fredag 30 april 2010

Fredagskoma

Nu är den här igen. Det slår aldrig fel. Vareviga fredag sitter jag vid köksbordet för att tvinga i mig lite kvällsmat när fredagskoman bankar mig i huvudet så hårt att ögonlocken ramlar långt ner på kinderna. Varje fredag förundras jag över tröttheten. Det måste vara jobbstressen som rinner ur kroppen när jag tänker på att jag om jag vill kan spendera två hela dagar i sängen.

Nu tvingar jag mig ändå att vara upp en stund till för att inte vakna fem imorgon. Inte så dumt det egentligen, men vaknar jag fem så vet jag att det även måste bli tidigt sänggående på lördagen. Inget ont med det heller, men tänk om det skulle dyka upp festligheter. Tänk om..
I morse åt jag ägg och smör med salt till frukost. Gott och mättande. Det ser inte så gott ut, men det var det. Tackar Anastelle för det fina tipset!

torsdag 29 april 2010

Lyckans ost!

Så går inte pendeln som den ska. Det är tydligen vår ute med bara armar och ben. Jag med mina stödstrumpor sitter nu på bussen som en svettig gris. Hurra!

Hamnade först bredvid två småbrudar som var helt speedade och lät som de var påväg in till stan. Vad gör man egentligen åt sånt? Det lät ju som de var seriösa och då vill man ju att någon vuxen finns i närheten och kan se efter dem. Men nu kan det ju hända att det inte var så allvarligt som Det lät.
Andreas, min återfunna gullunge, skulle hjälpa mig att ställa diagnos på min cashew-allergi så han började att googla frenetiskt. Han brukar ofta nämna sitt svarta bälte i googlande.

"Men va fan! Så hamnar jag på din bloggjävel!"

(Nu tänker jag inte nämna något om att Andreas och jag är kompisar igen för då kommer han antagligen att vända mig ryggen imorgon. Han har för övrigt planer på att tvinga i mig cashewnötter även imorgon så att vi kan säkerställa att det verkligen är dessa nötter jag reagerar på. Jag är inte överförtjust.)

Funnen: ny allergi

Jag hade tagit med mig nötter idag för att inte bli pissehungrig innan Frysen ikväll. Vad jag glömt är att jag reagerat underligt de senaste gångerna jag har ätit asiatisk mat innehållandes cashewnötter. Det är ett illamående som gör att det kryper i kroppen och efter ett tag så kommer hela magens innehåll ut med en väldans fart där bak.

Givetvis var det cashewnötter i min lilla mellispåse så nu har illamåendet infunnit sig. Därför ligger jag nu i ett av vilrummen på jobbet och känner hur det kryper i kroppen av obehag. Funderar lite på hur jag ska våga ta mig hemåt i detta tillstånd.

Det blir ju ingen Frys idag iallafall. De får klara sig utan mig och min väntade diarré.

När jag tänker på den bästa låten jag vet så tänker jag på den här:

Jag har snott/lånat/tatt en radio av några kollegor. Den spelade Vangelis när jag satte på den. Jag blev glad.

Jag luktar så jävla mycket människa idag. Det är fittjos och armsvett och fotsvett, säkerligen en dålig andedräkt på det. Vad är det som händer med mig? Det är som att jag håller på att krypa ur min egen kropp.

Eller så beror det på att jag inte har duschat sen i tisdags och att jag tog på mig de skönaste jeansen som såklart är otvättade.
Har börjat fundera på det här med tatuering. Man lever ju bara en endaste gång. Hittade då denna tatuering som mitt kusin-barn Roger har gjort. Det kanske vore nåt.

Maskar och sniglar och sånt ger mig kväljningar. Hoppar mellan maskarna och sniglarna.

I en kur på perrongen vid Karlberg har någon bajsat så att det luktar utedass. Jag låtsas en stund att det är ett utedass jag befinner mig i när jag står med näsan i min bok. Men luktsinnet vill inte vänja sig, så jag ger upp och går ut i friska luften.

