onsdag 30 juni 2010

Ärr



Clara visar idag upp ett av sina ärr så jag passar på att bjuda på ett av mina. Långa kjolar är dock inget som jag anammar, ju kortare desto bättre.

onsdag 23 juni 2010

Nakenbild!

Det här är alltså anledningen till varför man ska ha någon med sig som smörjer in ens rygg. Det blir nämligen så lätt ett hål där mitt på ryggen annars av all sol.

Ja, och sen kan det ju vara bra att ha någon med sig som kan fota eländet utan att man måste vrida ut och in på sig själv.

Arbetsskada

Ursäkta mig Peace & Love men varför i helvete har ni en så dålig hemsida?! Är det någon som kan skriva en guide åt mig så jag fattar något? Var hittar jag något jävla program? Varför i helvete har jag redan köpt en biljett? Jag borde egentligen bojkotta hela arrangemanget på grund av den usla sidan.

Tacka vet jag Storsjöyrans sida! Älska Östersund! Kan någon säga något bra med Borlänge? Det enda bra jag vet är Lena. Lena är det bästa med Borlänge. Ja, och om inte Borlänge fanns så fanns inte min mammas jobb. Men det är det. Brage liksom, töntigt.

tisdag 22 juni 2010

Vykort: Glad tjej på semester som fiskar med greker.

Jag började se på den där kungliga vigseln och tjuter som ett litet barn. Sju minuter fick således räcka. De grekiska männen vid bordet bredvid tycker nog inte att det känns helt bekvämt om jag sitter här och grinar. Jag tror att jag dessutom har snott deras stammis-bord. Bäst att jag håller mig lugn så att det inte dödar mig och gör moussaka av mig.

måndag 21 juni 2010

Rummet



Det blev efterfest på mitt rum igår

söndag 20 juni 2010

Grekland

Jag lever, men jag rokte igar sa jag vill inte leva. Varfor smakar det skit i munnen nar man rokt? Hur kan manniskor roka? Jag rokte eftersom jag lagt mitt snus pa hotellrummet. Det ar inget hotellrum, det ar en lagenhet med tre baddar och tva balkonger.

Forvanansvart ofarligt att resa till Grekland ensam faktiskt, men man kanske inte ska ropa hej forran man ar over backen. Jag bara visar grekerna allt skinn jag har pa nasan och sa lamnar de mig ifred.

Lite ledsen att jag missade brollopet igar, men jag far knarka det nar jag kommer hem. De visade dock en del fran brollopsfesten sa jag sag Daniels tal utan ljud. Det sag fint ut i Sthlm sa jag langtade hem lite.

torsdag 17 juni 2010

Hejdå!

Jag drog!

onsdag 16 juni 2010

Igår hade någon tejpat upp en stor affisch vid matsalen med företagets vision och mål. Idag låg den på golvet och var knölig.

Jag ser det som ett tydligt tecken.
I morse vara Bregotten slut i matsalen så vi fick ta Becel på mackan. Tvi! Hur kan man äta den där smörjan. Vad är det i? Allt på mackan smakade ju helt annorlunda, dvs inte så mycket.

Att Bregotten tar slut, men inte Becelen borde ju ge serveringpersonalen en ganska tydlig signal vad det är vi anställda vill ha på mackan. Men det skiter de väl i. Nyckelhål FTW!

tisdag 15 juni 2010

Chips och After Eight till middag.

Snuskigt, men mättande.

Imorgon kommer jag att få mitt straff.

Biaframage.

Är fortfarande inte sugen på en iPad

iPad + Velcro from Jesse Rosten on Vimeo.

måndag 14 juni 2010

Dansvärk

Alldeles förträfflig lördagskväll med fina brudar. Det var längesen jag dansade så hårt. Idag känns benen som två stockar och ryggen känns som den varit på gym. Dans är en fantastisk träningsform.

söndag 13 juni 2010

I natt testade jag det där med att åka nattbuss hem till förorten. Det gick över förväntan. Kom hem i lagom tid för att kunna gå och lägga mig tillsammans med mannen som spelat datorspel hela natten. Vi kunde stå i vardagsrumsfönstret och spana på ett rådjur som fejade hornen i häcken innan vi kröp till kojs.

Nu är jag uppe och äter chipsfrukost så att jag kan gå och lägga mig igen. Det är tydligen alldeles för tidigt för att gå upp har jag fått berättat för mig, så jag ska gå och tvångssova en stund till.

fredag 11 juni 2010

Ännu en olycklig sommar är kommen

Igår skulle jag egentligen dricka öl med Andreas och idag skulle jag på födelsedagskalas på Kammakargatan, men nu helt plötsligt väljer jag ensamheten. Egentligen vill jag ju inget annat än att gå ut och träffa människor och dansa, men när huvudet känns rörigt så går det inte.

