tisdag 26 juli 2016

Semester 2016

Nu kommer regnet. Nu kommer regnet men jag är fortfarande klibbig av värmeböljan. Har även tappat en massa lust. Det började med att Fluffan köpte en cykel i lördags som blev stulen under natten mot söndagen när han vara hemma hos en vän. Den där cykeln gjorde mig så lycklig. Inget mer haltande runt med Fluffan, vi skulle istället få cykla tillsammans, glädjen varade inte ens 24 timmar.

Vi ska gå och köpa en ny cykel, försäkringsbolaget ska redan ha betalat ut pengar till Fluffan för den försvunna cykeln, men jag tappade lusten. Och nu kommer regnet.

Fick besök av fina vänner med bebis och hund idag, så kanske är det bara antiklimaxet som gör sig påmint. Efter att ha fått pratat flera timmar, boktipsat och preliminärbokat planer för nästa vecka så känns det så tomt när de går.

Imorgon ska vi göra en dagsutflykt till Sigtuna och till helgen ska vi upp till Leksand på släktträff. Förhoppningsvis gör en massa släkt att jag sedan kan uppskatta ensamheten i lägenheten lite bättre en dag eller två innan vi ska ge oss ut på seglats om vädret tillåter.

Vi har en semesterlista, men inga dagar spikade den här sommaren, jag vet inte om det är helt optimalt. Det känns som att vi har gjort något sånt här förut och jag tror inte att det blev så väldigt bra. Men kanske gör det här oplanerade levernet att psyket får vila och längtan tillbaka till jobbet blir större. Jag tycker verkligen om att jobba, inte alla dagar, men många. Åh kära jobbelijobb!


onsdag 20 juli 2016

Tre dagar

Semestern börjar på fredag. Kanske börjar den innan dess om det inte finns tillräckligt med sysselsättning.

Igår laddade jag ner Pokemon Go. Systern berättade att hon gått till ett sånt där gym och träffat fyra killar så jag tänkte att det kunde vara ett bra sätt att skaffa nya kompisar på.

Träffade Nils i Norrköping förra helgen och oj vad det värmde till i min kalla kropp. Behöver verkligen skärpa mig och träffa folk som jag inte bor med eller jobbar med eller är släkt med. På nåt jävla sätt.

Såg Tarzan-filmen igår. Jag gillade den. Jag tyckte att den innehöll mycket mer än Alexander Skarsgårds abs. Blev nästan lite besviken över att det var så lite abs. Får träna upp mina egna abs. 

måndag 11 juli 2016

Att försöka lösa det här kommer att leda till min utbrändhet

Male tears

En sak som jag har kommit mig för att älska är tårar. Andras tårar. Mäns och kvinnors tårar. Folk som gråter öppet. Människor som vågar gråta. Känslor.

Inom MMA finns Rose Namajunas som är den tuffaste jag vet. Som liksom öppet grinar asmycket av både ilska och glädje för att hon har så jävla mycket känslor och hon skiter fullständigt i att hon blottar sitta allra innersta. Nu hittar jag inte klippet där hon pratar om just det här, men det finns någonstans där ute. Rose har också rakat av sig håret med orden "This is not at beauty contest." (Självklart frågar jag mig varenda jävla gång när MMA-sporten ska sluta med oktagon-flickor, de har liksom slutat fylla sin funktion. När allt runtomkring digitaliseras så går lättklädda flickor fortfarande omkring med pappskivor i MMA, så jävla weird.)

Trots att jag har trash-talkat Alexander Gustafsson så gillar jag att han i sitt sommarprat nämner just tårarna efter förlusten mot Anthony Johnson. Att det är väl klart som korvspad att man blir ledsen när man förlorar inför massor av människor som trott att man ska vinna.

Jag har hört att Ronaldo grinat på teven i helgen, fånig som jag är så gör det att jag tycker lite bättre om Ronaldo. Zlatan gillar jag inte. Visa lite tårar så kanske jag mjuknar, men fram till dess är jag inte på din sida, Zlatan.

I helgen gräts det bland mina lagkamrater. Vi förlorade men jag kände mig ändå så himla imponerad av deras insats. Själv var jag inte nöjd med min egen insats, men var inte ledsen för det. Jag får jobba vidare. Fråga mer. Prata mer. Våga mer. 

lördag 9 juli 2016

Kvalmatch

Om ett par timmar spelar mitt lag kvalmatch om att få vara kvar i elitserien i rollerderby och jag ska vara med på bänken och se till så att rätt spelare är på planen. Nervositeten igår var fruktansvärd. Sprang på toaletten flera gånger och var extremt trött.

Idag känns det bättre. Idag känner jag bara en enorm tacksamhet över att jag kommer att få vara med om det här. Oavsett hur det går så kommer det att vara ännu en lärdom och lärdomar går det inte att få för många av.