lördag 31 januari 2009

Lika som bär i bloggosfären.























Thezzan och Mäjlin

Det har ju även ryktats om att Tricky, Heaven och Burgschki skulle kunna ha blivit separerade vid födseln. Dock saknas bildbevis på detta.









Erika och Josse har jag även tidigare tyckt vara likisar, men det kanske bara är den där vackra manen som gör det.









För att inte tala om Spiderchick och M.
Hursomhelst är alla skitsnygga och bäst!

fredag 30 januari 2009

Ordbajsare

På högskolan/universitetet var jag inte den som var den. Jag skrev kort och koncist och hade svårt att dravla och ordbajsa.

Nu när jag har ett seriöst jobb på en it-avdelning där ordbajsande inte uppskattas så lyckas jag inte alls med att komma till pudelns kärna.

Velapa

That's me!

Stjärt

Var på F&S City igår och tränade.

Snacka om att jag är besviken idag när jag inte har en tillstymmelse till träningsvärk. Visserligen har jag hört att man inte får så mycket träningsvärk när man inte äter så mycket kolhydrater, men jag hade ju sett fram emot att ha ont idag. Jag har ju inte tränat sedan oktober för Guds skull, om man bortser från helgens skidläger.

Jag väljer att tolka det som att jag är född till idrottskvinna, fötterna till trots. Jag kan nämligen hoppa över tränandet i tre månader och sedan börja igen utan att bli nämnvärt flåsig på passen och utan att få träningsvärk.

Okej, jag ljuger, jag hade träningsvärk efter helgens övningar. Men idag då? Idag ville jag verkligen ha träningsvärk. Jag får nöja mig med att det är fredag.

torsdag 29 januari 2009

Silent Shout

Andreas och jag sitter i ett konferensrum och är tysta som möss. Vet inte varför detta sker, det bara sker. Försöker få Andreas reagera genom att spela Fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-låten, men han är helt oberörd.

Jag panikar och önskar att jag hade haft hörlurar och kunde dansa omkring till den här låten, han skulle ändå inget märka.

Titta hära!

Som M redan påpekat i någon kommentar så finns nu hela Beckmans stickvisning tillgänglig på Bonmagazine.

För den som är intresserad av Fashion! alltså.

Gillar du sportmänniskor rekommenderar jag det här och gillar du kända människor så rekommenderar jag det här. Och gillar du barnmänniskor så rekommenderar jag det här.

För den som inte gillar människor så rekommenderar jag att du köper en fäbodstuga av mig utan el och vatten.

onsdag 28 januari 2009

Inredningsjävlaskitblogg

Så lägger jag till ännu en blogg som handlar om inredning på bloggkoll.
Jag är så ointresserad, men jag är intresserad av människan som skriver.
Människorna, det är dem jag vill lära känna. Jag skiter väl i vad de har för gardiner hemma eller hur många miljoner de lägger på att köpa dalahästar i vitt.

(Dessutom har jag blivit livrädd för att använda dem, tycker att det ser fel ut hur jag än gör.)

Dans, dans!

Idag ska jag till Fryshuset för att leka med de andra förenade systrarna. Som vanligt blir jag nervös i magen av detta. Det känns bra efteråt, men inte innan och under tiden jag är där känner jag mig mest bara tyst och korkad. Bra där! Så jag skulle helst vilja stanna hemma och dansa i vardagsrummet med Vivi. Men Vivi ska på bandy så det gör egentligen detsamma. Tycker att vi umgås alldeles för lite. Vivi har varit ledig två hela dagar den här månaden. Kul kille!

På söndag åker jag till England igen och kommer hem på onsdagen medan Vivi åker till Ryssland på torsdagen. Det kanske inte är så konstigt att jag inte riktigt tycker att det känns som har flyttat in i vår nya lägenhet ännu.

Brev

Jag har ett brev att skriva. Ja, för jag tillhör en av de här få människorna som fortfarande skriver brev på papper. Det är till min vän JayDee jag ska skriva ett brev. JayDee som skickade Kristina till mig när jag fyllde år.

Jag känner mig som en usel vän som inte läser JayDees krönikor. Jag har ju blivit så gammal att jag måste ha ett verktyg som samlar på sig allt som är bra på internet så att jag vet vad jag ska fokusera på. Som tur är så kan jag med detta verktyg bli påmind om att läsa JayDees krönikor via IPOS. Så nu har jag minsann läst på.

Flickebarn

Det är inte lätt.

Helt övertygad om att alla hatar mig här idag. Hatar kanske är lite hårt, men de tycker att jag är barnslig. Under något utav samtalen jag haft med Torbjörn har jag antytt att jag känner mig lite ensam och skulle vilja flytta bort till de andra i korridoren. Detta har nu lett till att Torbjörn fixat så att jag får byta kontor med en snubbe borta i korridoren. Fick reda på detta i måndags, men var då inte helt exalterad. Trots detta har Torbjörn fortsatt planera en flytt för mig. Idag kom han och föreslog att jag skulle flytta imorgon. Va?! Men jag vill ju inte flytta. Åtminstone inte till det kontoret. Kontoret som har en svart vägg utanför fönstret och som jag inte kan vinka till tågen ifrån. Jag är kräsen vad det gäller utsikt. Nu tycker antagligen hela avdelningen att jag är barnslig. Men hallå! Ja, jag har bett om att få flytta, men jag vill helst godkänna rummet jag ska flytta till. Låt mig sköta mina problem på egen hand, tack! Jag är ju en vuxen människa, kvinna visserligen, men vuxen likafullt.

Blev hursomhelst bekymrad över detta och började prata med min gnälliga röst. Jag avskyr min gnälliga röst. Jag tror inte att det är någon flytt som behövs, det är lite kvinnlighet och förståelse som skulle behöva implementeras. Ett extra öra på varje eländig man.

Sol

I morse tittade helt plötsligt optimisten ut genom pendeltågsfönstret och sa till Vivi:
-Titta, det börjar nästan bli ljust ute.

Skidblogg

Kan ju inte hålla på och bli nån modeblogg här heller, det finns alldeles för mycket av sån skit redan. Kör lite skidblogg istället.
Såhär såg hela min helg ut. Tänkte hela tiden på Thailand när snön öste ner och vi fick göra våra egna skidspår. Klart det hade varit skönt med Thailand, men jag uppskattar otroligt mycket en riktig vinter.

Bilden föreställer den übersnabba mamman.

tisdag 27 januari 2009

Stickvisning








För att bara vara smygfotat tycker jag att en del bilder blev hyfsade ändå.
Får såklart inte upp alla bilder på blogger därför ligger det flera här.
Tycker fortfarande att blogg.se har en del funktioner som är enklare än blogspot.

Blind-Terje

Terje bor här hemma tillsammans med Vivi, Kristina, Grodan, mig och Hubert (hubäär, han är från Frankrike).

Modeblogg

Skolkade hela förmiddagen för att hänga på Berns och kolla på genrepet för deras stickvisning.

Har tagit en drös med usla kort som jag eventuellt slänger upp en vacker dag.

Var hursomhelst en hel del lajbans jämfört med andra modevisningar jag sett.

Lite ledsen att jag inte hittade någon som kunde följa med, hela pysselgänget hade säkert sett det som intressant inspiration.

måndag 26 januari 2009

Hej! Är det bra?

Idag är jag arg på alla som frågar hur jag mår.
Tror det att jag kommer att svara något annat än bra?

Jag har röda torra märken på kinderna efter helgens träning och gråt.

