tejpat bana förut så det kändes lite nervöst att påbörja tejpningskarriären med att tejpa SM-banan, men ingen verkade ha några invändningar. Sen började spelare från olika lag droppa in för att testa golvet, så himla mäktigt. Idag börjar allt det roliga, men först ska vi till ishallen och duscha och få i oss någon sorts frukost.

fredag 4 juli 2014

Helgens att-göra-lista

- Inte bli för full
- Inte brottas
- Skrika mig hes
- Köpa merch för en massa pengar

På Fluffans lista:
- Dammsuga på ställen vi inte dammsuger på så ofta(hans egen idé)
- Vattna Jojos växter

Ketos?

Igår tror jag att jag lyckades uppnå den där magiska ketosen som jag varje dag strävar efter. Drack smörkaffe till frukost och små ägg och ostpajer till lunch och var pigg och glad hela dagen. Avskyr de där extrema dipparna jag alltid har på eftermiddagarna och den eviga hungern. Så skönt att upptäcka att det verkligen funkar, det är så jag måste äta för att fungera bra på jobbet. Extra viktigt under högsäsong såklart.

Efter jobbet gick jag raka vägen till The Local i Sumpan och åt en Skagen och drack öl. Sockret tjongade upp i huvudet så hårt att jag trodde att jag skulle svimma. Brödet smakade som sockerkaka och ölen gjorde mig yr efter två klunkar. Jag vet att jag låter helt fixerad, men jag är så fascinerad över hur kroppen kan reagera så kraftigt på vanlig mat.

Idag åker jag till Borås och SM. Så mycket pepp. Jag känner mig nästan överpeppad, liksom matt innan helgen ens börjat. Vi får se hur det hela går.

Nästa vecka är sista veckan innan semestern. Tveksamt är om det blir någon avslappnad semester. Har aldrig haft så mycket att göra någon sommar så jag misstänker att det kommer att bli minst ett samtal med chefen under semestern och det kommer inte att förvåna mig om jag kommer att behöva öppna jobbdatorn ett par gånger. Inte helt ok, men vi är extremt underbemannade och säger aldrig nej. Jag tar det här nu, den här sommaren, i framtiden kommer allt förmodligen att fungera bättre. Till hösten kommer vi att få sju nya medarbetare att leka med, det blir som ett helt nytt jobb.

måndag 30 juni 2014

7 dagar kvar

Jag vill helst ha semester imorgon för det känns ganska meningslöst att jobba just nu. Men jag får helt enkelt kämpa på. Har ömma fötter men åker rullskridskor ändå. Trillar alldeles för lite. Vi promenerar och drömmer om kolonilott med stuga i väntan på drömhuset. Jag är trött mest hela tiden och hungrig. Har fett hår och fryser. Imorgon ska jag gymma med min nya vän. Så härligt att nya vänner kan upptäckas rätt vad det är, vänner som vill hitta på saker. Okomplicerade saker. Till helgen åker jag till SM i Borås för att stötta min älskade liga genom att volontära. Förhoppningsvis hinner jag även skrika en del och skratta massor och kramas med alla jag gillar.

fredag 27 juni 2014

Längt

Jobbar mest. Hade aldrig trott att jag skulle bli en sån tråkig människa som bara jobbar hela hela tiden. Hela mitt väsen håller på att smulas sönder av detta jobbande. Så jag försöker smida någon sorts plan. Men mest spelar jag Field Runners och äter saker. Kanske allt kommer att lösa sig med lite semester.

söndag 22 juni 2014

Glad midsommar osv

Måste säga att jag har det ganska bra just idag. Midsommar var avslappnad och fin. Gjorde inget alls att det var kallt, Fluff och jag badade ändå i torsdags och cyklade i midsommarnatten med Matilda. Träffade fulla glada människor och pratade mycket om framtiden. Träffade två fina bebisar och vänner. Klappade höns och hund och katt. När vi kom hem igår öppnade jag dörren till uteplatsen och direkt rusade grannarnas katt in till oss, tror den hade saknat oss litegrann.

Idag har jag legat i soffan i så gott som hela dagen och spenderat kvällen med att se på kickboxning, tycker nog att MMA är mer underhållande. Åkte rullskridskor i garaget en liten stund nyss bara för att känna att jag kan. Jag är en lyckans ost som har det där garaget och en kille som peppar mig att gå ner.