fredag 30 september 2011

En bank

Alltså den här banken som jag har och som företaget jag jobbar på har, är ju inget att hänga i julgranen. Det har jag aldrig tyckt. Det vara bara för att jag var tvungen att ta det där förbannade banklånet med Vivi en gång i tiden som jag fastnat där, orkar liksom inte byta. Jag har ju pensionssparande och tjossan hejsan på den där banken så jag orkar orkar orkar inte.

Och när man ringer dit från jobbet så är det bara en massa knas och efterblivenhet. Men jag är ju inte det minsta förvånad. Alltså en av mina gamla klasskamrater från högstadiet är anställd på den här banken och han kan vara den slöaste kniven jag vet.

KUK-FREDAG!

Åh, jag älskar dig kuk-fredag med rosa lilla snigel i badet! Det måste bli en bra dag! Jag har min dummaste kjol på mig som jag knappt kan gå eller sitta i, men det gör inget för jag fick mitt hår borstat i morse och i mitt huvud  ältas det: Är vi ihop nu? Har jag chans på dig nu? Kommer jag någonsin få chans på dig? Är du min nu? Vill du ha mig nu? Du är min nu va? Jag älskar dig, kan du inte älska mig tillbaka lite nu? 

Och så nynnar jag don't you know that I belong arm in arm with you baby? mitt i äggröran och intervjun med Annie Lööf på teven.



torsdag 29 september 2011

UÄCK!


Ören

Jag är himlans trött idag ska ni veta. Trött är jag mest på ören. Jag har suttit och matchat inbetalningar och fakturor precis hela dagen och det är ett fåtal som stämmer på örena. Tänk på mig nästa gång ni betalar en faktura och tycker att ni är smarta när ni avrundar örena.

Lyssnar på allt möjligt skit på youtube eftersom Spottan inte funkar på det hära arbetet.

onsdag 28 september 2011

Nyss såg jag hur mannen på andra sidan innergården maniskt torkade av sin diskbänk. Som en liten dans såg det ut. Han ser ut att ha det lite spartanskt, jag kanske borde skänka honom lite paljetter.
Tittar på den där ensamma mannen på andra sidan nu igen. Han som har en likadan lägenhet som mig fast spegelvänd. Han tittar på tv och äter på något och försöker gömma sig bakom sina vita gardiner.

Jag sitter i tystnaden och väntar på att orken att släpa mig in i duschen ska infinna sig. 

Pinsamt

Känner mig skitnöjd som plockade fram cykellysena idag innan jag cyklade in till stan för att träna. Jag syns iallafall tänker jag när jag cyklar hem längs stranden. Jag tycker om att det går att cykla längs stranden hela vägen från Pampas och nästan hela vägen hem till mig vid Solvalla. Det är ingen dum cykelväg det. Men det är lite mörkt på sina ställen. Jag syns iallafall tänker jag, så de jag möter som inte har cykellysen får väl väja, tänker jag och trampar på genom mörkret. Och just det där kanske är lite pinsamt, ja, är det något jag tycker är lite pinsamt så är det att bryta mot lagar och regler. Alla de där andra gångerna när jag inte haft cykellysen har jag skämts. Och alla de där gångerna jag inte plingar när jag cyklar förbi människor så att de nästan hoppar rakt ut i buskarna för att de blir så rädda, de gångerna skäms jag också. Jag mår så jävla gott när jag har cykellysena just bara för att jag vet att jag är så jävla duktig. För man kan faktiskt få böter om man inte har cykellysen och jag är en så himla snäll och duktig flicka som aldrig någonsin skulle bryta mot några lagar. Ja, det är åtminstone vad jag vill ge sken av.

Jag tycker typ också att det är jobbigt när folk säger att de vill döda någon, om jag säger att jag vill döda någon så måste jag lägga till ett skojade bara efteråt, för man säger inte att man vill döda någon. Man dödar inte människor. Och man säger inte att man vill döda någon för det är som att mordhota någon och mordhota får man inte göra för det är olagligt. Och man stjäl inte saker och man stjäl inte liv.

Fy vad pinsamt jag tyckte det var när syster och hennes bästa vän snodde den lilla livbåten vid badet och rodde ut på Styrsjön och jag tror att de skrattade en massa, och jag gjorde säkert också det till en början, men sen tyckte jag att det räckte och ville inte vara med och stod på stranden och tyckte att de var barnsliga och så kom några andra med en båt, i samma ålder som mig och skrek Ge fan i det där! och då ville jag stoppa huvudet i sanden av pinsamhet. Jag tycker att det är viktigt med regler och lagar och följer man inte lagar och regler så blir jag nästan lite förvirrad. Jag är som en liten robot.

Pinsamt är det även idag när jag blurtar vad han heter som jag är kär i. Jag har de fånigaste kollegorna i världen som börjar Na-na, na-na, naa-na! och jag får en stor gul post-it på min skärm där det står namn hjärta namn. Jag kan inte annat än att skratta samtidigt som jag rodnar för att de inte kan bete sig som vuxna människor. Sen kommer chefen förbi och måste påpeka min lapp som jag inte har slängt utan sparat bara för att jag tycker att den är lite rolig ändå, och då rodnar jag igen som ett hjon för att jag har sparat den där fåniga lappen. Och vi sitter ju i öppet landskap och nu vet ju alla helt plötsligt förnamnet på han som jag är kär i, vad det nu är för pinsamt med det. Nej, jag vet inte alls varför jag tycker att det här är så himla pinsamt, det är bara ytterligare ett bevis på hur jävla fjortiskär jag är. 

Hej jag äter chips och tittar på skateboardfilm, men snart ska jag cykla in till Lindhagen och träna



Nyheter

Jag gillar inte nya Bloglovin, jag gillar inte det nya teckensnittet och jag gillar inte det nya upplägget överhuvudtaget. Jag behöver inte en massa nya funktioner, jag tycker att det funkar så himla bra som det är. Jag gillar inte nya Blogger heller, jag hittar inte längre i det här som tidigare kändes som mitt hem och min borg. Jag gillar gamla saker, jag gillar gammal ost, gammalt vin och gammal whiskey. Jag gillar Nintendo 8-bitars och pappersbrev.

tisdag 27 september 2011

Tjejbaciller

Idag ska jag krama min älskling och pussa på honom tills han säger Uäääää, nu räcker det!

Blev helt förtrollad

Blir nog en del sånt här idag


måndag 26 september 2011

I mitt kvarter

Det här med att jag måste ha balkongdörren öppen hela tiden när jag är hemma så att, om, någon vill ha tag på mig får det, det stör mig en smula men samtidigt inte. Det knäpper lite i ledningarna, men samtidigt när det blir tyst, när jag inte orkar lyssna på musik som gör ont i hjärtat längre så hör jag bilarna ute på den stora vägen som skapar skiljevägg mellan mitt bostadsområde och Solvalla. Ledningarna knäpper för det börjar bli höstkallt ute och i min lägenhet är det varmt. Det var det första jag tänkte på när jag flyttade in i mars att det var så varmt.

Jag tittar på mina grannar istället för att titta på en tv som inte existerar. Jag tittar på en dam med långt hår som röker på balkongen i sin morgonrock. Jag tänker att hon får ligga en massa. Mittöver tycks det ha flyttat in en ensam man. Vi borde bygga en linbana och skicka hemliga kärleksbrev till varandra för att göra tillvaron lite ljusare. Bakom väggen i mitt sovrum har det flyttat in en ny liten familj med ett barn med lockigt hår som är rädd för mig när jag kommer uppspringandes för trappen i min fula cykelhjälm. Jag skulle också vara rädd för mig om jag vore sådär liten.

Jag sitter ensam i tystnaden och lyssnar på tickande klockor, knäppande ledningar och bilar ute på vägen och tänker att ensamheten inte är så farlig ändå.


En svunnen tid


Hur jag älskar den här gamla bilden. Jag är 25 år och har druckit whiskey med Johannes och Johan och skrattar så mycket att jag håller på att trilla baklänges. Johannes kan bara stoppa ett finger i magen på mig så kommer jag att tippa. Men det gör han inte.

