måndag 31 oktober 2011

Och för att återställa stämningen

Jag hatar fortfarande mitt bajs!

Varför har inte Gud uppfunnit bra bajs som ba: plopp! sen är det bara ute, rent och fint liksom? Inget kladd. Inget blod. Ingen sveda.

Det är inte sant förrän det står på Facebook

OMFG!

Han har liksom stått som singel på Fejjan hela tiden, jag är ingenting jag. Har inte varit någonting sedan Vivi och jag ändrade relationship på Fejjan. Nu bara slog det mig att jag skulle kolla det där. Det är borta. Det där lilla ordet som pokeat mitt öga varje gång jag tittat på hans info är puts väck. Jag måste gå tillbaka och dubbelkolla. Det är verkligen borta! Han är inte singel längre. Han är ingenting. Men han är inte singel. Viktigt för mig, not so much för någon annan.

Griskameran

Min griniga men ändå smått fantastiska Far har ju hållit på och matat en gris uppe i skogen. För ett år sedan var det ju tal om att han skulle skjuta den där stackars grisen, men det är något som fortfarande inte har hänt. Nu har fadern riggat en kamera i skogen som vid rörelse skickar mms till fyra telefonnummer.

Idag fick jag mitt första mms. Ingen gris i sikte, bara en skogsväg med höstsol i horisonten. Men lika exalterad är jag för det. Tänk vilka fantastiska saker den där kameran kan fånga. Vättar, björnar, troll, vargar och älvor.

Och till det lyssnar jag på Kristian.

Förlåt, men..

Vill skrattgråta lite åt min fantastiska musiksmak, men det är såhär det känns i mig just nu:



Hjärtattack

"Jag älskar dig också."

söndag 30 oktober 2011

Hej jag dricker glögg!

Alltså det där zombiespelet har gjort min rygg krokig. Tur att en var modig idag och vågade be om massage. Tänkte väl sova hemma, men gick hem, blev uttråkad av mitt eget sällskap så jag gick tillbaka till den programmerande mannen och fick mat och glittrande ögon och tillbaka fick han all min kärlek. Som vanligt.

lördag 29 oktober 2011

Bakom mina solglasögon

Man kan åka till den där outleten och handla en massa för det blir så himla billigt och jag tänker, shit, ska vi bara gå klädda i såna där kläder en vacker dag och nä, det här kommer nog aldrig att hålla, måste nog ut i skogen och shit så töntigt det vore att bara ha såna kläder. Jag vill ha en massa saker i den där butiken, men mina garderober är fulla så jag får inget, behöver inget, men trosorna är slut hemma hos honom så jag måste snart bege mig hemåt för jag har blodat ner de jag har på mig efter spiraluttagningen, men det har jag ju glömt när jag går omkring där på outleten med två skitsnygga män och gråter lite bakom mina solglasögon för jag följer efter dem som en ful liten svart hundvalp viftandes med svansen och dumälskandes sin vackra husse. Sen åker vi till Sollentuna och äter kebab för det är för lång kö på Max och vi får kebabsås i mustascher och hår. Sen vill den andra mannen ha tårta så det blir kaffe och bakelser när vi kommer hem och jag spelar Plants vs. Zombies i soffan inklämd mellan två män och tycker att livet är så fint att att kaffet nästan smakar gott.
Nu spelar han gitarr och sjunger och jag försöker att ignorera honom för han vet att han är duktig och han behöver liksom inte höra det(tror jag), men jag ryser ändå i smyg. 

Igår drack jag cirkus 70 cl öl

Igår öppnade min kille en Brooklyn lager som började rinna över och han stod mitt på golvet och jag satt bredvid och liksom började hålla mina händer under så att han skulle se vad han höll på med, men det började droppa på golvet när han upptäckte det och jag böjde mig fram för att slicka på flaskan och då utropar han: "Nej, slicka inte på den! Det är säkert en massa främmande män* som har haft sina kukar mot den!"
Varpå jag svarar: "ÄR DET?!" och slickar hängivet av flaskan. Då tittar jag på min kille och vi båda inser hur dumt allt låter så vi börjar asgarva så att jag sprutar öl över hela golvet som jag nyss försökte rädda och springer ut på balkongen för att inte spilla mer öl över hela rummet.






* främmande män var egentligen negrer, men så får man ju inte säga.

fredag 28 oktober 2011

Soptunnan

Eftersom jag kommer att vara svinfattig de kommande månaderna planerar jag att leva på min kille. Detta kommer inte att påverka hans ekonomi det minsta eftersom jag bara ska äta den mat som han ändå ska slänga. Han är nämligen livrädd för matvaror med utgånget datum. När mjölken har gått ut för en dag sedan så kan han inte längre ha den i kaffet medan jag istället äter allt så länge det inte smakar illa eller är ludet. I bästa fall kan faktiskt mjölken hålla en månad.
Och jag är ganska såhär speedad idag. Lite på upphällningen(eh what?! märkligt uttryck det där). Liten tår i ögat, lite kli i halsen, lite tänka på snygg kille i badet med glittriga ögon, lite hoppsa. Förmodligen behöver jag bryta ihop och komma igen. Förmodligen.

Spirallös

Nu är den borta! Här ska det göras barn minsann! Eller inte.. Får förmodligen inte ligga det minsta lilla nu när det liksom inte är fritt fram.

Såg annan kändis i väntrummet. Skulle kunna skriva blogg om väntrumspersonerna.

Barnmorskan sa att det inte alls skulle göra ont att ta ut spiralen, men det gjorde det visst det. Misstänker att jag har en missbildad livmodershals, eller var det nu är de stoppar in den där spiralen. Gjorde skitont att sätta in och gjorde ont att dra ut. Kan vara att jag spände mig också, men jag tror mer på missbildning. Måndagsexemplar. Vore jag född på stenåldern hade man dödat mig så fort jag ploppade ut. Eller ploppade ut gjorde jag nog inte direkt, jag ville ju inte lämna min moders sköte, elva dagar för länge låg jag där inne och göttade mig med mitt svarta trollhår, därför blev jag också 82:a istället för 81:a.

