lördag 27 oktober 2018

Jag visste nog inte vad stress var

Jag sitter på mitt rum på skolan och kikar ut på frosten i gräset. Väderrapporten visar att det kanske kommer lite snö idag.

Jag gör inte så mycket internet. Jag kikar på min mail så att jag inte missar något viktigt, får ungefär nästan aldrig viktiga mail. Jag kikar på Facebook och Instagram på telefonen. Nu har jag öppnat datorn för jag ville undersöka om jag kan ladda ner ritprogram till min dator. Det kan jag tydligen inte. Måste köpa mig en ny dator att ladda ner roliga program till tydligen.

Jag syr mest. Jag syr i skolan och jag syr på kvällarna. Jag försöker åka och träna så mycket som möjligt men de senaste två veckorna har det sytts all vaken tid. I torsdags skulle vi redovisa allt vi gjort sedan vi började i augusti. Alla var svinnervösa, jag blev nervös först samma morgon. Allt var lugnt såklart. Igår fick vi feedback och den var nästan bara fin. Eller så var det jag som valde att tolka allt som att det är fine and dandy. (Det är fine and dandy! Vet inte ens vad det betyder, men det låter flott. Allt är flott. Så jävla flott!)

Jag har fått några nya vänner. Igår var jag i skogen med en av vännerna och började nästan gråta för det var så jävla fint. Vill aldrig att det här ska ta slut. Men jag tror att jag börjar få ett hum om vad jag ska göra med det här så småningom. Nåt bra skit ska det väl ändå kunna bli.

Kom och hälsa på mig. Kom inte och hälsa på mig när jag är sådär stressad, men annars är det fritt fram. 

torsdag 20 september 2018

Hej kroppen

Tack 22-åriga Linnea för att du inte tog så mycket studielån när du studerade på universitetet. Tack för att jag får sy hela dagarna. Tack för att det spritter i min kropp av lycka och längtan. Tack för känslan att ingenting är omöjligt. Tack för skogen och kärleken och lusten och glädjen.
(Ja, jag fick mens igår.)

fredag 17 augusti 2018

Ånghäst

Jag är så trött på att ha den här ångestfyllda kroppen. Ifrågasätter allting jag gör, tror att ingen tycker om mig.

Igår grät jag för att jag inte ska få gå till jobbet på måndag. På jobbet känner jag mig ändå som en vanlig människa som faktiskt kan göra saker. Hemma ensam i soffan känns allting vidrigt och ensamt. Jag hoppas att det här med att bo på internat kommer att göra mig gott.

tisdag 14 augusti 2018

Hej internet!

På lördag ska jag flytta ifrån min kille. Har ångest inför detta men känner att jag inte har något alternativ. De första dagarna efter semestern har känts ok, men jag vill inte vara kvar i den här staden. Jag är arg på cyklisterna som cyklar för fort, på människorna som bara tänker på sig själva, på att sitta inne framför en skärm så att det svider i ögonen på kvällarna, att det finns en mentalitet där man ska tycka att det är jobbigt att vara tillbaka på jobbet efter semestern, att man ska låtsas att man är så jävla nöjd med allt och.. jag längtar efter min mamma. Jag väljer mellan att göra något jag tycker om och något som många dagar känns helt meningslöst, mellan mamma och min kille. Jag hoppas att min kille kommer att finnas kvar trots att jag nu väljer mamma före honom. Det känns som ett litet experiment. Kanske inte så litet. Vi får testa hur det känns att bo uppe i skogen, jag kanske tycker att det är förfärligt där också. Just nu känns allting skört. 

fredag 20 juli 2018

Zen

Ett tag kände jag mig så jävla zen att jag förstår att en del människor kanske skulle velat slå mig på käften. Det kändes lite skämmigt att säga att jag mådde bra samtidigt som jag pratade om döden. Jag pratade mycket om att leva i nuet och om att inte fundera så mycket utan istället ta för sig. Det här var inte alls längesen.

