fredag 14 april 2017

Fyra regler

Ett tag levde jag efter fyra regler. Jag minns dem inte alla nu. Jag tror att de stressade mig. Speciellt den som handlade om att alltid göra sitt bästa. Som om jag inte alltid gör mitt bästa. Som om jag inte alltid tror att någon ska komma på mig som en bedragare.

Det fanns även andra bra regler. Som att inte ta något personligt eller den om att inte anta en massa saker hela tiden. Nu ska jag bara komma på den fjärde regeln.

Syster och jag är i London. På ett knarrigt hotell när Victoria station. Idag ska vi mest bara glida runt. Imorgon ska vi på rollerderby ute i Guildford. Det ska bli kul.

(Jag har glömt alla mina skrivböcker så jag får skriva här istället.)

torsdag 13 april 2017

Om träning

Ja, och då kommer jag inte helt osökt in på ett annat ämne. (Jag är typ ensam på jobbet, det sitter en snubbe i andra ändan av kontorslandskapet, men den här ensamheten och mitt monotona arbete gör att min hjärna faktiskt kan tänka på andra saker.) Träning. Eller hälsa är nog ordet jag söker. Det är det där med kolhydraterna och det handlar ju om hälsa. Och jag vill mest bara säga att det där med att inte äta kolhydrater och träna bara handlar om att må bra inuti. Det här har jag förmodligen skrivit om förut. Jag vill bara bli stark och må bra psykiskt. Jag skulle inte göra något som inte var roligt eller inte kändes bra.

Det var bara det. Gah! Släpp ut mig på påsklov snart. Bara göra klart alla excelfiler, sen drar jag.

Om sockret

Skäms lite för att att jag skrev det där om kolhydratsfri kost igår. Det var väl igår? Men det hela var sant. Jag skulle vilja utveckla allt mer, men det finns andra medier som är mycket bättre på att rapportera om alla fördelar med att inte äta kolhydrater så ni får vända er till dem. Jag är också väldigt medveten om att vi alla fungerar väldigt olika när vi äter socker. Eftersom jag har IBS (ja, det är konstaterat av läkare) så är jag förmodligen extra känsligt.

Om jag inte ska skriva mer om socker så vill jag skriva lite om mitt nya jobb, som idag känns kul och bra, det är första gången sedan jag började med det nya förra måndagen. En annan bra grej med det nya jobbet är att det känns som ett jobb som hur lätt som helst skulle kunna vara ett jobb där jag skulle kunna sitta varsomhelst i hela världen och göra det. Så är det väl med många jobb nu för tiden, men jag har aldrig känt det såhär mycket. Det gör att jag känner mig fri och det känns peppigt.

Något annat som är peppigt är att syster och jag ska åka till London idag. Jag ser mest fram emot att få det lite lite varmare och lite grönare.

Glad påsk och ät inte ihjäl er! Puss!

onsdag 12 april 2017

Hej dagboken! Onsdagen den 12 april 2017

I natt drömde jag att jag vattenbrottades. Först brottades jag med Rikard, det gick bra förutom att jag höll på att tappa trosorna hela tiden. Sen skulle jag brottas med Fluffan. Fluffan försökte bara att dränka mig hela tiden.

De ska bygga om tjejernas omklädningsrum på klubben så när jag duschade i morse så tänkte jag på att det smidigaste hade varit om det gick att sätta upp duschdraperier i killarnas omklädningsrum. Jag vet inte om det går och jag vet att ingen orkar bry sig, men då skulle ju alla kunna duscha samtidigt och ingen behöver stå och vakta så att inte någon kille råkar se någon tjej naken eller vice versa. 

Idag har jag ångest över ett samtal Fluffan och jag hade igår. (Misstänker att det är PMS för om jag kunde stänga av mig idag så skulle jag göra det.) Jag tänkte ändå att jag ska försöka att skriva ner allt för annars kommer jag inte att sluta grubbla. 

