fredag 31 december 2010

2010

Förra nyåret firades in i Solna med mannen som flyttade till England och hans föräldrar. Det var faktiskt fint bara fint.

Året fortsatte sedan med snöskottning, skidåkning och ensamma långa mörka dagar. När våren närmade sig hade jag tröttnat på ensamheten och började planera att kasta in handduken. Kände mig misslyckad och ensam och kände inte att jag hade någon att prata med så jag började gå i terapi. Åkte på semester till Grekland ensam och beslutade mig för att jag hade samlat tillräckligt med kraft för att orka flytta. Fick som tur var tag på lägenheten i Vasastan och flyttade i början av juli mitt bohag till ett förråd i Årsta och mina kläder till Vasastan.

Sensommaren och hösten tillbringades i en och annan famn. Jag var sjuk en lång tid vilket nog mest berodde på stress och dåligt intag av föda. Fullt ös hela hela tiden.

Den sista månaden har varit helt fantastisk med nytt uppdrag, översvämning i hjärtat, fantastiska människor och besked om mitt nya boende.

Jag hoppas att 2011 blir något lugnare, men inte så mycket.

Åren jag minns

Förra året gjorde jag en helt fantastisk summering av de gångna tio åren så det behöver jag minsann inte göra i år. Jag tänker nöja mig med att summera det gångna året. Men först när jag läste det där gamla inlägget kom jag på vad jag gjorde den där nyårsaftonen 03/04. Det är den nyårsaftonen som nog är den sämsta någonsin.

Jag var ensam hemma för att ta hand om hunden och jobba. Hade det supertråkigt och blev iväglurad hem till M i Fornby. Blev där bjuden på ostron och gåslever, det var förvisso hemskt fint. Minns att M var hemskt ledsen pga någon snubbe och att jag mest hade panik över hunden och ville åka hem. Stannade ändå kvar till efter midnatt. När jag kom hem hade hunden rivit ner alla krukväxter i alla fönster. Löpt och kissat i hela huset. Hon var ju livrädd för raketer så det var ju ingen höjdare att lämna henne ensam på nyår. Jag fick städa hela huset och hann sova två timmar innan jag skulle upp och jobba. Stackars hunden.

Jag vet inte hur jag hittade denna, den bara dök upp

torsdag 30 december 2010

Nytt år

Jag tycker att det här med att det ska bli ett nytt år är lite skrämmande. Jag tycker att 2010 har varit ett så bra år att det nu egentligen bara borde kunna bli sämre. Men egentligen är det bara nya dagar som kommer. Och går.

Guldfiskminnet

Hemma i Leksand finns ett par svarta överdragsbyxor som alltid gör mig lite förbryllad. De är ett ett par av märket Dobsom. Mamma drar på sig dem någon gång ibland och varje gång frågar jag henne om det där verkligen är hennes. De passar liksom inte in hemma hos oss. Varje gång tror jag att hon har snott dem av syster och varje gång kommer jag på vem som är den rätmätiga ägaren innan hon hinner svara.
"Är det Vivis byxor?!"
"Ja, det är det. Tror du han vill ha tillbaka dem?"
"Nä, han har nog glömt bort att de existerar."
"Ja, då är det nog lika bra att jag behåller dem."

Och det händer alltså varje gång jag ser de där byxorna.

Äsch då!

Tre personer har sagt att de saknar mig här. Jag saknar inte mig. Tänkte igår att jag aldrig skulle komma tillbaka. Men jag är inte sån. Klart att det kanske bara dör ut en vacker dag, men jag kommer nog inte kunna ta ett sånt klart beslut ba: "nej nu får det vara nog!".

Jag blev sjuk. Gårdagens ledsenhet tror jag gjorde att baskiluskerna jag känt att jag haft i kroppen ett par dagar slog sina vassa klor i mig. Så nu ligger jag i sängen med feber. På riktigt. Gick från jobbet efter lunch och tog vägen förbi systemet så nu hoppas jag att jag är frisk till imorgon så att jag kan klunka i mig god öl och bubbel imorgon. Dels för att fira in det nya året samt det faktum att jag den första mars förmodligen ska flytta till en sprillans ny lägenhet i Mariehäll som kommer att vara min alldeles egna. Det känns just nu overkligt eftersom jag så sent som igår gav upp det hela, men damen jag pratat med på Svenska Bostäder har verkligen varit helt otroligt sympatisk. Idag när hon ringde var jag helt beredd på att hon skulle säga att jag inte blivit godkänd, men så var alltså inte fallet. Det här ska bli mycket mycket spännande.