Nej, jag mår inte bra. Jag har inte mått bra sedan min födelsedag. Jag trodde i förra veckan att jag mådde bra, men det var antagligen bara för att jag skulle få åka bort. Nu är jag tillbaka och jag känner mig sådär risig igen.

Det är risigt och bedrövligt och framförallt så är jag född till kvinna.

Ja, och så sumpade jag mitt SL-kort igår, vet inte hur, men borta var det helt plötsligt när jag skulle kliva på tåget till Stockholm. Funderar på att straffcykla i tre veckor eftersom jag varit så slarvig.

fredag 23 januari 2009

Obehagligt.

Niotillfem är en fin liten blogg som jag fördriver tiden tillsammans med.

Jag tror att jag skulle avsky den där Sandra Beijer om jag träffade henne i verkliga livet, hon påminner mig om någon jag inte gillade när jag gick på dagis.

Ludd

Efter min gråtattack i tisdags fick jag låna en bok av Torbjörn: Nalle Puhs lilla instruktionsbok. Jag gillar ju egentligen inte Nalle Puh, jag har svårt att identifiera mig med honom eftersom jag tycker att han är så korkad. Elakt av mig, ja, jag vet, men det har alltid varit så. När sen Nalle Puh blev Disneyfierad ogillade jag honom ännu mer. Inte för att jag ogillar Disney egentligen, men när allt förvandlas till leksaker, brevpapper och underkläder börjar kommersialiseringen kännas obehaglig.

Jag tyckte dock att det var väldigt omtänksamt av Torbjörn att försöka muntra upp mig på detta sätt och markerat i boken är denna Nalle Puh-tanke markerad:

Människor som inte tänker ordentligt har inga Hjärnor; snarare har de grått ludd som har flugit in i huvudet på dem av misstag.

Undrar nu om han försöker insinuera att jag har grått ludd i huvudet som har flugit in av misstag.

NU ÄR JAG HÄR IGEN!

Jag kände att det höll på att hända något igår med mig. It's the moodswing.

Snart, ja, snart, då jävlar är jag i mitt esse igen!

Tog en promenad med Torbjörn vilket resulterade i glada miner och röda öron.

Helt dum är jag kanske inte ändå.

Snart så!

Om en timme och 20 minuter har jag möte och då ska jag ha kommit på minst fyra stycken mål att försöka uppnå här på jobbet under 2009.

Det enda jag kan tänka på är att jag har ont i magen av nervositet.

torsdag 22 januari 2009

Målsättningar

Jag kanske har bloggat för länge.

Ja, det är ju egentligen inte så länge, bara sedan augusti 2006, men det kanske är för länge för att vara jag. Jag är så mycket bättre på att skriva i min dagbok där det inte är någon som ser.

Från början var det tänkt att jag skulle hålla det hela hemligt och som ett tidsfördriv skriva om alla mina synder. Jag mådde inte bra över hur jag hade betett mig under de senaste åren och kände att jag skulle skriva det i hemlighet för min egen skull. Någon skulle kanske läsa det, men det skulle inte göra så mycket. Jag hade nog mått mycket bättre idag om det hade blivit som jag tänkt mig. Det är mycket som fortfarande tynger mitt hjärta som jag vill berätta för dem som jag har gjort illa, men antagligen kommer det inte att bli av. Oturligt nog, eller som den för det mesta väldigt ärliga människa jag är så berättade jag för min dåvarande pojkvän P om min blogg och kände inte längre att jag kunde skriva vad jag ville i den. Den stannade av. Den är fortfarande avstannad och den kommer antagligen aldrig att återupplivas även om denna tanke med bloggen hela tiden funnits med.

Målsättningen får därför bli att få ner "En kärleksknarkares bekännelser" på pränt innan jag dör. Enbart för min egen skull.

Unna, unna!

Unnade mig ärtsoppa och pannkakor till lunch istället för matlådan.
-Tack Limpan!
- Varsågod vännen, jag visste väl att det skulle muntra upp dig en smula!

Idag har Vincent namnsdag. Grattis Vincent och alla andra som har namnsdag idag!

Eremitkräfta

Hade en mycket symbolisk dröm igår natt.

Jag drömde att Andreas var en eremitkräfta i ett skal som såg ut som ett kugghjul. Jag försökte sitta på honom så att jag kunde göra honom illa eller åtminstone så att hans skal kunde gå sönder, men det enda som hände var att jag gjorde mig illa på kugghjulsskalet medan Andreas kröp längre och längre in i det.

Ja, tack!

Pip

Inget pepp i världen fungerar just nu.

Men jag måste ändå på något sätt försöka.

Vi var på bandy igår och det kan ju tyckas vara ointressant, men tydligen är jag mer sporttörstande än vad jag någonsin hade kunnat ana.

Bäst var dock de två grabbar från Hammarbys P98 som sjöng ryska nationalsången innan matchen.

onsdag 21 januari 2009

Bloggkoll rekommenderar:



Jaja, jag vet att det heter Bloglovin nu för tiden, men det låter ju så töntigt.

Intelligent verktyg det där.

Sympatisk

Jag rännskiter i sympati med hon som befinner sig i Thailand.

Alldeles nyss kissade jag bajs ur bakstjärten.

Det är alltså inte bara mitt huvud som är sjukt, så är även min mage.

tisdag 20 januari 2009

Ih!

Nu blev jag minsann lite glad. Hittade till M's hemsida som var omgjord och där fanns det ju bild på de där skorna jag stickade en gång i tiden. Lite bra är jag nog ändå.

Men M är såklart bäst!

Nästa vecka blir det Stickvisning på Berns. T, du kommer väl?!

Pepp

Med inspiration från J lyssnar jag nu på denna.

Oj!

Ensamt möte med Torbjörn om målsättning för 2009.

Efter tio minuter får jag en klump i halsen och tårar börjar fylla mina ögon. Jag fnissar och ber om ursäkt. Torbjörn undrar om jag kanske vill ta en paus. Jatack, svarar jag och rusar till mitt rum, tar sedan hissen upp till det översta, tomma våningsplanet och storbölar.

Har ingen att anförtro att jag är uslast i hela världen just nu, förutom den här jävla bloggen.

Vad fa-an är det som händer i mitt huvudet?!

måndag 19 januari 2009

Mindre bra

Det här skulle kunna vara en bra dag. En dag då jag får vara med på avdelningsmöte, svarar i telefonen, svarar på mail och får spontanbesök av mina kära användare.

Men jag är helt övertygad om att jag har feber, så nu förvandlades den bra dagen till en mindre bra dag.

En mindre bra dag börjar man nästan grina när Andreas är låtsaselak. En mindre bra dag vill man inte åka hem eftersom man blir arg när Vivi är realist och påstår att jag kanske inte både kan köpa en ny kamera och åka till Kittelfjäll vecka nio. En mindre bra dag önskar man helt plötsligt att man vore 16 år och kunde spendera hela kvällen i Grampa med sin snowboard och vara olyckligt kär.

Endumen

Jag väljer nu att byta namn helt rakt av. Tror att det kan vara bra för min självkänsla.

Endumen är ju dessutom inte jag, det är en tecknad figur med en röst av Gösta Ekman.

Limpan är dock jag, det är mitt A-lagarnamn som jag fått vid något festligt tillfälle. Det liknar ju dessutom mer mitt vanliga namn.

Hoppas alla är med på detta.

VKS

Tror att jag har fått VKS fast i fel ände.