På den lilla stigen som går upp mott kontoret hoppar jag mellan ännu fler sniglar och snäckor i gräset. Tänker på den där gången när Ida, mamma och jag var på cykelsemester på Österlen och vi bodde på ett vandrarhem där vi fick nybakat bröd och nyplockade hallon varje morgon. En kväll gick Ida och jag på upptäcksfärd i omgivningarna och stötte på en armada av stora tjocka svarta sniglar. Vi rusade tillbaka till mamman och tryggheten.

När Vivi var liten åt han en gång en mask. Dumma lilla Vivi. Han hade sett på tv någon som åt mask. Stackars Vivis kusin som var med vid tillfället, blev helt förkrossad och trodde att Vivi skulle dö. Jag tänker alltid på Vivi när jag ser maskar. Det är säkert många barn som ätit mask när de var små, men jag tänker på en liten Vivi som äter en mask. Han som nu i vuxen ålder har fixa idéer om att ha inte kan äta lök eller banan.

onsdag 28 april 2010

Idag har jag fått reda på att jag får hela den tänkta Parishelgen återbetald förutom 788 futtiga spänn. Det kan jag aboslut leva med. Tackar resfeber.se för det. Tack, tack, tack!

Kolisarna har attackerat idag. Det är nåt jädrans säljmöte på kontoret så det moffas bullar till höger och vänster. Själv var jag tvungen att äta en bit chokladtårta så att inte våra webbleverantörer skulle bli ledsna. Nu har jag ätit sesamkakor så att tänkerna värker. Måste hitta nåt piffigt mellanmål att ha här på jobbet så att jag inte svälter ihjäl strax innan arbetsdagen är slut.

Men nu ska jag in till stan och hänga med en tjej. Kommer antagligen åka på att käka mer kolisar, men jag får ju hänga med en kool tjej också så det kanske är värt det.

Imorgon ska jag leka serveradministratör. Fattar ingenting. Är säkert skitlätt. Jag är jussom bäst.

Gräver en lite grop

Jag cyklade tre gånger till jobbet för någon vecka sedan. Trodde att det skulle vara enkelt och skönt, men det är trots allt 11 kilometer och att uppbåda vilja till det tidigt på morgonen är banne mig inte det lättaste.

Det nya är därför istället att cykla till Jakobsbergs station och ta pendeln därifrån till Karlberg och byta så att jag till slut hamnar i Helenelund där jag kliver på den buss som jag egentligen hade kunnat kliva på i Jakobsberg. Det kan tänkas vara lite omständigt, men jag är ibland en omständlig person. Det bästa av allt är att jag slipper sitta på bussen och må illa. Istället läser jag Metro och City och sen tar jag upp en bok ur väskan. Jag har alltså börjat läsa igen, något som bussresandet tidigare raserat. Jag står vid Karlberg på den del av perrongen som solen når ner till mellan husen på Rörstrandsgatan. Jag fryser fortfarande om fingrarna och har självsprickor i både tumme och pekfinger.

Just nu är boktemat döda pappor. Först Hanna Hellquist och nu Alex Schulman. Tänker att jag kanske måste flytta hem snart. Det läskigaste jag vet i hela världen är att min pappa ska dö.

Det är kanske däri all ångest bor. Ångest över att inte ha träffat den rätta. Ångest över att inte ha några barn, barn som min far kan berätta alla sina barndomshistorier för, om all jävulskap. Lära mina barn att prata det vackraste dalmålet, lära dem om fåglarna och naturen. Lära dem att bli fantastiska människor. Jag vet inte om jag klarar det utan honom.

tisdag 27 april 2010

Censur

Det bästa med att bloggkommentera nu för tiden är att hela tiden tänker att jag inte ska censurera mig. So what om någon tycker att jag är korkad eller elak, då får jag väl förklara vad jag menar. Jag vill inte vara elak mot någon. Jag läser inte några bloggar för att hata. Jag läser bara bloggar för att älska.