Wordfeud

Har testat det här med Wordfeud litegrann på min killes kompis lur och min kille ville vara snäll och tänkte skaffa det åt mig på sin lur, men jag tyckte att det var lite väl märkligt för det är ju inte som att vi sitter ihop eller något så jag sa nej men då blev min kille lite ledsen.

Sen borstade han mitt hår innan jag gick hem till mig och sov ensam i min stora säng.

lördag 24 september 2011

Kalajs

Givetvis blev det ett skitbraigt kalas. En massa fina människor dök upp och vi hade fiskdamm och alla var lyckliga. Jag fick kasta konfetti och spruta med min såpbubblepistol och spela Twister.

Det blir ingen del tre av inflyttningsfest, treor brukar ju oftast inte bli speciellt bra. 

fredag 23 september 2011

Alltså

Åh, nu vill jag be om ursäkt igen för att jag gnäller. Det är lite skämmigt att jag blir så himla ledsen. Jag tycker om alla så himla mycket. Det är bara så det är.
Ok, jag ska sluta vara bedrövad.

På något sätt.

Ja, eller jag vet ju att det blir bra.

Om någon är sugen på att äta färgämnen kan ni väl säga till så skickar jag en karta hur ni tar er hem till mig.

Det värsta är att jag hela tiden vet att det bara kommer att bli jag och typ fyra till för det blir alltid så, förutom den där gången när jag fyllde arton och hela huset invaderades, men då var det ju ingen som visste att jag bodde där. Det kanske är det som är knepet. Nästa gång säger jag inte att det är hemma hos mig för då kommer ingen. Brao!

Kalas

Idag ska jag ha ett kalas. Det är del två av min inflyttningsfest.

Som vanligt är det inte så många som kommer. Som vanligt kommer det att finnas cupcakes och annat ätbart till förbannelse. Som vanligt har jag pysslat helt i onödan. Som vanligt känns det som att alla hatar mig.

Eller närå, kärntrupperna kommer, feta katten, systern, Morran och Nina kommer. Mer sprit och presenter åt oss!

Borde kanske bjuda in någon stackars uteliggare som vill äta sig mätt och fnissa. För det är det vi gör bäst. Dricker sprit och fnissar. Sprit tänker jag inte ge någon uteliggare.


Borde det inte bli så i framtiden att det inte kommer att finnas några tatuerare kvar, det är bara att programmera en dator och sedan lägga sig under nålen.
Kombon att sitta fastklämd bakom skrivbordet och lyssna på Morgonpasset och fnissa resulterar i att hela mitt skrivbord skakar. Än så länge har ingen påpekat något. 

torsdag 22 september 2011

Ni vet när man bara vill hoppsa och skutta och göra lantmätarhopp över heltäckningsmattorna på jobbet, en sån dag är det idag.

Jag har tagit av mig skorna och blivit mobbad för dagens strumpval.


Vet aldrig vad jag ska svara på den där frågan


Det var en gång

En gång i tiden var jag kär i Fredrik Sarvell. Han hade blont långt hår och blå ögon, jeans med perfekt häng och mössa. Det var under den här tiden då jag bara blev kär i random snowboardåkare. Minns att jag prenumererade på Edge, minns ni Edge? En gång var det en stor bild på Fredrik i tidningen och jag skrek av lycka och så skulle jag på hockey, men jag kunde inte vara utan den där tidningen med Fredrik i så jag hade den under min Burtonjacka på hockeyn och var helt lycklig över att få ha honom så nära. Sen blev jag bara kär i killar med blont hår och blå ögon. En höll på att sno min oskuld i en tältsäng. Han var ganska ful och tjock och tunnhårig, men vad brydde jag mig om det, han var ju blond och blåögd liksom. Han blev nog mer nervös inför att sno min oskuld än vad jag var så det blev inget med det.

Några år senare blev jag till sist tillsammans med Linus och ni må tro att jag nästan grät när han klippte av sig det där långa blonda håret. Ingenting blev sig likt efter det där frisörbesöket. 

Bjuder på nåt gammalt skit

Hyperballad from Limpy Apfelstrudel on Vimeo.


onsdag 21 september 2011

Längtan

Jag längtar efter jul.

Mest efter att titta på julkalender och äta tomtegröt och mackor med skinka och senap i en månad. 

Påminnelse

Och ni har väl inte glömt att titta på Landet Brunsås den här veckan?

Nä, jag visste väl det, det är bara kloka människor som läser den här bloggen.

Gissa kroppsdelen


Har ni sett den här? Ja, det har nog en del av er, kan vi inte köra gissa kroppsdelen? Titta hur hårig jag är! Det är ringorm om ni undrar. Ett praktexemplar från i juli/augusti där någon gång. Kan vara att jag blev smittad av en ko. 

Jag är kär i dig

Jag måste hela tiden hindra mig själv från att maila till honom: Hej jag är kär i dig. DU ÄR SÅ JÄVLA FIN! JAG VILL HA DIG! KAN VI INTE GIFTA OSS OCH HA EN MASSA HUS och barn och saker ÖVERALLT?!

Men jag inser sedan att jag har kärat ner mig i en stadsunge vilket kan vara det dummaste jag någonsin har gjort. Latare folkslag finns ju ej att tillgå. Måste kanske tänka om. Eller flytta till Grekland.(I Grekland är alla lata och sen är det så varmt så har man gräsmatta så brinner den typ upp så då spelar det ingen roll om man inte orkar klippa gräset.)

Jag ska också börja skryta om min crapblag

Det var en av brudarna igår på frysen som satt och skröt om sin blag, och jag spetsade öronen såklart, jag säger aldrig till nån att jag har en blag. Jag tycker att det är fult att skryta om det. Bara om jag umgås med vänner jag fått genom blagen och folk undrar hur vi känner varann, då berättar jag för då är det ju lite fint liksom. Att jag ger ett så bra intryck via blagen att jag faktiskt fått vänner. Hursomhelst var jag ju tvungen att kolla upp vad det var för blag den här bruden har och tänker att det måste var nåt bra skit eftersom hon vågar skryta om det, men givetvis är det crap. Jag säger inte att min blag inte också är crap, men nä, man skryter inte om sin blag. Det är lite som att skryta om att man skriver dagbok, eller att man är en självupptagen bitch som behöver bekräftelse, det finns väl inget lylligt med det.

Jaha, nu skrev jag precis att jag är en självupptagen bitch som behöver bekräftelse. Men jag är iallafall medveten om det!

För övrigt var det fint på frysen, det är läskigt och så, men det är så himla bra för mig som är så blyg och rädd och snart snart kanske jag också kan bli en sån där tuff brud. Eller så är jag redan det, men har inte fattat att alla andra är precis lika rädda som jag. 

tisdag 20 september 2011

Tröttman

Idag ska jag till Fryshuset och vara en sån där stark och bra kvinna som ska vara förebild och kunna snacka och vara coooool. Jesus. Jag orkar inte vara stark och bra och klok och cooool idag(jag är ju alltid det, kan jag inte få slippa idag?) jag vill bara hem och baka små muffins, helst randiga, och brodera döskallar i olika färger. Låter inte det klokt så säg?

Mailkonverastion

Jag: Jag tänker aldrig bli tjock. 

Han: Skönt, jag tänker bli det sen… 

Jag: Jag ska bara baka bullar till alla mina barn och barnbarn och barnbarnsbarn osv och sen ska jag själv sitta och knapra ost som en liten mus.

