fredag 31 december 2010

2010

Förra nyåret firades in i Solna med mannen som flyttade till England och hans föräldrar. Det var faktiskt fint bara fint.

Året fortsatte sedan med snöskottning, skidåkning och ensamma långa mörka dagar. När våren närmade sig hade jag tröttnat på ensamheten och började planera att kasta in handduken. Kände mig misslyckad och ensam och kände inte att jag hade någon att prata med så jag började gå i terapi. Åkte på semester till Grekland ensam och beslutade mig för att jag hade samlat tillräckligt med kraft för att orka flytta. Fick som tur var tag på lägenheten i Vasastan och flyttade i början av juli mitt bohag till ett förråd i Årsta och mina kläder till Vasastan.

Sensommaren och hösten tillbringades i en och annan famn. Jag var sjuk en lång tid vilket nog mest berodde på stress och dåligt intag av föda. Fullt ös hela hela tiden.

Den sista månaden har varit helt fantastisk med nytt uppdrag, översvämning i hjärtat, fantastiska människor och besked om mitt nya boende.

Jag hoppas att 2011 blir något lugnare, men inte så mycket.

Åren jag minns

Förra året gjorde jag en helt fantastisk summering av de gångna tio åren så det behöver jag minsann inte göra i år. Jag tänker nöja mig med att summera det gångna året. Men först när jag läste det där gamla inlägget kom jag på vad jag gjorde den där nyårsaftonen 03/04. Det är den nyårsaftonen som nog är den sämsta någonsin.

Jag var ensam hemma för att ta hand om hunden och jobba. Hade det supertråkigt och blev iväglurad hem till M i Fornby. Blev där bjuden på ostron och gåslever, det var förvisso hemskt fint. Minns att M var hemskt ledsen pga någon snubbe och att jag mest hade panik över hunden och ville åka hem. Stannade ändå kvar till efter midnatt. När jag kom hem hade hunden rivit ner alla krukväxter i alla fönster. Löpt och kissat i hela huset. Hon var ju livrädd för raketer så det var ju ingen höjdare att lämna henne ensam på nyår. Jag fick städa hela huset och hann sova två timmar innan jag skulle upp och jobba. Stackars hunden.

Jag vet inte hur jag hittade denna, den bara dök upp

torsdag 30 december 2010

Nytt år

Jag tycker att det här med att det ska bli ett nytt år är lite skrämmande. Jag tycker att 2010 har varit ett så bra år att det nu egentligen bara borde kunna bli sämre. Men egentligen är det bara nya dagar som kommer. Och går.

Guldfiskminnet

Hemma i Leksand finns ett par svarta överdragsbyxor som alltid gör mig lite förbryllad. De är ett ett par av märket Dobsom. Mamma drar på sig dem någon gång ibland och varje gång frågar jag henne om det där verkligen är hennes. De passar liksom inte in hemma hos oss. Varje gång tror jag att hon har snott dem av syster och varje gång kommer jag på vem som är den rätmätiga ägaren innan hon hinner svara.
"Är det Vivis byxor?!"
"Ja, det är det. Tror du han vill ha tillbaka dem?"
"Nä, han har nog glömt bort att de existerar."
"Ja, då är det nog lika bra att jag behåller dem."

Och det händer alltså varje gång jag ser de där byxorna.

Äsch då!

Tre personer har sagt att de saknar mig här. Jag saknar inte mig. Tänkte igår att jag aldrig skulle komma tillbaka. Men jag är inte sån. Klart att det kanske bara dör ut en vacker dag, men jag kommer nog inte kunna ta ett sånt klart beslut ba: "nej nu får det vara nog!".

Jag blev sjuk. Gårdagens ledsenhet tror jag gjorde att baskiluskerna jag känt att jag haft i kroppen ett par dagar slog sina vassa klor i mig. Så nu ligger jag i sängen med feber. På riktigt. Gick från jobbet efter lunch och tog vägen förbi systemet så nu hoppas jag att jag är frisk till imorgon så att jag kan klunka i mig god öl och bubbel imorgon. Dels för att fira in det nya året samt det faktum att jag den första mars förmodligen ska flytta till en sprillans ny lägenhet i Mariehäll som kommer att vara min alldeles egna. Det känns just nu overkligt eftersom jag så sent som igår gav upp det hela, men damen jag pratat med på Svenska Bostäder har verkligen varit helt otroligt sympatisk. Idag när hon ringde var jag helt beredd på att hon skulle säga att jag inte blivit godkänd, men så var alltså inte fallet. Det här ska bli mycket mycket spännande.

måndag 27 december 2010

13,2 km senare

Published with Blogger-droid v1.6.5

torsdag 23 december 2010

Published with Blogger-droid v1.6.5

Published with Blogger-droid v1.6.5

onsdag 22 december 2010

Jag har lite tråkigt på jobbet ba

Published with Blogger-droid v1.6.5

tisdag 21 december 2010

måndag 20 december 2010

Jag lyssnar på den här låten ungefär hundra gånger varje dag trots att jag tycker den är megatöntig


Hela jag är en tönt nu. Och det här med att sluta vara en tönt går jättedåligt.

söndag 19 december 2010

Mupp

Söndag igen alltså. Jag kom hem för en stund sedan och uppfann en ny maträtt, gräddstuvad vitkål med parmesanost. Jag har gårdagens kläder på mig. Det här är min otursblus. Trodde jag igår när jag tog på mig den. Brukar ha så tråkigt i den. Men jag hade det jätteskoj igår och alla var sådär snälla och fina igår också. Sjuk värld.

Just fan, jag ska iväg och träna nu. Hejdårå!

lördag 18 december 2010

fredag 17 december 2010

Fredagstönt

Jag vet inte om jag hinner träna idag heller. Det är lite illa.

Men annars är det bra. Tror jag.

Jag kanske inte känner efter så mycket.

torsdag 16 december 2010

Första gången

"Kommer du ihåg första gången du såg mig?"
"Nej, det gör jag faktiskt inte."
"Meh!"
"Vaddå, menar du att du kommer ihåg första gången du såg mig?"
"Ja, det gör jag."
"Vad tänkte du då?"
"Vad är det där för en skum brud. Sen log du mot mig."
"Typiskt mig."

Gör en fucking torsdagslista

min bästa vän är min syster Ida, för med ingen annan vågar jag vara mig själv så mycket. Jag kan prata sönder öronen på henne och sen kan vi skratta så vi gråter åt saker som inga andra än vi förstår.

när jag lagar mat är det viktigt att köket är rent och att jag får bestämma.

jag är rädd för att människor jag älskar ska försvinna ur mitt liv.

den värsta känslan är maktlöshet.

den bästa känslan är trygghet.

jag är bäst på att dansa mig alldeles genomsvettig, att gå upp tidigt på morgonen, att mobba mig själv, att diska och att äta tuggummin.

jag är sämst på att tro på mig själv, sminka mig, dricka kaffe och välja mat när jag ska äta på restaurang.

jag lyssnar på min bästa spellista och mina nya fina kollegor som samtalar om dagens bekymmer.

jag pratar inte så mycket i större grupper, men när jag är ensam med någon jag känt ett tag kan jag prata sönder öronen på folk.

jag tycker om hud och mat.

kärlek gör ont.

i somras var jag glad, snygg och fri.

sist jag grät var igår när jag insåg hur mycket jag verkligen tycker om en person och hur rädd jag är för att denne ska försvinna ur mitt liv.

när jag vill tänka skriver jag dagbok.

när jag bakar blir det hårt och knastrigt bröd utan kolhydrater.

just nu tänker jag på att den här dagen förhoppningsvis snart är över.

idag har jag inte gjort så mycket ännu. Jag har tagit mig till jobbet och läst min mail.

ikväll ska jag förhoppningvis dricka bubbel.

imorgon kommer jag dricka öl och spela tv-spel med bästa Morran och Dansbanderz.

min mobiltelefon är en HTC Legend som är en telefon helt enkelt.

när jag vaknar på morgonen tänker jag alltid igenom dagen och sen är jag ganska kvickt ur sängen.

om jag var ett djur skulle jag vara en stissig antilop.

onsdag 15 december 2010

Robyn

Syster och jag var på Robyn igår och det var välan bra. Men det är så rackarns trist att det är så många trista människor som får tag på biljetter.

Vi hade en hel hord med karlar framför oss som mest stod med sina iPhones framför scenen och filmade. Men kul! Bakom hade vi en skäggig man som drack whiskey och bredvid oss ett surt 35+ par som varje gång Ida och jag studsade som högst förtvivlat spände ut sina kroppar i försök att dämpa våra glädjeyttringar. Inbillar mig att Ida och jag studsade mest.

Som sagt, nästa gång köper jag tio biljetter.