Men censuren på den här bloggen är stor och tråkig, jag önskar att så inte vore fallet. Bloggen förlorar liksom sitt syfte i o.m. censuren.

Men jag tror fortfarande att det ska ge med sig så småningom, att censuren skall tas bort. Det är därför att jag fortsätter med detta sporadiska tidsfördriv, annars hade jag slutat för länge sedan.

Zero

Just nu pågår uppdrag kolis noll. (Det är omöjligt att nolla, ja vet, men minimera går ju.)

Detta påbörjades igår till middagen och jag lyckades även inta en frukost utan kolisar. Är lite orolig över hur det ska gå till lunchen, men det är så värt det att skärpa sig. Min mage är en glad mage idag.

måndag 26 april 2010

Matelimat

Det har varit åt fanders med maten på sista tiden vilket känns i både kropp och själ. Jag är nämligen otroligt trött på att äta matsalens mat och efteråt sitta och fisa på mitt kontor med min svullna mage och känna mig tröttare ät tröttast. Det funkar liksom inte. Jag lever hellre på enbart vatten än att behöva handskas med den här magen. Nu har jag tänkt mig att jag ska ta tag i det där på något sätt. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till utan att det ska förvandlas till någon sorts fasteperiod. Jag vet inte hur man hittar inspiration att laga mat istället för att leva på mackor och äcklig matsalsmat. Jag vet att det blir så mycket enklare om man har någon med sig. Om man kan turas om att laga mat och matlådor och om man båda två är fisiga själar som tillsammans kan beundra varandra och stötta varandra för att undvika ballongmagen.

Men nu är jag inte två, jag är bara en, så jag vet inte alls hur det ska gå till. Ett matlag kanske. Tänk att man är ett gäng personer med fisiga magar som kan ses varje dag efter jobbet eller träningen och laga mat utan kolhydrater.

Alternativet är att kidnappa några tjocka tanter att hänga med.

fredag 23 april 2010

Ejutturkutturfjötl

I min gråtilska över den där vulkanen som förstör det som skulle bli den bästa helgen den här våren så skickar min vän Mange B en länk till mig på Fejjan. Och helt plötsligt känns det pyttelite bättre.
Har kissat typ tusen gånger.

Kan inte sova.

Hela kroppen kliar eftersom jag är så torr.

Jag hade verkligen behövt Paris.

torsdag 22 april 2010

Pisseliv!

Nej, det blev givetvis inget Paris.

Så, vad gör man i helgen då?
Jag jobbar idag och jag jobbade även igår. Men igår efter lunch kände jag mig hängig igen så jag begav mig hemåt strax efter två. Idag hade jag ingen feber, känner mig ändå inte bra. Men det kanske bara är snöfallet och askan och jobbet som gör att jag utvecklar feberkänningar och en risig kista.

Men sepe!

Jag är skitsur på Sverigesradios nya sida och spelare, för DE FUNKAR NÄMLIGEN SKITKASST SÅ NU KAN JAG INTE LYSSNA PÅ RADIO HÄR PÅ JOBBET OCH DÅ HATAR JAG MITT JOBB ÄNNU MER.

KUK!

tisdag 20 april 2010

Vykort från NY





Melonia

Nu har jag sett på Resan till Melonia.
Precis när Plutonia börjar sjunka i filmen skakade det till i huset väldigt effektfullt. Det är grannarna som har tagit hit en stor grävskopa för att jämna sin gamla jordkällare med marken.

Apropå jordkällare så såg jag på Wild kids och där visste inte ungarna vad en jordkällare var för något. Inte så wild kids, mera betong kids.

