torsdag 30 juni 2011

30:e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om

Systern. Vill inte släppa taget om någon, men systern är ju min absolut bästa människa i hela världen. 
Det går inte över. Det tycks aldrig gå över. Jag försöker hålla mig borta, jag försöker vara tyst. Jag försöker supa bort det och jag försöker svettas bort det, men ingenting fungerar. För jag vet att när jag så efter mina försök till bot kliver in i den där hallen och möter hans blick så är jag fast igen.

Enkelt säger ni, håll dig då borta från den där hallen. Men jag vill ju inte det! Den där känslan är ju den bästa i hela världen! Faktiskt.

På lördag ska jag kliva in i den där hallen igen och ni må tro att jag längtar. Men under två dagar ska jag nu försöka att dansa och sjunga mig hes på Peace & Love så att jag glömmer bort den evighet som just nu finns mellan oss.

Fred och kärlek

Åter i husvagnen. Har skjutsat hem flickorna och ska nu försöka mig på att sova. Vill så gärna vara någon helt annanstans. Tack Lykke Li för att du fick mig att glömma för en stund genom att klämma in lite The Knife och Kanye. Men fortfarande är Little Bit sådär himlans bra.





onsdag 29 juni 2011

29:e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.

Det här är jag just nu. Nyvaknad i husvagnen. Kissnödig så att jag håller på att spricka. Den konstanta påssjukan. Gårdagens inbakade flätor. Allergi i ögonen.

tisdag 28 juni 2011

28:e bilden: En tokig bild.

Alltså den här bilden är väl inte så jävla tokig. Det är grejen bakom hur den här bilden kom till som är lite tokig.

Vivi och jag försökte para ihop den här mannen med min vän Anna och därför gjorde något sorts hemma hos reportage där jag fotade och här försöker Joel att visa vilken fin och gullig kille han är genom att låtsas sova med sin nalle. Så himla tokigt! Inte..
(Ja, jag är lite trött på den här utmaningen nu och det är ni som får lida för det. Förlåt.)

Dagens enklaste nöje

Published with Blogger-droid v1.7.2

Jag är så usel på att spela fiol att datorn vägrar ta upp ljud från eländet


Fiola from Limpy Apfelstrudel on Vimeo.

Här illustrerar jag även anledningen till att jag slutade spela fiol: dubbelhakan.

måndag 27 juni 2011

27:e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.

Alltså den här dumma jävla bilden.

Bröllop i Värmland, ute i skogen utanför Karlstad i någon gammal bystuga. Stereon har gått sönder. Alla står i köket och försöker vara smarta. Jag däremot, har hamnat i min egna lilla värld och står på knä och leker att jag är en 1800-talskvinna vid den jättelåga köksbänken. "Tänk att de var såhär små på 1800-talet." står jag och säger till mig själv när jag av någon anledning blir störd i min lek av en främmande man. "Eller så kanske de bara var väldigt krokiga." säger jag till honom och reser mig upp och lutar mig framåt så mycket över den lilla köksbänken att jag visar trosorna för den närvarande skaran bröllopsgäster.

Vänner

Tittar i Anders fina blogg och får dåligt samvete över att jag är så dålig på att höra av mig. Att jag just nu inte orkar höra av mig. Att jag inte vet var jag ska börja. Jag bara ligger i husvagnen istället och försöker att läsa lite och inte oroa mig över systern vars ansikte svullnar igen av gräsallergi.

Igår ringde Nina så det gänget får jag träffa ikväll. Jag älskar människor som ringer, och som fixar när jag inte orkar. 

söndag 26 juni 2011

Jag ligger i husvagnen övergiven av min feta katt. Jag har semester i fyra hela veckor till och vet att jag måste försöka slappna av på något sätt. Det gör ont i magen. Jag vet att det här med att boka resa till Turkiet inte är det smartaste jag gjort. Men just nu känns det som att ingenting spelar någon roll. Jag är på väg utför, jag har varit det länge nu. Man lever bara en gång och förmodligen inte så länge till. Detta trots att jag skrattar ganska mycket och syster säger att jag kommer att bli 120 år. 
Bokade precis en resa till Turkiet. Har nog aldrig gjort något så dumt. Hur i helvete ska jag bli smal på en vecka?

