onsdag 30 november 2011

Jag tittar äntligen på Whip it!


Cellförändringar

Ja, det ska tydligen karvas lite till på livmodertappen för att ta bort de där cellerna som inte är som de ska. Jävla jantelag. Jag hurrar för att detta kommer att göras under narkos.

Och äntligen sa läkaren det jag mest av allt vill höra. "Det blir mycket kvar av livmodertappen ändå och det ska inte vara några problem att få barn."

Lika som bär?

 Marcus Sköld

Annan sorts träning

Ganska ofta tänker jag på det här med att åka Halvvasan också. Jag tänker ju ganska mycket på mycket. Jag ältar. Det är mindre än 90 dagar kvar till Halvvasan. När man säger tid i dagar låter det för mig helt plötsligt mycket kortare, än när man säger tre månader. Men det jag känner mest att jag behöver träna inför Halvvasan är att trängas. Förra året under Kortvasan gick det som sagt ganska bra. Tekniken kändes bra, flåset kändes bra, det enda som gjorde att jag inte kom under tre timmar var att jag inte tog för mig spåret och trängde mig förbi de där långsamma människorna som alltid hamnar framför är i vägen. Jag funderar lite på hur man ska träna detta och har en idé om att springa fram och tillbaka på Drottninggatan om lördagarna. Känns lite farligt att åka rullskridskor på Drottninggatan om lördagarna, då kommer säkert polisen och tar mig, men springa kan kanske funka. Och skrika Ur spår!

Skydd

Jag upptäckte i förra veckan att jag faktiskt kommer in i det stora garaget under mitt hus, trodde bara att det var de med garageplats som kunde det. Eftersom balkongen känns lite liten att åka rullskridskor på så tänkte jag att garaget nog kan funka. Jag har ju fortfarande bara mina gamla 200-kronors grillor, men jag tycker att de är hemskt sköna, de är som att de är gjorda för mina fötter. Nu håller jag på att skramla ihop skydd och jag tror att det ska lösa sig i början på nästa vecka. Råkade pipa till Fluffy att det bara är tandskydd som saknas och eftersom han är så entusiastisk över allt som rör mitt tränande och sportande lovade han att fixa det redan idag.

Jag kanske inte kommer att få så stor användning för tandskyddet när jag åker omkring i garaget, men jag som är så rädd för att slå ut tänderna när jag cyklar kanske alltid kommer att kunna bära tandskydd. På stan och så. Kanske blir helt orädd med tandskydd i munnen. 

Sista november

Idag jobbar jag sista dagen på mitt nuvarande uppdrag och sitter nu hemma och fördriver tiden med tända ljus. Jag är nämligen klar med allt på jobbet. Det finns en hög med saker att göra, men då måste jag liksom lite börja på ny kula och det tycks lite meningslöst, så jag ska bara sitta av några timmar på jobbet idag, äta lunch och fika lite och sen blir jag utsläppt i två veckor innan jag börjar på nya stället den 15:de december. Därför funderar jag på att ta en rejäl sovmorgon. Inte en sån som man sover på, utan en sån där man rotar fram den godaste frukosten och ser på Shameless US och stickar lite innan man går till jobbet. Känns ju ruskigt slappt, men jag har fått det godkänt.

Ja, och jag är ju inte helt fri fram till den 15:de december, dyker det upp något som jag kan arbeta med under de här dagarna så får jag snällt hjälpa till med det. Drömde för övrigt i natt att jag blev kvar på nuvarande stället fram till den 15:de. Drömde också att jag åkte rullskridskor nere i garaget och var skitduktig.

tisdag 29 november 2011

Den här borde kanske också ses



Men jag är ju bra mycket kåtare på färgglatt trams så jag känner mig inte lika pepp på den som på den andra med Julia Roberts.

Den här måste jag givetvis se


måndag 28 november 2011

Shameless US

Hej,
Jag håller på att sticka in min nya mobil och så tittar jag på Shameless US, har ni tittat på Shameless US?



Ve och fasa!

Var hem och käkade på lunchen och bläddrade lite i min vasaloppstidning och läste till min fasa att de ska bygga en backe mitt på upploppet i  Mora. Det är ju för att förhindra krockar mellan åkare och åskådare som korsar spåren, därför ska de placera en container på upploppet som ska tjänstgöra som gångtunnel och täcka den med snö. Hela upploppet kommer därför att luta ännu lite mer uppför och sen kommer man att få glida in i mål. Men huvva säger jag, dels vill man inte ha en uppförsbacke när man är så himla nära mål. Ba, woho, nästan i mål och så tornar en kulle upp sig framför en som man ska härja uppför där det är som allra mest publik(Tur att jag bara ska åka Halvvasan som går en tisdag då det brukar vara ganska lugnt).  Och man vill inte heller ha en för brant nerförsbacke när man kommer på upploppet och är skittrött och måste hålla styr på skidorna och kanske ramlar i den där nerförsbacken om den nu skulle bli alldeles för brant, men de kanske löser det där. Och i ärlighetens namn, när jag kom på upploppet förra året efter tre mil så kände jag lite jaha, redan, kan jag få åka en mil till? Men som sagt, den här gången blir det ju en och en halv mil längre än förra året. Plus en puckel på upploppet. 