VBS borde det ju heta då,vinterbajssjukan.

söndag 18 januari 2009

Datortomografi

Imorgon blir det Huddinge och mer undersökande av fötterna.

Fantastiskt ord det där: dat-or-to-mo-gra-fi.

Socialisering

Idag hade jag planer på att hänga med människorna i det som jag kallar pysselklubben. Dock tycks jag just nu tyckas trivas alldeles för bra här i soffan. Har tillbringat alldeles för lite tid i den här soffan en senaste veckan, så jag stannar nog här idag tittandes på Pushing Daisies, påtandes och läsandes bloggar.

Fantastisk söndag!

Framtidsplaner

Jag: - Kan vi inte börja röka då?
Vivi: - Nej, då kommer du ju att bli åderförkalkad.
Jag: - Va, haha!
Vivi: - Eh, rynkig menar jag.

Bananbakelse


Fylleringa

Morran ringde mig i natt när jag sovit en stund så jag orkade inte svara.

- Hallå! Ha-llå! Hej, hej! Du är schysst iallafall! berättade mobilsvaret för mig nu på morgonen.

Ångrar lite att jag inte svarade, mest av allt ångrar jag att jag inte fick följa med.

lördag 17 januari 2009

Duktigt!

Det kanske är precis just nu jag upphör att vara så förbannat jävla duktig. Eller kanske var det precis just nu jag insåg att det har vänt redan för ett tag sedan.

Jag gick och köpte chips och snus och bestämde mig för att strunta i matlagningen. Ingen kommer att dö av att jag inte ställer mig vid spisen i detta nu.

Det är nu jag tar mina första kliv mot tjackpundarhoran jag så länge har förutspått att jag ska bli när jag blir stor.

Skit ska skit ha!

Jag vet att jag inte får

Måste på något sätt försöka lugna ner mig, just nu vill jag döda brudarna som är på framsidan av Friskispressen som ligger här på soffan bredvid mig med sina jävla pärlörhängen och fula flin.
Bajsa på er ungjävlar!

H*ra!

Ursäkta ordvalet, men jag har varit ute och åkt buss.

Jag bestämde mig för att träna idag. Det har ju inte hänt sedan oktober, men idag skulle det alltså ske eftersom jag känner att jag måste för att orka åka Kortvasan i slutet av februari. Jag tog mig alltså bort till Kungsholmen för det är ju där jag känner mig mest hemma. Men, med tårar i ögonen fick jag höra att jag inte betalat medlemsavgiften för 2009 så jag fick inte träna.

Ja, jag vet att Friskis är en ideell förening och att de kanske inte har råd att skicka ut påminnelser till sina medlemmar om att de ska betala årsavgiften, men jag blev så fruktansvärt ledsen när jag verkligen kämpat för att ta mig ur soffan idag. Allt hade ju varit lite enklare om jag kanske hade haft lite pengar med mig, men det har aldrig jag när jag åker och tränar för jag anser att det inte ska behövas. Jag grinade hela vägen hem, inte så att det syntes, men nästan. Nu tror jag att det enda som kan trösta mig är chips och dipp.

Jag vet en som inte kommer att hålla med mig.

Jag får försöka att orka laga mat istället. Trist. Ingen aptit, inget humör. Piss och skit!

Jag hade verkligen behövt få röra lite på mig.

fredag 16 januari 2009

Det var bättre förr.

För att fortsätta på veckans snopp-tema tar vi den här gamla godingen.


Limpan visar

Här en bild på mina nya masai-skor för alla er som inte har Google på era datorer.


Men bäst utav allt, J.D. skickade världens finaste present som jag hämtade på posten idag när jag kom hem från England. Låt mig presentera min nya bästa vän, menstjejen Kristina. Är lite orolig hur Kristina ska hantera alla karlar i de här hushållet, eller vänta, det är jag inte alls det. Jag är ju nämligen också en sån där menstjej. Tänka sig!







torsdag 15 januari 2009

Hålvete

Vem kom på att man ska stoppa alla datorsladdar ner i golvet?

De där himlans hålen är ju livsfarliga. Jag kommer antagligen att trilla ner i ett och aldrig synas mer. Ja, eller åtminstone vricka en av mina masaiskobeklädda fötter. Känner mig lite som en Abba-medlem i den här skorna.

Illa

Jag trillar ner i ett litet hål av självömkan så fort jag ska försöka skriva något här. Så jag borde antagligen låta bli.

Visst var det bättre för?

Snart är jag gammal och inkontinent och eftersom jag inte dricker kaffe kommer jag att vara jävligt dement.

Masai!

Igår köpte jag såna dära Masaiskor. Jag tycker att de är skitfula, men jag bryr mig inte så mycket nu för tiden. Jag inbillar mig att mina fötter kommer att må prima i de här skorna.

Läs en annan blogg!

Sånt som får mig att skratta så att jag gråter när vi har fikapaus.

De är så fina de där bloggmänniskorna.

onsdag 14 januari 2009

Min bästa vän.

- Du är en bajsunge Linnea!
- Men vad är det nu då?
- Jamen, du började fråga det där om kuken och nu kommer alla tro att jag tänker på en annan kuk.
- Jamen det gör du ju, du skrev ju i måndags om hur du tänker på dina arbetskamraters skrev. - Men åh, det är ju en annan sak.
- Hurdå menar du?
- Det handlar ju bara om att jag blir medveten om att de finns där.
- Ok, inget sexuellt alltså?
- Nej, inte det minsta lilla, det är bara obehagligt.
- Dåså, då kanske vi kan vara överrens nu?
- Ja, jag ska aldrig berätta för dig vad jag tänker på ever again!
- Det kan du ju försöka med.
- Ja, jag vet…

Det kan bli lite ensamt ibland.

- Hej Linnea!
- Hej Linnea!
- Hur mår du idag?
- Jag mår bara bra förutom att det smakar äcklig bajsost i munnen eftersom jag gick och köpte engelskt snacks som var riktigt äckligt. Men nu tar jag hem det till Vivi så får vi se om han har mage att äta upp det.
- Jaha, var inte det lite onödigt?
- Nej, jag tyckte det var väldigt smart av mig att inte köpa chips och sedan bara äta en ganska äcklig ost som trots allt stillade min hunger för en stund.
- Är det något mer du vill berätta Linnea?
- Ja, jag gick och kikade här i Dorking litegrann och hittade en jättefin second hand-affär. Synd bara att jag inte kan komma på något jag verkligen behöver eller vill ha.
- Det är väl bra?
- Ja, egentligen.
- Vad ska du göra nu då?
- Ja, det vette sjutton, Torbjörn bestämde att vi ska ses klockan sju i baren så jag kanske svälter ihjäl. Eller somnar. Dumt. Jag vill ju bara ha mat och sedan sova.