26:e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.

Som jag skrattar och fnissar med den här herren alltså. Jag älskar hur han får det att bubbla i mig med all sin galenskap. Vem det är? Ja, den här bilden är kanske inte den bästa, men det är ju Marcus

lördag 25 juni 2011

25:e bilden: En person som alltid gör dig glad.

Ja, jag tycker faktiskt att Erik kan få vara med här på ett hörn. Erik har minsann aldrig gjort mig ledsen. Det fler av denna sort, men de har redan blivit nämnda under någon av de andra dagarna. Så Erik får helt och hållet ta åt sig äran idag. Snälla, fina, glada, stiliga Erik!

(Mia som står där i bakgrunden, hon är inte dum hon heller.)

fredag 24 juni 2011

24:e bilden: En bild som gör dig glad.

Donny och jag dansbondar första gången vi träffas våren 2009. Det där är jag i mitt esse.

(Bilden har jag skamlöst snott från Josefines fejja.)

Landa

Jag har inte landat ännu. Under gårdagen var det så himla mycket stress. Min sista dag på det stora blå företaget och jag skulle hinna med allt, allt, allt. Som tur är är stress min bästa motivation och lyckades jobba på så bra att jag vid två hade lämnat in dator och kunde kliva ut från företaget strax därefter. Människorna i receptionen såg ut som frågetecken när jag kramade dem hejdå och tittade på varandra och undrade: "Visste du?"
"Men du kommer väl och hälsar på?" undrade de och jag slängde ur mig ett Jarå samtidigt som jag tänkte att det minsann aldrig kommer att hända.

Utanför stod Dynamit-Harry och Vanheden och rökte och jag kände mig som en Charles Ingvar Jönsson som äntligen kom ut från kåken. Vi satte oss i bilen upp mot Dalarna och var framme strax innan sju. Jag kände hur jag höll på att bryta ihop när jag kom hem och satte mig på kökssoffan, men det hade vi ju inte tid med för det skulle ätas och drickas vin och jag måste vara trevlig så länge jag har mitt sällskap med mig. Eller så kommer jag aldrig att landa. Jag kommer att vara speedad hela sommaren.

Ja, för de ringde från det där företaget där jag var på intervju och de kände lite som jag att det inte gick så bra, men eftersom de hört så mycket gott om mig innan så kunde de varken säga ja eller nej. Så jag får vänta till nästa vecka. Jag kanske måste åka på ytterligare en intervju. Förmodligen. Och så måste jag minsann skärpa mig.

Jag längtar efter min syster och om det inte vore så tidigt skulle jag gå in och väcka henne, men jag tror inte att hon blir så glad om jag kommer in nu. Föräldrarna är ju vakna sedan länge och har någon sorts tomteverkstad i köket. Jag ligger i husvagnen med min feta katt som sover.

torsdag 23 juni 2011

23:e bilden: En bild från i vintras.

Samuel och kusin-Stina gifte sig i februari i Orsa kyrka. Det var kallt och tjusigt och därför kunde bystugan dekoreras med ishjärtan och infrysta tulpaner. Det var under tjugo minus grader, men ändå såg de nygifta ungdomarna helt oberörda ut i kylan när solen sakta kröp ner bortom bergen och dalarna.  

onsdag 22 juni 2011

Trött

Men alltså det är ju helt stört hur det varje eftermiddag bara smäller till i huvudet vid tre-tiden. Hur gör människor? Jag behöver blunda i fem minuter, men alltför ofta händer det att det blir en timme.

Är det för att jag inte dricker kaffe som det är på det här viset?

22:a bilden: En bild på en tid du saknar.

Barndomen. Så bekymmersfri. Jag minns nästan ingenting. Jag minns det som var dåligt, men ändå, det fanns alltid mat på bordet och man behövde inte tänka på räkningar som skulle betalas. Det var jobbigt att klippa gräset och köra in ved, men det hände egentligen inte så ofta. Skämdes gjorde jag över föräldrarna, men ändå visste de ju alltid bäst så jag hade kunnat njuta och förbli helt ansvarslös om jag önskat. Tänk om man hade förstått då hur mycket man skulle längta tillbaka, då kanske man hade ätit en glass extra och pussat en extra gång på den lilla söta systern.

tisdag 21 juni 2011

Conor säger att det bor en psykopat bakom mitt baby face


Bra vibrationer

Fi fakk!

