tisdag 18 november 2014

Rumpen

Jag åker tåg igen. Min rumpa orkar inte sitta mer. Som tur är har modern sagt att vi ska träna torsdag, fredag och lördag. Jag ska träna rumpan så himla mycket. Måste få ordningen på den här träningen på något vis, men jag vet inte hur det ska gå till. Funderar på att kanske skaffa ett friskis-kort ändå för då kan jag gå dit lite som jag vill. Nu är det alltid tider att passa hit och dit. Tänker alltid på den där fantastiska tiden i mitt liv när jag bodde i stan och tränade varje dag för att inte huvudet skulle gå sönder. Det är det som är fördelen med att bo ensam, att få bestämma själv hur dagarna ska se ut och äta varma mackor med bea till middag vareviga dag. Men inte var jag lycklig då heller. Frågan är om någon någonsin blir lycklig.

Pepp-mail

Idag har Fluffan ägnat sig åt att skicka små pepp-mail till mig med bilder på nalle puh och figurer som föreställer min comfort zone. Jag vet att jag inte skulle klara det här utan honom. Jag vet att jag borde uttrycka min tro på mig själv mycket bättre än vad jag lyckas med, nu får Fluffan göra det istället. Ber till högre makter att F kommer upp till Dalarna i helgen och sen, sen tänker jag inte utsätta mig för såna här test något mer under det här året. Jaja, det är bra att kliva ur sin comfort zone, men det är också jävligt skönt att slippa göra det. Jag tänker ägna mig åt att bygga mitt drömhuset istället och aldrig lämna det.

måndag 17 november 2014

Himmelen

Men förstå att jag älskar den här lägenheten. Jag vill verkligen inte bo på annat sätt än såhär. Jag älskar hur mina saker får blanda sig med Fluffans. Jag älskar katterna på uteplatsen och att det finns rum så att det går att få vara ifred om det önskas.

Helvetet

Är hemma från helgens bravader i Malmö. Derby hela helgen och på tåget fantiserade jag om att åka rullskridskor igen. Vi får se, det är bara jag själv som hindrar mig.

Så kom jag hem till hemmet som jag kallar det lilla helvetet, för trots att det är skönt att vara hemma igen så finns det inget som är så tråkigt som att mötas av dammråttor i hallen och diskberg i köket. Det är så jävla märkligt att sånt där inte sker när jag är borta en helg, att jag den enda kvällen jag är hemma på hela den här veckan ska ägna den åt hushållsarbete istället för kärlek och mys. Men jag antar att det är såhär det ska vara på något sätt, det hör till i tvåsamheten. Och givetvis har jag möjligheten att strunta i hushållsarbetet för det är ingen som tvingar mig, men det är så tråkigt att gå förbi den där dammråttan som ligger och stirrar på mig i hallen och F har lovat att ta disken, men det tar för lång tid innan han får tummen ur. Och strida tänker jag inte, jag bara gör.

Jag ligger just nu i sängen och samlar kraft. Ska byta väska och packa om för imorgon åker jag vidare till Dalarna. Onsdag ska jag spendera i Malung, torsdag i Mora och fredag i Leksand. Gör vad jag kan för att inte magen ska krascha dvs tänker inte så mycket på det.

fredag 14 november 2014

Torr men ren

Då har jag duschat och huden i ansiktet svider av torrhet. Nu börjar tröttman komma. Nu när Fluffan snart ska gå upp. Måste leta reda på gömställe på jobbet att tupplura på. Eller vänta till fyra någon gång när jag sitter på tåget. Önskar att jag gjorde något bra med de här vakentimmarna. Men det här bloggandet kanske är bra, och så hinner jag ju läsa bloggar som jag aldrig läser annars. 

Facebook förresten

Det här med att leva utan Facebook har faktiskt hittills bara känts fantastiskt. Det dyker upp sms istället. Roliga sms. Kärleksfulla sms. Sms som får mig att förstå att jag behövs, jag som trodde att jag skulle bli bortglömd och ensam. Det är fantastiskt. Det har varit en underbar vecka. Så lugn och harmonisk och fylld av ork. Och mod. Jag undrar vad som ska komma härnäst i det här livet. Förmodligen någon form av krasch nu när jag svävar på moln. Pessimisten har talat.

Klockan 4

Vaknar 4 igen.  Klarvaken. Samtidigt så trött att jag mår illa.

Åker till Malmö idag för att kolla på rollerderby. Något motvilligt just nu. Är hemma en dag nästa vecka därav ångest. 

Ska på turné med jobbet eller egentligen liksom ensam och liksom sälja och jag förstår inte alls hur det ska gå. Undrar om min chef förstått att det här kan bli precis hur bra eller hur dåligt som helst. Men hon slipper åka. Jag får åka till Malung och prata dalmål och vara härlig.