Var tvungen att väga mig också. Vilket jävla aber. Jag måste sluta träna. Den här kroppen bygger ju muskler utav bara helvete. Ska bli sängliggande och dricka vatten och snusa. Kanske därför jag fått den här grejen i halsen, harklar och hostar och har mig. Kroppen tycker att jag har blivit så krallig att den blir lite sjuk. Låtsas-sjuk that is. Tränade igår. Inga problem alls. Är skitstark och skitsnabb liksom. Men ser så jävla fet ut för att jag har för mycket muskler. Jag svääääär! Det är muskler. Min kille kan intyga. 

torsdag 27 oktober 2011

Misfits

Ni har förhoppningsvis redan sett Misfits, men om ni inte har det och är ute efter en ny serie så kan jag absolut rekommendera Misfits. Igår såg jag klart säsong två och skrattade så högt så jag tror att jag väckte grannarna. Och nu vill jag ju inte spoila nåt, så titta inte om ni inte gillar spoilers. Det här är den roligaste scenen ur hela serien enligt min mening.

Vet inte om jag är fascinerad eller rädd för det där lilla barnet


Siffror

Är helt fixerad vid hur många jag följer på twitter. Det måste vara ett jämt tal. Gärna ett jämnt tiotal. Detta innebär att så fort jag hittar någon jag vill följa måste jag avfölja någon annan, eller så måste jag hitta flera andra jag vill följa så att jag återfår ett snyggt tal. Och jag får inte följa fler än vad jag har följare. Är det bara jag som tänker såhär?
Men åh, den här dumma magvisartröjan jag valt för dagen, det kanske inte var så smart. Men tanken var ju inte att jag skulle gå och visa upp mig för jag skulle ha kavaj över, men nu svettas jag eftersom halsen är så torr idag så att jag måste hälla i mig te hela tiden.

Men jag är ganska snygg tror jag. Kompenserar det genom att lukta svett. Synd att min kille aldrig får se mig när jag går omkring på jobbet och är som snyggast. Han får bara se mig när jag sitter i hans soffa med fett hår och stubbiga ben och luktar pizza.

onsdag 26 oktober 2011

Dom där jävla flaggorna/vimplarna som alla folk i inredningsbloggar ska ha i sina jävla rum! De provocerar mig. Jag tycker att de är urbota korkade och fula! Jag vet inte varför! Vet någon varför? Jag blir tokig på inredningsbloggarna som bara tihi, åh, jag är så himla finurlig, påhittig, tihi, titta på mig! OCH SEN SER ALLA LIKADANA UT ÄNDÅ! nähä.. Joho!

Förresten känns allt töntigt och fult idag. Inte texterna, men allt skryt i bildformat. För jag har inte fått pussa på min kille sedan i måndags, jag behöver honom för att återställa lugnet i min kropp. Det är som bortblåst idag och jag kommer inte att få träffa honom idag heller, men imorgon kanske. Eller imorgon måste jag nog få pussa på honom.

Listelilista

En liten lista tagen från Linnéa såhär på onsdagen.


1. När ingen ser eller hör mig… pratar jag med mig själv och resonerar om vad jag ska ta mig till med livet.
2. Jag går aldrig hemifrån utan… halsduken. Min favvo som kommer från Afghanistan.
3. Min blogg heter som den gör för att jag… den ska bli så svår som möjligt att härleda till mig. Eller det är kanske inte så jävla svårt, men jag har försökt skaka av mig lite läsare som jag inte ville ha här och därför så har det blivit lite såhär. Den här bloggen skulle egentligen kunna vara namnlös, men det är tydligen inte något bra försäljningsknep. Varför jag nu skulle vilja sälja den här bloggen. Ni som gillar den ni gillar den liksom. En vacker dag kanske den kan sälja, men än så länge har jag inte riktigt utvecklat produkten.
4. Om jag vågade skulle jag… börja köra Roller Derby.
5. Om tio år kommer jag att… vara nästan 40 och småfet och bitter och ha ett kiddo eller två. Men så kommer jag också att ha ett morotsland, ett växthus, en man och en katt.

Undrar när en ska sluta bära omkring på hela sitt liv. Stickningar, broderier, dagböcker, läsebok, coachbok, blödningsdagbok och sen alla dessa krämer, hårsnoddar, nagellack och värktabletter.

Men jag är ju ganska väl förberedd om jag skulle hamna på sjukhuset till följd av att jag blivit mosad av en lastpall med fönsterglas. Något som inte vore helt oväntat på min gata. Min gata är en dödsfälla.

tisdag 25 oktober 2011

Hemmavideo

Sara krävde fler hemmavideos, så här kommer en.


Hemmavideo from Limpy Apfelstrudel on Vimeo.

I lördags var det någon som tyckte att jag inte kunde få åka in till stan med den där jordgubbsluktande kappan så han drog tillbaka mig in i köket från trapphuset och torkade, vänligt men bestämt, bort drinken från kappan med en blöt handduk och väste: "Lortfia!" när han knuffade ut mig i trapphuset igen och pussade mig hejdå på munnen.

måndag 24 oktober 2011

HA!

Vägen till kvinnans hjärta..

Hur kan man förresten inte älska honom när han tvärvägrar att äta majonnäs på burk och istället vispar ihop egen supergod majonnäs på bara ett par minuter. 
Vaknade i morse och alarmen på de två telefonerna var långt långt borta. Bytte plats med mannen i sängen och somnade sedan om. Tungt. Hörde att han pratade med mig, men förstod inte vad han sa. Frågade vad klockan var och fick till svar att den var sju. Jaha, då kanske jag måste gå upp nu, svarade jag och klev ur sängen med tunga steg. Ut i köket och på fem sekunder har jag insett att jag inte har någon matlåda så jag slänger in lax i ugnen, att jag måste koka ägg till frukost och sätta på kaffe åt honom och kanske choklad till mig för att mildra halsontet. Jag gör allt på en och samma gång och duschar på tre minuter och hinner sminka mig, men måste i samma andetag försöka få honom ur sängen och klä på honom de där gamla byxorna. Och helvete, jag måste sluta vara så jävla duktig, för jag är inte hans morsa och dessutom är jag sjuk. När jag lämnar lägenheten har jag dåligt samvete för att jag inte diskat efter mig. 

Erkänner

Tänkte berätta det förut, men glömde. Den enda besvikelsen med bloggalan var att inte Debbie var där. Och jag har egentligen varit en ganska dålig Debbie-läsare på sista tiden inser jag, men jag gillarna, som man brukar säga.