Nä, intervjun kändes inte alls bra. Det bor ingen tro på framgång i denna kropp.

Får hoppas på lite tur av något slag för det där jobbet vill jag faktiskt ha.

21:a bilden: En person som alltid ställer upp för dig.

Vivi. Än så länge så har han alltid funnits där när jag behöver honom. Han hyr bilar och flyttar mig och lånar ut pengar eller matar mig. Men samtidigt finns ju jag där för honom. Jag friserar honom och luftar elementen, skrubbar kakel eller förklarar varför saker fungerar si eller så. Jag begär inte att han alltid ska finnas där för mig, men jag kommer alltid att finnas där när han behöver mig.

måndag 20 juni 2011

Jag hatar mitt bajs!

Mitt bajs är det sämsta bajset i hela världen!

Längty

Åh, snart är det midsommar och då ska jag ligga i husvagnen hemma på gården och lyssna på Fleetwood Mac och regnet tillsammans med min feta katt och sjunga honom till sömns!

Fick ju inte som jag ville över midsommar, men jag är helt övertygad om att det här är det absolut näst bästa.

Nedräkning

Snart är den här dagen till ända och då är det bara tre ynkliga dagar kvar på det här bygget. Hade föreställt mig en lugn vecka, men av någon anledning har det inte blivit så. Eller de första fem timmarna idag har varit lugna, sen åkte jag på lite översättningsomtestning och telefontestning. Eller alltså jag skulle ringa ett support nummer och fråga om jag kommit rätt och förklara att det bara var ett test. Hon i Budapest, på andra sidan luren, pratade svenska men hade ganska svårt att förstå vad jag ville.

Sen sitter jag mest och rensar bort mail som jag sparat av nostalgiska skäl. Trycker ibland kanske lite för snabbt på Delete-knappen.

Imorgon blir det intervju inför nästa uppdrag, så ni kan väl hålla en liten tumme eller två att jag sköter mig. Eller sköter mig gör jag ju alltid, men håll en tumme för att de kommer att älska mig.

20:e bilden: En bild på dina närmaste.

Mamman och pappan liksom. Tänker att de kanske inte är så himla nära alla gånger, men de är ju ändå mamman och pappan. Prutt-mamman och prutt-pappan. Skrik- och gapmamman och tjurskallepappan.  

söndag 19 juni 2011

19:e bilden: En person som är snygg.


Anna. Snygg tjej! Jag gillar blondiner.
(Och fotot snor jag helt oblygt från herr @rawdjur.) 

Trolljegeren



I natt såg jag på Trolljegeren och sen kunde jag inte sova utan var tvungen att lägga mig på soffan och besudla mig själv till utmattning.

Jag kommer även i fortsättningen att be om sällskap när jag ska iväg till utedasset mitt i natten.
Jag säger:"Det är så fint i Norge, men det regnar ju hela tiden."
Han säger:"Ja, det är som du."

lördag 18 juni 2011

Bondhustrun

Bondhustrun kan ha den finaste bloggen jag vet. 

Är du min nu?

Det här sättet vi umgås på. Det här sättet som jag har umgåtts med så många män på tidigare. Det är såhär man umgås med varann när man gått från nyförälskad till vardag.

Du sitter vid datorn och spelar dina spel, jag sitter vid min dator och läser mina bloggar. När jag hittar något jag vill att du ska se visar jag det för dig, när du är bekymrad över något i ditt spel frågar du mig om råd.

Vi dricker vin. Ibland går du ut på balkongen för att röka och då gör jag dig sällskap.

Teven står på i bakgrunden. Ingen av oss bryr sig nämnvärt om den. Vi sneglar på den ibland.

Låtsasvardag.

18:e bilden: En bild på din fritid.


Slappande.


fredag 17 juni 2011

17:e bilden: En ovanlig bild.


Ida och jag på Storsjöyran 2007.

Som

Hej,


Jag behöver lite hjälp med grammatiken i den här meningen: När jag stänger dörren bakom mig står han framåtlutad som att han väntar på att han ska få fler.