Och det är jobbigt att umgås med människor när man inte kan berätta hur man mår, var man bor och vad som händer i ens liv utan att skämmas en smula. Veta att man kanske har ångrat sig om 24 timmar. Jag går omkring hela tiden och skäms och håller käften och då är det kanske lika bra att jag håller mig undan. Till den dag jag vet vem jag är och vad det är jag vill, hjälpen är påväg.

BEFRUKTA MIG!

Jag vill göra barn NU! Men bara om de blir lika underbara som bondhustruns.

torsdag 10 juni 2010

Utsikt



Borde det inte vara dags att byta utsikt snart?

Dagens djur:


FASAN!

Jag hann inte fota den jag såg nu på morgonen, men den var precis lika tjusig som denna.

När jag var liten hade vi fasaner i det som numera är hundgård. Min Far höll på med någon sorts uppfödning. Jag tyckte nog att de var ganska menlösa. Tror att de la ägg som Far lade i en äggkläckningsmaskin och sen kanske han sålde dem. Jag minns inte. Jag måste fråga honom om det där. Ett tag hade vi järpar eller nåt också i den där buren.

När det var slut på uppfödning släppte Far ut fasanerna och de höll sig i krokarna kring Heden något år eller två. Konstigt nog minns jag att tuppen klarade sig längst. Han hette Janne. Alla våra tuppar har hetat Janne vad jag minns.

Den bästa Jannen var en vanlig hönstupp. Han var stor och ståtlig och så modig att han åt ur handen på en.



Blixten

Önskar att jag kunde cykla skitfort till jobbet till den här låten.

onsdag 9 juni 2010

Sommarlov

Mandisen och jag besökte Skeppsbron idag och hängde i de olika reklamtälten. Vi lyckades käka, leka, busa och gå på upptäcksfärd den stund vi var där, det var mer än vad jag hade väntat mig. Mandisen tyckte det var kul, men kanske allra mest nöjd var hon över att hon fått sommarlov idag. Jag avundas hennes sommarlov, men jag vill inte vara 15 igen. Efter dagens häng tog vi sommarlov för våra veckomöten och sedan hoppade hon på en buss vid Slussen efter att vi hade kramats adjö. Jag kommer att sakna henne hela sommaren.

Skämmigt

Att jag inte hinner läsa mina bloggar så att jag nästan missar det mest fantastiska blogginlägget och svarar på det först flera dagar efteråt känns lite skämmigt. Dessutom gör inlägg av den här sorten att tillvaron känns mycket ljusare. Hade jag läst detta inlägg i söndags hade ju måndagen och tisdagen haft ett helt annat skimmer.

För att detta inte ska upprepa sig undrar jag nu, vilka bloggar behöver man INTE läsa?

tisdag 8 juni 2010

När folk på jobbet frågar hur jag mår, och jag svarar att jag känner mig bedövad, då tror de att jag pratar om allergi och så de frågar inget mer utan börjar istället rabbla upp sina egna krämpor. Lika bra så.

Förvisso kan detta kanske liknas vid allergi. Allergi mot ensamhet. Men det är kanske mer ett beroende. Jag är beroende av fysisk närhet. Just nu börjar det bli så illa att jag tar varje chans jag får att lägga mitt huvud på Andreas axel bara för att känna lite närhet. Spontan-masserade en annan kollega av exakt samma orsak idag. Kanske tycker de att jag är en dryg jävel eller så uppskattar de beröringen lika mycket som jag gör.

Men det bor faktiskt hopp i min kropp idag. Det känns fint. Jag ska bara försöka behålla hoppet och inte bli trött och orkeslös igen, så det gäller att hålla igång. Inte låta sig nedslås.
Det har flyttat in hundra nya kollegor i huset, så det är rörigt, men leder till att jag inte har så mycket att göra. Det är ju full fart med att överhuvudtaget komma åt applikationerna jag tar hand om. Bakom väggen sitter 6 stycken nya it-kollegor, någon av dem lyssnar på hissmusik. Jag skulle kunna lida, men jag gör inte det. Omväxling förnöjer så att säga.

Jag har lyckats fullboka hela veckan, så går det när man gnäller om ensamhet och elände. Varje dag finns det nu något att göra efter jobbet så jag kanske kommer bli åt andra hållet istället, börja längta efter ensamheten.