måndag 27 december 2010

13,2 km senare

Published with Blogger-droid v1.6.5

torsdag 23 december 2010

Published with Blogger-droid v1.6.5

Published with Blogger-droid v1.6.5

onsdag 22 december 2010

Jag har lite tråkigt på jobbet ba

Published with Blogger-droid v1.6.5

tisdag 21 december 2010

måndag 20 december 2010

Jag lyssnar på den här låten ungefär hundra gånger varje dag trots att jag tycker den är megatöntig


Hela jag är en tönt nu. Och det här med att sluta vara en tönt går jättedåligt.

söndag 19 december 2010

Mupp

Söndag igen alltså. Jag kom hem för en stund sedan och uppfann en ny maträtt, gräddstuvad vitkål med parmesanost. Jag har gårdagens kläder på mig. Det här är min otursblus. Trodde jag igår när jag tog på mig den. Brukar ha så tråkigt i den. Men jag hade det jätteskoj igår och alla var sådär snälla och fina igår också. Sjuk värld.

Just fan, jag ska iväg och träna nu. Hejdårå!

lördag 18 december 2010

fredag 17 december 2010

Fredagstönt

Jag vet inte om jag hinner träna idag heller. Det är lite illa.

Men annars är det bra. Tror jag.

Jag kanske inte känner efter så mycket.

torsdag 16 december 2010

Första gången

"Kommer du ihåg första gången du såg mig?"
"Nej, det gör jag faktiskt inte."
"Meh!"
"Vaddå, menar du att du kommer ihåg första gången du såg mig?"
"Ja, det gör jag."
"Vad tänkte du då?"
"Vad är det där för en skum brud. Sen log du mot mig."
"Typiskt mig."

Gör en fucking torsdagslista

min bästa vän är min syster Ida, för med ingen annan vågar jag vara mig själv så mycket. Jag kan prata sönder öronen på henne och sen kan vi skratta så vi gråter åt saker som inga andra än vi förstår.

när jag lagar mat är det viktigt att köket är rent och att jag får bestämma.

jag är rädd för att människor jag älskar ska försvinna ur mitt liv.

den värsta känslan är maktlöshet.

den bästa känslan är trygghet.

jag är bäst på att dansa mig alldeles genomsvettig, att gå upp tidigt på morgonen, att mobba mig själv, att diska och att äta tuggummin.

jag är sämst på att tro på mig själv, sminka mig, dricka kaffe och välja mat när jag ska äta på restaurang.

jag lyssnar på min bästa spellista och mina nya fina kollegor som samtalar om dagens bekymmer.

jag pratar inte så mycket i större grupper, men när jag är ensam med någon jag känt ett tag kan jag prata sönder öronen på folk.

jag tycker om hud och mat.

kärlek gör ont.

i somras var jag glad, snygg och fri.

sist jag grät var igår när jag insåg hur mycket jag verkligen tycker om en person och hur rädd jag är för att denne ska försvinna ur mitt liv.

när jag vill tänka skriver jag dagbok.

när jag bakar blir det hårt och knastrigt bröd utan kolhydrater.

just nu tänker jag på att den här dagen förhoppningsvis snart är över.

idag har jag inte gjort så mycket ännu. Jag har tagit mig till jobbet och läst min mail.

ikväll ska jag förhoppningvis dricka bubbel.

imorgon kommer jag dricka öl och spela tv-spel med bästa Morran och Dansbanderz.

min mobiltelefon är en HTC Legend som är en telefon helt enkelt.

när jag vaknar på morgonen tänker jag alltid igenom dagen och sen är jag ganska kvickt ur sängen.

om jag var ett djur skulle jag vara en stissig antilop.

onsdag 15 december 2010

Robyn

Syster och jag var på Robyn igår och det var välan bra. Men det är så rackarns trist att det är så många trista människor som får tag på biljetter.

Vi hade en hel hord med karlar framför oss som mest stod med sina iPhones framför scenen och filmade. Men kul! Bakom hade vi en skäggig man som drack whiskey och bredvid oss ett surt 35+ par som varje gång Ida och jag studsade som högst förtvivlat spände ut sina kroppar i försök att dämpa våra glädjeyttringar. Inbillar mig att Ida och jag studsade mest.

Som sagt, nästa gång köper jag tio biljetter.

Bäst: Hang with me
Idag ser jag ut som en 35-årig småbarnsmorsa. Jag är så trött. Det är träningen, kroppen orkar liksom inte mer.

När jag kom till jobbet hade jag även jordens mösslugg så jag var tvungen att nåla upp luggen för att se någorlunda klok ut.

Det här känns inte som en bra dag.

tisdag 14 december 2010

Min lugg är för lång nu.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Marcus Dunberg

Idag vill jag bara berätta för er hur mycket jag gillar Marcus Dunberg.

(Tycker att Fridah borde lyssna lite mer på Marcus.)

