söndag 28 februari 2010

En mensig men ganska bra tjej

I fredags åkte jag Kortvasan och slog min tid från förra året med 40 minuter trots att spåren var sämre i år och det var en massa mer folk som låg i vägen.

torsdag 25 februari 2010

Dalarna

Det känns så konstigt att komma hem. Men det kanske inte hemma längre, det kanske är Stockholm som numera föräras den platsen i mitt hjärta.

Hur lång tid tar det innan platsen man vuxit upp på slutar att vara hemma?

Jag sitter på buss 258 från Borlänge och undrar hur många gånger man inte suttit på den här bussen, skolkat och åkt till Kupolen. Borlänge liksom, where all your dreams comes true.

Men jag har alltid gillat Falun mycket bättre. Fick mamma bestämma åkte vi till Falun för att köpa kläder. Falun har ju alltid varit lite finare än Borlänge och så tyckte även jag om pojkarna i min tonår. I Borlänge var pojkarna finniga och dryga, i Falun mer sofistikerade.

Allt var så lätt innan körkort och universitet för jag tänkte inte längre än näsan räckte.

Men Dalarna, vad är det nu som gör att jag inte längre tyr mig till dig som jag tidigare gjort? Är det för att tiden står stilla här så mycket att bussarna luktar på samma sätt som de gjorde för tio år sedan? Eller för att jag nu kan tänka lite längre än vad min näsa räcker?

Förlåt för att jag sviker dig på det här viset, men jag känner att vi håller på att växa ifrån varandra. Och det är inte det att jag nu bor i Stockholm och tror att jag är förmer, det är något annat.

Det är minnena som ligger ingrodda i din jord. En önskan om att ta tillvara på vår tid tillsammans på ett bättre sätt. Men nu är det försent.

Åker något skumt extratåg

Men det har eluttag. Bra där!

Titta!

Miniavokado till frukost!

Men nu måste jag sätta fart så att jag hinner med mitt tåg upp till Dalarna.

onsdag 24 februari 2010

Skidåkningspaus

Efter alla de andra grå vintrarna i Stockholm trodde jag inte att det var möjligt att bo här och kunna ge sig ut i skogen på skidor och åka vilse. Men det är vad jag gjorde idag när jag utnyttjade mina jobbahemmatid. Jag lyckades hamna i ett vinterlandskap som påminde om det som Jojo och jag brukade leka i varje dag efter skolan en vinter någon gång på 90-talet i Heden.

Jag nämnde något om lugg för frissan

Till Lova

Och mitt paket till Lova har också kommit fram.

Jag tycker så mycket om det här projektet och längtar verkligen efter nästa uppdrag. Jag har inte en aning om vad jag ska hitta på nästa gång, men det brukar ge sig. Jag måste liksom få ett litet uppdrag annars existerar inte riktigt min kreativitet. Precis som att det är skitsvårt att köpa kläder om det inte är så att man ska göra något speciellt. Någon speciell fest eller resa eller så.

tisdag 23 februari 2010

Hur man egentligen gör för att få lite uppmärksamhet i den här bloggen

Alltså jag är ful på riktigt!

Tack Lova!

Men igår fick jag faktiskt paket i min grå och rostiga brevlåda.

Gnällbloggandet fortsätter

Blev helt plötsligt matt i hela kroppen när jag kom att tänka på att mitt pass går ut snart. Syrran och jag ska ju åka till Paris i slutet av april

Tänk att liksom lyckan över att få åka till Paris förtas totalt när jag tänker på mödan att skaffa ett nytt pass.

Nu tänker jag gå ut och skotta snö, något som just nu faktiskt känns mer underhållande än att jobba och sen ska jag måla naglarna i lustiga färger i hopp om att väcka någon sorts livslust i min degiga vinterkropp.

Nödvändigt

Såhär såg det ut lite tidigare idag här hemma. Jag sitter fortfarande här med mina tre datorer.

Man måste ha en att jobba på, en att göra privat stuff på och en att se på film på, eller som nu, se på OS. Värmer fötterna på adaptrarna som ligger på rad på golvet.

Symaskinen får vi se om den kommer till användning något i veckan, men jag skulle inte tro det.

måndag 22 februari 2010

Jobbar hemifrån resten av veckan

Fy jävla helvete!

Jag är fortfarande påväg till jobbet.

Först en bil som inte ville starta.
Sen bilkö.
Efter det en buss som inte kom.

Jag har inte ätit någon frukost heller, men jag inbillar mig att det hårda livet gör mig vacker.