Trött

Har nu vaknat till liv efter helgen. Vaknade nog igår när syster ringde och frågade om jag skulle följa med ut på stan idag. Precis vad jag behöver.

Går omkring med passet i väskan. Det vore så tjusigt att bara dra iväg en vecka.

söndag 6 juni 2010

Bloggaward


Jag fick en Bloggaward från It's gonna be fine i torsdags. Först nu har jag upptäckt det när jag har tid att ta igen bloggläsandet. Ingen kan vara gladare än jag för det just nu. Tack finaste fina, du har gett mig så mycket mod!

Awarden går ut på att leta reda på den tionde bilden i sin blogg. Min tionde bild är ironiskt nog denna:
Jag vet att jag fotat denna text i Skärholmen en morgon utanför Exchange Finans våren 2007. Inlägget som jag skrivit till bilden har kanske inte så mycket med detta att göra, men det tycktes kanske passande. Och att jag just nu i detta stämningsläge råkar ut för denna bild är ju en smula intressant.

Men, min blogg börjar ju egentligen inte med denna blogg. Den bild som är nummer tio i den begynnande bloggen är denna:
Bilden är tagen i Östersund liggandes i soffan hemma hos min dåvarande pojkvän iklädd hans luvtröja. I Östersund började min resa. Under mina sista veckor på Mittuniversitetet startades bloggen om Endumen, som ett tidsfördriv när jag egentligen skulle plugga till min sjunde omtenta i Redovisning B(sen är frågan hur man kan låta någon skriva en omtenta sju gånger, men efter sjunde gången måste jag ju säga att redovisning B helt plötsligt förvandlades till en av mina favoritkurser av alla kurser under fyra år på universitetet).

Stafettpinnen går vidare till fem helt fantastiska människor:

Världens bästa Blajkel (jag vore inte kvar här om du inte fanns).

(Här skulle jag vilja nämna Lexi, men jag kan inte minnas att jag sett några bilder i din blogg Lexi, så jag hoppar över dig. Men du är fantastisk, det vet du! Skulle det vara så att du har bilder i en blogg som jag har missat så kan du väl hänga på.)

Josefine, du fick mig att för första gången känna mig hemma i Stockholm. Vi har så mycket gemensamt och jag vet inte om jag hade överlevt förra sommaren utan dig.

Parksoffan, fina braiga människa! Bästa musiksmaken! Skulle jag välja någon i bloggosfären att gifta mig med så vore det dig.

Doris, själsfrände! Ja, du och jag på en öde ö = <3!

Och så, Hamburgskan/Sagan om ingen, naturligtvis. Klokast på hela bloggplaneten enligt min mening.

Jesus Kristus vad svårt det här är. Det finns så många jag vill ta med. Helst vill jag ta med alla. Men det finns ju en mening med att jag läser de bloggar jag läser. Ni ger mig styrka och kraft, ni inspirerar och guidar, sätter ord på tankar och levererar.

TACK! <3

Jajaja

Jag vet att man inte får skriva sådär att man vill stänga av sig själv eftersom livet är så satans trist. Man ska vara pepp och det ska vara rosa moln och intelligens och visdom. Jag har inget av det just nu. Jag längtar efter simpla saker som att umgås med människor dygnet runt, dricka alkohol, dansa, steka i solen och skratta.

Det borde inte vara några problem att lösa det här. Så jag ska jobba på det.
Först och främst börjar vi med handuppräckning på vilka som kan tänka sig att sova i samma säng som mig en hel vecka. Det handlar inte om att ligga(pippa, knulla, sexa), det handlar bara om att ha någon nära när jag somnar i en vecka.

Jag kanske inte borde göra det här till en bloggrej. Jag kanske bara ska logga in på någon dejtingsajt och finna the love of my life som aldrig kommer att lämna min sida.
Jag dricker en gammal skräpig Lagavulin från 93 och läser bloggar. Det är så mitt sociala liv ser ut just nu. Vet att jag klagar mycket just nu, men jag behöver seriös hjälp med att ta mig ur det här råtthålet, på egen hand verkar jag inte klara av det. Jag fortsätter bara leta efter knappen på min kropp där man stänger av mig.

lördag 5 juni 2010

Jag har hängt med Lena hela eftermiddagen och kvällen och sen kom hennes kille och hämtade henne. De är så jävla fina och jag kommer aldrig bli sådär lycklig. Jag vill bara lägga mig ner och dö i allt det här gröna.