Ser ni något som ser lite galet ut eller ska det se ut sådär?

torsdag 16 juni 2011

Det är så skönt att titta på när någon annan jobbar

Published with Blogger-droid v1.6.9

Och det här är en kille jag känner

Published with Blogger-droid v1.6.9

Det här är våra ben

Published with Blogger-droid v1.6.9

Här är jag med de fina

Published with Blogger-droid v1.6.9

Om kärlek och bajs

Jag sov inte hemma i natt. Jag klarar ju inte av det. Borde kanske sälja min säng och sova på soffan de enstaka dagar jag sover hemma.

"Jag kanske kan låna din säng?" smsar jag.
"Kanske.." svarar han.
"Allt som inte är ett nej är ett ja!" svarar jag, packar väskan och cyklar iväg.

Han är ändå inte hemma. Jag rättar bara till lakanen som alltid är skrynkliga i sängen och kryper sedan ner. Onanerar och skrattar åt min egen dumhet. Somnar.

Han kommer hem ett par timmar senare i vit skjorta och sidbena och ber om ursäkt för att han ser så löjlig ut. Han böjer sig över mig och kikar på mig och jag måste gömma hela ansiktet i täcket för att dölja det leende som har exploderat i mitt ansikte. Jag klänger mig fast vid honom och pussar honom på all hud jag kommer åt innan han går och lägger sig på soffan.

"Ska du ligga kvar där?" undrar han.
"Ja.." suckar jag för jag orkar inte somna i någon obekväm position på soffan ännu en gång.

Jag vänder mig in mot väggen och försöker somna om, hör hur han reser sig och närmar sig sängen.
"Jag kommer snart." säger han och pussar mig på kinden och återgår till soffan.

Jag vaknar vid halv fyra av fågelkvitter och högljutt snarkande. Jag går och kissar och tittar på mannen i soffan som ligger och håller om fjärrkontrollen. När jag kommer tillbaka lossar jag fjärrkontrollen ur hans famn och stänger av teven. Lyfter på filten så att den tunga manskroppen vaknar till liv och får den att villigt följa med mig tillbaka till sängen.

Jag vaknar av väckarklockan halv sju. Ignorerar den och låter han stänga av. Jag sover i vanliga fall inte till halv sju. Jag vaknar tidigare. Det är bara när han ligger bredvid som min kropp vägrar vakna till liv. Men jag måste gå på toa. Det är den dagliga morgonbajsningen som egentligen borde utföras, men jag brukar avstyra den. Bara kissa lite och sen klä på mig och sen till jobbet fort så kan jag ta det där. Men jag sitter på toaletten i tio minuter och känner att idag, idag går det inte att hålla tillbaka. Magen har slappnat av så det är bara att göra som den vill. Det är första gången det händer och det är alldeles perfekt. När jag är klar börjar jag klä på mig kläder för att cykla till jobbet, träningstopp och t-shirt. Jag slår mig ner på sängen och börjar trä på mig tightsen men hinner bara dra foten genom ena benet innan täcket lyfts upp och två armar drar in mig därunder. I en halvtimme tar vi sovmorgon innan jag pussar honom hejdå vid ytterdörren.

"En får du" säger han medan jag snor tre pussar till.
Jag pussar honom utan att räkna, men han räknar varenda en. När jag känner mig nöjd böjer han sig fram och ger mig en puss till.
"Ok, elva får du!"
När jag stänger dörren bakom mig står han framåtlutad som om han väntade på att han ska få fler.


16:e bilden: En bild på dig själv.


onsdag 15 juni 2011

15:e bilden: En person som du vill vara med.


Vara med hur då? Jag gillar Nils. Jag vill vara med honom. Punkt. 

Jag dödade en person en gång

Hon luktade så illa. Hon luktade smutsig fitta och svett. Hon försökte dölja det med dyr parfym och väldoftande hudkrämer, men stanken trängde ändå igenom. Hon var hårig över hela kroppen. När hon inte brytt sig om att ta hand om hårväxten på ett par dagar kunde man känna en kort kolsvart stubb över mage, bröst och ben. Hon var så svag, inte fysiskt, men psykiskt tålde hon ingenting. Hon grät när människor kritiserade henne för minsta lilla. Hon var så rädd att bli utstött. Hon pratade så mycket om sig själv som att hon skulle vara något speciellt om man frågade henne något om henne. Men oftast var hon mest bara tyst. Tyst och tråkig. Hon var ful. Skrynklig och plufsig, gropig och torr.