Fucking snökaos.

Får lite ont i magen när det här töntiga "snökaoset" fortsätter i den här staden. Funderar på bojkott av månadskortsinköp. Jag har ju bil ffs! Och skidor! Och två cyklar!

Men värst är det ju att jag de kommande två helgerna ska ut och resa med SJ. Ajaj vad det vrider sig i magen när jag tänker på det.

Men sen tänker jag banne mig inte sätta min fot på något SJ-tåg förrän snön är long gone.

Ja just det, jag ska lämna in bilen på verkstan idag och jag hoppas att de lagar den illa kvickt.

fredag 19 februari 2010

Trevlig helg!

Och så är jag ju ful också.

Ni hatar mig va?

För att jag inte äter kolhydrater och är dumihuvetsosse?

Fa-an! Jag visste det!

Jag ska sluta vara ärlig.

Jag ska börja hitta på en massa som bara är hittepå och vara rolig och typ gå i högklackat och sånt.

Och så ska jag sluta skylla på könsmaktsordningen för i själva verket så beror allt bara på att jag är så jävla korkad och feg.

Drugstore

Tycker att det är ganska märkligt att förortens Apotek har förvandlats till en droghandel som påstår sig ha funnits i mer än hundra år.

Droghandel. Flott.

Men jag antar att de bara kommer att kränga en jädra massa Alli och inget sånt lajbans som jag förknippar med ordet drog.

Det här med weinerbröd

När det blir vår ska jag sluta med det.

Men sen när jag blir pensionär då ska jag uppta det igen.

onsdag 17 februari 2010

Jul, jul, strålande jul..

All snön får mig att sjunga julsånger i bilen hem. Alltså jag har en radio, men den där antennen är så jävla seg att trycka ner efteråt och jag är för lat för att smörja den, så jag avstår radion och sjunger i bilen.

Har skottat snö och nu är jag lite kär i Lindsey Vonn. Alltså, jag vill så klart att Anja ska sopa banan med Lindsey, men hon är ju så jävla fin den där Lindsey.

Penis

Det här är min favvoblogg att läsa på jobbet när grabbarna går förbi. Jag vänder ansiktet ut mot korridoren och hånler när de generat sänker blicken och hastar förbi efter att de sneglat på min skärm.

Tuggar tuggummi och tittar på tåg mest.

Otroligt nog tycks jag även överleva den här dagen.

Jag har snurrat på min kontorsstol i hopp om att ådra mig magsjuka, men misslyckats.

Tänk va jävla flott att ligga hemma och kräkas ur alla kroppsöppningar tills man bara är skinn och ben.

Dagens dilemma är som vanligt träning eller korsstygn. Tror att jag väljer både ock eftersom jag lider av ett obotligt duktighetssyndrom. Tur att jag inte är smart också. Då skulle alla hata mig.

Promise!

En tanke

Funderar på om jag kanske ska vila mig i form inför Kortvasan. Jag kanske måste vila så mycket att jag måste sjukskriva mig för att komma i form.

Mycket möjligt..

Askonsdagen

Idag är det askonsdagen. Det betyder att det snart är påsk.

Hej Våren!

Mat, mat, mat!

Idag var det snö på infarten igen som jag slarvigt sopade bort. Synd.

Idag vill jag bara äta något väldigt gott. Jag skulle kunna tänka mig att sitta på en lång lång lunch idag och bara äta och äta. Tröstäta.

Men jag måste ta av mig mössan idag och sätta mig i ett konferensrum med kostymklädda gubbar och berätta för dem på engelska vad det är jag gör här på jobbet egentligen. Om jag berättar att jag inte gör så mycket, får jag gå hem då tro? Kanske ska testa. Så att jag kan åka iväg och käka.

Det är nog bara frukosten som hägrar. Om en hel kvart öppnar matsalen. Evighetsväntan när man är snorhungrig.

Jag vet inte jag.

Tänk vad flott om livet vore en Robinsontävling. Antingen skulle jag lobba för att alla idiotiska människor blev bortröstade ur mitt liv. Alternativt skulle jag se till att bli så hatad att jag fick komma till den där andra ön och hänga där ensam. Visserligen skulle kanske de där idioterna dyka upp där efterhand, eller så skulle de andra bra människorna bli bortröstade från livet och därför få hänga med mig på den andra ön. Då skulle liksom alla bra människor hamna på den där andra ön och det vore flott.

tisdag 16 februari 2010

Jobbsvackan.