- Vad tyst du blev. Somnade du eller vad tänker du på?
- Vivi.
- Vad tänker du då?
- Kuk.
- Moget.
- Vaddå? Tänker inte alla kvinnor på kuk?
- Jo, det kanske de gör, men jag vet inte om alla kvinnor talar så obehindrat om det. Och tycker inte du att det är lite oromantiskt av dig att du längtar efter Vivis kuk?
- Jag längtar ju efter hela Vivi, men det var ju det jag tänkte på just nu.
- Jaja, du kanske skulle kunna nöja dig med vilken kuk som helst?
- Nä, nu vet jag inte vad du försöker säga. Jag längtar efter Vivi. Punkt. Nu pratar vi om något annat, du ska alltid förstöra när jag tänker på något fint. Fråga om något annat.
- Jaha, hm, nä, jag kommer inte på något. Kan inte du fråga mig något istället?
- Ja, vad längtar du efter mest när du är borta såhär?
- Just nu saknar jag nog mest det här med att ha vardag och komma hem från jobbet och ställa sig och baka bröd och åka iväg och träna. När jag är här hinner jag ju inte så mycket mer än att äta äcklig engelsk mat och bli trött i huvudet av en massa engelska ord i varma konferensrum.
- Gud, så trist du är!
- Du frågade ju!
- Ja, men jag hoppades på att du skulle svara något annat. Något lite mer intressant.
- Ska vi inte sluta nu då?
- Ja, jag är trött i huvudet.
- Jag med.

tisdag 13 januari 2009

Abstinens

Det finns inget internet på hotellet så jag håller på att gå sönder eftersom jag inte hinner blogga eller läsa blogg på hela veckan, typ. Jag skyndar mig att skriva lite nu när vi väntar på taxin eftersom vi ligger före i vår agenda.

Och så längtar jag efter Vivi och tycker inte alls att det är skönt att vara borta. Ska ju bort i februari igen och kanske även i mars. Bajs!

Vivi åker ju till Ryssland i februari så då kanske jag aldrig får se honom igen. Jag tror att de dödar och äter upp folk i Ryssland. Så himla osofistikerat!

Tack för den tid som har varit älskade Vivi, dina mjuka små händer är det bästa som hänt mig och min arma kropp!

måndag 12 januari 2009

Fiffigt.

Mailkonversation mellan mig och Torbjörn som börjar med att jag bekräftar vår ankomst till England på bajsig engelska:


Hi Robert,
Mine and Torbjorns inbound flight arrives on Monday so you don’t have to mind that. Our outbound flight departs at 18.10 from Heathrow on Friday. We will be staying at White Horse, Dorking.
See you next week.

Regards,
L

Öhhhh, Hörrö! Bara för att inte du har några ”special characters” i ditt namn så betyder inte det att du kan hoppa över mina. Skulle uppskatta om du stavar mitt namn korrekt! Men du kallar ju mig inte för mitt efternamn som indianerna i alla fall så ngt får man väl vara glad för... ;-)

/Torbjörn


Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, Torbjörn!

Vänligen,
L


Just det kom ihåg att vi har åäö i vårt språk och vill använda de så ofta som möjligt ;-)

/Torbjörn



Ök, det skä jäg kömmä ihåg!

Vänligen,
Linneå

Skrev

Jag kommer alltid på mig själv med att sitta och stirra folk i skrevet. När jag vandrar bort i tankarna så är det gärna där mina ögon landar. Inte långt bort i fjärran som sig bör, utan i folks skrev, karlars skrev. I morse hände det på pendeltåget och det är ju inte så jobbigt när det inte är folk jag känner.

Allra helst stirrar jag ju på skrev som tillhör mina arbetskamrater. Eftersom de alla är herrar blir det gärna lite obehagligt. Vi kanske sitter och fikar och så trillar samtalsämnet in på högtalare till datorn eller vad en platt-tv kostar. Då kopplar jag bort. Jag börjar planera dagens middag eller så går jag igenom min önskelista på vad jag borde unna mig. Plötsligt vaknar jag av att jag sitter och stirrar på en bula iklädd jeanstyg. Fort, så att ingen märker det, flyttar jag blicken en meter högre upp till ett vänligt ansikte. Då blir jag helt plötsligt väldigt medveten om vad jag just stirrat på och så kommer jag på att det finns väldigt många såna där dingeldongelsaker här runt bordet och tänk om alla vore nakna och varför tänker jag såhär, nu måste jag tänka på något annat, men det gåååår inte! Snopp, snopp, snopp.... Gaaaaah! Fokuserar på att lyssna på vad herrarna pratar om istället, men det är ointressant så jag ursäktar mig och går tillbaka till mitt rum och läser någons blogg som handlar om viktnedgång och aahhh! nu känns allting mycket bättre.

lördag 10 januari 2009

Kåthet fördummar.

Igår kväll när jag låg i sängen kom jag på något skitbra att blogga om och skrev därför en minnesanteckning på mobilen.

"Skriv om hur det är att vara såhär snygg och om ditt ex L och hans flickvän Y och om att du är elak. Och då kan du lika gärna berätta om ditt ex P. Och varför i helvete får jag inte ligga just nu? Är det ok att försöka ha sex med sin kille trots att han sover?"

Jag trodde nog att jag hade en bra idé, men sen blev jag kåt och då kunde jag inte tänka klart.

Lördagskväll

Har skickat iväg Vivi till Kallhäll på pysselmöte, imorgon ska jag till Hägersten på möte med min pysselklubb.


Åkte lite skridskor på Zinken i förmiddags därefter gick vem och lekte frissa och att Vivi svarat på en kontaktannons och var därför på dejt med mig.

Har grinat framför Stjärnor på slottet och nu Patch Adams. Förstår inte varför Vivi måste åka ifrån mig på det här viset när jag är så blödig.

Undrar vad människorna med liv gör en dag som denna.

TV4+

Bästa kanalen. Just nu ser jag på ett program där de försöker att få kontakt med Andy Warhols ande. Hur fasen kan de veta att det är just hans ande? Det kan ju vara vilkens ande som helst.

fredag 9 januari 2009

Hello Kitty!

Jag vill ju egentligen inte se på Let's Dance. I år mindre än någonsin eftersom Blondinbella är med. Men Kitty är ju även med.

Hade jag ett annat jobb och ingen pojkvän skulle jag vilja se ut som Kitty.

Äsch, det skulle jag inte alls det. Jag skulle kanske inte orka hålla på och vara så utseendefixerad och spexig.

Eller spexig är ju inte några problem liksom, men orka sminka sig varje dag funkar ju inte.

Carl-Jan är också lite söt faktiskt precis som Magnus Samuelsson, men det borde räcka med att se på det här idag och sen aldrig mer.

Självhat

Under tiden som gått på blogspot har jag utvecklat ett stort hat mot mitt eget bloggande. Det är se sketet uselt så jag önskar att ingen tar del av det hela. Det kanske vore stor idé att sluta med eländet. Men det vill jag inte. Jag vill skriva, men jag vill helst inte att någon ska läsa. Men jag fortsätter med det här tills jag börjar tycka om mig själv igen. Tills dess att jag kan tycka att jag är nog ganska så bra ändå. Då kanske jag slutar. För alla vet ju att man ska sluta på topp!

Älg

Helg alltså.

Ser ingen mening med det längre. Jag har ju varit ledig en massa och legat i soffan och tröttnat på tv och dator.

Jag är inte i behov av att vara ledig, jag behöver jobba hårt och mycket så att jag slutar tänka.

Spotifan!

Det finns ju inga bra låtar på Spotify!

Eller åtminstone inte i min hjärna.

Säg en bra låt! Snälla!

Sak samma

"Åh, det är en sån där Kitte Katt!" utbrast Vivis mamma när Vivis moster öppnade sin julklapp från mig och Vivi på julafton innehållandes Hello Kitty-läppglans.

Kylskåpet

Jag har svårt att definiera vad det är jag egentligen jobbar med, men jag säger att jag är specialist-it-support. För det fungerar nämligen så att vi har en it-support, det är dem man ringer till i första hand om man har något problem som rör it. Om de på it-supporten inte kan hjälpa till så skickar de ärendet vidare till mig. Kan inte jag heller lösa det så får jag skicka det vidare till indierna. Indierna kallar sig själva för 3rd line support.