söndag 27 november 2011

Helgens låt


Jag skrattar och gråter om vartannat

Kan det verkligen vara nyttigt att älska en annan människa såhär mycket?

För jag älskar honom så

Jag fick följa med på överraskningskalas igår och det var fantastiskt fint det med. Hela den här helgen bara glittrar hela den. Hjärtat på födelsedagsbarnet höll på att hoppa ur kroppen på henne och när vi innan stod knäpptysta i vardagsrummet så darrade mina läppar av spänningen. Vi åkte hem tidigt för det erbjöds skjuts och det var ganska skönt att dricka lite glögg hemma och prata lite och sen somnade han på soffan och jag skrev kärleksbrev som han hittade på morgonen, minns ej vad jag skrev och vågade inte läsa det, men jag tror att det blev ganska fint ändå. Jag måste ju berätta för honom hur det känns i mig när jag får vara med honom, när han håller i mina fingrar, när han tittar på mig, när han presenterar mig för sina vänner. Så oerhört tacksam att jag får ha honom i mitt liv, om inte för alltid, så i alla fall nu, ett tag. 

För ett år sedan

Den 27:e november förra året vaknade jag upp i hans säng för första gången och blev fotad när jag fnissade under täcket för allt var så himla konstigt. Och han tänkte kanske att det aldrig skulle hända igen och ville därför ha bildbevis på mig i hans säng. Redan 24 timmar senare upprepade vi det hela. Ett år senare har jag spenderat mer tid i den sängen än min egen, men det är fortfarande konstigt.




lördag 26 november 2011

Flott

Åh, så himla fint att jag igår fick bjuda hem de där flickorna jag lekte med mest hemma i byn när jag var liten och alla var glada och maten var god och vi pratade och skrattade och skrek och sjöng. Sen fick jag ha tre flickor kvar över natten så att vi kunde bruncha hemma hos mig och vara bakis tillsammans och gnälla lite och jag åkte rullskridskor på balkongen och städade och det var så himla mys. Vill alltid ha människor hemma hos mig på det där viset som lånar böcker och trosor och skor, om det inte är så att jag kommer på att jag vill ha alla skor själv. Det kan ha varit den bästa fredagen igår.

Idag tänkte jag träna, men det sket sig när jag mellanlandade hos Fluffy för att hämta träningskläder. Råkade klä av mig och lägga mig på soffan och kände att det min kropp behöver är inte träning utan sömn. Ska ju orka med kalas idag också.


fredag 25 november 2011

Ännu är den här knasiga fredagen inte slut. He-rre-gud.

Jag vill kramas.
Jag bestämde mig. Och mannen lever och jag kom sist i vinlotteriet men fick ändå en tröstflaska och fick bli fotad med snygga killen och de andra barnen och snart ska jag gå hem och göra tårta trots att jag är helt nervös i magen och jag kommer att fyllna till på två klunkar vin förmodligen. 

SÄG NÅGOT BRA DÅ!

Säg något så att jag blir lugn i magen. Gaaaah! Ta en Samarin kanske. Hm..

Men jag tror ju att jag liksom har bestämt mig typ. Alltså det ena jobbet är ett fint jobb med kavajer och sånt och typ ha möten med Canada och Hong Kong och sånt. Det andra är också fint, men det är mer Sverige, Sverige, Sverige och prata med människor som är gråa svenskar som jobbar inom offentlig sektor och är ganska grå och jag tänker att de behöver egentligen ha mig i sitt liv. De behöver mig! Världen behöver inte mig! Sverige behöver mig! Men jag vill ut i världen.. Ja, så jag vet kanske vad jag vill. Kanske bara ska se på det här som ett pyttelitet beslut, typ som att bestämma vilken pizza man ska äta(det kan också vara svårt ifs).

Äh, ni kanske bara ska vara tysta. Jag klarar mig.

Någon som kan tipsa om något gott alkoholigt att dricka till tårta?

GAH!

Det gick tydligen ganska bra på intervjun igår också. Jag har ju redan ett jobb kirrat. Var helt avslappnad och skön och så gillade de mig. Typiskt.

Skulle behöva en coach nu. Tack! Hej! Ska testa att ringa syster.