Jag är inte så dum jag inte

Jag är trött idag. Trött och understimulerad för nu börjar det här arbetet att bli för simpelt. Härjar exalterat "Jag vill, jag vill!" när någon ber om hjälp med något klurigt. Det är då jag piggnar till en liten stund, sen återgår jag till mina excel-listor och sjunker ner i tröttman igen. 

måndag 19 september 2011

Musikörat

Jag kanske skulle vilja kunna spela ett instrument jättebra. Men just nu surar jag lite över att fiolen och ukulelen är så ostämda och jag kan inte stämma utan den där lilla apparaten. Men när man liksom älskar musik så himla mycket och bara sitter och sjunger hela kvällarna i ensamheten. (Ja, alla älskar musik, tänk att vara en sån som inte gör det, måste man typ vara lite autistisk kanske för att inte gilla musik?) Sången är ju mitt bästa instrument liksom. Eller så är det det att jag inte har tålamod. Eller jag är inget vidare musikalisk. Jag skäms liksom när mannen stoppar gitarren i famnen på mig och vill lära mig nya ackord. Ibland går jag med på det, men nu börjar jag bara tycka att jag är ett hopplöst fall. Jag kanske valde fel instrument från början. Varför valde jag inte piano? Pianon låter liksom inte konstant ostämda så som fioler gör. Jävla fioljävel. Ibland är jag så sur på den att jag vill sälja den, men det kan jag inte göra eftersom det är pappan som har byggt den. Jag kommer att tvingas släpa runt på den fiolen hela livet vare sig jag vill det eller inte. Kanske bara får börja sjunga i någon liten tantkör. Eller köpa ett Singstar typ.  

Foto

Det tråkigaste med att inte ha någon smartphone är att man inte kan(eller jag kanske kan, men det är så jädrans mycket bökigare) lägga upp bilder på allt möjligt onödigt i tid och otid. Här kommer därför en liten samling foton från skräpluren jag använder för tillfället.

 Min panna och ett ögonbryn och mina sängkamrater från Berlin. (Jag ligger lite på Marcus.)

 Människorna i Mauerpark.

 Latexmannen i Mauerpark

 Marcus "nya" tändare.

 Bananbakelser som såg redigt äckliga ut. (Ej i Berlin.)

 En födelsedagstårta på jobbet.

 Marcus på Grana.

 En Ior på Myrorna i Sumpan för 150 spänn.

Roligare än så blev det tydligen inte. Åh vad jag älskar att centrera text, borde nog alltid göra det. (Uäck!) 

TACK!

Först sitter jag på jobbet och så får jag mail från mannen som varit hos en sjukgymnast och fått reda på att han inte får träna så mycket, eller provocera de onda kroppsdelarna. Jag börjar nästan gråta för jag vet ju hur jävla viktigt det är med den där träningen och himmel, jag kanske tycker om honom lite osunt mycket. Så beger jag mig hemåt för jag har suttit och försökt döda tid alldeles för länge och då håller jag på att bli nerbrottad i korridoren av min kollega, hon med amfittaminet. Jag ser för min inre syn hur jag tar strypgrepp på henne, men avstyr det hela. Jag blir så full i skratt att jag när jag går förbi snygga killen(jävla tjat) så får jag kontakt med hans äldre kollega och jag avfyrar världens charmigaste leende(kanske) och ba: HEJDÅ! varpå snygga killens båda kollegor uppfattar detta och hejdåar mig tillbaka, medan snygga killen uppfattar det när jag gått lite för långt bort, jag hör/känner hur han liksom lyfter på huvudet, inser att det är snygga tjejen(dvs jag) som gått förbi och då säger han Hejdå! (Ja, jag kanske hittar på allt det här, det är kanske bara såhär jag vill att det ska gå till, men det är underhållande, eller hur? Och det finns en möjlighet att det är precis såhär det är också. Jag kanske har lite magiska krafter och sånt, kanske tittade för mycket på True Blood igår.) Smsar till mannen och berättar om brottningsdramat och han bannar mig för att jag inte strypt damen i fråga. Så cyklar jag hem och har fått en jättefin inbjudan som jag inte vet att det är en inbjudan utan öppnar den i trappen så att paljetterna liksom tjoffar ut och jag blir världens lyckligaste tjej och måste ringa till feta katten och skryta. Festar nu på jordnötter och Marianne, men gud så jag önskar att jag hade lite snus hemma. Funderar på att dricka lite vin så att jag inte börjar gräva i soporna efter begagnat snus.

Typiskt

Mötte snygga killen i korridoren, han är fortfarande snygg. Såg inte det minsta lilla ut som en häst. Vet att han är kär i mig. Synd för honom nu när jag har upptäckt att jag är smartare än honom och förtjänar någon bättre.
Fick tråkigt jobbmail från snygga killen och gah vilket uselt språk och inga artighetsfraser.

Snygga killen är inte så snygg längre.

Räcker med en snygg kille kan man ju tycka, en sån har jag redan. En snygg och smart kille.

Jag är en sån som tittar på Youtube-klipp på bloggar

Och det fina med att ha en blogg är att man kan använda den som klippbok och dagbok och stoppa in allt man tycker är fint och bra i den.



Tramsmoster

Jag var en skitsmart tjej och käkade indiskt på lunchen och tryckte ett helt jävla naan-bröd så nu vill min mage döda mig genom att implodera.

Annars då? Jo, jag var den enda kvinnan på Nirvana i Solna, när jag gick hade det anlänt tre andra kvinnor, men i övrigt var det bara snoppbärare i lokalen.

Tror fortfarande att min kille tycker om mig trots att han i morse var ett jävla åskmoln. Vi ska gifta oss om han överlever sitt 27:de levnadsår, det är det där som är lite kritiskt. Det här är ingenting han vet, ännu.

Måste nog skaffa mig en ny mobil snart va


lördag 17 september 2011

De här tre männen jag umgås med idag är inte så livade. Vi ligger mest omkring i lägenheten. Ja, eller jag och en av dem ligger runt lite här och var medan den andra mannen sitter runt och min man sitter vid datorn som vanligt och bygger nåt skit nu igen. Har redan börjat dricka vin igen, vill äta något med smält ost på. Risk kom på tal, men tydligen är det någon som ska iväg snart. Jag längtar hem lite, men det är bättre med tre ganska så sega, men högst verkliga karlar än inga karlar alls. 

Tack Bondhustrun för dagens underhållning!

Ja! Vi lyssnar på den här låten idag vettja!


Om jag dör vill jag återfödas som en bonobo

De verkar få ligga så himla mycket. De här två verkar dock väldigt bekanta.



I morse(för två timmar sedan) ringde syster och vi pratade en massa och jag struntade i att det låg två män i den här lägenheten och sov. Då kom den vackraste mannen ut i köket och började smälla i skåpluckor och riva i porslinet för att visa sitt missnöje. Jag blev lite ledsen och skämdes över att jag var så hänsynslös, men när jag hade lagt på log mannen genom sitt missnöje. Jag tror att han gillar mig ganska mycket.

Nu tittar jag på djur som parar sig.


Minns ni den där morgonen i Småland när jag vaknade upp bredvid världens fulaste man? Klart ni inte minns, ni var ju inte där. Jag gick på utedasset och fick syn på mig själv i den gamla piggtittaren och jag var så himla snygg. Det var som att jag sugit all skönhet ur världens fulaste man och blivit helt fantastiskt vacker. Det var en bra dag. 

fredag 16 september 2011

Avföljer

Jag erkänner, jag avföljer bloggar som är tråkiga eller skrivs med för liten text eller är fula. Och jag avföljer twittrare som inte är tillräckligt underhållande. Gör det mig till en dålig människa liksom? Jag vill inte att ni ska läsa här om ni tycker att det är tråkigt, det finns bättre saker ni kan göra med era liv, läs bra saker! Eller följ mig inte på twitter om det inte ger er någonting alls, jag blir inte ledsen för det. Man får vad man förtjänar. Skit ska skit ha.


Löv

Så mailar jag till honom för att berätta om morgonens "trauma" eftersom jag då bara log, pussade på honom tills han började gnälla och flydde ut från badrummet för att inte börja fnissa och han svarar: "Det är nog bara för att jag har en mycket mindre bok nu. *glad gubbe*" Och jag som sitter på jobbet och lyssnar på Katy Perry bara för att jag blir glad av det istället för att lyssna på I Can't Make You Love Me som jag gör hundra gånger varje dag så att det nu är den enda låt jag kan nynna på, jag börjar gråta av glädje, för han kallar inte mig för knäppo som han brukar, han verkar ganska nöjd med att visa upp sina ädlare delar och fy fan va fin han är! Stanna lyckokänslor för i helvete!