Jag är inte en intellektuell människa, jag har ingen önskan om att vara det. Om jag tycker att något är viktigt så tycker jag att det är riktigt viktigt, men då måste det finnas en logik i det. Det finns inte så många saker i världen där det finns en logik som jag kan hålla med om och förstå. Kanske för att jag inte är tillräckligt påläst, men också för att det finns så mycket åsikter som spretar åt alla möjliga håll så jag har hittills inte hittat någon som jag känner att den här linjen tänker jag följa. En sak som jag tycker är viktigt och som det finns en logik i är mat. Att äta vettiga saker är svinviktigt. Jag har propagerat i tio år för att en kolhydratsfri kost är den bästa. Propagera är kanske fel ord. Jag har tyckt det. Jo, jag har propagerat. Jag har försökt, men ingen har velat lyssna. Alla tycker mest att jag är dum. Det är svårt med mat. Jag fattar det. Det är livsviktigt och alla äter och därför är det så svårt. Och jag säger inte att man inte får äta vad man vill, men att man ändå måste förstå varför vi äter som vi gör och att mycket som vi äter gör att våra kroppar går sönder. Och kroppen är viktig(tycker jag). Allt blir så mycket enklare med en mage som inte är öm hela tiden, eller ett huvud som inte vill sova hela tiden.

Fluffan säger att jag aldrig vet vad jag vill. Det vet jag nog. Det är bara det att det finns så många vägar att gå. Oftast försöker jag att välja den väg som är enklast för mig att gå, men det är inte alltid jag vet vilken väg det är och det är väl som det ska vara. Det ska inte vara enkelt. 

När jag gick på stress-skolan, eller efteråt, när jag var hos psykologen och vi pratade om hur jag mådde så pratade vi just om att det är det svåraste. Att ta beslut och veta vad JAG vill. Hon sa då att det är det första tecknet på depression.Jag tänker på det där ibland och hur länge jag egentligen har varit deprimerad eller om det är obeslutsamheten som har lockat fram en depression.

Egentligen tror jag inte att det handlar om att jag inte vet vad jag vill. Det handlar om att om jag väljer en väg så kommer en annan väg att stängas igen, och jag vill gå åt bada hållen. Ha kakan och äta den. Så har det alltid varit. 

Så vad vill jag då? Och vad vill jag inte. Jag vill flytta till Leksand. Jag vill hänga med Far, bli tokig på honom, men jag måste få lära mig några utav alla de saker han kan. Skjuta grisar, slakta grisar, slakta älg, skjuta älg, hur man bygger hus, hur man svetsar, hur man timrar. Jag vet att vi skulle kunna bråka något ofantligt om allt möjligt, men jag vill ändå vara nära för att gah vad jag också vill lära honom saker. Jag vill också vara nära Faster så att vi kan brodera tillsammans. Och jag vill vara nära Line och Leya. Och jag vill vara nära skogen. Jag vill även slåss och brottas. Jättemycket vill jag det. Det spritter i min kropp av lycka när jag tänker på det. Det vet jag inte hur bra det går att göra i Leksand, men jag gör det ju inte speciellt mycket i Stockholm heller så det spelar kanske inte så stor roll. Det löser sig. Det kan jag göra hela livet, när jag vill. Det kommer tänker jag. Tiden går asfort just nu, men det kommer tänker jag. Det är bara skönt att ha en tanke att vila i. Vila i känslan av att få armbåga någon. Ahhh

Jag tänker inte säga vad jag inte vill. Vi fokuserar på det positiva. 

Jag måste försöka jobba nu. Mår kanske lite bättre. Det är den där armbågstanken som gör mig lugn och den där känslan när jag mountade Cecilia på tärningen jag var på sist på BJJn när det i min hjärna kändes som jag hade fattat nåt. 

Jag vill även testa att ro kyrkbåt och så vill jag ha en liten hund. Inte en pytteliten hund, en lagom stor. Som den där taxen jag såg i lördags, ja, den var kanske pytteliten, men den blir ju lite större sen.

Vad vill du?

söndag 26 mars 2017

Odjuret 4-ever

För att fira in systerns 33-åriga födelsedag bjöd jag henne på bio igår morse. Vi såg Skönheten och Odjuret och jag konstaterade att jag fortfarande är kär i Odjuret. Why oh why? Var hittar jag ett odjur liksom?