Bäst: Hang with me
Idag ser jag ut som en 35-årig småbarnsmorsa. Jag är så trött. Det är träningen, kroppen orkar liksom inte mer.

När jag kom till jobbet hade jag även jordens mösslugg så jag var tvungen att nåla upp luggen för att se någorlunda klok ut.

Det här känns inte som en bra dag.

tisdag 14 december 2010

Min lugg är för lång nu.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Marcus Dunberg

Idag vill jag bara berätta för er hur mycket jag gillar Marcus Dunberg.

(Tycker att Fridah borde lyssna lite mer på Marcus.)

Ha en fortsatt trevlig dag!

måndag 13 december 2010

Älska som om du aldrig har blivit sårad

Men alltså, jag tror nog att jag tänker kasta mig utför stupet. Det får bära eller brista. Antagligen kommer det att brista, men det ger jag blanka fan i. Det finns värre saker som kan hända. Faktiskt.

Bara tänker lite

Tänker lite på den här självmordsbombaren och tänker att jag inte kan vara den enda som tycker att det inte är så märkligt att det här händer nu med SD och allt sånt. Är inte det här ett drömscenario för SD så säg? Så skulle det inte kunna vara deras påhitt så säg? Eller någon av deras anhängare?


Ja hej, jag är en tönt

Årets jullista på Spotify tenderar bli väldigt kort och enbart innehålla denna låt:

Måndagslycka

Så töntigt jävla glad idag.

Tror precis att Apostolos hälsade på mig med "Hey baby!" eller så har jag fått något fel på hjärnan. Men jag vet att han sa "Är du glad idag? Vad har hänt?"

Och jag bara ler, för det gör jag så bra så.

Gårdagens bästa gympalåt

söndag 12 december 2010

lördag 11 december 2010

Så sjukt kul igår. Alla var så himla fina. Precis ALLA!
Helt orättvist.
Idag har jag inte förväntningar alls. Gårdagen kan nog aldrig slås.

Puss!

Det här är så otroligt mycket dagens låt

fredag 10 december 2010

Sånt jag fotar tack vare Vivi

Lyckan

Så okoncentrerad.
Jag sitter mest idag.
Måste träna.
Måste verkligen verkligen träna.

Apostolos

"Linnea, är det du som ska vara Lucia i år?"
"Nä-e."
"Jag trodde att det alltid var den vackraste flickan som var Lucia."

torsdag 9 december 2010

Tack gode Gud för att jag ska få åka hem idag. Det tog en timme och en kvart att åka till kontoret eftersom typ 15 bilar hade krockat på motorvägen eftersom det typ snöar pyttepyttelite.

Nu sitter jag ensam i konferensrummet och rapar högljutt för att bli av med det värsta av illamåendet. Jag åt för mycket vid superlyxfrukostbuffén. Alltså den heter nåt sånt.

onsdag 8 december 2010

Göteborg

Jag avbokade Göteborg idag. Jag vill därför be om ursäkt till alla göteborgare.

Det är inte er det är fel på, det är mig.

Hur var det annars då?

Sitter ensam i samma konferensrum nu igen. Det är som vanligt. Först in och sist ut. Men jag gillar det. Har alltid gjort. Fungerar bäst i ensamheten med mina egna tankar.

Men det har gått bra idag. Min engelska fungerar. Jag vet vad det beror på. Jag är så mycket mer avslappnad nu. Jag är modigare och starkare. Det är skönt.

Just nu är jag lite rädd att jag inte ska få med mig datorn till hotellet. Jag dör en smula utan datorn just nu. Jag är så jävla mycket uppe i det blå.

En dag kvar. Nästan bara en halv. En halv dag vettigt och en halv dag ovettigt.

Hur är det med er mina små stalkers?

WHAT?!

Ursäkta mig, men varför får jag besök på bloggen av någon på företaget hemma i Sollentuna nu när jag sitter i Ballerup i Danmark?

Säg inte vem du är, jag vill inte vet.
Jag sitter ensam i ett konferensrum i Ballerup på kontoret i Danmark och mår illa.
Nervös eftersom jag inte kommer att ha några av mina nordisk talande kollegor med mig idag utan bara folk från England och Irland. Illamående eftersom taxichauffören körde som en dåre hit och jag satt i mitten bak utan bälte och trodde att jag skulle dö. Tänk så trist att dö nu, tänkte jag, och i Danmark dessutom. Det är så grått och trist ute, tänkte jag, ska jag dö i en bilkrasch så kan det väl åtminstone vara lite vackrare väder.


Statcounter har ballat ur

Alltså, enligt Statcounter hade jag igår 147 unika besökare. Jag kan ta på mig två av besöken.
Men vilka är alla ni andra? Och vad gör ni här?

Köpenhamn alltså

Wallmans salonger. Ett bord ganska nära scenen. Jag panikar såklart över att jag kanske ska bli tvingad att gå upp på scenen när jag ser hur nära scenen vi ska sitta, men tänker att det bara är rädsla. Det händer inte. Jag är bara rädd.
Så blir det så dags för den där idiotiska pajasen att gå ut på scenen och tramsa och han behöver såklart en assistent och han går till bordet bredvid vårat och jag pustar ut, men det är för tidigt för han har utsett sin assistent för länge sedan påstår han och så fluffar han lite i mitt hår och ber mig resa mig.
Jag är på något sätt så jävla lugn trots att min kjol är nästan lite för kort. Och jag putar lite extra med stjärten bara för att. Nu har jag gjort mitt, tänker jag. Stå här och bli skrattad åt och objektifierad. Nu borde jag klara allt det andra. Och varför händer det här nu. Nu när jobbet är som jobbigast och kärleken är som härligast och ondast?

På vägen ut från Wallmans för kvällen får jag beröm av två farbröder. "Du var duktig där uppe!"

tisdag 7 december 2010

Dagens mantra i huvet

Fiffy, fitty, kuky!

När får man ge upp?

Jag orkar inte riktigt just nu.
Jag hamnade i Köpenhamn. Jag visste ingenting. Nu vet jag mer och jag är inte glad. Men jag får låtsas. Jag har ett jobb. Ett slitjobb.

Jag är så trött i hjärnan av alla språk och allt jag inser att jag ska göra. Men det brukar ju bli bra, så det blir kanske det den här gången också.

lördag 4 december 2010

Dagens bästa gympalåt

Copenhagen

Jag ska åka till Köpenhamn på måndag. Har nog aldrig känt mig mindre intresserad av att åka iväg med jobbet. Det är nervositet. Jag vet egentligen ingenting om vad som förväntas av mig. Vad gör man i Köpenhamn? Måste jag vara social? Ja, det måste jag. Tror att det är middagar inbokade varje kväll. Tur att jag åker hem på torsdagen. Men varför tog jag ett så sent plan på torsdagen? Ibland tycker jag att jag tänker smart, men jag tänker urbota dumt.

En till

Jag kan inte kissa, vi kommer hem till honom och jag är så nervös och spänd att jag inte kan kissa. Så jag säger åt honom att han kan väl gå ut på balkongen och röka eller nåt. Jag sitter på toaletten och surar eftersom jag tycker att min kropp är töntig. Han knackar på dörren och frågar om han får komma in. Jag säger ja, tänker att han bara ska hämta något. Han kommer in med huvan över huvudet och en cigg i handen och hukar sig framför mig och kysser mig. Sedan reser han sig, stänger dörren och går ut på balkongen och röker. Jag kissar.
Jag ber om ursäkt för att jag är en tönt just nu. Jag har trillat tio år tillbaka i tiden. Den här gången är jag övertygad om att det inte kommer att gå lika bra som för tio år sedan. Går det lika bra den här gången som det gjorde för tio år sedan så borde det nästan gå bättre än för tio år sedan för jag är tio år äldre nu. Något klokare så att säga.

Jag svamlar.


fredag 3 december 2010

Förlåt

Jag har inte spelat ukulele som det var tänkt idag. Vi var hem till Marcus och hämtade den och Marcus var hemskt söt. Men sen var Nina och jag så hungriga att vi åkte hem till mig och lagade mat och drack vin och funderade på att gå ut, men sen blev det inte så mycket mer. Jag har planer på att träna imorgon.

Och det här är kvällens töntiga soundtrack:

Vad min PT tycker att jag ska träna i

torsdag 2 december 2010

Södersjukhuset

Idag var jag förresten på Sös på morgonen och tog ungefär alla prover man kan ta.