Jag dödade henne. För hennes egen skull och för alla andras. Hon hade ändå aldrig varit till någon större glädje för någon. Hon hade aldrig fått några barn och om hon hade fått det så hade hon ändå inte kunnat ta hand om dem. Hon hade ändå bara varit ensam och eländig hela livet eftersom ingen ändå vill vara med någon som är så gnällig som hon. Så jag dödade henne.

Jag hittade en kniv, den var något slö men den fick duga. Jag köpte henne sprit som hon gladeligen hällde i sig, ja dåligt alkoholsinne hade hon också. När spriten bedövat henne tillräckligt så att hon livlös däckade på soffan stack jag kniven i halspulsådern på henne. Blodet bubblade sakta upp ur henne när jag bredde ut mina vingar och flög ut genom den öppna balkongdörren.





Det här är faktiskt bara en önskerubrik.  
Jag är aningens låg idag och tänker att jag ska sluta äta så att jag blir smal och snygg för blir man smal och snygg som kommmer alla mina problem att lösas, det vet ju alla. Men det enda jag kan tänka på är hur stor lust jag har att gå och köpa något att stoppa i munnen, och hur mycket jag borde köpa majonnäs på vägen hem.

Äh, jag behöver byta fokus litegrann bara


Jag minns inte mycket. Jag har förträngt allt för jag är lite korkad och inget är kanske värt att minnas. Men jag minns första gången jag hånglade med Tony och hur han luktade och hur den äckliga tungan tvingade sig in i min mun.

Jag minns också den gången jag fick mens i sjuan och det blödde igenom allt och lämnade en fläck på stolen. Jag drog på mig kläderna och bara gick hem. Det var sju kilometer hem, kanske åtta. Det var mitt i vintern och snö och kallt. Men det gick inga bussar och jag ville ändå inte sätta mig på en buss för jag var ju alldeles nerblodad. Jag gick hem och genade genom skogen och pulsade i snön och det enda jag kunde tänka på hela tiden var hur det kliade mellan benen. När jag kom hem blev Far först arg för att jag skolkade så jag grät och berättade att det hänt en olycka och att jag hade gått hela vägen hem. Jag minns hur hans arga ögon plötsligt blev rädda och oroliga över att jag gått hem genom skogen när det var kallt ute, kanske inte jättekallt, men ändå. "Varför ringde du inte?!" 

tisdag 14 juni 2011

Min bästa lärare

Som någon reflex vill jag svara att min bästa lärare hette Marko. Men jag tror inte att Marko var min bästa lärare, han var alla andras bästa lärare, men inte min. Han var trevlig och bra på all sätt och vis och släpade ut oss i skogen för att titta på rullstensåsar. Sen tänker jag att Fisken nog måste vara min bästa lärare. Fisken som gav Lena en bilpåse när hon satte en trepoängare när vi spelade basket den där dagen när hon var skitsur och hade glömt sina skor hemma. Fisken som gav mig ett VG trots att jag aldrig varit någon sportig tjej som kunnat springa snabbt och göra många mål. Det är mitt finaste VG. Men sen tänker jag att min bästa lärare måste nog ändå vara Mats, även han gymnasielärare(jag kan inte minnas att jag hade några bra lärare dessförinnan), som såg hur jobbigt jag tyckte det var att stå och prata inför de andra klasskamraterna på svenskan, som gav mig det simplaste ämnet att prata om och som på något sätt trollade bort den där nervositeten. Många avskydde honom. Han var sträng och barsk, men bakom allt det där fanns det något helt fantastiskt. Ja, Mats är min bästa lärare.

Hur kommer det förresten sig att alla de bästa lärarna är män? Förvisso har jag haft flest manliga lärare genom åren så det kan ju vara en förklaring, men varför tycker jag att de kvinnliga lärarna är mesproppar som jag inte har någon som helst respekt inför? Det där är ju att hugga mitt eget kön i foten.