Fredagsmys

Man vet att det ska bli en bra dag när den börjar med att man råkar få se snopp. Ja, för man kan väl ändå inte kalla det för kuk när den den ligger där i badet och flyter som en rosa död snigel. Jag har ju möjlighet att titta på det där varje morgon jag är där, men jag försöker ju att låta bli eftersom jag blir så till mig. KUK! JAG SÅG EN KUK! Nomnomnomnomnomnomnom! 


Jag kunde inte tänka på något annat när jag cyklade till jobbet med ett stort leende på läpparna. Missade helt och hållet att det tydligen är kallt ute idag. Vid jobbet träffade jag den där killen på kundcenter som sitter några meter bakom mig, han som pratar så högt, men som ändå verkar lite blyg för mig. Honom träffade jag utanför ingången och han sken upp som en sol när han fick se mig och hälsade. Det har jag sett honom göra en gång tidigare, då också utanför jobbet, det där måste vara något socialt spel han har för sig. Jag log så mycket när jag klev av på vår våning att jag hade glömt bort snygga killen och där satt han och nickade och log när jag gick förbi för han satt i telefon. Men det enda jag kunde tänka på var att inte skrika: KUK! JAG SÅG EN KUK! Nomnomnomnomnomnomnom! 



torsdag 15 september 2011

Som väntat är det fingrar i öron, strypgrepp, skäggstubbsgnid och ett noggrant inspekterande av all bar hud efter skavanker att klämma och pilla på efter par dagars frånvaro från varandra. Men också leenden, glittrande ögon och hårda pussar på kinder och i hår. Det är han som är min.

Fast

Upptäckte precis att jag får röda streck över magen eftersom jag trycker den så hårt mot skrivbordet. Jag tycker liksom att det är skönt att sitta fastkilad.

Fördomar

Han ser ut som en sån som när som helst  kommer ha ring på fingret och flickvän med bulle i ugnen. Precis så som han ser ut ser de ut, de där präktiga jävlarna som får allt serverat på silverfat.

Jag ser ut som en vegetarian, någon med tatueringar och iphone.
Så kommer snygga killen förbi och ler och hälsar på alla och jag sitter och lyssnar på Ligga med P3 i mitt vänstra öra. Jag gömmer mig bakom min skärmar, jag stirrar stint in i Excel och ääälskar Excel och siffrorna i långa rader på mina två skärmar. Han går så nära att jag ryser till. Jag försöker titta på honom och se ointresserad ut och himmel vad han ser glad ut och snäll ut, kanske lite som en häst, en söt häst, med glasögon och perfekt hår, man. (Alltså in man, människa med snopp utan maaaaan, en sån som hästar har.) Men så stannar han, han stannar precis en halvmeter snett till vänster bakom mig, han stannar där och vänder och blodet rusar mot mitt ansikte av ingen anledning alls. Det är som att han gör det med flit, han ser att jag tycker att det är skitjobbigt där jag sitter tryckt mot skrivbordet så att  magen nästan hänger lite över det, och det är därför han går så nära mig han vågar och sen vänder han och går tillbaka. Om jag hade lutat mig bakåt och sträckt ut armarna för att sträcka på ryggen så som jag gör ibland så hade jag nuddat honom. JAG HADE RÖRT VID HONOM!


Ordningen är återställd

Igår lyckades jag flirta till mig en extra skärm så att jag nu har två(HURRA!) och jag har i samma veva återtagit mitt bästa wallpaper.
Jag har lyckats skapa efterfrågan på mig själv. Jag har suttit ensam hemma i tre kvällar och då helt plötsligt är jag efterlängtad. "Kommer du imorgon eller?" Det är inte ett jag saknar dig eller kan inte du komma hit imorgon, utan han uttrycker sig som vanligt som att han inte bryr sig ett skit. Han kanske i själva verket har tänkt att någon annan ska sova där, han bara undersöker så att inte jag dyker upp när han minst anar det. Men jag vet att så inte är fallet, det är mina fantasier som spelar mig ett spratt. Han vill att jag ska komma för han saknar mig yttepyttelite. Saknar att öva trianglar och armlås på, peta i naveln och klämma finnar på och kanske att ha mig sovandes på sin axel och laga mat åt.

Och jag som litegrann skäms över att jag sitter och mailar länkar till honom om kvällarna, för vem ska jag annars berätta för, jag behöver inte skämmas längre för han har nu gjort samma sak. "Du borde se det här." 

onsdag 14 september 2011

Funderar på att stoppa i sladden till den där keyboarden

MOVE from Rick Mereki on Vimeo.


Sängdjävul

Jag tänker inte träna idag heller. Det är så nedrigt att jag ska dras med dåligt samvete när jag inte har lust att träna. Ja, jag vet att jag behöver det för att bli pigg och glad, men det går helt enkelt när jag måste hem efter jobbet, packa om väskan och sen iväg på en cykeltur i blåsten. Någonstans på vägen upptäcker jag min säng och bara måste lägga mig i den och sen blir det inte mer av den dagen. Det är kanske lika bra att jag börjar hänga hemma hos honom igen där det inte finns någon stor och fin säng som lockar eller stora vita väggar som inviger till drömmar om fingerfärg, tavelkritor, tidningsurklipp och post-its. Men det blir inget av drömmarna, det blir sömn istället. Och jag säger till mig själv att det är ok att inte vara duktig precis hela tiden. Den här veckan får jag göra precis vad jag vill. Jag får göra precis vad jag vill hela hösten. Faktiskt.

Dagens omotiverade vemod



Det blir dåligt med träning när det blåser ute. Mitt färdmedel är ju cykel och jag har inte så himla stor lust att ut och cykla när det blåser storm ute. Nä, jag behöver inte träna för att bli smal och snygg, mer för att piggna till. Kanske är det en cykeltur i stormen precis vad jag behöver. Funderar lite på hur det ska gå när det blir ännu mer höst, när det blir kallare och mörkare på kvällarna, hur ska jag då motivera mig själv att ge mig ut? Måste kanske leta upp det där gymmet som jag har hört rykten om ska finnas någonstans på min arbetsplats. Säkert väl gömt i någon källarlokal. Inte som på den förra arbetsplatsen där det låg mitt i huset som ett hjärta med glasväggar för alla att se och beundra. Mina godisätande tanter på jobbet, de skiter nog fullständigt i det där gymmet.

Funderar på om man skulle dra ett Öppet Spår i vinter, men jag får skavsår bara av tanken.

tisdag 13 september 2011

Förvirring

Jag har sovit bort ännu en kväll. Jag har inga som helst problem att sova mer, jag skulle kunna sova bort hela resten av livet. Och allt har varit bra och fint och jag har varit lugn trots ensamheten. Fortsatte sticka på gårdagens påbörjade mössa, men sen tog det slut på saker att se på av intresse på svtplay och jag kan inte sticka utan något att se på.

Så jag sitter mest bara här och väntar på att ljusen ska brinna ut och då trillade rädsla ner i magen. Rädsla att aldrig få dela det här med någon annan. Igen. Ingen som äter upp kakorna som står framdukade på mitt bord och som smeker min kind. Ingen att hålla i handen att luta sig mot. Sjas, bort, idiotiska rädsla! 

Landet Brunsås

Mat, mat, mat, mat, mat!

Jag älskar det där himla programmet. Jag vill tvinga alla jag känner att se på Landet Brunsås för mat är så jävla jävla viktigt. Det är viktigt för hälsan och livsglädjen.

Flera gånger i veckan tänker jag att om det är något jag skulle vilja spränga så är det Sodexo. Ja, det är fel att spränga saker och jag vill inte att någon ska dö, men människor äter den där maten och blir hjärntvättade till att tycka att det är gott, snart finns det ingen annan mat kvar på skolor, vårdinrättningar och företag. Det är vidrigt. Vi behöver god mat, fet mat, mat lagad med kärlek och omtanke, inte med plasthandskar i hård industrimiljö, vi kan lika gärna äta hundmat.

Älsk!

De här damerna alltså.
"Jag har schysst knark hemma."
"Vad för nåt?" undrar jag.
"Vad vill du ha?"
"Amfittamin!"