På 1st line support jobbar kylskåpet, kepsen och Micke. Kylskåpet träffade jag nyss i korridoren och såg att han såg mig, men precis när jag går förbi tittar han ner i golvet så att mitt hej fastnar i halsen. Varför gör han så? Är det mitt ansvar att hälsa? Micke gör likadant. Kanske tittar på mig, men låter bli att säga hej. Tror att de gör såhär eftersom de är kära i mig, jag kan inte se någon annan anledning. Micke gratulerade mig på Facebook igår, men gick förbi i korridoren och höll käften. Micke brukar även prata med mig på Communicatorn ibland, men aldrig på riktigt. I somras åt jag lunch med honom en gång, det kändes nervöst. Kepsen brukar hälsa, men han är AIK-are och har alltid keps, så jag tycker inte om honom.

På 2nd line support jobbar bara Andreas och jag. Vi ser inte så roliga ut och vi är inte otrevliga eller skumma. Men ibland stänger vi in oss på Andreas rum och spelar musik för varandra och låtsas som att alla andra är dumma i huvudet, för det är de ju.

På 3rd line support jobbar hela Indien bland andra Kåta Baskar och Blipblap.

Present

Min bästa present under gårdagen måste ändå vara att Andreas visade mig att det faktiskt går att använda Spotify på våra jobbdatorer. Jag hinner ju aldrig leka med det hemma, men nu kanske jag kan lyckas.

Syrran gav mig Kinderägg som var fina också, men jag mår lite illa när jag tänker på chokladen. Någon annan får chokladen, jag vill bara ha leksakerna.

Tack!

Passar på att tacka alla som gratulerade mig igår trots allt. Det känns inte så farligt just nu att jag blivit lite äldre. Jag tror att jag blev lite snällare på kuppen.

Var väldigt noga med att tacka alla på Facebook som lämnat kommentarer igår, det brukar jag inte vara annars. Men igår värmde varenda litet grattis alldeles speciellt även fast det kom från vänner jag inte hört från på år och dar.

Tack!

torsdag 8 januari 2009

Hursomhelst

Igår fick jag ett paket från adlibris med två böcker som jag beställt. Två dagböcker av olika sort som jag är skitförälskad i, det finns inget bättre än dagböcker.

Det är sån jävla tur att jag är så bra på att köpa presenter till mig själv, jag blir liksom aldrig besviken. I eftermiddag ska jag köpa mer saker jag behöver till mig själv. Det är så mycket smidigare än att någon annan ska köpa saker och så blir det ändå fel.

Ja, ni får kalla mig sepe, kalla mig böööög!

Tadidi tadida!

Tidigare inlägg i listform, typ.

I morse grinade jag en massa för att:

1. Jag fyllde år.
2. Jag var rädd för att inte hinna med Vivi på tåget.
3. Det var inte något smör på mina mackor.
4. Jag fick två elvispar.
5. Jag kände mig så jävla otacksam.
6. Vivi inte åt frukost med mig i sängen.
7. Jag blev så jävla stressad.
8. Jag skämdes över mig själv.
9. Jag tänkte att nu kommer jag aldrig att få nån bebis med Vivi.
10. Gud, jag ser så gammal och ful ut när jag grinar.

Autism-attack

Kanske dags att gå till någon som kan utreda mig.

Syster hälsade på igår för hon hade ett paket med sig. Jag visste vad det var i paketet. En stund senare kommer Vivi hem från stan med ett paket i en påse. Det har ungefär samma storlek som det paket jag tagit emot av syster. Jag vet vad det är i paketet. Det är nämligen bara en sak jag saknar i mitt hem, elvispen. Elvispen med degkrokar så att jag kan baka bröd och vispa äggvitor maränghårda. Syster och jag spelar Viva Piñata och för första gången på mycket länge skrattar jag hjärtligt. Hejdå 26-åringen säger syster i dörren när hon går. Jag sätter mig i soffan och känner mig helt plötsligt bedrövad, ett stort antiklimax trillar över mig.

Kanske världens sämsta födelsedag. Jag brukar inte vara den som har ångest över att fylla år, jag tycker att det är töntigt, det är en ny dag på jorden precis som alla andra dagar och precis som alla andra dagar så åldras vi en smula. Men idag, fy fa-en!

Och sen blir allt fel. Jag vaknar kvart över fyra. Ont i halsen, kissnödig, törstig, arg över att behöva ligga kvar i sängen. Jag fyller faktiskt inte 7, jag fyller 27! Lyckas somna om. Vaknar av Vivis alarm (Hamburgskan btw.) Kissnödig. Vivi tar en dusch. Jag tänker: va? varför tar han en dusch? ska inte han ta sällskap med mig på pendeln, jag kommer ju aldrig hinna borsta håret, måla ögonfransarna, klä på mig nu när han duschar innan det här tjafset med att fira min födelsedag, jag vill inte ens fira min födelsedag, jag kommer att få två elvispar och inte hinna med samma pendel som V och jag kommer att vara bitter hela dagen över att mitt 26-åriga jag är borta. Kissnödig. Hör hur Vivi brer en hård macka till mig precis som jag önskat, men han brer så hårt. Tänker: Varför brer han så hårt? jag vill ju ha mycket smör och mycket leverpastej på min macka, jag vill alltid ha mycket allt. Smööör! jag måste gå upp och kissa. Jag reser mig ur sängen och ska precis ta fram ett par strumpor då dörren öppnas och in kommer Vivi sjungandes. Gud! Jag hörde ju inget. Blev ju helt rädd. Hoppar ner i sängen igen, låter Vivi sjunga klart. Kvider att jag måste kissa. Går och kissar. Vivi plockar fram en hög med presenter och jag börjar gråta. Jag vill ju inte ha någonting! Jag vill ju inte ens fylla år! Mackorna har inget smör och ligger inte på någon assiett som jag bett om dagen innan. Man kan ju inte äta frukost i sängen utan assiett, då får man ju fullt med smulor i sängen. Öppnar paket med fin mat och bandybiljetter och Hello Kitty-spel och en bok som Vivi tror ska passa mig. Jag har en klump i halsen och Vivi är så underbar och jag vet att han har ansträngt sig så, men jag är otacksam och jag vill gråta över att jag är så elak och otacksam. Såklart får jag två elvispar och känner att jag inte orkar, varför kan inte allt bara vara perfekt. Teet smakar för mycket te, vet inte Vivi att jag inte gillar starkt te? Jag gråter, och frågar om inte Vivi ska äta. Jo, säger han. Jag ser att han ser att jag är otacksam och missnöjd och jag gråter över att jag är så missnöjd för jag vill inte vara det. Men vore det inte för att jag fyller år så skulle jag slippa vara missnöjd. Jag tvingar mig själv att äta de hårda mackorna men håller på att kräkas för leverpastejen blandas med tårar när jag tittar på klockan och ser att jag aldrig kommer att hinna. Vivi kommer att hinna åka ifrån mig och jag vill ju inte det. Jag vill ju att vi ska ta sällskap på pendeln och vara lyckliga och att allt ska vara fint och bra och jag ska fortfarande vara 26-åringen. Vivi har dukat åt sig i köket och jag säger åt honom att äta. Han säger att jag inte behöver äta mackorna, så jag slänger dem och häller ut teet som smakar för mycket te. Samtidigt som jag gråter och skyndar mig för att hinna. Bäddar sängen, slänger paketpapper, klär mig, borstar håret och tänderna. Gråter, hulkar. Vivi är klar nu och står och väntar i hallen. Han kommer missa sitt tåg. Han har varit snäll och plockat fram min matlåda. Jag är stressad som ett djur och hittar inte min mössa eller vantar så allt åker ner från hatthyllan och nu är Vivi arg för att jag inte slutar gråta. Han tar mina väskor och går medan jag letar efter mina vantar. Springer efter Vivi och lyckas sluta gråta och håller i Vivis mjuka händer på tåget, men jag vågar inte titta på honom. Jag vet att han inte är arg, men jag vet att jag kommer att börja gråta. Gråta över att jag är så otacksam. Det ringer i min väska, fel väska. Mobilen ligger i fel väska på fel ställe och nu får jag tårar i ögonen igen för jag kommer inte åt den när den ligger i fel väska. Pussar Vivi hejdå och går till busshållsplatsen när vi kommit fram till Helenelund. Hittar mobilen i fel väska och ser att mamma ringt. Ringer henne, tjock i halsen, och ber henne ringa senare.