Det var det här med spiralstudien. Den skulle egentligen vara slut nu och spiralen skulle tas ut, men eftersom jag fått en spiral med en högre dos hormoner i så ska jag kunna ha den i två år till. Så jag fortsätter helt enkelt. Ganska ofta tänker jag ändå på om och hur den där lilla mängden hormoner påverkar mig. Jag inbillar mig att jag vara gladare innan jag fick spiralen. Men jag vet inte. Vivi skulle nog säga det. "Jag vill ha tillbaka den där glada tjejen jag blev kär i" har han sagt några gånger och jag har funderat på om den där glada tjejen försvann i samma veva som spiralen sattes in. Men det var även i samma veva som jag började jobba på företaget.
Men så länge jag inte hittat någon som vill bli far till mina barn(och som JAG vill ska bli far till mina barn) så kan spiralen sitta där den sitter. För jag mår inte dåligt på något annat sätt. Jag har mensvärk som vanligt och jag blöder typ pyttelite när jag har mens. Det är mest bara smidigt.


Misslyckad?

Alltså, ni är så himla fina allihop och jag vet att jag inte är så fasansfullt misslyckad. Men det är ju sådär jag tänker, och inte bara jag.

När jag känner mig sådär misslyckad brukar jag ibland tänka på min farmor. Tänker på att hon fick sju barn och att hela hennes liv gick ut på slit och släp. Samma sak med mormor. Och så går jag här i stora staden och kan göra egentligen precis vad som helst och gnäller.


onsdag 1 december 2010

Att byta avdelning från hårt till mjukt

Published with Blogger-droid v1.6.5

tisdag 30 november 2010

Misslyckad

Är det inte konstigt så säg, att man aldrig blir nöjd här i livet?

Jag har varit och tränat nu på kvällen, jag har lagat matlådor och sen gått och tränat och vandrat genom stan hem och känner mig så jävla misslyckad. Jag var skitduktig på träningspasset, jag sprang skitfort och gjorde alla armhävningar och lyfte knäna högt högt, men ändå är jag så jävla misslyckad. Jag har lagat svingod tacopaj med västerbottenost på, men ändå är jag så jävla misslyckad. Jag har fått nytt jobb som börjar imorgon, jag har fått högre lön och roligare arbetskamrater(nästan), men ändå är jag så jävla misslyckad.

Nä, för jag kan ju ingenting. Jag har ingen utbildning för att göra det jag håller på med, jag har inget riktigt hem och jag har ingen man och inga barn, jag har aldrig varit utanför Europa och på undersidan av min vänstra stortå sitter det en pytteliten fotvårta.


söndag 28 november 2010

torsdag 25 november 2010

Morran, vet du vad, när du besöker den här bloggen så står det att du jobbar i UK.

Det kan ju vara någon kollega till dig som jobbar i UK som besöker den här bloggen förstås, men det vore mycket mycket märkligt.

Knävärmare

Published with Blogger-droid v1.6.5

onsdag 24 november 2010

Tänker på min stackars cykel som står ute i snön och fryser. Önskar mig så mycket energi till kvällen att jag kan ta med mig den bort till förrådet. Borde verkligen orka. Borde hämta de varmaste vinterkläderna också trots att jag inte tycker att det är vinter utan bara höst.
Motarbetar min egen vilja att ändra relationsstatus på Fejjan. Det blir nog inte så spexigt som jag föreställer mig att det skulle kunna bli.

tisdag 23 november 2010

Sparar till en regnig dag


(Även denna är snodd hos Mikaela)

Sådeså!

Förresten så har jag berättat för den där mannen som får det att pirra i min mage just nu att jag önskar mig en bebis i julklapp. Och han fortsätter att höra av sig ändå.

*gör-tummen-upp*

Önskelista: En bebis

Emster förklarar på ett mycket mycket bra sätt varför man ska skaffa bebisar.
Behöver berätta för någon att det pirrar i min mage, men jag vet inte för vem.
Så jag berättar för er 66 stycken snittpersoner som besöker den här bloggen varje dag att det pirrar i min mage. Det pirrar sådär som jag önskar att det alltid kunde göra.

Och han ringde, och mitt ansikte blev lika rött som mitt hår. Och han sa, vi hörs lite senare. Och mitt hjärta hoppade över tre-fyra-fem slag.

Det går över.

Och jag tänker jävla skit, jag skulle ju bli kär i mig själv. Men jag tänker att jag kanske fixar det ändå.

Det går över.

En sak

På Facebook, när man har gift sig och bytt efternamn, måste man ha fd Bergman resten av livet då? Eller hur länge måste man ha det?

Jag tänker att människor som inte vet att man har gift sig och bytt efternamn kanske är människor som man inte behöver ha som Facebookkompisar.
Just nu funderar jag mest på om jag kanske skulle läsa tekniskt basår eller nåt. I Göteborg. Det är viktigt att det är i Göteborg. Tänker väldigt mycket på Göteborg. Och lyssnar på Håkan.

Det går över.

Cliffs Along The Sea from Christian Sorensen Hansen on Vimeo.

(Hittades hos Mikaela)

måndag 22 november 2010

Limpa med stickor

Published with Blogger-droid v1.6.5

söndag 21 november 2010

Typ!

Har tvingat Far att hjälpa mig att göra skitstora stickor till mig. De blev fina, men nu måste jag sticka något åt honom till jul så att han ser att jag använder dem, för när han stod där och täljde så muttrade han något om att han undrar varför han gör en massa saker som ändå aldrig kommer att komma till användning. Undrar vad man ska sticka till surgubben. Och undrar var jag ska sitta för att inte riva ner allting omkring mig. Tänker att jag ska sitta på lägenheten i golvet, men det innebär att jag typ kommer att frysa ihjäl. Just nu vill jag ha en lägenhet med golvvärme. Var hittar jag en sån? Är det någon som har en varm lägenhet att hyra ut till mig så blir jag himlans himlans glad. Jag kan även tänka mig att bo inneboende hos vilken crazy cat lady som helst bara det är varmt. Jag är väldigt praktisk faktiskt, att ha att göra med. Om någon tycker något annat får de gärna kommentera. (Eventuella pojkvänner som läser den här bloggen kan hålla käften.)
Såg nu att det inte blev så bra där med den där hängaren och under det står det om att jag vill äta korv. Det blev mycket fel.

Sen vill jag förtydliga att det inte är mammas hängare, jag hade uppfattat det fel, det är tydligen Fars morgonrock som hänger på den. Mamma vill inte ha något med hängaren att göra, hon har planera på att gömma den längst in i garderoben. Jag blev lite förvirrad eftersom jag sällan ser Far i morgonrock eftersom han stiger upp så tidigt, mitt i natten ungefär.
Började dagen med att tvångsbada eftersom pannan började koka.

För ett par veckor sedan hade jag en megafinne på min vänstra kind som nu har efterlämnat sig ett rejält ärr. Nu har jag en megafinne på min högra kind istället och jag får inte ut den. Försöker att klämma försiktigt så att inte jag får ett ärr på den kinden också.

Vad har jag gjort för att förtjäna dessa monster?

lördag 20 november 2010

Vi lyssnar på hockey på P4. Mamma skalar potatis och Rossi vaktar mig medan jag sitter under lysröret på toaletten och klämmer finnar.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Påpekar för Far att jag tycker att mammas nya rockhängare är ganska osmaklig.

"Vad menar du? Är den för smal eller är den för grov?"

Mammas nya morgonrockshängare

Published with Blogger-droid v1.6.5
Vill äta korv till frukost, men även till lunch och middag

En hemlighet

Far kommer in till mig nu på morgonen när jag ligger i sängen och läser bloggar och vill berätta en hemlighet. Han har matat in en gris i skogen berättar han. Han viker ut sin pejl och berättar att han har placerat en sändare i skogen som han har gillrat med en tråd så att när grisen går förbi i skogen startar sändaren. Varje dag åker Far upp i skogen och lägger ut lite lite mat åt grisen och sätter tillbaka tråden. Och varje morgon mellan fem och sex är grisen där och startar sändaren och äter maten. Någon morgon planerar Far att åka dit och sätta sig med bössan och skjuta sin gris. Men det är hemligt säger han, du får inte berätta för någon. Det är hemligt eftersom han inte vill att någon ska veta hur knäpp han är som gillrar en grisfälla i skogen.

fredag 19 november 2010

I våras sov jag med händerna knutna så hårt att jag fick små gropar i handflatan efter naglarna.

Det är bättre nu.

Undrar vad som händer på andra sidan

Published with Blogger-droid v1.6.5

Helvete eller jag menar.. va kul!

Och med nya uppdrag kommer såklart nya lustigheter som att åka till Köpenhamn i början av december.
Jag firar min kluvenhet med en liten nackspärr och så ska jag betala mina räkningar.

Nytt uppdrag!

Så blev det klart att jag får vara kvar på företaget ytterligare 5 månader. Byter dock avdelning och arbetsuppgifter. Och lön.
Som M noterade så hände det här på mitt gamla jobb.