Jag har en ganska hygglig jobbsvacka just nu vilket gör att jag väljer att hålla tyst och tuggar sönder mina nagelband när jag sitter på jobbet. Svårt är vad det är. Skulle gärna göra en Celina om jag visste att jag hade någon annan talang att försörja mig på. Men jag är mest bara bra på att vara just slav.

Jag funderar på andra jobbsvackor jag haft, men konstaterar att det här nog är den jävligaste. Men det finns ju ändå svackor att minnas för att känna att det har varit dåligt förut också, men sen blivit bra. Som när jag höll på att ryka ihop med en brud på växlingskontoret för att hon tyckte att jag var för glad och att jag minsann inte fick använda mig av huvudräkning. Nej, när jag tvingades slå ut idiotiska saker som 200x500 på miniräknaren bara för att jag kunde ju faktiskt räkna fel så blev jag svettig i knävecken av ilska. Men den där bruden och jag blev ändå ganska bra polare till slut. På mitt nuvarande jobb har jag ju varit så länge så jag vet att jag inte kommer bli bästis med någon på samma sätt och dessutom är alla så jävla fega och det är väl det som är fördelen med att jobba med nysvenskar, de är så mycket ärligare. Hurra för ärligheten!

En annan kul grej var när min chef på Max skällde ut mig i lunchrusningen i kassalinjen. Gud så förödmjukande. Jag hade en riktig svacka även då i flera veckor, men revanschen kom när jag fick reda på att det var Viggo Cavling som hade stått i kön och sett mig bli utskälld. Efter det blev jag av någon underlig anledning jävlig bra vän med chefen.

Liksom

Det är lustifikt det här med bloggen som pockar på uppmärksamhet. Som att den är ett levande väsen som inte klarar sig utan mig. Men jag klarar mig ju utan bloggen. Men nu är jag här för att berätta att så är fallet. Att jag inte har någon lust. Att jag tycker så mycket mer om att läsa alla andras bloggar och att sitta och brodera framför svtplay.

Jag har ådragit mig ett inbillat magsår idag så jag tänker bege mig hemåt om en två timmar sådär för att krypa ner i sängen och korsstygna och se på just svtplay.

Annars tycker jag mest att dagarna är kaos och funderar på att flytta till London och jobba med vadsomhelst. Men det är bara en tanke jag har. Inte så pigg just nu liksom.

fredag 12 februari 2010

Trend

Idag läste jag i Metro att det senaste inte är att tatuera sig utan att använda gnuggisar.

Tänk att jag som vanligt alltid ligger ett litet litet steg före alla andra.

torsdag 11 februari 2010

Mer bra bloggande

Jag kom ju på att det faktiskt är fler bloggar jag har som favvisar just nu. Det är Josefine och Celina som gör ett briljant jobb med sitt videobloggande.

Det är nog för att jag har lite för mycket att göra just nu så då kan jag sätta på en videoblogg på min ena skärm och göra något annat på min andra skärm här på jobbet. Det är smidigt och jag får trevligt sällskap.

Tack tjejor!

Snö-pepp

Hampus blogg är just nu den bästa bloggen. Förlåt alla andra bloggar, men så är det just nu. Jag tror att det är något sorts försök att få all den här snön att vara beundransvärd. Det är kul och skönt med snö. Efter en morgon på längdskidorna borde jag antagligen tycka att snön är kul och skön, men det gör jag inte riktigt. Jag måste titta lite på när Hampus och hans kompisar leker i snön för att jag ska tycka om den. Kanske måste jag själv även få leka lite i snön. Det börjar verkligen klia i benen när jag tänker på mjuk snö och en fjantig lätt liten snowboard under fötterna. Förutsätter även obefintlig rädsla för att ramla och fötter som inte värker. Det är oftast där det blir fel när jag ska åka snowboard. Skraj och onda fötter förstör allt det roliga och sköna.

First Run Blayze Bramwell from Holymoses on Vimeo.

Vivilivi!

På vägen hemfrån Huddinge idag hälsade jag på Vivi och hämtade papper som jag ska skriva på. Snart är det klart med lägenheten och det känns skönt och samtidigt lite sorgligt. Vivi är så himla gullig och go. "Men Vivi, du kanske har någon bokstavskombination eftersom du väl hade syrebrist när du föddes."
"Nej, jag hade navelsträngen virad två varv runt halsen."
"Ja, men då kan du ju ha fått syrebrist och det är därför du inte kan känna empati."
"Jah." svarar Vivi och drar efter andan nästan lite nöjd över att han kan vara mig till lags.