Framme på jobbet måste jag le och vara trevlig, men det känns faktiskt lite bättre helt plötsligt. Mamma ringer och säger att hon ska ta tillbaka elvispen och jag ska få något annat istället. Blir lite ledsen och berättar för mamma att jag varit elak mot Vivi. Att jag är otacksam och elak, men att jag inte klarar av när allt blir fel. Mamma måste gå till sin lektion så hon säger kram kram och hejdå. Hejdå säger jag med gråten i halsen.

Andreas räddar mig någon timme senare. Han avfyrar ett leende, ett grattis och jag berättar någon tråkig historia med gråten i halsen, men han skrattar ändå. Jag är så jävla tacksam.

Ikväll ska jag visa Vivi hur tacksam jag är över att han finns och står ut med mig. Och så ska jag lära honom att jag gillar smöööör och te som mest smakar vatten och att man måste ha assiett när man ska äta i sängen och att aldrig aldrig någonsin köpa mig några julklappar eller presenter.

Grin och gråt

Ovärt att sminka sig idag när jag ändå kommer att grina hela dagen.

Bra dag! Jättebra dag! Hurra för mig!

onsdag 7 januari 2009

Limpan minns


När vi var små jobbade våran mamma som föreståndare på en gruppbostad för utvecklingsstörda. Man fick därför inte kalla varandra för sepe eller mongo hemma hos oss. Istället gick vi runt och kallade varandra för minglo.


Minglon skulle även kunna vara såna dära kändisar som hänger på mingel och blir fotade. Ja, eller som mig på den här bilden. Titta vilket jävla minlgo!


Först!

Far skickar mms på en ros och skriver: Grattis på födelsedagen, hoppas du ätit många tårtor.
Jag: Du är en dag för tidig, men tack ändå!
Far: Ja, jävlar. Klockan går fel.
Jag: Vilken tur att det är klockan som går fel och inte ditt minne.
Far: Ja, vantä. Hoppas klockan går rätt imorgon.

Guds straff

Det är antagligen rätt åt mig att jag är sjuk. Det är först nu jag kan känna att jag verkligen längtar efter att få gå ut i solen. Längtar efter att få gå på Friskis och efter att få laga mat. Ja, ja, laga mat kan jag förstås göra ändå, men det är tungt i huvudet.

Känner att jag vilar här vid avgrundens kant. Ja, alltså, en svacka vilar runt hörnet. Gör det inte alltid det? Allt är väl kanske bara som vanligt. Jag är ful, äcklig, tjock, gammal och Vivi drömmer om en 17-årig blond tjej att sätta på i stjärten. Nä, det är nog en svacka, såhär brukar det inte kännas varje dag. Jag brukar känna mig mer uppåt än såhär vissa dagar. Men det var längesen nu jag hade en riktigt bra dag.

Men när jag tänker efter var det kanske inte heller en bra dag, en sån dag när jag inte hann tänka efter. Men det kanske var lika bra det. Bara vara en duktig flicka och inte tänka. För tänker man inte så finns inte det dåliga.

Jag skulle behöva byta plats med nån fattig stackare. Jag har det alldeles för bra. Jag skulle nog må gott av elände och riktig misär istället för att ligga här och klaga. Jag är bara uttråkad. Jag har ett flådigt jobb där jag tjänar pengar som jag inte vet vad jag ska göra med för jag har ändå inget att se fram emot. Om jag ändå kunde tjäna lite mindre så att det åtminstone kunde vara en utmaning att få pengarna att räcka till varje månad. Jag har en lägenhet som är så fin att jag är rädd för att det ska bli fläckar på den, vore det då inte mycket bättre att bo i en äcklig lägenhet där det kunde vara en utmaning att försöka få den att se lite bättre ut. Jag har en pojkvän som typ aldrig går ut, så jag behöver inte vara särdeles orolig att nån annan flicka ska ta honom ifrån mig. Han kunde väl börja ta och gå ut och sova borta några nätter och åtminstone hångla lite med någon annan så att jag kunde få må riktigt dåligt. Nä, förresten, det vill jag inte. Jag mår dåligt bara jag tänker på det.

Men ni förstår, allt är för bra just nu. Egentligen. Så en liten förkylning kan jag gått ta och ligga och längta ut i friska luften. Jamen förresten är ju inte luften frisk i Stockholm heller, det luktar avgaser vartän man går. Jag kommer aldrig att bli nöjd. Trams!

Men göööööhd!

Inte alls oväntat, inte det minsta.

Jag är såklart hemma idag också. Ligger nerbäddad i sängen och jobbar. Är det inte lite fusk nästan? Nåväl, jag gör det jag ska åtminstone, nästan.

Vägrar vara sjuk imorgon, jag har ju spännande möten på jobbet som jag vill medverka på. Men imorgon kanske det är en sån där dag då jag håller på att bli frisk och då kommer allt snor att börja forsa ur näsan och då är det ju inte heller någon bra dag att sitta på jobbet.

Ska ju till England på måndag igen så jag vill ju hinna till jobbet något innan för att försäkra mig om att jag inte glömmer något. Varför har jag blivit så nervös inför det där? Inför första resan var jag ju hur lugn som helst. Dryyygt!

tisdag 6 januari 2009

Hockeyjävulen

Kan det vara så att jag mår såhär för att jag envisades med att vara uppe mitt i natten och se på hockey. Har helt enkelt sovit alldeles för lite för att min kropp inte ska få feber.

Vivi vill nu fastslå att jag är sportintresserad, men jag vägrar. Jag är ju tjej! Tjejer gillar inte sport! Grabbar gillar sport och brudar gillar att stå vid spisen, det var det Gud bestämde när han skapade oss.

I övrigt har jag mest spelat Loco Roco 2 igår och idag. Köpte det till mig själv när jag var i London senast. Mycket billigare med PSP-spel där än i Stockholm.

Födelsedagssjukan

Nu har jag feber också, det enda som är bra med det är att jag inte har ont i halsen. Men jag orkar ju ingenting. Orkar knappt tänka.

Såhär var det förra året också. Den 6:e kräktes jag, den 7:de stannade jag hemma från jobbet för att bli frisk och den 8:de fyller jag ju år så då unnade jag mig att stanna hemma en dag extra.

måndag 5 januari 2009

Isbiten

Det gör ont i halsen och mina halstabletter är slut så jag måste gå ut om jag ska kunna genomlida den här dagen. Men det är ju så förbannat kallt ute och jag fryser när jag sitter inne tryckt mot elementet. Vad gör jag nu?