Och så skrattar vi så vi gråtter en stund och jag börjar nästan dregla över hela mitt tangentbord.

"Jaja, vi förstår att du bara kan tänka på en enda sak idag."

Gubbstrutt

Jag kan längta lite efter att få ha en liten gubbe. 

Mensvärksdjävul

Jag brukar nästan aldrig ha mensvärk sen jag ploppade in den där spiralen. När jag hade min smartphone hade jag en liten app som berättade när jag hade mens och då visste jag att det var på gång och när jag fick känningar kunde jag stoppa i mig en värktablett i förebyggande syfte. Men just nu är det ju lite kaos med allt det där. Så nu får jag sitta här och lida. Förmodligen var det därför jag var så trött och däckade igår. Jag har mens, men jag blöder som vanligt inte något alls. Men jag har inte fattat att jag har mens så jag har inte kunnat äta värktabletter i förebyggande syfte. Nu är jag trött på spiral och cysta.

Men jag ska välan inte klaga så mycket. Det är fyra timmar till, sen är det fria aktiviteter, dvs, hem och sova i min kära säng. Hurra!

Cykel

Alltså hur jag cyklar i den här staden. Jag cyklar ju inte med dödslängtan som många andra gör, men mellan bilarna i långa rader utan rädsla för att bli mosad. Jag är lugn, lugnare än någonsin. Jag som bromsat i nedförsbackar och alltid trott att jag ska trilla och slå ut framtänderna. En rädd liten skitunge som äntligen börjar bli lite större och lite modigare.

måndag 12 september 2011

Kött

Att sitta i ett väntrum på Sös och titta på Hem till gården mitt på dagen, det känns som att skolka från skolan. En dam suckar högljutt när hon fyller i ett formulär, sliter i väntrumsbordet för att få något att luta sig mot. En annan dam klipper naglarna så att det ekar medan två unga tjejer beklagar sig över att det kostar hela 320 spänn att träffa en läkare. Jag kurar i ett hörn bakom en tjock rödklädd tant som bryter på tyska. Hon luktar sött med en underton av cigarettrök. Jag behöver kissa, men det är min tid nu, misstänker att vi alla i det proppfulla väntrummet har samma tid. Funderar på att norpa alla kondomer som ligger i skålen på bordet. Nu somnar mitt högra ben. Tycker en tjej ser ut som Firefox AK och precis då blir hon inropad och mycket riktigt är det hon. Nu är det min tur också och jag får två manliga läkare. Min kropp spänner sig och jag kastas nästan tio år tillbaka i minnet, till ett undersökningsrum på Östersunds sjukhus med två manliga läkare, en gråhårig man med skägg och en mörk man med armar täckta av mörkt hår och hur de båda ska stoppa in sina fingrar i mig och trycka och känna. Jag då, kall och avslappnad, jag är bara en kropp. Vill bara bort med det som inte ska vara där. Det där kärlekslösa döende livet i mig.

Idag märker jag hur han som är gyn-läkaren tar det mycket varligt och frågar om det är ok flera gånger. Jag är kall och avslappnad även idag, jag är bara en kropp. Efteråt blir jag stucken av en sköterska, men även då är jag avslappnad, lugn och kall. Idag är jag bara en kropp.

Catfish

Ja, jag har svtplayat en del ikväll och börjat sticka på en mössa som säkert inte kommer bli någon mössa för jag känner redan nu hur missnöjet med den börjar sprida sig i min kropp. Titta bara på allt fint som Jessica stickar, önskar att jag hade tålamodet att göra lite mer avancerade saker.

Hursomhelst tycker jag att ni ska se på Catfish om ni inte redan har sett den. Den ligger kvar till imorgon midnatt så skynda, skynda!

LCHF-propaganda

Ingen är gladare än jag att det äntligen gjorts ett reportage i Vetenskapens värld om LCHF. 

Hus

Så kan man sova två timmar eftersom man är så trött på allt, eller bara för att man inser hur många valmöjligheter man egentligen har här i livet, men inte kan välja.

Blir väckt av pappan och vi pratar timmerhus och jag drömmer vidare om Småland och önskar att jag hade massor av tid. Tänk att bygga sitt eget hus, ja eller att montera ned sitt eget hus och sätta upp det på en annan plats. Men hur ska jag ha tid med ett hus när jag knappt är hemma i min egen lägenhet? Men jag ändrar på det där nu, i denna stund, här och nu, hela tiden. Hus överallt och en lägenhet eller två och sen kommer jag inte ha tid att bekymra mig för något så banalt som kärlek. 

Vården alltså

Så träffar jag en manlig läkare som inte alls vill skära i mig och förstår inte alls varför man inte har tagit ut hormonspiralen i mig först innan man skickat iväg mig för att bli skuren i. Nä, han tycker att jag är för ung och fin för att man ska skära i mig, om jag nu inte absolut propsar på att jag vill att det ska skäras i mig. "Finns det de som vill bli opererade trots att de kanske inte behöver?!" utbrister jag eftersom jag blir så trött. Så de kollar bara ultraljud och tar blodprov och inget bestäms utan jag ska vänta på blodprovet som kanske säger att jag är fullt frisk i övrigt och då kommer det inte att pillas något i mig innan spiralen är ute. Tack för hjälpen!

söndag 11 september 2011

Tänk om!

Tänk vad den här kärlekshistorien gör för den här bloggen. Tänk om den till slut får ett lyckligt slut, kommer inte det att vara gräsligt tråkigt så säg? Eller lite fantastiskt kanske. Tänk om den skulle sluta med giftermål och barnafödande, tänk så gräsligt.

Tänk om den bara rinner ut i sanden och jag startar en ny olycklig kärlekshistoria med någon annan, kanske med snygga killen på jobbet eller någon helt annan. Tänk om den där kärleken ändå inte blir min död.


Tryggheten

Jag tog en dusch och sov två timmar i den stora sängen, sen gick det inte att kväva min söndagslängtan längre. Jag cyklade hem till honom och hundra olika scenarion tramsades genom mitt huvud. Förbereder mig på små flickskor i hallen, på långt blont hår i sängen, på att bli ratad och förkastad. Och när jag ser att hans väns bil står på parkeringen misstänker jag att vi inte kommer att vara ensamma. Jag suckar mig uppför trappan och funderar på om jag inte borde vända hemåt igen.

Klockan är nästan halv ett när jag låser upp dörren och kliver in i tystnad och en ensam man ligger i sängen med sina långa ludna armar och ben. Jag klär inte av mig, jag bara lägger mig bredvid honom och då slår han upp ögonen som glittrar mot mig och så drar han min arm runt sig och undrar var jag kom ifrån "Hemifrån." "Jag drömde om dig" säger han så att mitt hjärta slår hamsterslag fort, fort, fort, men sen lugnar det ner sig och min kropp slappnar av och jag tänker att det här måste ändå vara det enda rätta. Så ligger vi en stund tills han tittar på klockan och suckar och frågar "Vad är det med dig?", "Det är väl som vanligt" svarar jag. "Vad är det med dig?" frågar han igen innan han släpar sig ur sängen och klär på sig. Jag ligger kvar med kläderna på och kurar ihop mig till en boll med armarna över ansiktet för att dölja att jag gråter. Han sätter på kaffe och kommer sedan tillbaka till sängen "Gråter du?" "Det går över snart" svarar jag för jag vet inte hur jag ska våga berätta för honom just nu om hur ont det gör ganska ofta. Men nu ger han sig inte utan ligger med ansiktet nära nära och tigger om att jag ska berätta och jag känner att jag måste säga något. "Jag tror att du är ganska trött på mig." "Varför tror du det?" "För att du ignorerar mig." Han blir tyst en stund, tittar på mig, blundar och jag tänker att nu blir han sur, eller ledsen och kryper in i sitt skal igen. "Jag skulle väl inte drömma om dig om jag var trött på dig." "Det kansker var en mardröm." påstår jag, men han bara fnyser åt mig och hämtar sitt kaffe och sätter sig i soffan och säger "Kom hit" och så sträcker han ut armarna och jag får krypa in i hans trygga famn och så är allt helt plötsligt som vanligt och jag är en lycklig skit igen. 