Paris

Tanken var ju att Ida och jag skulle åka till Paris i helgen och äta macarones och dricka vin, men det ser inte så ljust ut just nu. Jag besöker SAS informationssida flera gånger om dagen, men förväntar mig inte några mirakel. Sen är ju frågan om man nu vågar åka iväg. Man kanske blir kvar i Paris. Det skulle inte göra mig något alls. Jag skulle må gott av lite ofrivillig semester. Skulle kanske kunna nästla mig in hos Karin och hänga där ett tag. Men syster har ju skola att sköta så hon kanske inte är så pigg på att fastna i Paris.
Idag har jag sjukanmält mig för första gången på mycket mycket länge. Jag brukar ju jobba trots att jag är sjuk. Liksom ta med datorn hem och ligga i sängen och jobba. Men idag unnar jag mig att vara sjuk på riktigt. Behöver inte ha dåligt samvete över något alls eftersom huvudet är tjockt och varmt och ömt.

Men imorgon planerar jag att vara frisk igen. För imorgon ska jag hänga med folk från USA som ska gå igenom våra legala processer. I don't wanna miss that. Eller det är väl inte så jävla noga egentligen, men när det händer såna kuliga saker vill jag ju vara med. Vill veta hur allt fungerar. Det är därför jag nu är överhopad med jobb och jag kan inte ens specificera vad det är jag gör. Jag hjälper till. Jag slavar för slavlön. Jag kan egentligen ingenting, men så sent som igår blev jag kallad drottning.

Men idag ska jag inte vara drottning, idag ska jag bara vara sjuk och dricka te och på sin höjd ta en sväng ut på gården.

måndag 19 april 2010

Feber

Jag tror faktiskt att jag är sjuk.

Frågan är om man ska unna sig att gå hem och lägga sig i sängen eller stanna kvar på jobbet och låtsas som ingenting eftersom man vet att man kommer att döden dö av allt bös som lägger sig på hög här på jobbet medan man är borta.

Funderar ett tag till på den gåtan.

Något mer som jag har kommit på att jag inte gillar med mitt jobb är att alla kollegor består av en homogen grupp människor. En vit, rik och perfekt massa av människor. Jag känner mig som en bondmora bredvid de här människorna. Inbillar mig hur föraktet gror i dem när de ser på mina dammiga strumpbyxor, platta hår, osminkade ögon, smutsiga klänning och torra hud.

Skoja bara! Eller det gör jag ju inte, men jag har feber.

söndag 18 april 2010

Idag såg jag min drömjacka på pendeln.

Jag var så nära att köpa den för två år sedan, men tyckte då att den var lite för dyr och så hade jag en vän med som tyckte den var dyr och meningslös.

Jag har tänkt mycket på den på sista tiden och gett upp den och så såg jag en tjej som hade den. Skit också!

Varför gör man såhär? Hur kan man bli helt kär i ett plagg och inte ge upp förrän man har det i sin ägo? Ja, eller tills man kommer över det och kan prova det och se att "nä, det var minsann inget för mig". Men jag vet att den här jackan är så jävla för mig.

Det får banne mig ta och bli varmt nu så att jag inte behöver någon meningslös jävla jacka.
Jag vet inte om det var det där askmolnet som gjorde att jag förvandlades till ett ledset litet monster igår, men idag känns det bättre.

Kanske eftersom jag har sovit och snytit ut det mesta av allergisnuvan. Men nu tror jag ju inte längre att det är allergisnuva utan en förkylning som passade på att inta min kropp när den var helt utslagen av försöka bekämpa kattallergin.

Jag drack ett halvt glas vin igår och sen däckade jag.

lördag 17 april 2010

Jag kan inte träffa människor jag tycker om jag.

Det är lite som på hösten nära solen går i moln, man går in i sin höstdepression efter alla kvällar i solen på klipporna.

Idag har jag gått in i min depression efter att ha träffat Christin igår.

Alltså hur gör man egentligen för at slippa den här ensamheten?
Kanske lyxar till det och tar en sväng på IKEA och Plantagen liksom. Middag får det bli på Max.
Jag har varit hos Pinglan Christin i natt och mår nu pissedåligt eftersom Christin har tre gulliga katter. Vet inte om allergisjukan har utvecklats till något mer för jag känner mig inte alls pigg. Men jag har ju fått mensen också.