Typskit

Jag känner mig förvånansvärt glad och pysslig i huvudet idag ändå, det gillar jag, men jag känner att det är ganska luddigt där uppe. Det kanske är det som är grejen. Jag är inte tillräckligt fokuserad för att orka sortera utan bara bubblar ut allt. Och det är väl det som är så himla typiskt när man är sjuk och egentligen borde vila, men det går liksom inte för man kommer på en massa massa saker som man så himla mycket hellre vill göra.

Jag älskar dig

I lördags när jag träffade Doris, Celina och de andra brudarna så pratade Celina och jag om att vissa har så svårt att säga att de älskar. Celina berättade att hennes föräldrar alltid varit så noga med att säga det till henne och jag tänkte då att det kanske är därför det är så himla viktigt för mig, att få höra det. Jag har ju nämligen aldrig hört från mina föräldrar att de älskar mig. Det har inte pussats och kramats en massa och älskats och gullats hemma hos oss. Det är inte något fel på mina föräldrar, allt det där är väl liksom underförstått, men jag har liksom aldrig fattat att man kan älska någon som mig. Jag måste få höra det för att förstå, eller jag förstår det knappt då. Eller så ska jag bara anta att det är så att han faktiskt älskar mig, men det vore ju skönt att få höra det förstås. Men jag ska sluta nojja nu. 

Betjänt?

Tänker bara att det hade varit så himla fint om man hade haft en liten betjänt hemma när man kommer hem och är lite sjuk. Någon som kan handla lite åt en och ge en lite mat på sängen. En liten robot kanske. Borde det inte finnas såna snart?

Svett

Det här med att jag nästan inte har så mycket kläder alls på mig idag och ändå sitter och småsvettas kanske inte är något jättebra tecken. Men jag har nära hem och tänker att jag bara ska göra klart det som är mitt. Göra "mina" listor och svara på några mail och så och sen ska jag gå hem till mig och bygga ett bo i sängen och hoppas att allt känns mycket bättre imorgon.

Jag är lite sådär sexigt hes också. Som jag var förra hösten i typ två månader, som jag låter här:


Nytt hår from Limpy Apfelstrudel on Vimeo.

Och i morse frågade jag honom om han minns förra hösten att jag var sjuk jättelänge då, och det känns så skönt att han minns, att vi blir tysta och tänker på kontoret på morgonen och hur han sa god morgon och jag rosslade tillbaka och han bad mig gå hem ungefär varje morgon, men jag svarade att jag bara var hes och sen åt vi frukost tillsammans. Varje dag. I natt drömde jag förresten att jag träffade hans mor och han berättade för henne att vi snart känt varandra i fyra år. Det kanske inte är riktigt sant, men nästan. Fyra år. När jag var yngre bestämde jag mig för att jag inte skulle gifta mig med någon om jag inte hade känt denne i minst fyra år. Jag vet inte vad jag fick det ifrån, det var bara något jag hittade på. Jag är bra på att hitta på regler för mig själv.

Saknar det där röda håret förresten. Vore kul att klippa sig snart igen.

För att gratis är gott

Trots att jag nog egentligen hade feber igår så åkte vi in till stan för att titta på den där Bill. Jag visste inte att den där Soran och den där Henrik skulle vara där också. Ja, jag erkänner att jag mest följde med för att det så sällan händer att jag får följa med, men det var mysigt att hålla honom i handen och hälsa på någon av hans vänner jag aldrig tidigare träffat som tryckte min hand väldigt hårt och tyckte att det var extra trevligt att träffa mig. Men jag skrattade förstås. Inte så att jag grät, men jag skrattade. Det blir lustigt när skämt handlar om kvinnliga och manliga stereotyper och hur de inte alls passar in på vårt förhållande. Eller så klart till vissa delar, men till andra inte det minsta lilla. Jag satt mest och tänkte på att jag nog egentligen skulle ha blivit man.




söndag 23 oktober 2011

Söndagssjuk

Jag är lite sjuk idag. Tror faktiskt att jag har feber. Hade tänkt att jag skulle ta mig hem till mig och bädda ner mig i min egen säng med mina två datorer, men mannen tyckte att jag kunde vara kvar hos honom och det var ju snällt för hos mig finns det ju ingen mat. Så jag har legat på soffan och tittat på Grey's och Madagaskar 2 när han var borta och tränade. Sen kom han hem med ett trasigt finger och lagade lite mat och nu ligger vi på varsitt håll och vilar för vi ska in till stan på en grej sen trots att jag nog är lite sjuk. Men han lät så besviken när jag lät som jag inte ville, och det är ju så sällan jag får följa med på något. Hoppas ändå att jag mår bra imorgon för veckan som kommer är verkligen ingen bra vecka att vara sjuk under.

lördag 22 oktober 2011

Hurra!

Huvudvärken försvann efter en värktablett, en dusch och en liten cykeltur hem till mig för att vattna blommor och hämta strumpbyxor.

Mannen lurade i mig skitgod trattkantarellsoppa och sen åkte jag in till stan för att träffa Celina och Doris med Kerstin och Rebecca. Så himla fina människor det där och vi pratade såklart om det viktigaste här i livet, KUK. Tänk att få umgås med såna där människor varje dag, himmelriket. Och så fick jag en puss på kinden av Doris innan jag åkte hem och det var så himla himla fint.

Idag köpte förresten mannen chips till mig, det är väl ändå kärlek det. Och precis för bara någon sekund sedan frågade han om jag skulle följa med på en grej imorgon, och ja ba wut?!

Indestructible

Den här låten är ju mottot i den här jävla kärlekshistorien, men så jävla indestructible är jag ju inte. Men det har ju gått evigheter med den här låten på repeat. Genom snöstormar, vårlera och gräsallergi i hela huvet.



Så gråter jag hela morgonen för det gör så ont i magen och det hela gör mig illamående och till slut säger han att jag faktiskt måste sluta, att jag kan inte gå omkring och vara ledsen hela tiden. Och han säger det inte för att han är arg utan för att han blir ledsen när jag är ledsen.