Söndagslängt

Så helt plötsligt slår det kroppen att det är söndag. Söndagar som är den värsta dagen i ensamhet. Som ett knytnävslag i magen blir det ensamt och eländigt precis allting omkring mig och jag vet att inget annat botemedel finns än att få krypa in i hans famn. 

Helg

Känns som det varit världens längsta helg. Är det inte måndag idag? Har jag missat det? Jag har ju hunnit vara hemma hur mycket som helst och hängt gardiner och tvättat och bakat och sovit på soffan och gråtit och dessutom har jag varit på Grönan och sett på Håkan och druckit öl. Jag har skrattat en massa och ätit nästan bara en massa bra mat. Jag har läst och storhandlat också.

Det är alltså så här helger ska vara, man ska hinna göra en massa saker istället för att sitta i någons soffa och vara uppe i det blå. Istället för att titta på hur taket spricker och flagnar och gör de svarta kläderna nedanför vitprickiga så kan man laga hålen i sina kläder eller klippa konfetti.

Jag tycker det kan bli måndag snart, för jag vet snart inte vad jag ska göra mer.


Strössel

Igår natt drömde Nina att jag var död och att hon inte kunde förstå det, att Jojo skällde ut henne för att hon inte kunde förstå. Jag har aldrig varit med om att någon tidigare drömt om mig som död.

När jag igår inte svarade på Ninas sms exakt så fort som hon hade önskat blev Nina genast orolig, men vågade ändå inte ringa och undersöka hur landet låg, förstå hennes lättnad när jag efter ett par timmar svarade.

Nina och jag hade bakdag igår och skrattade konstant. Jag vet inte vad det är med bakandet och vårt snack under själva bakandet som gör att vi skrattar konstant. Ja, eller kanske inte konstant, vi pratar lite allvar också, om livet och kärleken, men sen geggar vi choklad på oss och knaprar strössel och fnissar tills vi inte orkar mer.

Tårar

Så sätter jag på Spotify för att ta mig an tandborstningen och då råkar den första låten som spelas vara I can't make you love me och då kommer tårarna som jag lyckats undvika hela dagen. Det är blandade tårar, det är tårar av glädje över de finaste vänner jag fått, tårar av sorg över att den där allra finaste helgen i Småland inte för alltid kan få pågå, men mest av allt tårar av olycka över att han inte älskar mig och jag vet så jävla väl att jag borde ge upp det hela och vara utan de glittrande ögonen och de starka armarna.

lördag 10 september 2011

Lördag

Jag äter mat för att hålla humöret i schack.

Har precis bäddat rent min stora säng och tittar på en inflyttningsfest som pågår på andra sidan gården. Tittar på gäster som välter blomkrukor och reser upp dem och låtsas som att inget hänt. Vilket brakkalas.

På måndag ska jag till Sös och titta på min cysta igen. I alla hast fick jag en tid men jag vet inte vad tiden innebär, de kanske redan då ska genomföra den där titthålsoperationen och jag undrar mest vem som ska ta hand om mig om det gör ont och jag är rädd och ledsen.

Min säng är så stor och fin, varför egentligen vilja dela den med någon annan? More for me!

Happiness

I vintras, när jag bodde vid Odenplan, när hjärtat gjorde som allra ondast. När januari-vinden ven kring husen i Vasastan och jag vandrade så gott som varje dag den korta sträckan mellan Västmannagatan och Friskis Kungsholmen för att träna bort all gråt ur huvudet, lyssnade jag på Happiness och tog långa kliv som nästan fick mig att halka omkull på de istäckta gatorna.

Tänk om jag hade vetat då att jag inte skulle ha kommit så mycket längre ett halvår senare. Visst, jag är kanske är en smula starkare just nu, men inte trodde jag att jag skulle få samma känslor nu som då av att höra den låten, en önskan om att han en vacker dag, om jag bara står ut, kommer att bli min.

fredag 9 september 2011

Maria Montazami-bloggandet

De flesta dagar tänker jag att den här bloggen är en sån där blogg med en tränande tjej som äter fruktsallad och macarons och som lägger ut bilder på det hon fyndat på rean. Då tänker jag att den här bloggen egentligen bara borde ha ungefär åtta läsare(istället för femtio) och att om det vore så att jag bara hade åtta läsare kanske jag bara skulle kunna skriva om bajs. Lite funderar jag också på vilka de här åtta läsarna skulle kunna vara, kanske några gamla högstadiepersoner som inte vill lämna mig ifred.

Apropå bajs så kom jag nu på att jag drömde en jätteäcklig dröm i natt. Att jag satt på toa och torkade mig och det var liksom blod och kött som lossnade ur mitt skrev.

Men nu var det inte bajs jag skulle skriva om, inte heller blod, kött eller mitt skrev, utan det faktum att det finns människor som läser den här bloggen som tycker att den ibland är lite bra. En av dessa människor är tydligen Linn. Jag ser upp till Linn och som vanligt när jag ser upp till människor för att de verkar så kloka och bra så blir jag lite rädd för dem och då känns det extra fint att någon som Linn en vacker fredag när jag är lite yr tycker att jag skrivit något bra och länkar till mig. 

Snygga killen

Det finns såklart en snygg kille på det här bygget. Kanske lite för ung för mig, men jag har ju en tendens att bara bli förtjust i yngre och yngre killar, eller egentligen inte, jag gillar 25-åringar allra bäst, det är bara så det är, jag har stannat vid dem, medan jag själv bara blir äldre och äldre. Ja, och jag borde såklart inte bry mig om snygga killar, men av naturlig instinkt är man ju jävligt snabb att scanna av utbudet när man kommer till ett nytt ställe. Jag har ju ingen ring på fingret och då får man göra det. Man får alltid göra det såklart, men har man ring på fingret får man göra det för sig själv, otrohet är ju fy och usch för det är det någon gubbe som har skrivit i en bok för längesedan så då är det så. Men som sagt, jag har inte gett någon några som helst löften, inte ett enda. Mer än att ställa upp för Nina, Vivi eller min feta katt när de behöver mig eftersom de allt som oftast finns där och ställer upp för mig. Men oj, nu lät ju allting jättekonstigt, som att jag är en otrohetsförespråkare. Hursomhelst, det var ju något jag skulle komma fram till här. Jo, jag bara frånsäger mig det här med att jag har en nästan-pojkvän. Han som nog egentligen vill ha mig, men som inte vågar, som inte orkar gå på parmiddagar och träffa föräldrar och planera framtiden tillsammans med någon. Nä, jag är nog helt enkelt inte den rätta, men det där är ju en helt annan historia. Och alltså jag måste ju hålla alla dörrar öppna innan jag blir för gammal för att stadga mig, men i ärlighetens namn tror jag nog att den där stugan ensam i skogen kan bli det absolut skönaste.

Hursomhelst, den här fina killen har jag ju knappt pratat med, eller, första dagen så letade jag efter glas och han råkade stå i pentryt och då förstod jag inte att han var den snyggaste killen så jag frågade oblygt efter hjälp och han guidade mig till köket och glasen. Men det var ju innan jag hade scannat klart, så när jag hade gjort det insåg jag ju att han var den snygga killen och då blev jag helt plötsligt blyg för honom och en dag var jag tvungen att åka hiss med honom ner när jag skulle hem och det kom in ett gäng feta gubbar med portföljer också och jag hade fett hår och påsar under ögonen och så fick jag stå och inte försöka trycka mig mot hans bröst och titta upp i hans plirande ögon medan han och hans polare försökte kallprata med mig.