Nu har jag tappat bort det där. Igår låg jag och tänkte att jag kanske aldrig kommer att hitta tillbaka till den där lugna Linnean som var så tacksam och lycklig. Jag somnade gråtandes.

Jag vaknade nu på morgonen av att en man tog mitt ansikte i sina händer och sa att han älskade mig. Och jag kände samma sak tillbaka på ett sätt som jag aldrig känt i verkliga livet. Det ger mig lite tröst. Om ingenting känns bra kan jag åtminstone försöka fly till en man i en dröm som får mig att tro att han älskar mig.

onsdag 18 juli 2018

Semester, dag 7 av 19

Det sämsta med semester är att rutiner försvinner, mat och träning uteblir på fasta tider. Det slinker ner bröd i magen som leder till kramper och svettningar. Bristen på träning leder till ångest, yrsel som leder till hetsätning och ännu mer kramper i magen.

Den 20 augusti börjar jag i skolan. Jag ser fram emot att skapa nya rutiner så att lugnet kommer åter. Jag är helt enkelt ingen människa skapad för äventyr.

Jag tänker mycket den här alkoholfria semestern på saker jag gjort när jag druckit alkohol. Jag skäms. Jag tror inte man får skylla på att man var full vid olika tillfällen, men att nu se tillbaka på allt dumt jag gjort så vill jag beskylla alkoholen för så mycket. Jag blir ett monster med alkohol i kroppen, tappar omdömet totalt. En del kan skratta åt det, men andra personer har jag sårat. Det där grumliga huvudet vill jag inte ha tillbaka, det är grumligt som det är utan alkohol.

tisdag 3 juli 2018

Lust och fägring

Jag har egentligen ingen lust att skriva idag, men så fort jag skriver den meningen så väcker jag ändå upp lusten. För den finns alltid där. Men jag prioriterar andra saker just nu. Jag yllebroderar mest hela tiden, alltså jag hinner kanske en timme om dagen, men när jag inte gör det så tänker jag på att brodera. Jag har utvecklat självsprickor i mitt högra pekfinger av att brodera och tro mig, jag har testat fingerborg, men det gjorde bara att jag förlorade känslan för det fantastiska med att yllebrodera.

Egentligen har jag kanske tappat lusten till det mesta just nu. Eller jag vill väldigt gärna hitta en Ditto. Jag behöver förmodligen socialiseras lite mer. Det är när det känns ensamt som olusten till allt dyker upp.

Idag ska vi intervjua vikariekandidater till min tjänst, det vill jag inte heller. Jag vill mest bara skita i allt. Är det bara för semestern hägrar som det känns såhär i kroppen?

Nu skiter jag i det här också. Och jag skiter fullständigt i fotbolls-VM. Bläk!