Jag tänker på alla de gånger då mitt ordningssinne har dragit ut mig i butikslokalen för att sopa, plocka nummerlappar och fylla på pennor.

torsdag 18 november 2010

Lustifikt att jag var och tittade på en likadan lägenhet i Österbergahöjden i förra veckan som den som figurerar i veckans avsnitt av Rebecca och Fiona.

Jag behöver någonstans att bo!
Har ikväll hängt med Kajsa. Så himla himla bra Kajsa!
Det är helt galet vilka fina människor som kommer i min väg i den här stan och ändå så funderar jag på att flytta härifrån.
Jag vill liksom ha landsbygden med hus och frisk luft, men ändå hänga med de här finfina människorna.

Tror att det är det här med boendet. Vill ha ett hem dit alla kan vara välkomna hela hela tiden. Tänk om någon vänlig själ kunde skänka mig ett hem.

Imorgon drar jag ut på landet. Ska tillverka stora stickor med Far, hälsa på Lenas bebis och prata med mamma så mycket att vi blir osams. Som vanligt, alltid i framtiden.
Skulle vilja spana in någon mer serie. Just nu ser jag bara på Boardwalk Empire och Greys. The Event har jag kikat lite på också, men allvarligt så suger det.
Vad bör jag mer se på för att hänga med i svängen?

tisdag 16 november 2010

Vi är tysta idag. Andreas och jag alltså.
Andreas jobbar helt seriöst och sitter nu med någon användaren i telefonen.

Jag har berättat för Andreas om två läkare med skumma namn och Andreas har visat mig en bild på honom som hans mamma har tagit där hans arm ser skitfet ut. Det är all kommunikation vi har haft idag. Förutom på lunchen när jag sa att sås gör livet värt att leva och Andreas höll med mig.

Jag gillar inte tystnaden. Jag blir skitstressad. Min lilla bubbla här på jobbet är ganska trist och i den ropar en röst högre än alla andra, den rösten tycker att jag ska skriva ett briljant cv och söka jobb istället för att bygga mur i Tribal Wars. Den där rösten ger mig hjärtklappning, men den har nog rätt ändå.

Varför ringer inte min chef förresten?

Imorgon ska jag ha telefonmöte med någon som heter Birch i efternamn. Vet inte vad han vill. Vill att det här ska vara över. Jag vill bli snickare istället.

Människor är mjuka

måndag 15 november 2010

Jag har tränat fredag, lördag och söndag.
Idag var jag hos doktorn som friskförklarade mig.
En timme senare kände jag hur halsontet kom krypande.
Nu ska jag laga mat för att få upp värmen.

söndag 14 november 2010

Tyfus

Tifo, det italienska ordet för tyfus.
Tifosi, supporters.
Febertokiga.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Gå fort som fan fort hem genom stan

Förresten tycker jag att jag börjar bli så lat. Jag orkar inte gå mellan två tunnelbanestationer längre utan åker hit och dit och överallt. Så nu har jag tillverkat en låtlista som ska få mig att gå mer i staden. Men se upp för hundbajset. Det är överallt. Varför bajsas det så mycket på Stockholms gator? Varför är det så många som har stackars hundar i staden? Flytta till skogs om ni absolut måste ha hund. Hundar ska vara i skogen.
Jag har inte övergivit bloggen, jag har inte tagit en paus, jag har inte dåligt samvete över att jag inte hör av mig, men jag vill ändå berätta att jag mår bra. Jag fick mail från en vän som läst min blogg och trodde att jag fortfarande var lite låg, men det är jag inte. Jag mår bra nu. För stunden. Eller de senaste dagarna har jag mått bra. Jag är lite trött och gråter ibland, men jag mår bra. Jag har en skitbra bubbla att hänga i med mig själv.

Jag var på fotboll igår och det var svinkul och jag har tränat tre dagar på raken så nu är kroppen trött så trött.

Hejdå med er!

onsdag 10 november 2010

Och sen pratar jag med mamma som föreslår att jag ska flytta hem. Och hon säger det som att jag ju inte behöver, men att hon skulle bli glad. Jag som tänkt på det så himla mycket varje dag, men som tänkt att mamma inte skulle gilla det. Och det är ju inte som att jag ska bo hemma hos henne utan i såna fall får jag ju bo i ett eget hus. Men det är fortfarande bara i tankestadiet. Men det är en bra tanke, och en mycket mycket fin tanke.

Livet alltså. Grin och gråt ena stunden i nästa nyfödingar och fantastiska framtidsplaner.
Haha! Fatta när jag sitter och tjurar så ligger Lena och klämmer ut en onge liksom.

Nu får jag banne mig ta och skärpa mig!

Lena och Jocke liksom, häftigt!

Grattis världens bästa päron!

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!
Det är separationsångesten. Den har mig i sitt fasta grepp.

Eller så är det pms.

Förmodligen pms.

Det är bättre imorgon.

Hejdå!
Men sen ska ni veta att jag är skitduktig på att säga att allt är bra bra bra.

När jag sitter hos psykologen säger jag också att det är bra. För det är kanske lite bättre ändå, för jag har blivit medveten om hur svårt jag har att gilla mig, men jag gillar mig fortfarande inte.

"Men något måste du ju vara bra på, kom igen nu!" säger psykologen.

Jag håller käften. Jag kniper ihop så hårt jag bara kan. Tänker att egentligen kanske det är så att jag är så jävla mycket bättre än alla andra att ingen egentligen förstår mig och det är därför jag inte vågar vara med dem. Jag står inte ut med alla korkskallar. Men så kan jag ju inte tänka heller. Nä, det är jag som är märklig som inte kan äta på restaurang för jag tycker det är jobbigt att välja maträtter, som inte kan gå på fest utan att dricka lite hemma först så att jag slutar vara nervös, jag skulle så lätt kunna bli en alkis. Och jag undviker grupper med fler än två personer för det är jobbigt att höja rösten så att alla hör mig när jag berättar om mitt tråkiga jävla liv.

Oj, förlåt.
"HAHA va skum du är!" skrattar Andreas innan han går hem och lämnar mig ensam.
Det är alltså skum jag är. Jag försöker och försöker tycka att jag är en okej tjej som kan saker och som förtjänar att bli älskad. Jag står inte ut med mig själv och tycks inte stå ut med andra heller. Jag vill boka upp varje dag med aktiviteter och träffa alla fantastiska människor jag känner, men när det väl är dags så avbokar jag för herregud jag är ju så tråkig... och skum!

Varför ska det vara så jäkla svårt att tro på och älska sig själv? Det borde ju vara det självklaraste i hela världen.

Älskart!

Inget nytt under solen

När jag hickar så brukar jag göra en skittöntig grej. Jag brukar tänka tyst för mig själv "Om jag slutar hicka nu så älskar ______ mig". Allt som oftast funkar det här och jag slutar hicka.

Innan lunch fick jag hicka och tänkte "Om jag slutar hicka nu så älskar VicTorbANDREAS! mig!". Lite svårt att bestämma mig för vem jag vill ska älska mig just nu, men visst fasen slutade jag hicka.

(Nu när jag berättat om det kommer det säkert aldrig att funka igen, men då vet ni. Jag är en töntig tje! Hej!)
Tänk liksom att ha långt hår i tofs.

Påminn mig nästa gång jag tänker klippa mig att det är något jag egentligen inte vill.

Mycket delfiner idag

Först råkade jag ut för detta klipp hos Mikaela:



Därefter skickade min syster ett kedjemail till mig innehållandes bilder från denna länk.

Människor alltså.
"Tänk, nu ska det vara såhär.."
"Hur då menar du?"
"resten av livet."
"Du är ju för fan värre än Ior."
Igår hade jag tänkt att jag skulle gå och träna på kvällen. Istället för att sitta i soffan med stickningen och känna mig understimulerad eftersom jag aldrig kommer på något som är tillräckligt underhållande att se på någonstans på hela internetet så tänkte jag gå iväg och hoppa med tanterna. Men när jag kom hem var strumporna helt blöta och tårna alldeles frusna och jag frös i soffan under filten och mössan när jag åt min kvällskorv så jag la mig och läste i sängen istället. Ville stoppa tårna i mina armhålor för de ville inte bli varma, men jag somnade istället och tänkte att yoga är kanske bra.

Jag hade sovit nio timmar när jag vaknade. Jag ser det inte som lyx, jag ser det som dekadens.

tisdag 9 november 2010

Mer lista

Jag tänker nog köra den här listan som alla andra kör just nu också:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Men inte idag. En annan dag. En annan tid.