Jag måste gå förbi hans plats varje dag när jag kommer till jobbet och när jag går. Jag kan givetvis ta en annan väg, men det vore ganska ologiskt och dessutom missar jag ju då chansen att nervöst stirra stint på honom samtidigt som jag så avslappnat som möjligt försöker säga God morgon! när jag kommer och Hejdå! när jag går. I morse när jag kom så tittade han upp och log, med hela ansiktet, ba skitglad kille med glittrande ögon och nickade och God morgon! och jag bara himlade med ögonen för det hela var så skumt, men sen kom jag på att han kanske lyssnade på radio eller nåt, för jag kan ju också sitta och le för mig själv när jag typ lyssnar på Morgonpasset och så. Så var det nog. Ja, eller så är han kär i mig bara för att jag är så himla rolig, men det vet ju inte han om såklart. Han är säkert svintråkig fotbollsintresserad man med massa disk hemma och drömmar om en tuttfia med långt hår. Hur svårt ska det vara att hitta en helylle kille som bara drömmer om att få gifta sig och avla barn med en ganska så hyvens brutta som tycker om att knulla och laga god mat och gallra morötter?

torsdag 8 september 2011

Seriöst

Min gamla chef ville knyta an till mig på LinkedIn och då såg jag att min titel där var lite inaktuell. Men tydligen måste man ha en titel, så jag la till Princess. Vad säger det om mig?

Rapport från förra arbetsplatsen

Gråråttan är tillbaka på kontoret med ett fräscht vattenkammat backslick. Han kanske har fått fitty i Tjeckien.

Morbidt

Få saker gör mig så störd som hur folk älskar att gotta sig i död. Som det här med att nu Stefan Liv lämnat jordelivet och hur det då ska sitta och tittas på bilder från hans bröllop och det ska gråtas och sörjas. Det kanske är ett sätt för människor att bearbeta sin rädsla för döden och för hur förgängligt allting är, men jag gillar det inte. Jag gillar inte hur människor ska gotta sig i döden.

Det här handlar inte om att jag är rädd för döden, jag vill inte heller glömma de döda, jag gillar bara inte människor som inte brytt sig nämnvärt om människor när de levt, men så fort de dör så är de helt plöstligt jävligt viktiga. Hade ni ingen relation till Stefan Liv när han levde kan ni väl låta honom vara nu när han är borta.

Men vad vet jag, ni kanske hade en nära relation till honom, genom en tv-ruta, ni kanske tyckte han var en skitbra hockeymålis som inte såg speciellt bra ut, eller han kanske var drömprinsen, ja, sörj då, men håll inte på och länka till hans bröllopsfoton, det äcklar mig.


Åh!

Det är mycket åh på mig, det är åh när det är bra och det är åh när det är dåligt.

Jag ville stanna hemma idag, det är säkert en normalt förekommande känsla hos gemene man, men inte i den här kroppen. För att förhindra impulsen att börja hänga gardiner och laga hål i kläderna så cyklade jag till jobbet istället, inte så himla mätt i magen, men pigg i huvudet och ögonen.


onsdag 7 september 2011

En lista

Snor en sån här lista från Peppe  som i sin tur snott den från Popmorsa.

Vad är den äckligaste mat du vet?
Mat är ju i regel inte äcklig, men om mandelkubb och mazariner räknas som mat så blir det mitt svar.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
Eh, finns inte så mycket jag är nöjd med kanske. Men, jag är nöjd med att jag torkat så mycket bajs att jag blivit bajsexpert, att jag fick vara gruppsamordnare när jag jobbade som personlig assistent, att jag blev kökschef på Max, att jag typ aldrig diffade när jag växlade pengar och att jag fick resa så mycket som jag fick på mitt förra jobb.

Vad ångrar du i livet (om något)?
Att jag inte var mer fokuserad på gymnasiet, jag kommer ju aldrig orka höja mina usla betyg.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Inget speciellt. Det som finns i garderoben.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Den äckliga gamla Canada Goose-jackan tror jag. Ja, jag har kvar den!

Har du någon oanad talang?
Nä, jag är väl liksom lite bra på allt.

Vad gjorde du i helgen?
Jag var hemma med mig själv i min lägenhet en massa och så var jag på Ekerö, och så satt jag i soffan hos mannen och spelade lite tv-spel och åt pizza och sånt. Drack inte en droppe alkohol, bra helg.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
- Gå på Håkan på Grönan.
- Åka till IKEA.
- Träna.
- Titta på Robinson.
- Vattna orkidéerna.
(Fan vilket simpelt liv jag lever! Hurra!)

Vad har du på dig just nu?
Randiga strumpor och trosor och en svart bh, svarta gamla jeans, brun trasig secondhand blus, grå kofta, guldklockan.

Senaste låt du lyssnade på?
Vet ej, men har Från och med Du på hjärnan.

Bästa skönhetsknep?
Träna så du blir glad och ät inte så mycket kolisar.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Det är inte kläderna som gör mannen.

Vem saknar du?
Den buttra fadern.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Just nu vill jag bara ha ett fast jobb resten av livet. (Ja, jag får dåligt samvete över att jag inte önskar fred på jorden, men det där med jobb är det enda jag kan tänka på just nu.)

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
Ingen aning, det är ju ett sammelsurium av människor som inpirerar denna flickekropp.

Bästa boken nånsin?
Monika Fagerholms Diva, jag har förvisso inte läst ut den, jag vill liksom inte att den ska ta slut.

Vilka tidningar läser du?
De som kommer i min väg. Just för tillfället knappt några alls.

Vad önskar du att du var bättre på?
Att tillåta mig själv att inte vara så jävla duktig hela tiden.

Är du religiös?
Nej.

Vad är din största rädsla?
Att gå i personlig konkurs. (Ja, pengar och jobb är i fokus just nu.)

Vad är det elakaste någon sagt till dig?
Hora. Alltså när det kommer från ett håll man verkligen inte förväntar sig att det ska komma ifrån och det sägs på ett sätt så att man förstår att personen verkligen menar det.

Vilka personer betyder mest i ditt liv?
Mamman, pappan och systern.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Doris, Harry, Aurora och Nils.

Om du fick köpa vilken bil som helst - vilken?
Jag vill inte köpa nån bil.

De tre finaste sms du fått i år?
Helt omöjligt att svara på. 

Mat, mat, mat, mat, mat, mat, mat, mat, mat, mat, mat, mat, maaaaat!

Har börjat förakta folk som har Linas matkasse och dylikt, jag förstår att de har barn och att det är mycket och så, men är människor verkligen så fantasilösa? Det finns ju hur mycket mat som helst man kan laga. Det enda som hindrar mig är att jag inte har multum med stålars, men tid och ork till att laga mat, det finns det ju allt som oftast. 

tisdag 6 september 2011

Höst

Idag kände jag hösten i luften. Och när jag cyklade hem från Kungsholmen efter träningen så var det så mörkt att jag fick cykla ensam hem längs Huvudsta strand. Jag för stadsmänniskorna skyr mörkret och håller sig till ljuset. När det blir mörkt i buskarna så håller de sig därifrån, för vem vet vad som döljer sig där, säkerligen massvis med våldtäktsmän och ligister. Så jag fick cykla ensam hem längs stranden med en och annan hare som sällskap. Och jag undrar hur länge jag kan cykla in till stan på det här viset för att träna, vad gör jag när det blir ännu mörkare och kallare. Kanske svettas med alla andra i den fördömda kollektivtrafiken. 

Lukt

Min näsa har gått bananas idag. Hela dagen har varit en enda lång minnesresa av lukter. Här luktar det kissblöja och gruppbostad och där luktar det midsommar och rätt vad det är så kommer en doft av skägg och sen lite mulet England på det. Vad är det som händer?

Smutsig

Jag vill ta bort cystan nu. Ut med skiten! Ta bort spiralen och kapa gärna lite extra fett från magen. Sen vill jag raka mig len och våldtäktsduscha i flera timmar.

Morgon

Idag ville jag inte kliva ur sängen. Trots att jag låg i mörklagt rum hörde jag hur grått det var ute. Har ingen ordentlig frukost hemma, kommer vara hungrig inom ett par timmar, måste bita ihop.

Tittar på grannar i huset mitt emot som yrvaket vandrar omkring i sina underkläder, för att efter ett tag dyka upp i kostym.

Måste det regna just idag? Varför inte idag eller imorgon. 

måndag 5 september 2011

Sten

Jag äger för tillfället ingen hammare. Jag använder samma sten att slå i spikar i väggarna med som jag använde när jag bodde hemma i Heden och roade mig med att möblera om mitt rum en gång i veckan.