Inte mycket som känns bra nu i ensamheten kan jag säga. Det enda jag längtar efter är att få dansa. Men själva tanken på att gå ut bland människor gör att jag genast tänker om. Jag får dansa i vardagsrummet och gråta. Det är en sån dag.

fredag 16 april 2010

Ni vet den där mannen. Han som äger huset jag bor i. Han avskyr USA. Han är ju i USA just för tillfället. Han har fastnat i USA, i New York, på Manhattan. Stackars man, det måste vara hemskt odrägligt att hänga i New York. Jag har ju aldrig varit där, så jag vet inte, men jag kan ju föreställa mig liksom. Hemskt. Stackars.

onsdag 14 april 2010

Klämmer pormaskar mellan bröna och undrar hur det kommer att funka om vi så småningom ska sitta i öppet landskap här på kontoret.

Woho!

Jag har helt fantastiskt nog kommit ikapp med mitt bloggläsande. Inte för att jag har lite att göra på jobbet eller så, utan snarare tvärtom. Men jag vet liksom inte var jag ska börja, så jag började med att läsa lite bloggar. Men jag har läst ganska mycket de senaste dagarna också, på kvällarna innan läggdags har jag istället för att spela Tribalwars läst blogginlägg och haft det fint. Men sen har jag städat en massa också bland bloggarna. Bort med allt fjantigt och ytligt och kvar finns bara de allra finaste.

Nu ska här jobbas ett par timmar innan det är dags att cykla hem. Jag längtar. Det är också woho. Att cykla alltså. Bra skit.
Och så tänkte jag bara berätta något som jag inte vet om jag ska berätta, men jag gör det ändå.

Igår råkade jag berätta för min chef att jag bloggar. Det är ju liksom ingen stor grej för mig. Alla gör det, i min värld har alla blogg, alla smarta människor bloggar liksom. Men chefen blev såklart nyfiken. Nu vet jag inte om han känner att han har tid att googla mig eller ej och jag vet inte hur lätt det är att hitta hit egentligen, men iallafall:

S, om du läser det här. Läs inte mer, du vill inte veta mer om mig. Okej?!


Hursomhelst, ni vet ju att jag bor i ett hus som ägs av en man. Den här mannen vill inte bli uthängd på internet, han är närmare bestämt livrädd för detta. Det sätter givetvis lite käppar i hjulet för mitt bloggande och jag har känt mig ganska(väldigt) hämmad. Och jag gillar ju det här tidsfördrivet, det är meningslöst, men jag behöver det för att må bra. Nu är mannen i USA i sin kostym(ja, eller just nu sover han nog) och där slog det honom att det kanske inte är så farligt det här med mitt bloggande trots allt. Det känns ju bra. För mig känns det bra att han förstår.

Dock har ju jag hamnat i en vuxenkris och börjat drömma om att lämna det här huset och då kommer ni ändå aldrig att få veta något om den där mannen. Jag känner liksom inte att jag är redo att köpa diskmaskin och sommardäck och skrota bilar och städa ett helt hus och tvätta fönster och sitta hemma varje helgkväll och ta långa promenader i skogen. Jag är livrädd för det vuxna livet. Jag vill ha en liten lägenhet och springa vind för våg genom hela staden.(Kan man säga så? Allt låter konstigt i mitt huvud just nu.) Sen kanske jag kan bli vuxen efter ett tag, men just nu känns det som att jag har lekt alldeles för lite i livet. Trots att längtan efter ett vuxet liv ibland är stort så får tanken på det mig andra dagar att vilja lägga mig ner och dö.

Frukost

Nu kanske det lät som att jag inte äter frukost varje dag. Men det gör jag faktiskt. Men jag brukar käka på jobbet eftersom jag inte brukar vara hungrig när jag vaknar. På jobbet kan man köpa en macka för tio spänn och det finns ingen hejd på hur mycket pålägg jag brukar ösa på mina mackor. Det finns ju inte några begränsningar. Jag tar ju bara EN macka och pröjsar tio spänn, men sen kanske den råkar ha pålägg för tre mackor, men jag är faktiskt inte den enda som gör såhär. Och det händer ju mer ofta än sällan att man ser kollegor glida in i matsalen och norpa en macka utan att betala. I don't do that! Jag bara äter en massa pålägg. Och tänk såhär: om inte jag åt en massa pålägg så skulle ju det ligga framme och bli trött och då skulle man vara tvungen att slänga mat.