Sen kommer huvudvärken och något som känns som feber och jag blir ledsen för jag vill ju träffa Celina och Doris idag, men jag hoppas innerligt och mycket att det ger med sig för jag behöver ju komma ut i höstluften med mina glittriga skor och vara sprallig.
Sen gråter jag hela morgonen för magen gör ont. Kliver upp för att komponera ytterligare en helt fantastisk frukost och inser då att jag diskar och städar för att dölja det onda. Idag kanske jag ska gå ut och träffa någon som kan hålla om mig tills det onda försvinner. Ett tag.
Lite tänker jag ändå att jag tycker om honom så himla mycket eftersom han låter mig vara fri. Han låter mig älska honom bäst jag vill men han kräver ingenting av mig. Jag är här av egen fri vilja. Jag diskar hans disk av egen fri vilja, jag lagar frukost åt honom av egen fri vilja, jag skrubbar hans badkar och under hans diskbänk av egen fri vilja och idag var jag nästan påväg att dammsuga hans äckliga matta av egen fri vilja. Han slukar mig inte med hull och hår och vill att jag ska föda hans barn och suga hans kuk utan allt allt allt får jag välja helt själv. Och han är så jävla tacksam för allt och säger att allt är jättegott och att jag är jätteduktig och så trycker han fingrarna i naveln och i öronen på mig för allt vad han är värd, "men du behöver verkligen inte". Och jag svarar att jag vet, men att jag vill, för jag vill.
Hans fantastiska fräknar på axlarna får mig att lyfta mitt öltyngda arsle upp ur soffan för att ta fyra steg bort och pussa på honom. På axeln. På kinden. På pannan. 

fredag 21 oktober 2011

Skönt att mamman inte räknar med att jag ska komma hem förrän till jul. Nu tänker jag sluta ha dåligt samvete för att jag inte har någon som helst lust att åka till Dalarna.
Igår när jag hade somnat satte han sig på sängkanten och pussade mig på kinden så att jag vaknade till liv tillräckligt mycket för att kunna pussa honom tillbaka och sedan somna om. Han har varit helt fantastisk de senaste dagarna och det här har gett mig en gnutta övermod. Idag mailade jag en antydan om att jag skulle fråga chans och allt blev långdraget och babbligt och sen jobbar han så mycket att jag bara får tystnad till svar så att jag får ont i magen och säger förlåt och då säger han att jag inte ska säga förlåt.

Vad spelar det egentligen för roll om vi är tillsammans eller ej? Ja, eller vi är ju redan tillsammans, på ett sätt. Men jag vill ju bara veta att han tycker om mig. Jag vill veta att han vill vara med mig och att det inte bara är jag som vill vara med honom. Hur svårt ska det vara? Jag får liksom dra det ur honom.

"Har jag berättat att jag ska byta kontor?"
"Ja, det har du berättat."
"Finns det något jag inte har berättat för dig?"
"Du har inte berättat för mig hur mycket du tycker om mig."
"Jag tycker om dig ganska mycket. Tönt."


Kesomusik


torsdag 20 oktober 2011

Vad jag gör?
Jo jag dricker öl förstår ni. Jag har tydligen inte fått riktigt nog efter gårdagen. Eller så var det bara så att jag råkade ligga i soffan och så kom det bara en liten öl flygande in genom dörren. Eller kanske två öl. Och snart blir det mat också och jag tror att det blir något riktigt gott med en massa sås. Och så är det helg imorgon.
Lyckans ost man är!
Jag kom precis på en så himla smart grej. Jo ni förstår att jag kanske kan bli smal och vältränad trots att jag kanske inte tränar just precis idag. Därför tänker jag bygga ett bo i min favoritsoffa idag istället för att träna.

CAP&Design 11 003 unique covers part 1 from CAP&Design on Vimeo.


Ser bild på Fejjan på en pojke från min hemby poserandes framför nio älghuvuden. Vill skriva något om att det inte finns någon mat kvar i skogen till vargen. Men orka gå in i en diskussion med varghatare en dag som denna.

Intresseklubben antecknar!

Företagsfest igår liksom. Mår väl lite sådär idag liksom.

Var på Soap Bar och fick en drink över hela ryggen. Jordgubb. Nomnom!

Hängde med grabbarna och så. Snygga killen hängde i gänget. Kändes som ett hockeybögsgäng. Jag gillar inte hockeybögar.

Sov på soffan när jag kom hem för jag ville inte väcka min älskade man. Kröp ner hos honom på morgonen och det var så himla skönt/fint när han sa att jag inte behöver sova på soffan. Och så tittade han på mig med sina glittrande ögon. Råkade sätta på honom byxorna bakochfram. Ja, jag sätter på honom hans mysbyxor ibland(lite för ofta) på morgonen så att han kommer ur sängen.

Hittade värsta goda tonfiskröran i kylen som jag åt till frukost. Nu vill jag ha mer tonfiskröra men jag har bara mina frukostägg som jag kommer att trycka i mig så fort att jag nästan kräks. Som vanligt.

onsdag 19 oktober 2011

Senaste låten jag försöker lyssna sönder



Jag hade det gräsligaste träningspasset någonsin igår. Syster och jag valde att äta innan trots att vi inte var hungriga. Första halvtimman av passet gick bra men sen ville jag skita eller kräkas, eller bara lägga mig ner och explodera. Det stack i hela kroppen av obehag och när jag kom in i omklädningsrummet såg jag att mina ögon var helt blodsprängda. Det där gör jag aldrig om.
Funnen via Mikaela.

tisdag 18 oktober 2011

Imorgon ska vi ha fest med jobbet. På en båt.

Jag vill egentligen ha mina nya skor, men eftersom vi ska vara på en båt så vågar jag ju inte det. För om jag skulle råka trilla överbord kommer jag med största sannolikhet att sjunka till havets botten ganska kvickt.

Jag har diskuterat det här med mannen och han föreslog då att jag skulle ta simfötter istället. 

En önskan


Calle ville se mina kylskåpsmagneter, så här är de, lite blurriga, men ändå.

måndag 17 oktober 2011

Måste visa hur synd det är om mig

När mannen suckar när man pussar honom hejdå på morgonen så känns det extra bra när snygga killen på jobbet dyker upp bakom ett hörn och hälsar först på min tantkollega och sen får syn på mig och ler och viftar på svansen, om det nu vore så att han hade en svans. 

söndag 16 oktober 2011

Singalongsong

Jag lyssnar på Disney-låtar och sjunger med.
"Önskar du att du var en Disney-sångare?"
"Ja."
Han börjar sjunga:"Far jag kan inte få upp min kokosnöt.." 
"Det är väl ingen Disney-låt!"
"Vad sjunger då den lilla papegojan i Lejonkungen?"
"Men åh!"