Han är så himla fin och bra min lilla Vivi, men han är inte min längre. Jag vill liksom sälja honom på Tradera till någon söt liten tjej som kan ta hand om honom och få sitt hår inlindat mellan hans mjuka fingrar. Vivi gillar kartor och att pilla på saker. Det dumma är att han gillar så mycket sport, men det är det många killar som gör, dock inte alla, så det kanske är något man måste vänja sig vid(Inte min nya kille dock. Hurra för det!). Jag är lite rädd att Vivi kommer att bli tillsammans med någon tjej utan hjärna och då kommer jag bli hemskt ledsen. Men det är ju något jag kommer att överleva, men Vivi förtjänar faktiskt något riktigt bra efter att ha stått ut med mig. Men det kanske inte göra så mycket om hon inte har någon hjärna, bara hon är världens snällaste mot Vivi och kramar och pussar på honom en massa, för det har jag varit dålig på. Iallafall det sista året.

Men Vivi, du vet vad vi har sagt om munhygienen och att inte överge den man älskar för att gå på fotboll när den man älskar är jätteledsen.

onsdag 10 februari 2010

Good things CAN happen

Tanten i luckan på Ortopedmottagningen på Karolinska såg ut som en gammal dinosaurie som placerades i mottagningsluckan i samband med att sjukhuset byggdes.

I väntrummet satte jag med ned vid en tant med krycka som suckade och stönade för varje namn som ropades upp och som inte var hennes. Till slut sa jag till henne "Vi valde nog fel läkare.". Hon tittade oroligt på mig och frågade vilken tid jag hade och när jag svarade att jag också hade tid halv tre visade hon mig sin kallelse för att försäkra sig om att det inte var samma läkare vi skulle till. Men på hennes kallelse stod ett namn som var helt obegripligt hur man skulle uttala det och alltså inte min Carlos.

När så en utav undersköterskorna kom ut och ropade hennes namn uttalade jag ett lågmält "Hurra!". Jag vill ge en utav uskorna sparken som inte kom ut i väntrummet och hämtade sina patienter utan stod utanför väntrummet och gapade och när den kryckförsedda damen eller herren som det var hon kallade på inte lyckades halta ut ur väntrummet tillräckligt snabbt så gapade hon ännu en gång "ANDERSSON, SA JAG!".

När en av de trevliga uskorna kom ut och ropade mitt namn efter 50 minuters väntan vände hon sig till en herre i väntrummet och informerade honom att han nog skulle få vänta ett tag eftersom Carlos var lite försenad, och att det berodde lite på hur lång tid jag skulle ta på mig. Jag vände mig till mannen och sa "Jag ska skynda mig allt jag kan!". När vi kom bort i korridoren vände sig uskan till mig och sa att jag faktiskt fick ta hur lång tid jag ville på mig. "Carlos jobbar till klockan 17."

När jag kom in till Carlos bad han så mycket om ursäkt, men berättade att han hade fullt upp hela dagen. Vi blev avbrutna av en annan läkare som knackade på och frågade Carlos något och när han försvann igen sa Carlos "Du ser hur jag har det, jag kommer snart att få en hjärtinfarkt." "Men du får ju sluta vara så snäll och låsa dörren så att de inte kommer in." sa jag medan jag sneglade på hans namnskylt som stoltserade med Överläkare under Carlos namn, och tänkte att det kan ju vara så att människor kanske dör om man låser dörren bara för att man ska prata med en ung och frisk ung dam med lite ömma fötter.

Vi tittade på röntgenbilder och Carlos klämde lite på mina fötter, men vi var ganska snabbt överens om att det inte ska göras några kirurgiska ingrepp i fötterna ännu. Börjar de att bli sämre så kanske det blir aktuellt, men jag kan ju leva ett normalt liv och tränar jag så känns det ju mycket bättre. Problemet med mina fötter är att benen i foten är ihoptryckta vilket minskar rörligheten och gör att de blir ömma när man rör på dem mycket efter att de varit stilla en längre tid. Det är därför viktigt att röra på mig så mycket som möjligt och något jag har funderat på är om jag inte alltid borde stå när jag jobbar. Men man är lite lat, va. Problemet är att om man skulle operera fötterna så blir det tal om steloperation enligt Carlos vilket kommer leda till att knän och höfter kommer att få ta stryk istället. Nej, det känns inte alls aktuellt.