Intresseklubben antecknar

Jag..
..har bokat mitt livs första spinningpass med syster imorgon.
..engagerat en annan vän att köra mig till IKEA i veckan.
..precis stoppat in en svingod LCHF-paj i ugnen.
..ska nu titta på Life på Svtplay och brodera.

Måndag

Jag hade tänkt mig att jag skulle träna idag. Bli svettig och pigg och glad för det behövs för att hålla den här kickan igång liksom, precis som vilken människa som helst behöver det lika mycket. Men efter lunch förvandlades min mage till en stor hård boll och jag ville helst av allt lägga mig på golvet i fosterställning eftersom det på det här nya jobbet inte är lika stor tillgång på vilorum. Men jag vandrade omkring lite istället, drog strumpbyxorna över magen likt en gravid kvinna, åt en apelsin, drack vatten, mailade till mannen och ömkade mig och sen mådde jag lite bättre och kunde genomlida hela arbetsdagen. Misstänker att det var gårdagens pizzaintag som spökade. Kan inte minnas när jag så helt utan problem kunde trycka i mig en hel pizza utan att det tar stopp halvvägs. Det var som att min kropp väntat hur länge som helst på detta kolhydratskalas.

Efter jobbet la jag mig på sängen i två sekunder innan jag tyckte att det var en mycket bättre idé med glass och tv-spel, så så fick det bli, innan jag fick ett annat ryck och gick till Myrorna för att leta stolar till min lägenhet. Gjorde inga fynd, stolar jag sett där för flera veckor sedan, men då inte tyckte att jag kunde unna mig var ju sedan länge borta såklart. Jag försöker ju vara hemma hos mig för även det är något som jag behöver. Jag behöver vara bland allt mitt skräp och skriva listor, baka, flytta om tavlorna och ligga i den stora sängen likt prinsessan på ärten för jag mår bra av det. Och jag har ju inte pillat speciellt mycket i lägenheten sedan jag flyttade in så jag tänkte att jag kunde roa mig med det. Den är ju fortfarande ganska så oinbodd och ekande om än väldigt personlig. Önskade mig en sväng till IKEA under kvällen, men skjutsen uteblev och jag somnade på soffan istället. Vaknade och tänkte att jag kanske borde ta mig an den där träningen, men det förstår ju vem som helst att det inte går när man väl har lagt sig på soffan.

Så nu sitter jag här istället och sjunger högt för mig själv med tända ljus och snusar och funderar på om jag kanske borde slänga ihop en paj på det som finns i kylen innan det förgås. Imorgon är det minsann en ny dag och då ska jag akta mig för soffan och drömmar om billigt plotter från IKEA. 

Jag har lovat mig själv att aldrig berätta det här för någon men...


Jag tycker inte om att sitta och dingla med benen på toaletten och känna mig som en femåring. Jag är ju liksom en människa med båda fötterna på jorden. Så jag placerar mina fötter på föremål när jag går på toa och i brist på annat blir det allt som oftast toapappersrullar jag placerar mina snuskiga skor eller fötter på. Hemma hos vänner och bekanta finns det oftast annat att tillgå, såsom personvågar eller hårinpackningsburkar. Det känns förstås inte lika farligt, det är det där med att sätta fötterna på det där som någon annan ska torka sig i skrevet med.

På jobbet innan tyckte jag inte att det gjorde så mycket, tänkte lite att det kunde de gott ha. På nya jobbet har det nog inte hänt ännu, de har bättre toaletter helt enkelt, mer anpassade efter min kropp.

(Det här är en eftersläntrande önskerubrik.)

söndag 4 september 2011

Kanske bara borde ha försökt att hålla mig borta lite längre. Till slut kanske kroppen glömmer och läker. Eller nåt. Men det är ju fint här och nu liksom.

Tror inte att dagen idag heller är någon bra dag att fråga chans på. 

Dagboksanteckning från Berlin 27/8 kl.9.45

Hej Bloggy!
Marcus undrade vad jag hade för liten gul dosa mellan benen, jag svarade att det var min fitty. Det visade sig att det var Burgschkis lilla dosa med öronproppar. Jag hittade skitgoda chips nu på morgonen. Burgschki och Marcus vill inte ha, de åt ju igår säger de. Skitbra, jag får ha de skitgoda chipsen för mig själv. Burgschki och Marcus vill efterleva något sorts Auschwitz-ideal, själv vill jag bli fet och rik som mina släktingar i Djursholm. Gärna även bli framförd på en liten vagn. Burgschki meddelar att bröstvårtor inte blir så styva av att man klämmer på dem ashårt. Slut på meddelandet. Nu måste vi sova en stund till.



Något senare.
Så jävla goda chips, det är typ det enda jag kan tänka på. Skiter i den där mannen och flyttar till Tyskland bara för att äta chips. 

Söndag

Alltså, ni förstår inte riktigt, det förstår inte jag heller faktiskt.

Jag kan sitta två meter från honom när han sitter och programmerar, bygger nån hemsida nu igen, och så helt plötsligt får jag syn på hans fötter och bara tycker att de är så himla himla fina att jag måste hejda mig själv från att gå fram och slicka på dem. Varenda kvadratcentimeter av hans hud är helt perfekt.

Så ligger jag i soffan och funderar lite på hur det kan vara såhär knasigt och då får han helt plötsligt syn på mig och utbrister: "Men sover du nu igen, du sover ju människa!" Och så trycker han en stenhård puss i min tinning och återgår till sitt programmerande medan jag ligger och myser i soffan av att han självmant pussat på mig.

Så ska jag borsta tänderna och helt plötsligt blir jag ombedd att sätta mig i soffan och så börjar han att borsta mina tänder åt mig. Han pratar och pratar och borstar och borstar och till slut måste jag gå för jag håller på att skratta ihjäl mig när han beter sig som att det är den normalaste sak i världen. 

Le love

Jag hade gett upp, jag ger upp gång på gång. Jag tänker att det här kommer aldrig att fungera. Så håller jag mig undan ett par dagar, gör mina grejer, pysslar, tar hand om det som är mitt och den jag vill vara och det jag vill göra. Jag blir stark, jag blir lycklig och stark och jag växer i mina egna ögon. Jag ser att jag inte är så dum ändå. Jag är inte svag och ynklig, jag är stark och kreativ och älskvärd.

Men jag längtar efter honom efter några dagar, jag längtar efter de glittrande ögonen och de stora ludna händerna som smeker min kind. Jag saknar de hårda läpparna som motvilligt får pussar av mina. Så jag cyklar hem till honom och tittar på honom när han sover, jag lägger mig bredvid honom och snart är armarna där, överallt omkring mig, starka och varma. Mitt hjärta hoppar över flera slag, det gör ont i magen, mitt i kroppen värker det och molar, jag är befinner mig plötsligt mellan skratt och gråt. Ska det göra såhär ont att älska en annan människa?

När han vaknat till liv klär han sig och visar sina nya kläder som han tagit hem från jobbet och jag bara ler med den molande värken i magen. "Vad är det med dig? Varför ser du ut sådär?" Jag kryper ihop i hans famn och kvider fram: "Du är alltid så himla fin." 

Han är skitdålig på att ta emot min kärlek, jag får skämmas för det mesta. Jag är en tönt och han förstår inte vad det är som är så bra med honom. Jag kan inte beskriva det, det bara är. Mitt i allt det osäkra och läskiga är hans famn den tryggaste famnen.

Tänker att den där cystan bara är den här kärleken som skapat en alien i min mage, kommer kärleken att försvinna när väl cystan är ute? Det kanske vore för väl. Men det är honom jag vill ha, han är rädd och osäker, men jag vill ha honom ändå. Jag kommer att klamra mig fast till den dag han skär bort mig.


fredag 2 september 2011

Genom Eld

Igår fick jag gå på Grönan med min feta katt och titta på Oskar. Det var fint som snus.




torsdag 1 september 2011

Hej internetz!

Jag har fått sår i mungiporna. Varför har jag fått det?

Berlin i bilder