Nu kör jag också den här kärleksenkäten, trots att jag tycker att den är svinläskig

Är du i ett förhållande? Nej.
Har du kysst någon idag? Nej.
När går gränsen vid otrohet?
I fantasin. Alltså känns det fel i dig så var det nog en form utav otrohet.
Är du romantisk? Nja, kanske lite.
Hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen? Han är rolig, intelligent, glad, praktisk och påhittig.
Hur skulle du beskriva dig själv som flickvän? Ganska praktisk. Alltså jag är för det mesta ganska snäll och hjälpsam. Omhändertagande. Men vill gärna bli omhändertagen tillbaka. Såklart.
Vad är viktigt i ett förhållande? Glädje, ärlighet och äventyr.
Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? Givetvis.
Har du lekt med någons känslor? Ja, det har hänt.
Hur många har du varit ihop med? Sex stycken typ.
Länge höll ditt längsta förhållande? Tre och ett halvt år typ.
Hur länge var ditt kortaste? Ett halvår.
Vill du vara singel eller ha ett förhållande? Just nu vill jag vara singel, men så småningom vill jag givetvis ha ett förhållande.
Är du en bra pojk/flickvän? Ja.
Vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)? Tänker jag inte berätta.
Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? 31 och 33
Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn? Ja, det skulle jag säkert kunna göra i något obevakat ögonblick.
Har du mest blivit dumpad eller dumpat?Dumpat.
Hatar du ditt ex? Nej.
Har du velat bli tillsammans med ditt ex igen? Ja, denna eviga separationsångest, vem fixar den på ett bra sätt egentligen?
Har du kvar någonting från dina gamla förhållande? Ja, brev och foton och nåt gammalt klädesplagg.
När du vill ha någon, vad gör du? Ignorerar och låtsas som ingenting. Men märker jag att mina känslor kan tänkas vara besvarade blir jag ganska rakt på sak.
Bästa raggningsrepliken? Vill du gifta dig med mig. Typ.
Hur skulle den perfekta dejten se ut? Skogspromenad med picknick. Typ.
Vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv? Far. Såklart!
Om mannen i ditt liv skulle vara otrogen, vad skulle du göra då? Prata med honom och därefter ta beslut om avslut eller fortsättning. Alltså, det finns ju oftast en anledning till varför någon är otrogen. Jag vill gärna veta anledningen innan jag fördömer en person.
Vill du gifta dig? Varför/Varför inte? Ja, jag vill gifta mig för att jag tycker att det är något av det häftigaste man kan göra i sitt liv.
Vill du ha barn? Ja.
Blir du lätt kär? Ja.
Vad faller du för? Humor, intelligens, taktkänsla och starka händer.
Vad är det mest avtändande du vet? Rörmokarhäng, självgodhet och svordomar.
Hur viktigt är det att man har något gemensamt? Det är viktigt, inte superviktigt, men givetvis viktigt.
Har du fått ditt hjärta krossat? Nej, det tycker jag inte. Har kanske förträngt det.
Hur raggar du? Jag raggar inte.
Har du en ”utseendetyp” hos killar? Blonda och blåögda.
Vem var din första kärlek? Linus, alltså, jag var kär i honom i två år innan vi blev tillsammans.
Vad tycker du om att ligga på första dejten? Vill man och det känns gött så gör man det.
Vad tycker du om one night stands? Om du gillart gör det.
Är kärlek allt i livet? Ja, om inte till någon annan så till Gud eller dig själv.

Snö

Efter lunchen åkte hälften av mina kollegor hem från jobbet eftersom de är rädda för snökaoset. Bland dem drog Andreas eftersom han fortfarande har sommardäck på sin bil.
"Ska vi åka hem?!" utbrast han och jag hann se för min inre syn mig själv sittandes i hans soffa och dricka varm choklad innan han fortsatte "Alltså inte tillsammans!".

Jävla hjärna!
Har spenderat två timmar med en leverantörssnubbe som tydligen var från Mora. Hej hej dalmål!

Och den stackarn såg så nördig och ensam ut att jag det första jag gör när han lämnat mig måste googla hans namn för att kolla om han har flickvän. Hittar honom inte, han hade ett alldeles för vanligt namn och var alldeles för nördig för att finnas på Facebook. Jag hoppas han har flickvän, han verkade så snäll och fin. Tänker att han måste ha varit nervös som var tvungen att umgås med snygga mig alldeles ensam i två timmar. Men han kanske tänkte samma sak om mig, att jag såg ensam och nördig och lite småful ut. Nu kanske han sitter och googlar mig.

Hej Roger!

måndag 8 november 2010

Hampus falukorsvmacka!

En länk till en snowboardfilm.
Oj, var inte meningen att trycka upp mina feta fingrar och dammiga tangentbord i ansiktet på er. Får ändra det där i luren helt enkelt, men jag orkar inte ändra jus nu så ni får stå ut.

Tycker fortfarande att naglarna jag fick i lördags är skitfina. Speciellt fina är de när jag stickar. Tack!
Published with Blogger-droid v1.6.1
Så bestämmer sig Andreas för att det han inte orkar ta sig jobbet idag eftersom han har varit i Östersund och brottats och åkt en massa tåg. Det pajjar lite min måndag för nu är jag ju ensam igen. Det finns förvisso människor utanför dörren, men det är inte människor som lockar till skratt. Ja förutom kanske Apostolos som på en gång såg att jag druckit alkohol i helgen. "Vad har du gjort för någonting?!" Har inga planer på att berätta vilken klenis jag är. Ska sluta dricka alkohol också. Kanske. I morse var halsen öm igen. Och ikväll ska jag till Fryshuset, Fryshuset som ger mig magsår. Alla dessa smarta ambitiösa människor som jobbar och sliter hela dagarna och sen lägger de ännu fler timmar på att frivilligt gå dit och ta hand om och stötta människor och det är skitfint, men jag vet inte om jag orkar just nu. Det är kul och bra, men samtidigt så stressande. Åh, kluvenheten.

söndag 7 november 2010

Längtar efter att få åka till jobbet imorgon. Längtar efter frukostmackorna på jobbet. Längtar efter mina två stora skärmar. Längtar efter att få sitta i samma rum som Andreas hela dagen och inte behöva känna mig ensam en endaste sekund.


lördag 6 november 2010

Var hos två jättefina vänner igår.

Först gav de mig mat, sen fick jag mina naglar målade. Efter det blev jag nedsupen tills jag kräktes och nerbäddad i soffan. Idag vaknade jag och fick pizza och cola till frukost. Fantastiska vänner, tack för att ni är så bäst.

fredag 5 november 2010

Oj vad jag inte har lust att göra någonting annat än att sticka i helgen. Ja, eller så kan jag tänka mig att åka till Göteborg. Göteborg eller sticka alltså. Vill läsa en massa böcker också. Håller fortfarande på och kämpar med den där tramsiga Lyckan, kärleken och meningen med livet (Eat pray love)av Elizabet Gilbert. Jag är dålig på att läsa just nu, har ingen ro att göra det, men det blir några sidor till och från jobbet som alltid gläder mig. Igår morse fastnade jag så djupt att jag höll på att missa att gå av bussen vid jobbet. Som tur var skulle någon kliva på vid rätt busshållsplats så bussen stannade och jag sneglade upp och upptäckte att jag skulle av.

I morse träffade jag Christin i Danderyd, hon blev glad som alltid, men kände först knappt igen mig i mitt röda hår. Christin är så vacker i sitt långa blonda vågiga hår.

Ikväll har jag bjudit bort mig själv på middag, det blir säkert trevligt, men jag hoppas att det inte blir så sent så att jag är tillräckligt pigg för att gå iväg och träna på lördag morgon.

torsdag 4 november 2010

Alltså, fatta fett! (ursäkta)

Min distanskurs har börjat nu och är skitball och en av föreläsningarna som nu ligger ute handlar om robotar. Nomnom!

Det här kan bli lajbans.
Jag har gett mig själv köpstopp på prylar resten av livet. Om det inte är något jag absolut behöver alltså, eller om det handlar om presenter. Mat och aktiviteter är det inte köpstopp på.

I lördags köpte jag ett par stickor vilket gav mig ångest å det grövsta för jag visste att när jag då gjorde ett övertramp så var det ju bara att vänta på nästa. Nästa övertramp kom igår då jag råkade ropa in ett objektiv på Tradera. Jag skulle vilja hävda att det är något jag behöver eftersom jag hade ett precis likadant objektiv som jag gick sönder i frakten till Grekland i somras. Hursom, jag borde ju ha allt jag kan tänkas behöva nu.

Det roligaste som finns att köpa just nu är garn, det är lite dumt. Men om det är garn till julklappar borde det vara lugnt. Jag borde bege mig till mitt förråd och se vad jag har för garn där innan jag införskaffar nytt. Men nytt garn är av någon anledning lite roligare.

onsdag 3 november 2010

Okej, min playlist var tydligen ingen hit när man är ledsen.