lördag 16 juni 2018

Kroatien

Jag är på semester med hela Fluffans familj. Jag bävade nog litegrann innan. Senast vi var iväg var för sex år sedan, men då hade jag typ träffat Fluffans familj en eller två gånger innan så det var säkert lite spänt. Den här gången har det varit avslappnat och Fluffan och jag har kört vårt eget race ganska mycket. Så skönt att det inte ingår frukost, det gör allting mycket bättre. Ingen stress till en frukostbuffé som man tröttnar på dag två.
Jag har inte rakat benen, men var tvungen att göra något åt bikinilinjen. Ville verkligen dokumentera kroppsbehåringen innan rakning, men det blev inte av. Jag har minsann en magnifik kroppsbehåring och jag vet ju att den kommer att glesas ur för den gör det på gamla människor så det är bästa att våra stolt så länge den är såhär kraftig. Tur att den växer ut igen, såklart var det kanske fint i en dag runt bikinitrosorna och sen har jag gått och kliat och kliat mig alldeles röd.
Jag har varit på morgonyoga två dagar och gymmat fyra. Vi måste checka ut vid 11 idag och sen går bussen till flygplatsen vid 18. Det där tycker jag alltid känns lite kränkande. Att man liksom blir hemlös i 7 timmar och får bo i en solstol med alla sina grejer nedpackade. Kränkt är nog fel ord kanske, men det blir så bökigt på något sätt. När jag skaffar hotell så kommer det inte att få gå till så, det måste ju gå att lösa på något sätt. Ta in extra många städerskor eller nåt. Men nu blev det väl lite gnälligt här va? Det är ju verkligen inget stort problem. Allting har varit hur bra som helst ,om vi bortser från gubbighet (mansplainande) från Fluffans fader och svåger, så måste jag verkligen leta efter saker att klaga på. Den enda anledningen till att jag vill åka hem är för att jag vill tvätta mina kläder. Kanske är det lite skönt och komma hem och äta lite annan mat också. Mat som funkar lite bättre för IBS-magar. Alkoholen har jag dock hållit mig borta ifrån. Det är mitt bästa lifehack. Mår så sjukt bra utan alkohol. Jämn och fin i humöret. Det är klart det går att festa till det någon gång ibland, men det är en sån lyx att må såhär bra trots omständigheterna. (Med omständigheterna menar jag mammans cancer.)
Apropå omständigheterna så ska mamman resa bort på midsommar för att fira som hon gjorde i sin barndom så det blir ju lite annorlunda för övriga familjen. Midsommar är ju min allra heligaste högtid så jag vet inte riktigt hur det ska gå. Det blir säkert fint hursomhelst, men jag känner mig lite nervös. Det får nog bli en alkoholfri midsommar också, det kan jag inte minnas att jag testat sen jag var barn. Men FF på midsommar har syster och jag aldrig haft det. Och nu när hon har pojkvän blir vi ju ändå en liten familj. (Kan nästan tycka att det vore lite mysigt om vi hade små barn också, sånt som normala människor har, men Fluffans och mina barn hade förmodligen varit änglar jämfört med systers och hennes killes barn och det hade nog blivit lite stökigt. Hähä)
Fridens liljor! (Som mamma skulle ha sagt.)

fredag 18 maj 2018

Game of Thrones

Kärleken jag känner för min kollega när hon säger att vi ska ha Game of Thrones fest någon gång där hon ska vara Sansa och jag Arya och jag ska få sy en klänning med utsvängda ärmar åt henne och så ska vi klä oss i varg, helt överväldigande. Jag är så jävla tacksam för att jag har henne, jag hade aldrig klarat mig så bra de senaste månader som jag gjort utan henne. Hon har tagit med mig på AW och till gymmet och skvallrat på jobbchatten om allt som är lite märkligt på jobbet.

fredag 11 maj 2018

Boktips

Hej internet! (Ja, jag menar er, ni åtta personer som läser den här bloggen.)
Jag har varit otrösligt ledsen den här veckan, känt mig som den mest ensamma människan i världen, men ändå varit modig och berättat för en vän om ledsenheten och ensamheten och nu berättar jag även här. Jag ser det som ett steg i rätt riktning. Jag tänker inte vara ensam längre. Jag tänker ta för mig mer.
Jag kom in på skolan jag sökt till hösten, jag tänker tacka ja. Vi i det här hushållet måste bara ha någon sorts planeringsdag och bestämma vad vi ska göra med den här lägenheten och livet tillsammans för jag ska flytta till Leksand och ägna mig åt handarbete om dagarna istället för excelfiler och system som går så långsamt att hjärnan börjar ruttna av tristess.
Men nu behöver jag er hjälp. Jag behöver boktips som får en att skratta. De behöver vara på svenska. Det är så jävla mycket dystopier överallt och mord och bläk och det går inte att hålla på med sånt när döden står och knackar på ens dörr. Kanske berättar mer om det en annan dag, men nu vill jag bara läsa roliga saker, göra roliga saker och lära mig en massa nya saker. Och handarbeta förstås. Och ha friska fötter så att jag kan träna min kropp så att hjärnan mår bra.
Nå, har ni några glada boktips?
Tack på förhand!