Bloggalan!

Igår var alltså den efterlängtade Bloggalan och bara för att jag inte alls varit speciellt nervös blev det skitläskigt. Men alla vara snälla såklart. Skitglad att 4everfine var där för det känns som jag hängt med henne ett bra tag nu och väldigt tacksam för att jag fick komma till Linn innan och träffa ett litet gäng till en början. Mjukstarta lite.

Det var fint. Alla var fina och inte speciellt läskigt efter ett tag. Kände mig inte så packad igår, men idag har jag legat i soffan precis hela dagen och planerar nog att fortsätta med det ett tag till eftersom jag har hört att jag inte behöver gå hem till min egen säng om jag inte vill. Skyller dagens mående på den där ölen jag fick(krävde) av någon snubbe när jag och Maria försökte ragga upp en taxi vid Rådhuset för att ta oss hem i natt.

Erik Haag

Jag älskar Erik Haag, tänk att liksom få vara Martina Haag för en dag.

Jag älskar min man i badet också, tänk att få leva med honom resten av livet.

lördag 15 oktober 2011

Laddar

Direkt efter att jag hade byggt mitt lilla bo på mattan vaknade mannen till liv och ville att jag skulle krypa in i hans famn, så det gjorde jag, och somnade.

Jag har gett männen mat, jag har varit på systemet, vi har sjungit till De Lyckliga Kompisarna, vi tvättar och jag har fått en egen hylla i garderoben och så målar jag naglarna med den ena mannen i sarong och ser på Despicable Me för sen, sen blir det Bloggala framåt kvällen. Så himla spännande!

Morgonmonstret

Så blev det lördag och jag vaknar alldeles för tidigt. Kan inte somna om. Tänker för mycket på saker jag borde göra. Planerar vad jag måste göra idag. Mår illa. Måste ligga blickstilla bredvid mannen för att inte väcka honom. Soffan är upptagen så jag kan inte lägga mig där och läsa. Hittar ingen bra ställning att läsa på i den lilla sängen. Armarna domnar bort. Försöker somna om men blir bara ännu mer pigg. Ska nog testa mattan.

fredag 14 oktober 2011

Toaskor (eller discoskor)

Så ringer en barnmorska till mig. Lugn och fin och pratar länge med mig och bokar in en tid och jag lugnar mig och jag har de nya skorna som är så himla fina.

torsdag 13 oktober 2011

Ja, så köper jag de där skorna trots att de kostar en skjorta eller två. Börjar må lite dåligt när jag åker hem, hur förklarar jag det här urbota dumma inköpet för honom? Han kanske aldrig vill se mig igen. Jag tänker att M ju faktiskt fyller år snart och hon vill kanske ha dem, så jag övertygar mig själv om att de är en present så att jag kan ljuga för honom när jag kommer hem.

Men jag är ju urusel på att ljuga och han är så nyfiken att jag visar honom och han tycker inte alls att de är så fula och inte så hiskeligt dyra. Han blir nästan lite glad av dem han med och himmel vad jag älskar honom.

Sen berättar jag om jobbet och han säger att jag inte ska ta åt mig och jag känner att det är så himla skönt att jag fortfarande får ha honom i mitt liv när han vet så väl vem jag är och hur jag fungerar när jag jobbar också, finns förmodligen ingen som känner mig bättre där, så jag säger att jag att inte tar åt mig, men han tar mig i handen och säger att det gör du ändå va? för han vet.

Fixering

Ibland kan man få ett par skor på hjärnan. Man tänker på dem när man vaknar på morgonen och hela dagen finns de med och man har snart provat hela sin garderob till dem i fantasin. Då måste man åka in till stan och åtminstone titta på dem, men först flyttar man över pengar till sig själv för att öka valmöjligheterna.
Ok, jag börjar bli lite trött kanske, på en av de här damerna. Varenda litet fel jag gör får jag veta noga vad och hur jag har gjort fel, medan jag tycker att jag gör allt efter konstens alla regler, men helt plötsligt har det försvunnit några rader ur excel eller så hoppar jag över något som krånglar bara för att den jag ska fråga inte finns på plats och då får jag en lång redogörelse på mailen eller förmaningar viskade till mig och helst ska jag maila ut till hela avdelningen och berätta vad jag har gjort fel. Och jag som tycker att det kanske inte är svinroligt att jag berätta för alla att jag har gjort fel, eller att det har blivit fel, ja eller så är jag väl korkad då, men det är inte som att det är några stora grejer och det blir så konstigt när hon liksom synar allt jag gör och letar fel så att jag inte ska tro att jag är något.

Så mailar jag ut det där mailet som hon önskar och gör det så som jag tycker att det ska göras utan att skuldbelägga vare sig mig själv eller någon annan, för jag tycker inte att det behövs, jag har gjort fel. Punkt. Då får jag höra att jag måste kunna vara lite mer ödmjuk och erkänna att jag har gjort fel. Nä, det räcker tydligen inte med att jag sitter och gömmer mig bakom mina skärmar och skäms och rodnar utan jag ska få höra också att jag inte är tillräckligt ödmjuk. Men han, det gamla fåret, mailar att det inte är någon fara skedd och en annan kollega gillar hur jag formulerar mig. Och jag försöker att stå på mig, men tänker att jag måste kanske försöka att bli något stort ändå.
Här finns en farbror som ser ut som ett gammalt blint vitt får. Han går sakta sakta runt i huset och rosslar och står ibland och tittar trött ut genom fönstret.
Ganska ofta önskar jag att jag vore bra på att teckana. Det finns ju nämligen så himla många roliga människor som det vore så kul att rita av.

Min favorit på det här företaget är en tjej med stor näsa och stora tänder som med näsan i vädret stapplar omkring i ett par röda näbbstövlar(eller vad fan det heter) och har svindålig hållning. Jag inbillar mig att jag hade  sett lite likadan ut om jag hade kunnat bära höga klackar. Jag vill stoppa in henne i en tecknad serie av något slag, men jag vet inte hur det ska gå till. 