Någon som kan bjuda på en gladare playlist?

Ni har väl inte glömt bort att trycka på den lilla knappen ibland?

Cornify
Tänk om jag hade varit ett smart barn alltså, då hade jag kanske varit läkare nu.
Dykmedicin, det lät hemskt intressant.

*googlar*
Haha! Jag är en sån stor tönt. Ni skulle bara veta.

November

Jag bygger en liten musiklista att bädda in mitt nuvarande sinnestillstånd i. Jag är ännu inte helt nöjd med konstellationen, men jag jobbar vidare.

Risk

Jag är förresten hemskt sugen på att spela Risk. Är det bara jag som är det?

CoD

En gång fick jag Call of Duty i födelsedagspresent trots att det var Command & Conquer jag ville ha.

Jag har aldrig förstått mig på Call of Duty, jag är helt enkelt för ointelligent.

tisdag 2 november 2010

Ännu ett intresseklubben antecknar-inlägg

Idag var jag hos doktorn. Jag pratade dalmål när jag var där. Det var märkligt. Tror att det gillades. Mycket trevlig doktor.

Fick ta lite prover och sånt och sen ska jag tillbaka om två veckor igen.

Doktorn frågade om jag var stressad. Ja ba: "jo, eh.."

Det var en tråkig tisdag.


söndag 31 oktober 2010

lördag 30 oktober 2010

Försöker övertala mig själv att det är skitmysigt att sitta hemma och sticka och se på serier. Går dåligt.

Kroppen vill ha alkohol och dans.

Fick jag bara hångla så skulle jag ju bli lugn. Jävla kropp!

Trummor

Är det förresten svårt att spela trummor? Skulle jag lära mig spela ett instrument nu skulle jag lära mig att spela trummor. Detta är nog ytterligare en anledning till varför det är osmart att bo staden. Tänk om jag skulle upptäcka att jag har noll taktkänsla. Nej, det blir nog inget trumspel.

Längtar efter att ha långt hår också. Hela hela tiden.

Kissa. Sova.

Åh nej, en till!

"Du kan ju komma hit och titta på när jag sover."

Jag borde nog inte ha vaknat nu. Jag gillar inte människor.

Tio-i-fem-ragg

Jag har inga planer på att gå ut den här helgen. Jag vill bara bli frisk. Jag vaknade nu vid fyra för att jag inte kunde andas. Det händer titt som tätt att jag vaknar av att halsen känns som den har torkat ihop. Lite önskar jag ibland att det blir min död. Ihjälhostad.

Ska försöka få till en läkarundersökning på tisdag. Måste nog det. Det här hostandet har varit till och från i flera månader. Det är kanske stadsluften. Jag minns inte när det började.

Det gör mig inget att vakna den här tiden när det ändå börjar bli morgon. Är klockan efter tre känns det ändå okej. Tänker att alla andra sover, öppnar inte twitter för det stressar mig lite, och jag kan få måla upp min egen bild av hur jag tror att verkligheten ser ut just nu.

Så trillar det in ett sms som uppmanar till sällskap och jag påminns om att människor där ute rumlar runt. De luktar sprit och fimp och de vill ha hud. Kom tillbaka när du har nyktrat till!

fredag 29 oktober 2010

Sömn

Lika bra att sova innan någon form utav ångest trillar inpå.

Jag är verkligen ingen kvällsmänniska och jag känner just nu varför. Kvällarna är ensamma och stressade, morgnarna är vackra och glada.


Låt oss nu spela sönder ännu en Robyn-låt!

Vet inte hur många gånger jag sitter på möten och det känns som att det är två olika språk som talas. Vad talar då jag ett tredje språk?

Jag känner mig som en tolk. Men jag väljer att vara tyst för det kanske är så att människorna i rummet förstår varandra hur bra som helst, men jag tycker att det låter som att de verkligen inte gör det.

Tyckte lite bättre om min frisyr när jag såg den här trailern


En Michael Cera vill jag ha. Tack!

torsdag 28 oktober 2010

Avslutar dagen med kloka ord i magen

Jag kan inte skriva. Jag kan inte förmedla. Jag kan bara vara.

Träffade Maria och pratade om livet, om terapimetoder, människor, hångel, hopplösa karlar, lägenhetsköp, sängar, frisyrer, croissanter och lite annat mellan himmel och jord. Få är de människor som jag så fullkomligt litar på att jag bara låter orden flöda. Vi avbryter varandra på ett helt naturligt sätt att jag nästan glömmer att vi är två olika personer att jag får för mig att vilja stoppa in ett finger i Marias näsa för att känna att hon inte är jag. Men det säger jag inte till henne för hon är mitt uppe i att berätta för mig om motiverande samtal. Vi skiljs åt vid Karlbergs station trots att vi inte alls känner oss färdiga, men det är arbetsdag imorgon och Linnean är ingen kvällsmänniska och Marian bor i Södertälje och gillar inte mörkret just precis där.

Jag kommer hem och spelar lite TW och funderar på varför i hela friden egentligen för jag är inte alls sådär supernördig som de andra små gubbarna jag spelar med. Men jag gillar att leka med gubbarna och sucka åt deras hopplöst sexistiska skämt. Så jag testar ett tag.

Konverserar med Vivi en stund om livet och inser att han har blivit så klok. Eller har han alltid varit såhär klok? Vivi håller på att bli vuxen och vi håller sakta men säkert på att glida isär. Det är nog det som är meningen med oss.

Börjar morgonen med en bit

onsdag 27 oktober 2010

Nervös

Snart när som helst ska en av mina bästa vänner få en bebis och jag är så nervös att det kittlar i magen. Alltså, det kan ju dröja två veckor till eller så, men jag hoppas att den kommer snart, den lilla bebin.

Just nu äter jag kladdkaka och mår sockerilla.

tisdag 26 oktober 2010

Tips!

måndag 25 oktober 2010

Vem bor här?

Published with Blogger-droid v1.6.1
Nu kan jag inte riktigt sluta tänka på det där. Ska jag alltså försöka bli seriös? Det verkar så himla tråkigt.

Nä! Ni får mig som jag är.

Hej hej!
Blir fett rädd varje gång jag googlar mig själv.

VA!? ÄR DET DÄR JAG!

Då tänker jag att jag aldrig kommer att bli något stort eftersom jag framstår som en oseriös människa. Det är jag INTE! Jag är normalseriös faktiskt.

Försöker övertala mig själv att det inte är någon fara. Jag kommer inte att bli helt hemlös och arbetslös trots att alla arbetsgivare i hela världen googlar mitt namn och tycker att jag verkar oseriös. För skiter det sig helt så finns det faktiskt både hem och jobb att få på annan ort. Mina statsministerdrömmar la jag ju på hyllan för länge länge sedan.

lördag 23 oktober 2010

fredag 22 oktober 2010

Nu ska jag snart träffa Nina och vi ska dricka öl. Jag tror att jag egentligen är lite för sjuk för att dricka öl. Eller för sjuk för att dricka öl är man nog nästan aldrig, men jag borde nog ligga i sängen och vila. Men jag vill så gärna och jag hoppas att vi ska dricka Wisby klosteröl för det är just nu min favorit. Då spelar det inte så stor roll att man känner sig lite krasslig och fryser om tårna. Lite öl och en massa prat och sen kan jag gå hem och vila till imorgon när jag ska till frissan.

Imorgon är förhoppningsvis det här håret ett minne blott

GIF animations generator gifup.com
GIF animations generator gifup.com

Haha! Oj! Blev kanske lite väl mycket niotillfem över det där. Men det är ju bara rosetten. Hade jag haft folkdräkt hade jag förmodligen blivit lite för mycket Jimmie Åkesson.

Önskelista

En sån här unge vill jag ha i julklapp.

Alltså jag vill inte bara ha dräkten utan jag vill ha dräkten med unge i.

Tack!

Metro Photo Challenge

Ni måste gå in och kika lite på Celinas fina foton till Metro Photo Challenge.

Det tycker jag.

Som den lilla sjöjungfrun typ

Speedy Gonzales

Nu lugnar vi ner oss lite här. (Med vi menas jag.)

Jag ska bara dricka öl med Nina idag. Jag känner Nina, varför stressar jag upp mig nu. Orkar inte ha hjärtklappning och vara orolig för att inte vara tillräckligt trevlig eller hitta något bra ställe att dricka öl på. Varför är jag sån här just nu? Det är skitjobbigt ju!

Nu fokuserar jag på något annat helt enkelt.

Hur mår ni idag? Vad ska ni göra i helgen?

Sånt här får jag ont i magen av

Stambytet har skrivit ett inlägg som jag tycker att alla ska läsa.