Ha en fortsatt trevlig dag!

måndag 13 december 2010

Älska som om du aldrig har blivit sårad

Men alltså, jag tror nog att jag tänker kasta mig utför stupet. Det får bära eller brista. Antagligen kommer det att brista, men det ger jag blanka fan i. Det finns värre saker som kan hända. Faktiskt.

Bara tänker lite

Tänker lite på den här självmordsbombaren och tänker att jag inte kan vara den enda som tycker att det inte är så märkligt att det här händer nu med SD och allt sånt. Är inte det här ett drömscenario för SD så säg? Så skulle det inte kunna vara deras påhitt så säg? Eller någon av deras anhängare?


Ja hej, jag är en tönt

Årets jullista på Spotify tenderar bli väldigt kort och enbart innehålla denna låt:

Måndagslycka

Så töntigt jävla glad idag.

Tror precis att Apostolos hälsade på mig med "Hey baby!" eller så har jag fått något fel på hjärnan. Men jag vet att han sa "Är du glad idag? Vad har hänt?"

Och jag bara ler, för det gör jag så bra så.

Gårdagens bästa gympalåt

söndag 12 december 2010

lördag 11 december 2010

Så sjukt kul igår. Alla var så himla fina. Precis ALLA!
Helt orättvist.
Idag har jag inte förväntningar alls. Gårdagen kan nog aldrig slås.

Puss!

Det här är så otroligt mycket dagens låt

fredag 10 december 2010

Sånt jag fotar tack vare Vivi

Lyckan

Så okoncentrerad.
Jag sitter mest idag.
Måste träna.
Måste verkligen verkligen träna.

Apostolos

"Linnea, är det du som ska vara Lucia i år?"
"Nä-e."
"Jag trodde att det alltid var den vackraste flickan som var Lucia."

torsdag 9 december 2010

Tack gode Gud för att jag ska få åka hem idag. Det tog en timme och en kvart att åka till kontoret eftersom typ 15 bilar hade krockat på motorvägen eftersom det typ snöar pyttepyttelite.

Nu sitter jag ensam i konferensrummet och rapar högljutt för att bli av med det värsta av illamåendet. Jag åt för mycket vid superlyxfrukostbuffén. Alltså den heter nåt sånt.

onsdag 8 december 2010

Göteborg

Jag avbokade Göteborg idag. Jag vill därför be om ursäkt till alla göteborgare.

Det är inte er det är fel på, det är mig.

Hur var det annars då?

Sitter ensam i samma konferensrum nu igen. Det är som vanligt. Först in och sist ut. Men jag gillar det. Har alltid gjort. Fungerar bäst i ensamheten med mina egna tankar.

Men det har gått bra idag. Min engelska fungerar. Jag vet vad det beror på. Jag är så mycket mer avslappnad nu. Jag är modigare och starkare. Det är skönt.

Just nu är jag lite rädd att jag inte ska få med mig datorn till hotellet. Jag dör en smula utan datorn just nu. Jag är så jävla mycket uppe i det blå.

En dag kvar. Nästan bara en halv. En halv dag vettigt och en halv dag ovettigt.

Hur är det med er mina små stalkers?

WHAT?!

Ursäkta mig, men varför får jag besök på bloggen av någon på företaget hemma i Sollentuna nu när jag sitter i Ballerup i Danmark?

Säg inte vem du är, jag vill inte vet.
Jag sitter ensam i ett konferensrum i Ballerup på kontoret i Danmark och mår illa.
Nervös eftersom jag inte kommer att ha några av mina nordisk talande kollegor med mig idag utan bara folk från England och Irland. Illamående eftersom taxichauffören körde som en dåre hit och jag satt i mitten bak utan bälte och trodde att jag skulle dö. Tänk så trist att dö nu, tänkte jag, och i Danmark dessutom. Det är så grått och trist ute, tänkte jag, ska jag dö i en bilkrasch så kan det väl åtminstone vara lite vackrare väder.


Statcounter har ballat ur

Alltså, enligt Statcounter hade jag igår 147 unika besökare. Jag kan ta på mig två av besöken.
Men vilka är alla ni andra? Och vad gör ni här?

Köpenhamn alltså

Wallmans salonger. Ett bord ganska nära scenen. Jag panikar såklart över att jag kanske ska bli tvingad att gå upp på scenen när jag ser hur nära scenen vi ska sitta, men tänker att det bara är rädsla. Det händer inte. Jag är bara rädd.
Så blir det så dags för den där idiotiska pajasen att gå ut på scenen och tramsa och han behöver såklart en assistent och han går till bordet bredvid vårat och jag pustar ut, men det är för tidigt för han har utsett sin assistent för länge sedan påstår han och så fluffar han lite i mitt hår och ber mig resa mig.
Jag är på något sätt så jävla lugn trots att min kjol är nästan lite för kort. Och jag putar lite extra med stjärten bara för att. Nu har jag gjort mitt, tänker jag. Stå här och bli skrattad åt och objektifierad. Nu borde jag klara allt det andra. Och varför händer det här nu. Nu när jobbet är som jobbigast och kärleken är som härligast och ondast?