Ånghäst

Det där är Doris påhitt. En ånghäst-dag. Döende, blödande, och igår var jag skitduktig, men får ändå mail från kollega om något jag inte gjort tillräckligt bra och då blir jag svag, och han den där tycker att det är bra att jag blivit förlängd, men inte tillräckligt bra, för han precis som alla andra morsor i mitt liv tycker att jag ska söka mig någon annanstans, att jag förtjänar bättre, att jag är bättre än såhär. Men jag vill bara fly till skogs. Varför måste det bli något mer av mig?

Samtidigt är det kanske lite bra att mannen vill att jag ska göra annat för det betyder väl kanske att han faktiskt bryr sig om mig och vill att jag ska vara lycklig och kanske tjäna lite mer pengar så att vi kan leva lyxliv TILLSAMMANS. Det betyder det va?
Låg hela morgonen och ville unna mig något och jag vet precis vad, men det kan bli dyrt och jag kanske inte borde, men jag vill och jag behöver något spexigt. Sen kom jag till jobbet och blev glad för jag blivit förlängd och tyckte att jag minsann förtjänade den presenten ännu mer, men så läste jag Morrans kommentar och han länkade till en gräslig text på Funbeat och jag läste inget, jag tittade bara på en bild och nu har jag ont i magen och tror att jag är döende igen och att jag aldrig kommer att få några barn och vad spelar det då för roll om jag köper presenter till mig själv?

Jag blir så jävla jävla rädd för det här är ju det enda jag vill just nu, eller kanske inte just nu, men så småningom, få en bebis. Någon gång. 
Så blev det bestämt att jag ska få stanna ytterligare en månad på det här lilla företaget och jag jublar inombords för det är alldeles för få förunnat att kunna få jobba, äta, älska och andas på en yta mindre än en kilometer i diameter. Nu sker allt detta förvisso i Sumpan, men jag gillar ju Sumpan och för det mesta. Synd bara att det inte finns ett Friskis här till mig och ett Sko Uno. Och vet någon varför det inte finns ett H&M här? 

onsdag 12 oktober 2011

Kroppdjävul

Jag pratar i telefon med mamma vid en busshållsplats. Jag skriker nästan i telefonen vid en busshållsplats i mammas öra, men det är inte mamma jag är arg på.

Jag har en cysta, kanske är det två, kanske är min kropp en enda stor cysta. Den första läkaren ringer, hon som för någon månad sedan skrev en remiss till en annan läkare så att den här andra läkaren kan lägga mig under kniven och plocka bort det som inte hör hemma i min kropp. Men den andra läkaren vill inte skära i mig utan vill att den första läkaren först plockar ut spiralen ur mig så han skickar mig tillbaka till den första läkaren och nu har jag inte hört något på en månad, men så ringer hon idag för jag har talat in meddelanden på hennes telefonsvarare två dar på raken och hon säger att jag måste bestämma själv vad som ska göras. Givetvis är det så, men jag undrar vad som är bäst för min hälsa och om cystan kan vara elakartad och hon säger att det kan man ju inte veta förrän man har den under lupp. Jag är förmodligen sjuk, tänker jag, jag är förmodligen fylld av dålighet och kommer aldrig få någon mini-limpa att mata med ost. Vi bestämmer att vi ska fundera på varsitt håll och höras snart igen, men det är jag som ska bestämma om det är någon spiral eller cysta som ska ut ur min kropp.

Det är därför jag nu skriker i mammas öra för jag är arg, men kanske mest rädd. Och lite ledsen. Men egentligen vet jag ingenting om vad cystan består av och jag kanske kommer att leva lycklig i alla mina dar, men om inte två läkare kan berätta för mig vad som är bäst, vem ska då göra det? Jag? Jag har inte gått någon läkarutbildning. Ge mig 40 000 i månaden så kanske jag kan ta på mig ansvaret att bestämma över min egen kropp.

Jag har vetat(anat) det här i ungefär hela livet!


Tack till @askfat via @lismilf som gjorde mig uppmärksam på detta.

Vi kanske bara ska göra allting i fel ordning. Först köpa radhus, sen sommarstuga, sen en katt och sen bil och sen skaffa barn och SEN bli tillsammans.
Igår torkade jag under hans diskbänk.

Varför vill han inte bara gifta sig med mig på stört?

tisdag 11 oktober 2011

Regler är till för att följas

Någon gång i tidernas begynnelse fick jag lära mig att om man ska blogga så ska det vara hitan och ditan och en bild där och lite länkar där. Vet inte riktigt var jag lärde mig detta, det kan ha kommit med modersmjölken, men hur det nu än är så får jag nu när jag inte har stoppat in några foton på gårdagens middag, min risiga frisyr, en spexig grimas eller ett husdjur på flera dagar lite dåligt samvete å era vägnar. Klarar ni av en sån hära massa tråkig text utan lite ögongodis emellanåt? Om ni fick välja något jag ska visa för er, vad skulle det vara? Vill ni önska lite nu när jag varit en sån olydig bloggerska? 

Kulbo

Jag: Jag ska börja kalla dig för min Kulbo.
Han: Åh fint *glad gubbe*
Jag: *förvånad gubbe*

Peppen

Nä, man får kanske inte bara jobb huxflux, man måste ANSTRÄNGA sig lite. Oj, jaha, det säger du.

Nä, det blir inget stort av dig inte, du får minsann nöja dig med något halvdant. Halvdan mat, halvdant kärleksliv, halvdant boende, halvdana kläder. Je suis une halvdan!


Ge mig ett riktigt jobb någon gång

Linn verkar ha världens bästa jobb, det har inte jag. Alltså det är ett ok jobb och så och människorna likaså, men det är för lite att göra som vanligt. Varför hamnar jag alltid på såna jobb? Är det för att jag är så himla effektiv? Är det bara jag som har det såhär?
Idag när jag cyklade till jobbet stod en glad byggnadsarbetare och sjöngskrek "Jag är fångad av en stormvind", då kändes det extra bra att bo på en byggarbetsplats.

På jobbet stod en av kundtjänstgrabbarna och slickade porrigt på ett kuvert varpå hans kollega påpekade att han hade gylfen öppen, då kom han av sig.

Jag tror att jag har varit uppe och gått i sömnen i natt igen. Jag gör det i min lägenhet när jag inte har någon som ligger och pressar in mig mot en vägg. Ibland vaknar jag av att det lyser lampor i lägenheten. I natt trodde jag att jag var på landet, men kände igen mitt eget örngott och undrade vad det gjorde där. Trodde ett tag att det var hans mamma som broderat det för hennes initialer är ju lite lika mina, sen kom jag på att jag var hemma hos mig i min säng, ensam. 

måndag 10 oktober 2011

Herpes?