Kan någon snäll själ komma hit med lite medicin?

söndag 4 januari 2009

Tönt-sjuka

Förstår inte varför man inte kan bli sjuk på riktigt. Man ska bara gå runt och känna sig lite halvrutten en vecka eller så och sen så blir allt bra. Nej, men ge hit lite dödsjuka vettja som sedan kan försvinna lika fort som den dyker upp, men den kan vara rejäl så man vet att det inte blir värre. Nu får man liksom gå och vänta och vänta men inget händer.

Ligga lur

Vivi har som ett av sina stora intressen att ligga lur med sin vän Pogo. Jag försöker övertyga Vivi om att Pogo och han egentligen är ett kärlekspar men det går inte Vivi med på. Det kan ju vara så att jag bara är avis eftersom Vivi aldrig ligger lur med mig. Sen är ju Vivi ganska otrevlig när han ligger lur, han förvandlas till en häftig och spydig kille när han pratar med Pogo och lägger sig till med en förstärkt stockholmsdialekt. Jag får inte heller vara med, jag försöker att följa med i samtalet, men Vivi vinkar åt mig att hålla tyst. Pogo bor en station bort med pendeln.

Vad jag försöker säga med det här är att Vivi är en tönt. Det var bara det jag ville säga, och att han är gay förstås, han har bara inte förstått det själv ännu. Men det gör inte mig nåt, jag tycker om honom ändå.

Nu sjunger han i telefonen också. Åh, de är så kära!

Pontus Gårdinger

Igår struntade jag i alla uppmaningar om var vi skulle gå och bestämde att det skulle bli Södermalm - ett ställe. Åkte in till Söder och tog en öl på Carmen, mest eftersom det var så kallt ute och för att få bort Ida från att ragga på poliser ute på gatan. Inne på Carmen bestämde brudarna att vi skulle till Stureplan. Jag sa inget, jag bara hängde med, men satan vad kallt det var. Irrade runt och pratade med otrevliga vakter, blev dissade av vakter och en vakt frågade om Ida hade täckbyxor. Köpte snus på Sleven och Pontus Gårdinger kommer in. Ida märker det och låtsas oberörd medan Anna inget märker utan vänder sig om och utbrister: Pontus Gårdinger! rakt i ansiktet på Pontus varpå han frågar om de står i kö. Näää! fnittrar flickorna och rusar ut ur butiken. Träffade innan dess ridande poliser och jag var livrädd och tänker fortfarande idag på att mina händer kunde vara uppätna idag. Jag tog till slut med mig damerna till k15 eftersom min fantasi är inte bättre än så. Dansade en halvtimme innan vi gick till Max och käkade och sedan blev det hemgång. Misslyckat och kallt med andra ord, men humöret var ändå på topp, var ju i otroligt bra sällskap.

Nästa gång ska jag minsann vara bestämd och inte låta mig övertalas till dumheter. Men tacka vet jag Leksand eller Östersund, det här satans utbudet gör ju en velig människa som mig helt galen.

Träning

Jag tränar, skithårt. Idag har jag åkt Tour de Ski.

Jamen va fasen, det räcker väl med att jag SER på längdskidåkning för att komma i form inför Kortvasan 2009.

Fasen, nu blev jag kissnödig. Måste jag verkligen gå hela vägen till toaletten nu?

lördag 3 januari 2009

Kaos-fylla?

Jag vaknade av att Vivi skällde ut mig nu på morgonen eftersom jag sov så länge. Det var bara en dröm. Klockan i mina drömmar var 9.40 medan den i verkligheten var 6.38. Det är därför jag vaknar så tidigt. Min drömklocka går fel.

Det kliar lite i min hals idag. Kan bero på att jag njöt lite för mycket av min promenad till Zinken igår. Det bet ordentligt i kinderna och jag älskar det och stoppar inte ner mitt huvud i kragen utan låter kylan bita tills jag inte har någon känsel längre.

Idag får jag besök av två Östersundsflickor. Det ska bli kul, men samtidigt lite läskigt. Läskigt är att det är jag som ska vara värdinna och därför måste jag hitta på ett bra ställe att gå ut på. Var går man ut om man vill dansa och se snygga killar i Stockholm? Jag kan inte sånt. Och då pratar vi inte backslick-killar, för de går bort. Vi pratar såna killar som jag gillar. Såna med lockar i nacken och lite för stora jeans, typ. Och så ska det inte vara techno-musik eller house utan musik man kan sjunga med i, men inte så mycket pop. Lite pop kanske, men inte bara Markus Krunegård. Var? var? Eller vars, som vi säger idag eftersom vi kommer att prata norrländska.

KLILI

Hemma i Heden har vi en ryggkliare inköpt på Indiska någon gång under 90-talet. På den har någon skrivit KLILI med turkost bläck. Det ser ut som att det är jag som har skrivit det, men jag kan inte minnas att jag gjort det och ordet KLILI känns inte som ett ord jag skulle hitta på. Detta är ett mysterium som syster och jag diskuterar ungefär varenda gång vi befinner oss i Heden samtidigt. Jag har länge hävdat att det är hon som har döpt KLILI, men hon hävdar att hon inte har gjort det och att det ser ut som mina bokstäver. Jag håller med, men jag minns ju inte som sagt.

Det skulle förstås kunna vara Towe. Är det inte Towe som ligger bakom allt mystiskt i våra liv? Towe var min systers bästa vän när vi var små. Hon är tre år yngre än syster och alltså fem år yngre än mig och var egentligen kanske lite för liten för vissa saker som vi lekte. Som när Barbie-dockorna knullade och vi simmade över Styrsjön. Men vi tänkte inte på det. Egentligen var det kanske Towe som kom på allt det där. Det var väl även hon som kom på idén med att sniffa cayennepeppar. Jag tror att Towe kommer bli något riktigt stort, just nu bor hon i Oslo och brer mackor. Jag hoppas också att hon en vacker dag erkänner att det var hon som skrev KLILI på ryggkliaren på Heden 18.

fredag 2 januari 2009

Kvällens onanioffer

Allsvensk hockey.

Eller kanske bandy iklätt grönt och vitt.

Eller kanske lite snowboard.

Eller annan valfri sport.

Limpan tipsar

Gillar man sötlakrits men inte snus kan man stoppa lakritsgodis i sin snusdosa. Åh, vilken smaksensation! Synd är det bara att snuset rinner mycket mer helt plötsligt, men då kan man alltid ta ut den och låta den torka lite mellan gångerna. Det blir som att ta tre snus istället för en. Tänk vad mycket pengar du sparar.

Men nu vill jag inte lura någon att börja snusa, det är äckligt och dumt och inte det minsta nyttigt. Men det är bättre än att röka.

Tack Blajkel för rubrikinspirationen!

Fredag

Ja, men fasen, det är ju faktiskt fredag. Och det finns vin här hemma, varför har ingen sagt något?!

Jag ska se på Yrrol, dricka vin och jobba en smula samtidigt. Tre flugor på smällen!

Snö för i helvete!

Näeh, nu tar jag nog mitt pick och pack och flyttar norrut.

Adjöken, ajö!

Synd att det är så satans dyrt i Åre. Husvagn kanske?

Frisk luft

Vi kan väl titta på den här filmen en gång till, för då känns det kanske som att jag har varit ute idag.

Andra nyårsaftnar jag minns.