(Josefine har valt rubriken denna gång.)

Hur min frustration yttrar sig

En gång blev jag så frustrerad över någonting på jobbet att jag stod vid hans skrivbord och studsade och skrek högröd i ansiktet. Vi pratade inte med varandra på två månader efter det.










(Doris har valt rubriken.)

14:e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.

Alla vi barn på Täppa. Jojo, Danil, jag, syster, Towe och Nina leker någon lek på gungbrädan och blir smygfotade av fadern. Det finns ytterligare ett foto där vi har upptäckt honom och alla barnen ser rakt in i kameran, men var det fotot har tagit vägen vet jag inte. Det var såhär somrarna såg ut förr i tiden för det mesta. 
Så får jag höra att jag är förjävla söt och jag blir bara ledsen. Varför kan inte rätt person tycka att jag är förjävla söt. Men nä-ä!
Jag fick duscha med de finaste tanterna nu på morgonen. De där som alltid cyklar, som är bruna och fina. Jag cyklade inte i morse, men jag har varit hos mina fina människor och blivit inrökt så en dusch var ett måste. Den här dagen kan inte te sig speciellt bra.


måndag 13 juni 2011

13:e bilden: Du och någon gammal klasskompis.


Johan. Mannen jag inte hade överlevt universitetslivet utan. Jag är dig evigt tacksam.
Blir omcyklad två gånger av en liten kille på vägen till jobbet. Han tar mig i uppförsbackarna, jag rullar förbi honom i nerförsbackarna. Hans ivriga små ben trampar och trampar helt outtröttbara.

När jag kommit halvvägs till jobbet stannar en bil framför mig för att släppa en liten tant över ett övergångställe. Jag tänker att jag kanske borde stanna, men det är uppförsbacke och inget rött lyse och jag kommer ju inte att cykla på tanten så jag trampar på. Jag hinner bara några meter innan gubben i bilen saktar in med nervevad ruta och skriker åt mig att jag måste stanna vid övergångsställena. Jag struntar i att ta ur musiken ur öronen. Jag ser hur hans läppar rör sig ilsket, genom musiken så hör jag STANNA! och HÖR DU DET?. Jag tittar på honom och nickar och cyklar långsamt bredvid hans bil och tänker bara att jag inte ska lyssna för han har säkert bara vaknat på fel sida, eller så är han en sån som måste rätta till andras misstag och jag är ju en sån som vet när jag gör misstag till skillnad från vissa andra. Han skäller på fel person. Och jag önskar så mycket att jag bara kan låta det där rinna av mig, men jag har tårar i ögonen resten av vägen till jobbet.

söndag 12 juni 2011

lördag 11 juni 2011

11:e bilden: En person du kan berätta allt för.

Towe. Vi pratar inte så ofta, men när vi väl gör det så finns det ingenting att skämmas för. Towe dömer inte. 

fredag 10 juni 2011

Så sant som det är sagt!

10:e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.

Nina. Här med en ganska så trött pojkvän i bakgrunden. Nina skulle aldrig göra en fluga förnär, det är mycket möjligt att hon är den finaste människan jag känner. När jag hade fest när jag fyllde 18 år och huset kräktes ner och allt kändes eländigt var det Nina och Jojo som städade så att huset glänste. Nina står ut med att försöka lära mig spela ukulele och förstår som ingen annan när jag håller på att göra mig själv illa. Älskade fina Nina!

torsdag 9 juni 2011

9:e bilden: Någon i din släkt.


Fadern. I skinnvästen vid vedhögen. Modeoraklet. Umgås ju inte med så många fler släktingar än den lilla familjen.

onsdag 8 juni 2011

Pinterest

Åh vad jag älskar Pinterest! Jag vill leva i den där världen. Bort allt vad oro är! På Pinterest väljer jag att bara se på allt som är vackert och utan bekymmer. Det är den bästa av droger.

8:e bilden: En person som du saknar.

Johannes. Blir alltid så glad av Johannes. Allt är galet och roligt och busigt. Jag saknar Johannes.