Igår hoppade vi studsmatta på lunchen. Det var fantastiskt. Alla strålade av glädje. Eller alla och alla, det var jag och tre av de yngsta nya tjejerna som ju nästan är tio år yngre än jag. De är gulliga de här nya kollegorna och det svider i mig att vi just nu är inne i en period med ganska lite att göra på jobbet vilket skapar en massa oro. Men jag gör verkligen allt jag kan, trots att det inte är jag som är chef.

söndag 9 november 2014

Farsdag

Jag hade bestämt att jag skulle sova till elva idag. Det gick som vanligt väldigt dåligt, men jag ligger åtminstone kvar i sängen fortfarande och F har gett mig kaffe. Ja, jag kanske låg i soffan två timmar också, men det var för att inte väcka F innan åtta.

Jag försöker komma på planer för dagen men har inget sug. Känner mig mest ensam. Vill bo nära någon som jag kan promenera med. Annars blir det kanske lite planterade. Har växter som får små bebisar som kan behöva egna små krukor. Eller så kan de kanske skickas iväg i små paket, för det saknas plats att ställa fler växter på.

Alien

Så gjorde jag precis som jag sagt och inaktiverade Facebook igår efter att jag kom hem från Solnahallen där Stockholm Allstars spöade London Brawl Saints och BSTRDs spöade München.

Fluffy-mamman och min kollega Bajen-Malin följde med mig till Solnahallen och jag vet inte hur kul de egentligen tyckte att det var, de var kanske mest där för min skull och jag var väldigt glad för det. För oj så ensam jag hade känt mig annars. Trots alla de där derby-människorna som jag vet namnet på allihop så kände jag mig som en alien. Det är förmodligen bara jag själv som skapat den känslan för jag känner mig usel som nu lämnar derbyn ett tag eller för alltid. Men nästa helg ska jag till Malmö och kolla på en massa mer derby och i december hoppas jag på att syster får spela match mot Royals så det blir inte så lång paus från alltet egentligen. Jag ska bara finna min plats och jag tror att den är skrikandes på läktaren, inte på tracket eller i dörren.

Så det kändes ändå bra att stänga ner Facebook när min stream där till 90 procent handlar om derby. Jag pausar från det för jag orkar inte bli påmind varje dag om att det inte funkar för mig. Mina fötter funkar inte. Jag hade ont i fötterna konstant när jag försökte åka rullskridskor, nu gör de bara ont ibland. Det ser jag som en bra grej. Jag kan slåss istället. Eller yoga.

Jag var på antigravity-yoga i torsdags och det var helt fantastiskt. Och eftersom man ju hänger i taket använder man ju fötterna väldigt lite så det är liksom perfekt för mig. Det blir det mer av.

Hejdå dagboken!

lördag 8 november 2014

Adjö Facebook

Idag är alltså dagen då jag ska ta en paus från Facebook och jag har redan ångrat mig. Men jag tror det blir bra. Eller så blir det väldigt ensamt. Jag kanske kommer tillbaka redan efter någon timme, eller så läser jag en bok istället. Vi får se. Tänker att blir mer mail och sms istället och det är väl ändå bra? Men det är några hundra vänner som jag tar paus från, det blir nog ganska tomt. Och spännande.

fredag 7 november 2014

Storslagna planer

Som ni vet som som följer mig i annan media så är det match i Solnahallen på lördag och jag bestämde från början att jag inte ska vara där. Jag ska undvika den där stressen som förvisso är ganska kul, men som gör mig totalt utmattad. Jag har varit så trött hela hösten, men den här veckan har jag känt mig ganska normal. Jag har orkat ta tag i saker som legat i veckor. Igår pumpade jag cykeln som inte fått luft sedan någon gång förra sommaren. Jag bara gjorde det. En så liten grej som känts så tung alla andra dagar. Och rätt vad det är så beställer jag hudkrämen jag behöver och d-vitaminen. Jag håller på att tillfriskna från det där orkeslösa, den där degen i soffan som tycker att allt kan göras sen. Det är klart att det är skönt att leva utan krav på sig själv ett tag, men jag vill helst inte vara den som ingenting får gjort.

På lördag tar jag paus från Facebook,  det har hela tiden funnits med i min plan för att bli frisk så jag gör det trots att det just nu känns väldigt tråkigt. Jag inser mer och mer de fördelar som finns om jag tittar borttom det där surret som stressar mig. Men vi är påväg mot januari och då kommer det inte finnas en sekund över till något så banalt som Facebook.