Kan någon berätta för mig hur man får de här såren i mungiporna att läka? De har liksom varit här lite för länge nu och det kändes som att de höll på att bli bra. Räknas de som munsår?

Update:
Hittade detta på Vårdguiden:


"Sprickor i mungiporna

Om du får sprickor i mungiporna under vintern beror det vanligen på att huden är torr. Ibland kan det vara tecken på järnbrist och sprickorna kallas då munvinkelragader. Mungiporna blir ömma, röda och kan fjälla. Kontakta läkare om det inte blir bättre fast du smörjer in med mjukgörande salva eller kräm."

Alltså inte herpes, förvisso inte så mycket vinter just nu, men nästan väl och symptomen stämmer väldigt bra med det jag har. Tack för det Vårdguiden!

Var kom den här jävla oron ifrån?

Livrädd idag. Kan det vara PMS? Hittar på saker i huvudet. Ja, nu när vi varit på landet och plockat vår svamp, nu kanske han tycker att han har gjort det han lovat och kan lämna mig. Orkar inte vara rädd och orolig i magen. Får träna bort det onda och ja, jag vet att jag borde fråga honom snart vad det är han ska ha mig till. Men jag är alldeles för rädd.

Ok, han säger att han inte ska försvinna. Undrar när jag ska börja tro på det där?

söndag 9 oktober 2011

Förlåt, men har ni kissat mot en sån här separatist? Förlåt, jag menar separett. Den liksom vibrerar lite och jag vill trycka fittan lite närmre och tänker att det går kanske för mig då eller nä jag måste nog väcka min sovande vackra man i soffan.

lördag 8 oktober 2011

Landet

Vi har plockat svamp och tänt i kaminen och druckit öl sen somnade han på soffan. Jag tycker mest att jag inte hör hemma här, det är liksom alldeles för fint. Jag känner ofta så. Jag hör hemma där det är kallt och smutsigt och ouppfostrat. Finns förmodligen ingen som är tillräckligt dålig för mig. Det måste ju vara någon rolig och smart liksom, men som kommer från karga förhållanden. Och han är bara så jävla jävla fin och allt omkring detsamma så vem är jag att stå vid hans sida?

Nu kan jag instagramma förresten, ska visa snart.

fredag 7 oktober 2011

Lika säkert som det efter regn kommer solsken(efter ett tag iaf) så trillar jag ner från mitt berg av kärhet och lycka och ligger istället strax nere i en mörk jävla dal full av gyttja och kyla.

Men då gäller det liksom att inte sätta sig ner på ändalykten, utan istället får man skrubba golvet, helst på alla fyra, gömma undan allt godis och mangla sin tvätt. Och så får man gå och lägga sig jävligt tidigt så att den där dagen på andra sidan allt det mörka kan dyka upp inom kort. 

Pojkvän?

Håller på att bita av mig tungan när jag under lunchen kastar ur mig något om "min pojkvän" inför mina kollegor. Men jag tänker att det kanske inte gör så mycket, han är pojke och han är min vän och ska han definieras så är han väl för tusan en pojkvän.

På väg från lunchmatsalen frågar en av kollegorna: "Har ni träffats nyligen du och din pojkvän? Du verkar så himla fnittrig, glad och kär?"
"Nääää" säger jag "det blir liksom bara värre och värre."
"Härligt" svarar hon "jag har varit gift i 20 år och jag kan sakna det där."


Fint serru

Operation tänja ut nya fina brallorna är alltså påbörjad och det känns som det kan gå vägen. Skulle bara vilja karva av lite från magen så att den liksom inte hänger över kanten, men annars känns det ganska bra. Magen har ju ändå en tendens att lite hänga över titt som tätt. Men sen är det det här med att de här brallorna trycker in röven och jag undrar om röven kommer att bli platt av denna misshandel? Och jäklar dö, det var lite klurigt att komma upp på cykeln i morse. 

torsdag 6 oktober 2011

Sanndröm?

I natt drömde jag att Nisse hade bloggat en bild på sin nya klass i Götlaborg. Han hade rosa tröja på sig och i hans klass gick det bara tjejor. Vi förstod genast att han bara hittat på att han skulle plugga till byggnadsingenjör(eller nåt), det var i själva verket Uska han skulle bli. 

Döda tomtar

När min kille nyser och man säger prosit så säger han aldrig tack för han hävdar att man dödar en tomte då. Jag vet inte varför han är så angelägen om att inte döda någon tomte eller varför han ens tror på tomtar, men det är så det är.

Nu är det någon av hans kollegor som lurat i honom att om man klappar händerna två gånger när man sagt tack så dör ingen tomte. Galenskap.

Present

Igår fick jag nya byxor av min kille som var så tajta att jag slet sönder mitt pekfinger på gylfen. Men de passade. Synd bara att min kille jobbar på ett företag som enbart gör kläder för anorektiker, min rumpa kommer verkligen inte till sin rätt i de där brallorna. Men de är fina framifrån och på bena och sånt. Får ha en tröja som täcker röven bara, för man kan ju inte lämna tillbaka presenter man får. Och verkligen inte när de kommer från den bästa människan i hela världen. Kanske borde sticka ett rumpskydd, eller bara beställa en lång tröja nästa gång. 
Roligt att Steve Jobs går och dör samtidigt som jag börjar använda Iphonanny. 

onsdag 5 oktober 2011

Dårhuset

När brandkåren åker förbi utanför och min kollega kastar sig mot fönstret och bankar och skriker: "Hallå mina brandmän, här är jag!" då gör det inget alls att jag just nu har ett helt hjärndött arbete helt utan utmaningar.
Någon sov i trygga famnen i natt och mår ungefär hur bra som helst. Funderar på att alltid alltid alltid sova i den där famnen för livet känns så himla mycket bättre då.

Det kanske löser sig det där.

tisdag 4 oktober 2011

Någon tyckte att det var en skitbra idé att vara vaken hela natten så nu är denna någon väldigt trött och kommer när som helst somna sittandes framför sina datorskärmar.