Flodhäst


Titta på den! En sån vill jag ha!

tisdag 7 juni 2011

Det kunde absolut ha varit värre

Vi räknar ner dagarna på jobbet. Vi har nu tolv arbetsdagar kvar innan det är slut på eländet. Slut på idiotiska arbetsuppgifter som leder till sura miner, slut på känslan att vara fängslad. Förhoppningsvis är det här också mina sista dagar uthyrd till det stora företaget. Bort från alla minnen i väggarna och Sodexo-maten som jag inte äter, men som de flesta glatt mumsar i sig till mitt stora förtret. Bort från golvbrunnar som svämmar över och människor som hänsynslöst pratar i telefon alldeles för högt så att det ekar över kontorslandskapet. Det är säkert inte grönare på någon annan sida, men det ska ändå bli så skönt. Vad som än händer just nu så känns det bra. 

7:e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.

Nej, jag har väl missat helt det här med att lägga upp någon bild på körsbärsträden i Kungsan. Den här är från förra året. Håll till godo.

måndag 6 juni 2011

6:e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.

Finaste Jojo! Den här skitungen bor också i Göteborg och man(jag) lyckas ju aldrig ta sig dit för att hälsa på. Sen kan man förvisso tycka att om man jobbar som pilot så borde det inte vara några större problem att ta sig till Sthlm för att hälsa på, men den här fröken jobbar åt ett bolag som inte flyger till Sthlm och dessutom är hon ju ute och reser minst sagt hela tiden så hon orkar väl inte tramsa hit när hon får en stund över. Saknar den lilla kringlan hursomhelst.

söndag 5 juni 2011

5:e bilden: En gammal bild på dig själv.

Jaha, det är här den äldsta bilden på mig jag har att tillgå just nu. Midsommar 2002. 

lördag 4 juni 2011

Lite senare

Och nu undrar de om inte jag kan bli skitfull och jag menar att det är ju verkligen ingen konst. Verkligen verkligen inte.

Ursäkta, men nu har jag blivit tjock igen. Det är det här med alkoholen. Kan vi sluta med den, tack!

Jag kommer inte orka gå hem idag. Jag kommer att däcka här, alternativt dra in på stan och lägga mig i en buske.

Flyttdag

Idag har jag hjälpt till att flytta syster med pojkvän från Bredäng till Västertorp. Det var varken lätt eller kul och det är ju sällan det är kul med flytt, men om jag hade fått arbetsleda det hela hade det nog gått bra mycket bättre. Nu försökte jag göra små punktinsatser lite här och var och jag vet inte riktigt hur det hade kunnat gå utan dessa. Alltså de bytte lägenhet med en familj där mamman och pappan var direkt efterblivna och de hade en dotter på tio år som klängde friskt på systers pojkvän. Vi bar saker både upp och ner för att få ur dem så snabbt som möjligt ur lägenheten. Men de var tjocka och ville mest bara röka så de satte sig för att titta på när vi bar istället. Och hur mycket jox kan man egentligen få plats med i en tvåa? De måste ha samlat skit sedan de föddes och aldrig slängt en enda pinal. Vi garvade i smyg åt allt skräp de kånkade ut. På slutet blev vi dessutom utelåsta och då gav jag upp och åkte hem, ja eller till mitt andra hem för mina nycklar blev ju även de inlåsta. Jag som längtat efter att få slänga mig i sjön hela dagen fick så till sist slänga mig i badkaret och nu är jag så mör i hjärnan att jag vet varken ut eller in. Lite sömn kanske vore bra, men jag känner att jag borde fara till Västertorp och hämta de där nycklarna som tidigare var inlåsta med risk för att jag kommer att somna där. För lägger jag mig ner vet jag inte om jag kommer att komma upp något mer idag. Jag känner mig nästan febrig av tröttma. 

4:e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.

Jag åkte till Alagna i Italien i mars 2009 med Vivi, hans bröder och två andra fäder med deras söner, alltså totalt tio killar i åldrar från 12 till 55. Vi hade varit där året innan med hela Vivis familj så jag visste ju precis hur fint och bra det är i Alagna. Men i mars 2009 hade ett mindre kaos börjat sprida sig i min kropp, jag höll på att kära ner mig i någon annan. Medan de andra spelade spel och drack öl på kvällarna låg jag och mailade på mitt rum. Vi åkte snowboard två dagar men jag tjurade mest eftersom jag hade ont i kropp och själ och förstod inte vad jag skulle med och göra. Det var alltså inte riktigt min idé att jag skulle följa med, det var lite av en födelsedagspresent som jag tackat ja till ett par månader tidigare och just då visste jag ju inte vad som komma skulle. Stackars Vivi!