Pojkvän sökes

Jag är sjuk igen. Andreas har förhört mig på mina levnadsvanor och kommit fram till att det är maten som failar. Jag äter för dåligt och inte tillräckligt varierat.

Eftersom jag tydligen inte klarar av att ta hand om mig själv så är det nog så att jag ändå behöver en pojkvän som kan ta hand om mig. En riktig feeder. Någon som känner en sådan?

Ja, så gick det med det där med ensamheten.

torsdag 21 oktober 2010

Gullungar!


Hittad hos Mikaela.

Ensamheten

Ja, det är väl lite det det handlar om. (Eviga tjat.)

Malin tipsade om den här texten ikväll vilket var lite lustigt för jag hade en stund innan pratat med Mia och kände mig sur när hon påpekade att jag kanske behöver vara ensam. Men det är väl inte så konstigt att det helt plötsligt är skitjobbigt att vara ensam när man inte har varit ensam något alls under de senaste tio åren. Alltså, jag har väl alltid känt mig ensam, men jag har ju alltid haft någon där att ringa till, gå till eller flyga till. Inte så konstigt att jag längtar efter en bebis eller två så att jag aldrig behöver vara ensam. Kanske jag kommer känna mig ensam, men det blir enklare när någon är i närheten som jag kan ta hand om så jag slipper ta hand om mitt eget tråkiga skal. Inte så konstigt att jag inte vet vad jag vill när jag inte har varit ensam så mycket och lärt känna mig själv. Inte alls så konstigt.

Jag får väl ge ensamheten en chans. Inte bara gnälla på den. Kanske fråga chans.

Ikväll lyssnar jag på Carola på ett kassettband och längtar efter julen. Hösten kan dra, tycker ja!

Hejdå dagboken!

Bläk!

Det är liksom inte så roligt just nu.

Jag önskar att det var pms, men det är det ju inte.

Imorgon ska jag träffa Nina och dricka öl. Jag bestämmer att vi ska dricka mörk öl.

På lördag ska jag bli klippt och jag lovar att det blir fult. Jag ska bli klippt ändå.

Det här är ingen jävla höstdepression, det är bara livet. Det helt vanliga livet.

Jag har ont i halsen igen.

En början

Det bor oro i kroppen. Jag kallar den för stress. Jag känner mig hemlös och jobblös. Jag vill inte göra annat än att ligga och stirra upp i taket när jag kommer hem efter jobbet, men ändå tackar jag ja till allt som kommer i min väg. Jag tackar ja och sen bangar jag.
Published with Blogger-droid v1.6.1

onsdag 20 oktober 2010

Här sitter jag och funderar lite

Svidiga ögon. Eftermiddagshuvudvärk. Ska göra tråkiga saker efter jobbet. Saker som känns tråkiga innan, men som kan vara kul efteråt. Tänk om jag skulle sluta göra alla saker som känns jobbiga och bara göra de som känns kul rakt igenom. Skulle det kanske kännas mycket bättre då? Vi får se. Den duktiga flickan vill vara duktig och göra duktiga saker som känns tråkiga, men efter att jag varit duktig känns de bra. "Fan vad jag är duktig" tänker jag då. Men om det är så jävla viktigt att vara duktig hela tiden det vet jag inte. Antagligen inte.

Varje dag är bokad. Varje dag är det något. Jag som inte orkar just nu. Jag som vill sova. Eller helst vill jag rymma. Nu igen. Alltid rymma. Undrar hur människor orkar leva när det hela tiden känns så tungt. Var det lika tungt för ett år sedan undrar jag. Jag minns inte. Alltid känns det som att såhär tungt har det aldrig känts förut, men det har det nog. Det är en konstant tyngd. Ibland känner man bara inte att den är där. Ibland lämnar man den hemma. Ibland lämnar man den på jobbet.

Äh! Hejdå!

tisdag 19 oktober 2010

Hej hej hej hej hej

Måste varje gång jag ska skriva här hindra mig själv från att använda just denna rubrik.

Idag bryr jag mig inte om det. Idag jobbar jag. Idag är jag duktig. Idag har jag ont i huvudet. Idag är jag trött. Idag försöker jag dölja mitt toviga hår med en rosett. Idag har jag samma kläder som igår, förutom trosorna. Idag har jag ätit fläskfilé till lunch. Idag försökte tre personer få kontakt med mig under lunchen, men jag hörde inget för jag satt och dagdrömde. Idag vaknade jag upp ur mitt dagdrömmande under lunchen av att tre personer satt och stirrade på mig. Idag köpte jag ett SL-kort av en trevlig spärrvakt. Idag är jag fisig. Idag är det tisdag. Idag ska jag åka hem och försöka ta tag i mitt liv. Idag funderade jag på om jag skulle börja snusa. Idag är det nog en ganska bra dag. Idag ska jag se på The Event.

måndag 18 oktober 2010

Stackars lilla mig.

Jag har träningsvärk också.
Alltså den här jävla dagen.

Känns som det fortfarande är söndag.

Söndagen som aldrig tog slut.

Och att komma till jobbet efter tre timmars sömn och mötas av det här funkar inte riktigt. Min hjärna funkar inte riktigt.

Vi skulle vara hemma klockan elva igår kväll, istället var jag hemma strax innan fyra i morse. Trasigt lok och bussar som åkte till Gävle istället för Avesta var det som ställde till det. Det kommer nog dröja innan jag sätter mig på ett tåg igen. Jag som tycker om att åka tåg.

Jag ska snart ge mig själv några timmars sömn i måndagspresent.

söndag 17 oktober 2010

Idag grät jag vid frukosten eftersom en granne hade träffat Vivi och Vivi hade hälsat hem till hela familjen T. Vivi är så jävla fin!

Helvete.

Heden

Syster Ida hittade en fin gammal Saab när vi promenerade i byn igår. Jag hittade en gammal polisbil.

Idag har vi ätit stekt gröt till frukost och jag är trött så trött.

Sitter vid jobbdatorn och städar upp lite inför imorgon.
Published with Blogger-droid v1.6.1

lördag 16 oktober 2010

Kötta!

Jag åkte ju hem till Leksand den här helgen för att bli av med min köttfobi. Idag kom Far hem från skogen med köttet och jag påbörjade min terapi. Eftersom jag var så beslutsam med köttandet så åkte jag på att ta hand om allt kött. Som tur var var det bara en knapp tiondels älg i år så det var gick ganska snabbt och smidigt med lite hjälp från syster.

Ikväll har vi varit på bio och sett Himlen är oskyldigt blå, tycker fortfarande att den där Bill är en hemskt fin liten sak.

En gullunge hörde av sig nyss och ville ha sovsällskap. Sovsällskap, pyttsan! Om det vore så väl.

Råkade kasta upp köttslamsor i trädet.

Published with Blogger-droid v1.6.1

fredag 15 oktober 2010

Jobbgnäll

Idag har jag jobbat hemifrån. Hemma är för tillfället hos mina föräldrar. Det har varit en arg fredag och det var skönt att sitta hemma och skrika fula ord så högt att systern kom ner från övervåningen och frågade om det gick bra för mig.

De fula orden beror på att jag är engagerad medan andra inte är det. Det är fascinerande att jag är så engagerad som jag är när jag snart ska sluta. Och det kanske är det som gör mig så irriterad också, att alla andra som är oengagerade blir tillfrågade att stanna kvar och jobba, medan jag som faktiskt bryr mig inte är efterfrågad.

Men jag vet ju hur det är. Den största rövslickaren är säkert rädd för mig. Han vill ju inte ha någon där som ifrågasätter och engagerar sig. Nej, ha kvar alla mähän som är lätta att köra med. Det är de rätta takterna minsann.

Vi långlunchade på noret med Towe, och som avslappning har jag matat hönsen, hämtat ägg och dammsugit. Känner mig fortfarande uppe i varv, men vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Orkar liksom inte grotta in mig i mer jobbande idag, imorgon bitti kanske det är en bättre tid.

torsdag 14 oktober 2010

Jag gillar er inte!

Vad gör man med de där vännerna som är öppet rasistiska på Facebook?

Upptäckte nyss att jag har tre "vänner" som likear NEJ TACK! Till moské i Sverige. Fick ont i magen nu igen. Jag vill ju fråga dem varför. Ska man göra det? Hur gör ni med era vänner som ni anser tycka fel? Ska man ta bort dem från Facebook? Två av dem bryr jag mig inte det minsta om och de är inte alls några nära vänner. Men en av dem är någon jag faktiskt gillar och bryr mig om.

Snälla bullen hjälp mig, jag orkar snart inte längre.

onsdag 13 oktober 2010

Mohahaha!

Jag blöder!