Är det såhär det känns att ha en spädis kanske?

måndag 3 oktober 2011

Turkiet

Minns ni att jag en gång i somras fick åka till Turkiet med världens finaste man och jag tror att jag var i konstant chock i en vecka och vi rök inte ihop en enda gång? Jag grät kanske bara två gånger, men båda gångerna kunde vi skratta åt det eftersom det hela bara handlar om att jag är så himla känslomässig och sen satt jag en dag och klämde en megastor finne topless i vattenbrynet och det kanske tog lite för lång tid, men jag var liksom helt uppslukad och då kom han ner till mig och ville att jag skulle gå upp och vakta våra saker så att han kunde få bada(nojjig liksom), men jag var liksom helt uppslukad av den här megastora finnen på mina arm och ba, nä, jag är måste sitta kvar här och då blev nog han lite sur, men vi blev kompisar en stund efteråt eftersom det finns ingen annan människa i hela världen som jag har/vill pussa så mycket på, han köper den grejen.

Och den där sista kvällen när han fick lite för mycket sprit i sin drink och vi nästan började dansa på restaurangen trots att vi först undrade vad det var för jävla skitställe vi valt och sen gick vi bananas i alla sunkbutiker och nästa dag på flygplatsen så hiphop-dansade jag till Enrique Iglesias och han såg inte ens ut att skämmas utan tyckte att det var okej då var allt så jävla fint och jag kommer aldrig någonsin att glömma det hela, jag ville inte åka hem där och då.

Kalasbilder (så glömmer vi allt annat trams, pleeease)






















 


Egentligen är väl sanningen den att jag inte enbart gråter av rädsla utan mer eftersom allt känns så himla nära nu, jag kan ta på det, det är så nära, det känns som jag har allt i min hand och det är så nära men allt kan när som helst falla ur mina händer, men samtidigt kan det hela bli verklighet och allt är så jävla läskigt så rädslan är där samtidigt som glädjen är där att jag får spendera en massa tid med min bästa människa i hela världen som jag haft så nära så länge och beundrat och älskat och sett upp till och sett i matsalen alla dessa gånger och letat efter och ja, där är han ju och jag blir lugn. Världens mest självklara grej att jag ska vara med honom, med dig. Vad annars?

Ifån

Vet ni, snart kanske jag ska få ärva en gammal ifån. Då blir jag en sån där ifån-människa. Det är smidigt så att ni kan stoppa in mig i ett litet fack. Ska snart skaffa tatuering också och kanske bli vegetarian.

Nää..

Behöver kött vet ni. Hellre lever jag enbart på kött.


Som svar på frågan varför jag gråter svarar jag honom att jag är rädd. Rädd att han ska försvinna. Jag vet att jag överlever, men efter alla dessa år som han har funnits där vareviga dag och skrattat med mig och hatat med mig och bråkat med mig och smaskat med mig och stammat med mig så vill jag inte vara utan honom.

"Jag kommer inte att försvinna." svarar han, för vad ska han annars svara.

Min kille svarar på mail

Bra idé, men varför skulle du gråta för? Vad skulle du använda för bild? Kanske den jag har bifogat  från när jag är 15 och precis vunnit ungdoms-SM?


*lämnar min plats för att inte börja garva högt åt bilden på den lilla pojken på bilden*

Eftertanke

Synd att jag inte såg till att skaffa mig Spotify på jobbet medan han den där killen som tycker att jag är lik Jodie Foster och är kär i mig var kvar på det här företaget. 

Saker jag mailar till min kille


Kanske ska tatuera in ett porträtt av dig på låret så att jag kan titta på dig när jag sitter ner utan byxor. Shit, vad jag skulle gråta varje gång jag går på toaletten. Buä! Jag älskar honom så! Buä!



Morsor

Jag blir rosenrasande när jag hör hur de här tanterna curlar sina 20-åringar. Ringer och väcker dem och meddelar vilken jävla tub de ska ta till skolan och vilka böcker som ska lånas till deras universitetskurser. Hallå?! Är de här ungarna efterblivna eller?

Tydligen är det ett ganska vanligt förekommande fenomen, jag har ju frågat min mor varför jag inte fått samma support här i livet. Mamma har då erkänt att hon ibland känt sig som en dålig mor som inte varit en sån där mamma som funnits där dygnet runt, så som hon ofta hört att hennes arbetskamrater varit/är, samtidigt som hon tror att det gjort mig och min syster gott att vi har fått klara oss själva. Jag håller med henne.

söndag 2 oktober 2011

Drömhelg

I fredags var vi ut med jobbet och jag fick höra historien om hur kär han konsulten som vi avskedsfestade för, var i Jodie Foster när han var liten och att jag är så lik henne, och "Du är så jävla snygg." Då kände jag att det var dags att bege sig så jag åkte till Cliff Barnes och träffade meningen med livet. Ja, det är inte mycket jag vill just nu, jag vill bara vara med honom så jag mådde som en prinsessa när han klämde in mig på Cliffan för att sitta i hans knä och stå på samma stol som honom och fuldansa till Abba och Green Day och all annan gammal skräpmusik. Jag hade min dummaste kjol på mig ju och blev därför lyft som en liten docka upp och ner från stolen, det var ett rent under att jag inte trillade ner från den svajjiga plaststolen.

På lördagen vaknade jag med uppgivenhet i kroppen, kanske någon sorts dum idé om att jag borde vilja mer än att vara med honom. Jag borde vilja träffa andra människor, jag borde gå ut i solen, jag borde aktivera mig, men jag struntade i alla borden och stannade i Sumpan med min käraste och lämnade honom bara en stund för att gå och köpa en ful clownjacka och en kaffekopp till mig själv på Myrorna. Det var så mycket sol jag fick den dagen. Vi åt pannkakor och sen åkte vi hem till en av hans vänner och spenderade resten av kvällen med att spela Super Mario Bros 3 och dricka all alkohol som gick att finna.

Jag skiter fullständigt i att jag har ätit skräp hela helgen och mest bara suttit på röven och glott för jag har glott på den vackraste människan jag vet stora delar av den tiden och när jag nu kommit hem till mig och tycker att det känns ok, så helt plötsligt måste jag gråta igen. En skvätt bara, av rädsla och glädje och herrejävlar varför kan jag inte bara alltid få vila mot hans bröst?

Allt är precis som vanligt med andra ord.