Nu åker vi förvisso ut till landet ikväll, men jag kommer nog ändå att besöka Solnahallen imorgon. Jag har faktiskt köpt biljett för jag förväntar mig publikrekord. Tänk om det här blir gången då det blir fullsatt? Biljettförsäljningen tyder på att det blir mycket folk så slitet lönar sig. Det om något ger energi. Kom dit du också om du kan, det kommer att bli fantastiskt. Vi har de bästa kommentatorerna, lotteri, pausunderhållning med barn på rullskridskor och derby i världsklass. Ge det en chans, ingen har hittills ångrat sig. Biljetter finns på rollerderby.se.

tisdag 28 oktober 2014

Briljerar

Alltför ofta känner jag mig mest som en grå deg. På sista tiden tycker jag att jag känner hur rumpan plattas till när jag sitter på jobbet, jag tycker att lederna värken och synen blivit sämre, jag luktar illa och tycker att de flesta arbetsuppgifter och fritidsuppgifter är trökiga. Men idag vill jag berätta om det som faktiskt var bra.

- Jag skickade viktiga mail till New York på engelska och en person svarade och hade faktiskt förstått vad det var jag sökte.
- Jag skickade viktiga mail till Oslo och fick smileys tillbaka och mail på norska som jag svarade på på svenska och det var finemang och fantastiskt på något sätt.
- Jag mailade med någon som hette Krystal i Los Angeles och hon förstod mig.
- Jag gick ner i cafét och köpte ägg och pratade med en gammal kollega som faktiskt lät glad över att få prata med mig.
- Jag var hos Jo och pratade om negative self-talk och efter dagens boost av språksjälvförtroendet så var det inte några problem alls att förklara för Jo helt och hållet på engelska vad jag tänkte på.
- Jag tränade. Och svettades. Och var stark. Jag är stark. Och ganska pedagogisk, för jag fick köra med en ny tjej och det gick bra. Älskar att slåss.

lördag 25 oktober 2014

Svar på tal

Jag önskar att jag visste vad jag skulle säga när jag sitter på jobbet och personer jag arbetar med säger att feminister är så himla konstiga som hatar män med ändå vill se ut som män.

Jag önskar att jag kunde förklara för Fluffan vad feminism betyder när han säger att han inte längre vet.

I mitt huvud är allt så självklart, men jag har svårt att få ut det och förklara. Finns det någon kurs jag kan gå? Vill inte längre vara tyst. Jag vill berätta om det där fantastiska som jag känner för feminism.

Jag funderar på att klä ut mig till feminist på Halloween dvs vara mig själv,  för feminister är tydligen läskiga. Eller blir det provokationen bara fel?

söndag 12 oktober 2014

Sitcom fantasier

I natt drömde jag att jag hade lanparty med en massa gamla pojkvänner. Det var en fin dröm. Jag spelar Tribal Wars i verkligheten och avslöjar inte mitt kön för jag vill inte bli särbehandlad, vet inte om det är rätt eller fel. De flesta som spelar är killar i 20-årsåldern som refererar till oss som gubbar och kallar fienden för bögar. Vi får se hur länge jag står ut. Tänker att det här är någon sorts motpol till rollerderby-miljön som jag behöver besöka just nu.

Fluffan och jag pratar och skrattar mycket och Fluffan kallar mig en japansk tunnelbanetafsare när jag gör förbjudna saker när vi brottas hemma. Jag förklarar för honom att jag är hans flickvän.

Barnen ute på gården har börjat vinka in till oss när de vill komma in i porten, vi proppar fönstret fullt med växter och drar ner persiennen.

fredag 10 oktober 2014

Meningslös vecka

Jag har varit hemma och sjukat mig hela veckan. Var till jobbet i måndags morse och hämtade datorn för jag tänkte att jag skulle orka jobba hemifrån, men det orkade jag ju inte alls det. Så jag har sett på film efter film och spelat spel och försökt att brodera lite, men allt har känts ansträngande. Har önskat mig guldfiskar, katter och bebisar som skulle kunna hålla mig sällskap av Fluffan, men inget har har hänt. I ett obevakat ögonblick tyckte jag  att det var ett bra idé att erbjuda nytt hem till Börnhild. Börnhild kom med posten idag i ett prickigt paket som fyllde upp hela postfacket och jag hade nog kanske tänkt att Börnhild skulle få bli present till någon, men när Börnhild anlände förstod jag att hon inte alls ska få flytta hem till någon annan, en snusare som gillar att hänga med jaktlaget, hon stannar här hos mig! Britta-Kristina och Börnhild fann varandra snabbt och har nu sett på Fight Club och datat tillsammans under eftermiddagen och kvällen.