Miljötänk!
Jag var på väg att cykla till jobbet för en halvtimme sedan, men min mage verkar hungrig eller nåt så jag kröp tillbaka ner i sängen. Behöver ju inte vara på jobbet förrän halv tio då jag mitt mähä har bokat in två möten samtidigt. Jag tror minsann att jag är någon jädra übermensch. Ska nog äta lite frukost dårå innan jag ger mig iväg. Det finns ju faktiskt en massa göttigt i kylen. Lite mjölk hade dock varit trevligt. Men det finns ju vatten i kranen, eller soppa som det tydligen kan kallas också.

Igår cyklade jag för första gången den här våren till jobbet. På hemvägen hittade jag en mysig grusväg med hästbajs och gropar att cykla på. Kändes ju bättre än att cykla precis bredvid bilvägarna hela tiden.

När jag kom hem var jag duktig och krattade lite i rabatterna utanför altanen så att jag fick stickor i handen av krattan. Skulle behöva göras en massa mer i den där trädgården, men jag tänker inte ta mig vatten över huvudet. Skulle dock vilja ha ett par handskar så att jag slipper stickor och kan plocka nässlor utan att vara rädd och göra nässelsoppa.

tisdag 13 april 2010

Tack!

Vill bara tacka er ännu en gång.

Ni är fina och jag vet inte vad jag hade gjort utan er.
Jag har släkt i Schweiz, därför hävdar jag att jag får uttala det Sveitsch.

måndag 12 april 2010

Jag lyssnar på Kleerup på P3 och tänker på den där gången den tidiga sommarmorgonen på en studsmatta när det redan var varmt ute och jag låg och tittade upp på den blå himlen och allt vara bara bra och fint och jag tänkte att ensam är minsann stark.

söndag 11 april 2010

Ramlade på cykeln och slog hål på knät.

Upptäckte att mitt hus har en trädgård.

Åt en BLT.

Ledig måndag?

Eftersom jag som vanligt ligger en vecka efter ungefär med mitt bloggläsande har jag fått för mig att det är påsk den här helgen och att jag glädjande nog är ledig imorgon.

Mycket smidigt måste jag säga.

Bort allt vad söndagsångest är!

fredag 9 april 2010

Vad händer egentligen om man opererar bort balanssinnet?

Är balanssinnet det sjätte sinnet?
Igår natt drömde jag att jag kunde spela Super Mario på min telefon.
Det är den bästa drömmen jag har haft på länge.
Jag har nu utvecklat min bussallergi så mycket att jag är redo att stoppa fingrarna i halsen för att göra slut på illamåendet när jag kliver av utanför jobbet.

Och det blir ju inte bättre av maskjävlarna har krupit upp ur sina hålor och förpestar luften med sin lukt. Jag försöker att andas metodiskt medan jag letar efter en buske att kräkas bakom, men den enda luft jag inhalerar smakar mask.

Önskar mig en köldknäpp i detta nu.

Dö maskar dö!

Funderar på att operera bort mitt luktsinne.

onsdag 7 april 2010

I morse gick jag och tänkte på att det ju måste vara mer miljöförstöring att lägga hundskiten i påsar än att låta bajset ligga i diket. Varpå jag såklart trampade i en hundskit när jag studerade klistermärken på en lyktstolpe vid vägen.
Uppenbarligen tänkte jag fel.

tisdag 6 april 2010

Jag tänker mig att jag skulle äta piller som gör mig glad. Men det kanske inte är i den änden man ska börja. Man ska kanske börja med att äta mat och säga upp sig från jobbet och flytta till en etta utan dammråttor och spindlar, eller vad det nu är man vill. Om man nu vet vad man vill.