1999: Hemma-fest i Siljansnäs hos Strands. Vi dansar till No scrubs och jag hånglar med herr Sandy. Det spelas innebandy i källaren och Martin S halkar i badrummet och skär upp sin knoge vilken tejpas igen av ungefär alla på festen. (Martin håller någon vecka senare på att avlida på sjukhus eftersom han fått blodförgiftning.)

2000: Dricker öl någonstans i Falun med den stora kärleken och hans vänner. Nyårsaftonskyssarna avfyras på Stora torget.

2001: Hos Tägts i Siljansnäs bitch-slapar jag den stora kärleken och flyr ut i snön efter att något fånigt spel spelats där killarna vinner över tjejerna. Men ett nytt år blir det likafullt efter att vi blivit sams igen.

2002: Hälsar på nya pojkvännens polare i Köpenhamn och firar i en pytteliten lägenhet där jag blir utskälld eftersom jag hellre pratar engelska än svenska med danskorna. Ser på hur galna danskar skjuter raketer mot varandra nere på gatan. Firar därefter genom att bada badkar ensam i flera timmar och dräller alldeles för mycket vatten på golvet vilket är förödande eftersom danskar precis som engelsmän inte har någon golvbrunn på badrumsgolvet, tydligen.

2003: Äter ostron och gåslever i Fornby och försöker trösta en M som gråter och gråter. Åker sedan hem och städar efter uppskrämd hund hela natten.

2004: Åker bil i Tällberg och sitter med ännu en ny pojkvän högst upp på Holen och ser på nyårsraketerna.

2005: Fest i Östersund med en liten familj och hundvalp. Ena brodern är lagd åt andra hållet vilket gör att en del blir smått illamående. Allas strumpor stinker hundpiss och händerna är fulla av rivsår från små vassa hundtänder. Skålar in det nya året utomhus i snöfall och kyla vid Storsjönsstrand. På hemvägen kysser jag min vän Andreas kanske en aning för ömt.

2006: Hemma-fest i Heden. Dricker alldeles för stark sprit från östland och kräks utanför köksdörren. Någon äter upp tre skålar med dipp. M & M kommer på snabbvisit. Några är jävelusiskt osams. Vi dansar framför teven på en glidande vardagsrumsmatta. Två stockholmsflickor går ut i mörkret och hamnar på en annan fest, de återvänder med trasiga knän som jag plåstrar om. Jag bryter huvudströmbrytaren klockan 6 och stiger upp ur källaren med pannlampa och ber alla att gå hem, de bönar och ber om att jag ska sätta på elen igen så att de kan hitta sina skor.

2007: Mat och kärlek i Västra skogen. Ser på fyrverkerierna över stan från bensinmacksparkeringen i regnet.

Och så 2008: Den ogästvänliga nåyrsaftonen.

Fremåndag

Min mailbox skvallrar om att folk jobbar idag. Onödig dag. Måndag fast fredag. Fick lite ont i magen.

Vivi jobbar idag och har bokat bil till min chef som är påväg till USA. Det blev dock lite fel med chefens efternamn. Gammal tänkte Vivi och skrev Alterman som efternamn. Eller Alterbro kanske. Han tänkte iallafall gammal så nu vet vi inte om chefen får nån bil när han landar i staterna. Men Vivi rättar nog till det där. Så kan det gå när man tänker lite för mycket.

Blogga mera!

Jag har tagit igen mitt bloggläsande så nu är det alldeles tomt på inlägg att läsa. Behöver mer! Blogga mer! Skriv, skriv, skriv!

Själv är jag tom, tom, tom, men jag litar på er andra.

Prima

Sara gjorde ett alldeles utmärkt försök att muntra upp mig som lyckades alldeles förträffligt.

Pratade med Jojo igår också, händer alldeles för sällan. Lovar och svär att åka och hälsa på henne i Göteborg. Jojo jobbar som styrman på City Airlines, det är häftigt. Imponerade målmedvetenhet tycks bo i Jojos kropp, beundrasvärt. Jag jobbar på min.

torsdag 1 januari 2009

Parus major

Det bästa som hände på juldagen var att jag chockade hela V's släkt genom att veta vilken fågel som heter Parus major på latin.

De älskar mig! Jag är så jävla bra. Om jag får säga det själv.

Ett

Vill inte att denna dag ska ta slut.

Idag har V varit ledig hela dagen och lekt med mig, det har inte hänt sedan vi flyttade hit till Årsta. Nu sover min älskling här i soffan bredvid så sött till ljudet av kommentator-Marit på Eurosport.

Why even bother?

Det hör ju till att nyår ska var bajsig. Detta nyår var bajsigare än alla mina andra nyår tror jag, och då jämför jag med den där gången då jag var hundvakt och M tvingade mig att stanna lite för länge i Fornby så när jag kom hem hade stackars Emmy sprungit runt i hela huset och mensat och rivit ner blommorna i fönstren. Jag började jobba klockan åtta morgonen därpå och fick ägna hela natten åt att städa hela huset och försöka att lugna ner ett nervvrak till hund.

I år var vi hos Vivis arbetskamrat med flickvän i Skogås. De hade även bjudit in några gamla polare från Gislaved. Misären började i samma stund vi klev innanför dörren. Ovanför en garderob stod tre fetingstora porslinsdockor uppställda på rad. Därefter hälsade vi på det främmande folket där damen tog i hand och tittade på mig och Vivi med helt apatisk blick. Vi satte oss i soffan och herrarna fick öl medan damerna hängde i köket. Jag satt i soffan med herrarna smuttandesVivis öl. Vivi pillade lite på grannen, för det är sånt han gör, han tycker om att pilla, bäst är såklart när han pillar på mig, men nu fanns det ju en gran att pilla på med kulor och plastbarr. Värdinnan kom då inrusandes och gav Vivi bannor för att han inte skulle pilla på grannen. Jag trodde att hon skämtade först, men förstod sen att det faktiskt var på fullaste allvar. Jag kan fortsätta såhär i all evighet. Vivi och jag har varit elaka hela dagen. Vi är skyldiga pengar för att vi var där och åt och det hade väl varit okej, men det var trött tacos som serverades på kalla Tortillas och utan banan. Jag måste för fasen ha banan på tacosen! Vivi och jag är också helt överens om att det bara kan ha varit en påse med kryddmix i byttan med 1,5kg köttfärs. Fattigt. Efterrätten bestod av chips och en fet skål med lösgodis som vi knappt petade på. Jag tog en godis och snodde två som jag sparade i snusdosan. Nästa år tänker jag inte fira nyår. Inte med främlingar iallafall. Tur att man själv får välja vilka man ska vara vän med.

Angående godis i snusdosan så var inte det så jävla smart. När jag smakade på en av dem i dag så var den helt kletig och smakade snus. Nu är det lakritsklet i snusdosan vilket inte är så kul för Vivi för han gillar ju inte det. Men, men, nu har jag lärt mig det iallafall. Inte sno godis och lägga i snusdosan, det blir äckligt.

Utanför

Men, det där är ju jag! Det är jag när jag gick på högstadiet. Men, jag var väl inte mobbad? Eller var jag kanske det fast jag inte märkte det. Men jag var ensam. Alltid ensam. Och osynlig förstås, och alltid tyst.

En kille brukade kalla mig Nala eftersom mina läppar inte synkade när jag pratade. De där grabbarna som jag hängde efter kallade mig Heda. Jag skrattade åt det, men grät en smula inombords. Jag hade förträngt det här.