På vägen ut från Wallmans för kvällen får jag beröm av två farbröder. "Du var duktig där uppe!"

tisdag 7 december 2010

Dagens mantra i huvet

Fiffy, fitty, kuky!

När får man ge upp?

Jag orkar inte riktigt just nu.
Jag hamnade i Köpenhamn. Jag visste ingenting. Nu vet jag mer och jag är inte glad. Men jag får låtsas. Jag har ett jobb. Ett slitjobb.

Jag är så trött i hjärnan av alla språk och allt jag inser att jag ska göra. Men det brukar ju bli bra, så det blir kanske det den här gången också.

lördag 4 december 2010

Dagens bästa gympalåt

Copenhagen

Jag ska åka till Köpenhamn på måndag. Har nog aldrig känt mig mindre intresserad av att åka iväg med jobbet. Det är nervositet. Jag vet egentligen ingenting om vad som förväntas av mig. Vad gör man i Köpenhamn? Måste jag vara social? Ja, det måste jag. Tror att det är middagar inbokade varje kväll. Tur att jag åker hem på torsdagen. Men varför tog jag ett så sent plan på torsdagen? Ibland tycker jag att jag tänker smart, men jag tänker urbota dumt.

En till

Jag kan inte kissa, vi kommer hem till honom och jag är så nervös och spänd att jag inte kan kissa. Så jag säger åt honom att han kan väl gå ut på balkongen och röka eller nåt. Jag sitter på toaletten och surar eftersom jag tycker att min kropp är töntig. Han knackar på dörren och frågar om han får komma in. Jag säger ja, tänker att han bara ska hämta något. Han kommer in med huvan över huvudet och en cigg i handen och hukar sig framför mig och kysser mig. Sedan reser han sig, stänger dörren och går ut på balkongen och röker. Jag kissar.
Jag ber om ursäkt för att jag är en tönt just nu. Jag har trillat tio år tillbaka i tiden. Den här gången är jag övertygad om att det inte kommer att gå lika bra som för tio år sedan. Går det lika bra den här gången som det gjorde för tio år sedan så borde det nästan gå bättre än för tio år sedan för jag är tio år äldre nu. Något klokare så att säga.

Jag svamlar.


fredag 3 december 2010

Förlåt

Jag har inte spelat ukulele som det var tänkt idag. Vi var hem till Marcus och hämtade den och Marcus var hemskt söt. Men sen var Nina och jag så hungriga att vi åkte hem till mig och lagade mat och drack vin och funderade på att gå ut, men sen blev det inte så mycket mer. Jag har planer på att träna imorgon.

Och det här är kvällens töntiga soundtrack:

Vad min PT tycker att jag ska träna i

torsdag 2 december 2010

Södersjukhuset

Idag var jag förresten på Sös på morgonen och tog ungefär alla prover man kan ta.

Det var det här med spiralstudien. Den skulle egentligen vara slut nu och spiralen skulle tas ut, men eftersom jag fått en spiral med en högre dos hormoner i så ska jag kunna ha den i två år till. Så jag fortsätter helt enkelt. Ganska ofta tänker jag ändå på om och hur den där lilla mängden hormoner påverkar mig. Jag inbillar mig att jag vara gladare innan jag fick spiralen. Men jag vet inte. Vivi skulle nog säga det. "Jag vill ha tillbaka den där glada tjejen jag blev kär i" har han sagt några gånger och jag har funderat på om den där glada tjejen försvann i samma veva som spiralen sattes in. Men det var även i samma veva som jag började jobba på företaget.
Men så länge jag inte hittat någon som vill bli far till mina barn(och som JAG vill ska bli far till mina barn) så kan spiralen sitta där den sitter. För jag mår inte dåligt på något annat sätt. Jag har mensvärk som vanligt och jag blöder typ pyttelite när jag har mens. Det är mest bara smidigt.


Misslyckad?

Alltså, ni är så himla fina allihop och jag vet att jag inte är så fasansfullt misslyckad. Men det är ju sådär jag tänker, och inte bara jag.

När jag känner mig sådär misslyckad brukar jag ibland tänka på min farmor. Tänker på att hon fick sju barn och att hela hennes liv gick ut på slit och släp. Samma sak med mormor. Och så går jag här i stora staden och kan göra egentligen precis vad som helst och gnäller.


onsdag 1 december 2010

Att byta avdelning från hårt till mjukt

Published with Blogger-droid v1.6.5