Det var tydligen öl och dansen kroppen behövde. Den blev säkert sur när den inte fick dansa och dricka öl i helgen. Men nu är vi alltså kompisar igen. Inga bebisar i den här kroppen inte! Nu tänker jag inte ligga förrän jag har blivit gift.

Published with Blogger-droid v1.6.1

Kelis

När jag klätt av mig hemma hittar jag konfetti på golvet.

Superbra kväll med M och jag har glömt hur fint det är att dansa med henne.

Jag älskar Kelis när hon säger att hon inte är där för att roa oss utan bara sig själv, och det märks när hon mixar Madonnas Holiday med sin Milkshake.
M och jag dansar oss svettiga och skriker oss hesa. Kelis kommer tillbaka och tycker att vi är en fun bunch. Hon berättar att hon ätit en massa köttbullar under sitt besök. Min pappas är de bästa och jag undrar vad Kelis skulle tycka om dem.

Imorgon ingen dans. Buhu.
Published with Blogger-droid v1.6.1

tisdag 12 oktober 2010

Det fula huset

Published with Blogger-droid v1.6.1
Enklaste sättet att undersöka om jag är preggo är egentligen att jag går och ställer mig vid en köttdisk i valfri matvarubutik. Är jag preggo kommer jag att rusa ut ur butiken med kräks påväg upp i halsen.

Nä, jag kunde tydligen inte börja tänka på något annat.

Nu tänker vi på något roligt istället.

Idag ska M och jag, det här är M, gå på Kelis på Göta källare och dansadansa!

Mensjävel!

Det har alltså snart gått en vecka sedan jag skulle ha fått min mens. Gillar verkligen inte att den inte dyker upp som den ska. Hur många dagar ska det gå innan man ska börja bli orolig? Eller, jag är redan orolig. Och nu är ju verkligen inte det rätta läget att gå och bli på smällen.

Alltså jag har spiral. Men den har visserligen snart suttit i snart tre år så den kanske har gjort sitt. Skyller på att jag varit så stressad senaste tiden. Blir antagligen inte bättre av att jag stressar upp mig ännu mer av det här.

Där fick jag för att jag tjatade om en bebis! Nu är det faktiskt inte lika roligt. Buhu!

måndag 11 oktober 2010

Nu när jag sitter på jobbet och pratar med Andreas kommer jag på att jag i helgen drömde att vi var två millimeter ifrån att kyssas. Men båda ba: Näe, det här går inte!

Magen

Måste kissa tusen gånger idag för mina jeans sitter alldeles för tajt. Sjukdomen har fått mig att slarva med maten så jag är svullen i buken som en hel karl. Till råga på allt har ingen mens ännu dykt upp, men mensvärk det har jag likafullt. Med en smula hypokondri i bagaget börjar jag såklart fundera på de där äggblåsorna som visade sig vid ultraljudet hos gyn senast. Fernicklar, säger doktorn. Trodde att jag skulle få komma på återbesök i augusti, men det har jag inte hört något om. Det är snart november, då ska jag likafullt dit igen och då får vi se om det är något som växer i min mage. Får jag inte ordning på magen innan dess får jag helt enkelt uppsöka sjukvård dessförinnan. Men lite normal föda ska nog få ordning på magen och livet och blodsockerkurvan som gör mig självmordsbenägen i dalarna.

Balloon Fiesta from Michael Salisbury on Vimeo.

söndag 10 oktober 2010

Gråtfest!

Åh, skräpig dag.

Tog bort nagellack och la bomullstussarna i en reklambroschyr, men lät den ligga på bordet för länge så medlet gick igenom broschyren så att lacken lossnade från bordet under. Jag panikade en stund, men det var ju redan försent. Får gottgöra bordsägarinnan någon dag.

Såg på romantisk film och åt mackor och trodde att livet var frid och fröjd, men efteråt så blev det bara bläbläbubu. Dumma jävla romantiska skitfilm där alla är superkära och rika och... helvete alltså.

Men mirakulöst nog lyckades jag dra ut mig på promenad och lyssna på de bästa låtarna. Nu känns det inte lika omöjligt att cykla till jobbet imorgon längre och gråtfesten är över. Ny äcklig film rullar dock, men jag ska somna fort som fan när den är slut.

WORDS from Everynone on Vimeo.

Men det är klart att jag inte tycker att det är rätt och riktigt det där. Jag känner mig som en tjuv som stjäl varma händer och klappande hjärtan. Men de vet att mitt hjärta är iskallt just nu.

Jag borde lämna dem ifred. Jag vet. Jag borde älska mig själv, inte låta andra sköta det åt mig.
Vet inte om jag har sagt det förut, men jag tror på allvar att jag har förlorat förmågan att bli kär. Nu är det helt enkelt bara jag och jag resten av livet.

Det är lite därför jag tycker att jag får unna mig att hålla i Vivis små mjuka varma händer när jag fryser om mina och trycka bröstet mot ett galopperande hjärta när jag träffar mannen som blir så glad när han träffar mig att jag inbillar mig att om han vore hund skulle svansen aldrig sluta vifta på honom när han är med mig.

Jag tar emot deras kärlek, men jag är helt okapabel att ge något tillbaka. Jag är kall. Som en död.

10.10.10.10.10

Just sayin'.
Nu tror jag att jag har bestämt mig.

Jag ska bli snål och tråkig och spara en massa pengar så att jag kan ge mig ut i världen. För jag kan ju inte sitta här och sura heller. Jag behöver se något annat än den här staden.

lördag 9 oktober 2010

Jag har lekt med syster mest hela helgen. För med syster blir jag inte stressad. Hon kommer aldrig tycka att jag är dumihuvet och överge mig. Hon kanske kommer tycka att jag är dumihuvet många gånger, men hon kommer ändå aldrig överge mig.

Jag är snart frisk, min röst låter ganska normal nu. Jag pratar ju dalmål när jag är med syster också, så den är mer normal än vanligt. Dessutom skulle jag ha en alkoholfri helg, vilket har resulterat i två folkisar och två snus. Jag fick visa legitimation när jag köpte ölen. Jag hade mössa på mig så min rynkiga panna syntes inte.

Jag besökte Hem 2010 idag och jag har hämtat långkalsonger från andra sidan stan. Mycket nöjd är jag med det. Nöjd är jag även över att ha hämtat mina fina kängstövlar så nu behöver jag inte köpa några nya skor.

Imorgon ska jag vakna och må precis lika bra som idag.

fredag 8 oktober 2010

Den ickebefintliga sociala förmågan

Jag går hem nu, säger Andreas och sneglar åt mitt håll, ska du inte säga något?

Jag vet inte vad jag ska säga men säger, Gör det du!

Andreas skrattar lite åt mig och tycker att jag ska göra ett nytt försök att använda min fantastiska sociala förmåga.

Nytt försök ett: Jamen trevlig helg då!

Nytt försök två: Det låter bra, det ska nog jag också göra snart.

Kan du inte försöka låta som att du menar det också? säger Andreas och tar på sig jackan.

Jag suckar mest och rosslar ett ynkligt trevlighelg när Andreas försvinner ut genom dörren.

Om det inte vore för att jag hade jordens huvudvärk skulle jag sitta kvar här vid datorn resten av kvällen. Vill inte förpesta andras tillvaro med min ickebefintliga sociala förmåga. Men jag ska nog smsa Doris ändå och fråga var de ska äta ikväll. Jag måste ju ha mat. Hursomhelst.

Helg

Till vilken glädje? Borde vara massor av glädje med alla dessa fantastiska människor omkring mig.

Idag får jag om jag vill gå ut och äta med Doris och Celina med flera. Jag är livrädd. Försöker övertala mig själv att våga, men det går inte. Jag har några timmar till på mig att övertala mig själv. Jag vill, men jag vågar inte. Jag blir tio år igen. Jag avskyr det.

Imorgon vill jag besöka Hem 2010. Jag förbereder mig på huvudvärk och irritation, men jag vill dit eftersom Tiger har fått en egen monter. Och tänk om kanske Nils är på Hem 2010 för att få lite inspiration, en sån sak får jag bara inte missa.

På lördag vill jag även hem till Josefine och Donny för någon sorts inflyttningsfest. Men helst vill jag vara nykter för jag orkar inte ännu en ensam bakissöndag med hunger. Men att vara nykter när andra dricker är inget jag är vidare bra på så jag funderar på om jag ska vara hemma.

Men jag vet ju hur det blir om jag sitter hemma ensam om kvällen. Jag känner mig ensam och tragiskt och längtar efter alla de där fantastiska människorna. Och tänk om jag missar drömprinsen också. Och tänk om alla har skitroligt och jag inte är med.

Vilket jävla gnäll!



Nu till något annat:
Idag tittade Andreas på mig med kärlek i blick. Jag svär!