Man kan börja cykla till jobbet också, för träning gör en glad. Och så kan man börja smörja in sig efter att man har duschat. Man kan raka av sig mushåret. Om det nu är det man vill. Om man nu vet vad man vill.

måndag 5 april 2010

Man skulle kanske ha en teve, som kompis ibland, tänker jag mig.

Eller en lägenhet inne i stan, med en stor säng där någon kär vän kunde sova de dagar jag känner mig ensam.

Tänker mig att det hade varit soft att vara Drottning Kristina eller Jeanne d'Arc och liksom vara kompis med Gud. Aldrig ensam.

söndag 4 april 2010

Jag hade en gång en båt..

Skoja bara!
Mina naglar är för långa så jag rev mig vid ögat när jag skulle plocka bort noshörningar och började blöda. Jag vet inte hur man handskas med långa naglar, men jag vill inte bita av dem för det gör ont och jag tuggar på dem och sväljer dem och det är kanske inte så bra för magen.

Jag krigar lite och tänker på att jag kunde vara hemmafru i England och inte kräva så mycket och då skulle jag inte behöva vandra på geggiga vägar utan på asfalt istället. Jag kunde åka in till London och titta på vårblommor och äta pekinganka istället och det kanske vore flott, men ingenting spelar egentligen någon större roll.

Igår var det en bra dag. Igår träffade jag mina bästa människor och det är det viktigaste. De där bästa människorna är de viktigaste.

lördag 3 april 2010

Det här är en annan värld. Jag lever inte i den här världen just nu. Jag försöker ta hand om mig själv. Jag försöker att inte bli bitter och grå.

Igår åkte jag till Rönnäs för att hälsa på två av de bästaste människorna jag vet. Jag vandrade på byvägar och åt lite för mycket socker. Skämdes över att vara jag, men sen såg vi på lammning och åt kaka och drack te och jag tänkte att jag skulle stanna där på soffan för jag ville alltid ha det precis just så.

Idag har syster och jag vandrat på kladdiga byvägar och försökt att uppfostra en eländig hund. Vi har känt att vi osar Stockholm och solat oss ute på gården för att framkalla fräknar på nosen. Jag har lagat älgstek till middag och vi har druckit vin istället för att åka på förfest.

Jag vill gå ut. Jag vill dansa. Jag längtar efter sommar och bara ben. Jag längtar efter Josefine, Donny, Malin, Erika och Fredrik. Jag är ett hopplöst fall. Jag är jag.

Imorgon åker jag till Stockholm för att se Leksand förlora på Hovet mot AIK. Visar Leksand kämpaglöd kommer jag att skrika av vällust. Jag vill ha Leksands IF i Elitserien, jag kan inte förneka det. Jag vill att allt ska bli som förr. Allt var bättre förr.

Jag vill så mycket, men det händer så lite. Istället önskar jag mig till nunnekloster eller död.

Tack, ni som står ut med skiten.

fredag 2 april 2010

Valleys

Hänger hos päronen, men mamman är på Teneriffa och "jobbar" så jag säger att jag är här för att hälsa på Far.

Utanför virvlar det snöflingor i solskenet och här inne sitter jag med min ständiga jobbångest och försöker övertala mig själv att jag har jobbat tillräckligt den här veckan. Meddelar mig själv att jag inte är anställd för att jobba övertid på påsken. Jag lugnar ner mig sakta och sätter mig vid teven och broderar på korsstygn som systern nu har claimat.

I en annan värld på internet härjar ett krig som jag inte har så mycket del i, men som skapar upprörda inlägg på ett forum och misstänksamma internetvänner. Kanske dags att lägga det där på hyllan snart tänker jag. När vuxna människor börjar ta leken på för stort allvar förlorar det liksom sin charm. Trött på militärerna i mitt liv.

Syster har vaknat med sin blonda tjocka man, gårdagens vitvinsintag gör sig påmind och på andra sidan åkern leker barnen hästhoppningstävling för kung och fosterland.