När jag skulle gå efter en kvart frågade Carlos vad jag jobbar med och jag berättade att jag just nu jobbar på det stora läkemedelsbolaget. "Vilket är det mest kända läkemedlet från er?" frågade Carlos då. "Men, Viagra såklart!" svarade jag och då började Carlos fnissa. "Och Lipitor" la jag till för att vara lite seriös. Carlos föreslog att vi skulle ses igen om ett år, men jag tackade nej, inte till Carlos utan till Huddinge sjukhus.

Jag beundrar alla som jobbar inom vården. De har det säkert ganska kul och bra tror jag, säkert roligare än vad jag har på mitt jobb, men de där lokalerna alltså.

Är det någon som vet hur man utbildar sig till sjukhusclown förresten?

Skänkes!

Huddinge sjukhus är nog det tristaste sjukhuset och när Anna skriver om att det inte finns någonting för barn att underhålla sig med som kommer dit till CAST för transplantation så förvånar det mig inte det minsta. Det är när jag kommer in på Karolinska i Huddinge som jag helt plötsligt är jävligt glad att jag inte har förverkligat min sjuksköterske- och läkardrömmar. Ännu är det förstås inte försent, men om det någon gång kommer att hända så vill jag inte jobba på Sveriges tristaste sjukhus iallafall. Men angående CAST så pågår det nu en insamling. Jag önskar att jag hade något i lite bättre skick att skänka. En gammal laptop känns inte sjyst, vet inte heller om mitt gamla PSP kan göra någon glad nu för tiden. Ska fundera på det hursomhelst.

Tid

Har nu väntat i 45 minuter på att få träffa min läkare på ortopedmottagningen på Karolinska i Huddinge. Det är nu jag önskar att jag inte hade fått för mig att ringa och få en tid för att få komma hit. Betala 320 spänn för att sitta i ett väntrum och titta på tennis med en hög med bittra människor. Jag som tyckte att mitt jobb var deprimerande. Vad är då det här?

Ny mobil?

Jag ska erkänna att jag är ganska sugen på en sån där iPhone, men jag är rädd att jag ska bli missnöjd.

För som nu. Jag sitter på bussen och skriver och i vanliga fall lyssnar jag på radio när jag sitter på bussen, det kan jag ju inte göra samtidigt som jag skriver blogginlägg, läser bloggar eller spelar Tribal Wars på en iPhone väl? Det är det jag vill veta. När jag påpekat det för iPhone människor så verkar de tycka att jag är helt dumihuvet som vill kunna göra flera saker samtidigt. "Hur ofta gör man flera saker samtidigt liksom? Pyttsan!" och jag ba "Ja, alltså, jag tycker om att lyssna på radio och då kanske jag vill läsa mina mail samtidigt, typ.." Egentligen vill jag skrika: "Men hallå! Typ hela tiden gör man ju flera saker samtidigt! Har ni blivit helt äpplefierade?!"

Men egentligen fungerar min Nokia N95 jag för närvarande ganska bra. Den är lite seg när man ska titta på bilder i den och ibland när man pratar med folk hör de inte vad jag säger, men då är det ju bara att ringa om. Jag borde ju kunna klara mig med den tills jag blir helt säker på min sak.

tisdag 9 februari 2010

Tisdag

Låg i sängen till klockan blev sju och sen klev jag upp och sprang ut i skidspåret och åkte mig svettig och trött i en halvtimme. I väntan på att bilköerna skulle avta hann jag sminka mig, tatuera mig och byta kläder två gånger. Borde kanske ta sovmorgon med skidåkning varje dag, livet känns mycket bättre på det här viset jämfört med mina tiominuters mornar där jag spenderar mer än en timme i kollektivtrafiken.

söndag 7 februari 2010

Ljudtest

S som i söndag


Sovmorgon, söndagsfrukost, skidåkning, solsken, syster, snö, sex, sagoläsning, smörgåsätning.
Suveränt!

I onsdags

fredag 5 februari 2010

Har upptäckt att det här med att ha höga skavsårsjeans är ganska bra för bajseriet. Kan ju även bero på andra saker, men jag börjar se ett mönster.

Jag som aldrig har gillat skavsårsjeans just eftersom jag tycker att de trycker förjävla mycket över magen.

torsdag 4 februari 2010

Mer om snö

Den värsta snön är den som ligger vid utfarten när man kommer hem från jobbet och plogbilen har plogat gatan. Den snön är lite uppblandad med salt och därför blöt och tung och har lagt sig och blivit hård.