Men jag kan ändå tipsa om Alagna. I Alagna har jag ätit den godaste pizzan och den godaste Karl-Johan svampspastan. Med kabinbanan kommer man direkt upp till skidområdet Monterosa som är urtjusigt tills dess att man ska ta sig ner till byn i snöslasket igen vilket känns som det tar flera timmar, men om solen ligger på får man tänka att man kanske kan få sig en snygg gogglebränna åtminstone.  

fredag 3 juni 2011

3:e bilden: En bild på någon i din familj.


Alltid ska hon vara så tjusig den där systern. Valborg i Uppsala för några år sedan, 2006 kanske. 

torsdag 2 juni 2011

2:a bilden: En bild på dig själv.


Semester på Thassos med Vivi 2008. Lugn och trygg och solbränd och fräknig. Himmel vad jag behöver semester!

Mera

Jag kan stamma också. Har ni hört det? Kan alla det? Jag tror att det var Vivi som smittade mig. Han är ganska bra på att stamma när han blir onykter och jag har ju en förmåga att börja härmas. Men jag har alltid varit väldigt snäll med Vivis stammande, det är ju lite charmigt på något sätt. Jag kan stamma lite när jag är trött och blir upprörd. 

Talfel

Det här med att säga "ejenklien" eller "odenklitt" istället för "egentligen" och "ordentligt" är något som jag i smyg stör mig lite på men jag har fått förklarat för mig att det är talspråk och att man faktiskt får säga så.

När jag var liten läspade jag och fick gå hos talpedagog. Kan inte minnas att det var speciellt länge jag fick gå där. Ibland hör jag mig själv läspa, men inte speciellt ofta. Men när jag blir inspelad, som t.ex i lördags, så hör jag ju att jag fortfarande läspar lite. Min farmor läspade så mycket att hon ibland visslade när hon sa s. Och låter det inte lite som att jag har något i käften när jag pratar? Det är de här feta jävla kinderna och halsmandlarna som egentligen är för stora för mitt eget bästa.

På Comedy Central går det lite väl frekvent en reklam för singeldejting eller nåt dylikt. I den kan man beskåda talfelsslampan. Jag misstänker att reklamen är dubbad eftersom de har försökt att synka deras läppar så jävla väl så att istället för att säga Jens säger talfelsslampan Jenf. Jag vill kräkas varje gång.

onsdag 1 juni 2011

Svara med ett ord



1. Var är din mobiltelefon? hallen


2. Var är din andra hälft? hemma


3. Ditt hår? rufsigt


4. Din mamma? kall


5. Din pappa? varm


6. Det bästa du vet? hud


7. Din dröm i natt? glömt


8. Din dröm/ditt mål? bestämma


9. Rummet du är i? öppet


10. Din hobby? internet


11. Din skräck? hajar


12. Var vill du vara om sex år? barn


13. Var var du igår kväll? soffan


14. Vad är du inte? smart


15. En sak du önskar dig? kärlek


16. Var växte du upp? landet


17. Det senaste du gjorde? duschade


18. Dina kläder? inga


19. Din tv? icke-existerande


20. Ditt/dina husdjur? dammråttor


21. Din dator? liten


22. Ditt humör? glad


23. Saknar någon? ja


24. Din bil? Mercedes


25. Något du inte har på dig? strumpor


26. Favoritaffär? mat


27. Din sommar? naken


28. Älskar någon? många


29. Favoritfärg? grön


30. När skrattade du senast? igår


31. När grät du senast? söndags

1:a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med

Ja, ni vet väl vem det här är. Han vill inte existera i den här bloggen och han avskyr det här fotot på sig själv. Men eftersom han ju är den person jag märkligt nog umgåtts mest med det senaste halvåret och eftersom jag tycker att han är fin ungefär hela tiden så får ni denna bild.