Jag tänker inte lägga mig ner och dö. Först ska jag träffa dem igen på midsommar och jag nu inte tror att jag kan bli sådär lycklig med en annan person så kan jag väl iallafall göra ett försök att bli lite lycklig med mig själv.

Eller så ser jag helt sonika till att bli granne med Lena och hennes kille så att jag kan knarka lite av deras lycka. Hoppas Mia och Erik också flyttar in i samma krokar. Jaydee och hennes kille får även de gärna befinna sig nära.

Kanske borde köpa ett slott trots allt och tvinga mina bästa vänner att flytta dit med mig så att jag inte känner mig så ensam och olycklig. Jag kan betala dem för att bo i mitt slott. I would if I could!

Jag tänker inte gifta mig förrän jag blir friad till på det här viset!

onsdag 2 juni 2010

Sakletare

I det här huset finns det en dum regel som säger en in, två ut. Jag bryter mot den konstant. Det blir inte bättre av att jag hela tiden hittar saker på backen som jag måste ta med mig hem.

Idag gick jag till återvinningsstationen och lämnade lite glas och tidningar och då fick jag med mig denna tjusiga lilla sko hem.
Ja, eller det är nog snarare en fot. Fin va?!

Passar även på att visa mitt finaste fynd någonsin.
Det här fyndet har säkert tio år på nacken, men jag tycker fortfarande att det är det finaste.

Hejdå!

Besökare

Inget konstigt här egentligen. Men det där med att UK ligger tvåa blir jag liten nyfiken på. Kan det vara så att någon jag känner som bor i UK läser här i smyg, eller är det någon främling från UK som hänger här ibland?

Ingen behöver säga något. Det man inte vet har man inte ont av.

Botemedel mot ensamhet:

Läsa fina kommentarsfält som spårar ur.

ENSAMHETEN

Jag kan komma på saker jag vill göra varje dag. Jag vill en massa saker just nu, men alla saker innebär att jag behöver någon att göra dem med. Hur kul är det att ligga ute på en filt och kramas helt allena? Eller hur kul är det att gå på stan och glo på folk om man inte har någon att fnissa bakom ryggen på dem med?

Jag blir helt skrumpen inombords när jag tänker på att människor faktiskt har det såhär. Massa, massa människor är ännu mer ensamma än vad jag är.

Igår ville jag gå på företagsfesten bara för att få träffa människor, men ingen kunde hålla mig i handen när jag skulle gå dit så jag gjorde det inte. Varför fredag spelar jag på Stryktipset tillsammans med dem som jobbar i restaurangen bara för att får träffa människor. Jag fantiserar om hur fantastiskt det är att stå i kassan på Max eller gå runt till gamlingarna på söder. Jag har haft så otroligt flotta jobb och nu får jag sitta här ensam på mitt kontor. Och vad är det sedan för mening med att åka hem när det är minst lika ensamt där?

Men i morse fick jag prata, och imorgon ska jag till Sös och prata med mina favvo-gyntanter. Imorgon kväll hoppas jag på att få träffa min lilla Frysen-vän och sen på fredag åker jag hem till mor och far. Flyr från den eländiga ensamheten. Sen kommer en ny helvetesvecka.

Det är ju såhär eftersom jag inte varit ensam någonsin i mitt liv. Har där inte funnits pojkvänner så har där funnits vänner att luta sig mot. Nu finns där ingen i närheten att hålla i handen, det är skitläskigt. Och töntigt. Går det över?

Bajenland


En morgon i veckan åker jag in till Södermalm, det är den bästa morgonen på hela veckan. Oavsett om det regnar kiss över denna stadsdel så tycker jag att det är den bästa.

Imorgon ska jag till Södersjukhuset. Det blir alltså två fina mornar denna vecka.

tisdag 1 juni 2010

"Du säger det precis som en grekinna!"

Åh, bästa kommentaren idag!

Apostolos och jag hälsar på varandra varje dag på grekiska, han ser alltid lika glad ut och fnissar lite åt mig och så idag säger han att det är för att jag låter precis som en grekinna.

*mallig*

Facebook

Vet att man kanske ska rensa bland sina vänner på Facebook eller överge det helt och hållet, men jag tänker "Bättre säga hej en gång för mycket än en gång för lite!" och behåller bruden jag avskydde som pesten på gymnasiet som vän på Facebook. Hon har faktiskt inte gjort mig något ont, förutom att bära för korta tröjor och prata med en vidrig röst.

Bredvid

Bröve har jag flera kollegor som säger. Heter det så? Det kryper i kroppen av obehag.