Jag skottar mig svettig och tänker banne mig sluta ha ångest över att jag inte gick på yogan idag. Jag ska sticka och titta på film istället. Grattis till mig!

Tönt!

Egentligen skulle jag kolla på den hära på Youtube.

Tröst


Eftersom det har börjat snöa igen har jag nu börjat dregla efter nya skor som jag inte behöver och så tittar jag på märkliga filmer där Fridah är inblandad på ett eller annat sätt.

Äntligen händer det något spännande utanför fönstret.

Lårbenshals

Jag är fortfarande trött på att skotta snö.

Känner mig som the crazy snow lady eftersom jag är den som är först upp på mornarna på min gata för att skotta bort all snö så att jag kommer ut med bilen.

Man kan även göra så som jag sett att en del gör på min gata att man bara struntar i att skotta bort snön och bara trampar upp en liten gång istället och plattar till all snö med bilen. Men jag tror inte att den metoden lönar sig. När det blir snösmältning serni, så kommer den platta snön att förvandlas till isknölar som man kan bryta både ben och armar på om det vill sig riktigt illa.

Hade tänkt slänga in några fina bilder på snö som jag tog i morse. Men jag orkar inte. Förstår inte hur folk olikar ploppa in bilder hela tiden. Äh va fan! Jag får väl bjuda till lite.


Här ser ni alltså ett kollage av snö, min cykel, min lånebil och en Lada Niva som väntar på att få åka på tippen.

Skägg

För någon natt sen drömde jag att jag höll på att odla ut ett redigt skägg.

Det var också en läskig dröm.

Hur blir man accepterad som tjej med skägg? Det räcker väl med att jag är ful, tjock och ser trött ut jämt. Precis JÄMT ser jag trött ut. Ska jag ha skägg på det kan jag flytta ut i skogen på riktigt. Ni får komma dit och hälsa på mig. Tänker aldrig åka in till stan igen och dregla över lila fuskpälsmössor.

onsdag 3 februari 2010

Trött

Jag är trött på att skotta snö, jag är trött på att hänga tvätt, jag är trött på att laga mat, jag är trött på att gå iväg och lämna tomglas, jag är trött på att plocka ur diskmaskinen, jag är trött på röran i mitt rum, jag är trött på att torka av spisen, jag är trött på att mitt hår är så trött. Jag är trött.

Drömmar

I natt vet jag inte vad jag drömde. Men jag vaknade genomsvettig min nakenhet till trots. Täcket var alldeles vått av all min svett så jag sparkade av mig det, men började genast frysa och slängde det våta täcket över mig iallafall och somnade om.

Vad är det för drömmar som får en att svettas som ett stressat djur?

tisdag 2 februari 2010

Frösön

Hampus illustrerar på ett väldigt bra sätt varför jag i många år drömt om att få bosätta mig på Frösön.

Nu har jag slutat drömma om det, men jag blir ju lite sugen när jag ser hur bra Hampus har det.
Och jag har faktiskt inte glömt Gustav. Jag tänker på honom varje dag och hoppas att det inträffar ett mirakel. Mirakel sker ju varje dag, varför kan inte ett mirakel trilla ner över Gustav?

Talang 2010

Jag är skitbra på att tycka synd om mig själv.

När jag läser om Sandras alla födelsedagspresenter känner jag mig ungefär som när jag tog studenten. För när jag fyllde år i år fick jag typ fyra presenter, varav en inte var en present egentligen utan bara råkade komma på min födelsedag.

Men hursomhelst. När jag tog studenten hade jag typ tre rosor runt halsen medan mina kompisar hade så mycket så att deras halsar höll på att gå av.

Därför är det synd om mig!

(Något som jag kompenserar med att typ hänga fem pryttlar runt halsen på folk som tar studenten.)


Hej, jag är 28 år, tyck synd om mig.

Nej, gör inte det.

Alltså jag är faktiskt glad idag, och jag bryr mig inte om födelsedagspresenter. Det var bara den där vad-är-det-för-fel-på-mig-känslan som dök upp av någon anledning. Jag önskar att jag hade varit glad på min student, men det var en av de sämsta dagarna i mitt liv.

Ibland tror jag att jag har en släng av autism, men det får jag inte säga till mamma.


Förlåt för det här bajsiga inlägget. Jag hade kunnat bespara er det, men det gör jag inte.

Det är nämligen jag som bestämmer här. HA!

Puss puss! Love you! Nomnom!