JAG VILL HA SNÖ!

Förra året hade det faktiskt kommit snö. Jag gillar året som varit, men att det inte kommit snö ännu, det gillar jag inte.
Idag är det fredag förstår ni(klart ni gör). Jag ska sitta och stirra på samma excelfil som jag stirrat på hela veckan och sen ska jag gå hem och baka tårta. Och så har jag sagt att jag ska bestämma mig för vad det är för jobb jag ska ha. Jävla helvetes skit.

torsdag 24 november 2011

Titta en skitglad tjej i Turkiet

(Hittade den när jag tömde iphonnanyn som ju både innehöll Fluffys och mina foton.)
När jag gick på intervjun där jag bar den där tighta kavajen och där jag nu har blivit erbjuden jobb så fick jag, när jag satt och väntade på att bli inropad, för mig att jag inte skulle vara ensam vid intervjun. Jag fick för mig att hon skulle intervjua fem personer samtidigt för att se vem som bäst kunde hävda sig. Jag bestämde mig för att om det skulle bli så så skulle jag bara luta mig tillbaka och vara mig själv och tänka att om de inte vill ha mig för den jag är så är det deras förlust. Så det var väl med den väldigt starka uppmaningen till mig själv som jag gick in i intervjun och det gick tydligen vägen. Den här gången.

Är det någon som sett den här filmen?


Hushållerskan

Jaha, så blev det ännu nervösare i magen för ett jobb är erbjudet, men jag måste kolla det där andra som egentligen skriker att det är mycket mer jag. Men starten för jobbet som erbjuds har skjutits upp till dagen efter min födelsedag så om ingen vill ha mig i december kommer jag att gå uppdragslös då. Jag mailar till honom och blir lite lugnare i  magen när han säger att allt blir jättebra, jag kan ju baka muffins och laga matlådor åt honom hela december. 

Skogen

Ibland när jag tittar in på Anders blogg så vänder sig min mage upp och ner av längtan till skogen. Jag vill vara precis just där och då längtar jag bort en stund trots att jag känner mig väldigt tillfreds med nuet. En vacker dag ska jag nog få bo nära skogen igen. I skogen under himlen och solen och stjärnorna.


(Bild lånad från Anders.)

onsdag 23 november 2011

Isn't it ironic?

Jag unnade mig varma mackor till middag/kvällsfika med chili-bea. Tänkte att det skulle vara lite bättre än ostkrokarna jag ätit måndag och tisdag, men så var tydligen inte fallet. För det första så brände tomaten som låg på första mackan sönder min gom så pass att det nu hänger trasiga blåsor i munnen. Och för det andra så fick jag ont i magen av brödet, tydligen är ostkrokar bättre för magen än bröd.

Lustigt är också att jag nu ser på Vetenskapens värld om smärta. Undrar om jag ibland är en sån som inte känner så mycket smärta. Är liksom van vid att ha ont mest hela tiden. Eller så var jag bara så glupsk att jag inte kände att jag brände sönder käften.
Jag har nu inte klippt mig på snart 13 månader om man inte räknar den där gången i somras ute på Grana när jag låg och tuggade tuggummi i sängen och tuggummit råkade trilla ut i håret så att feta katten var tvungen att skära loss det med sin morakniv.

Saknar feta katten i clowndräkten.



Tänker att det ju måste vara ganska roligt att köra trav ändå. Tror inte ni det?

Det bara fortsätter

Pratar med en herre på jobbet om att jag bara har en vecka kvar här. Han frågar för tionde gången hur länge jag varit här. Sen ber han om ursäkt för han inser att han börjar bli lite tjatig. Det gör inget säger jag, du har ju grått hår. Jag gillar dig, säger han då, du är så härligt uppriktig. Och jag hör att han menar det, det är mycket som är falskt här, för sånt hör jag, men det där, det är på riktigt och han gillar faktiskt mig. 
Nu på morgonen gjorde jag en liten film till er för att visa hur det ser ut på min gata när jag går till jobbet, det tar tydligen fem minuter att gå den där biten. Får se om filmen kommer upp senare, den blev mörk och blöt och lite gungande. Känsliga personer kan säkert bli sjösjuka.
Man vet att man bor för nära Solvalla när man drömmer att man har börjat köra trav.

tisdag 22 november 2011

Haha, nä, det hjälper inte, jag skäms ändå.

Det är lite mycket nu, mitt hjärta håller på att svämma över av kärlek.

Tack!

Och jag tycker om er en himla himla massa.

Skämmes

Ja, jag skäms när jag skriver att det är mycket just nu. För egentligen är det inte så himla mycket. Jag har ju inga barn som kräver min uppmärksamhet, jag är frisk om man bortser från sprickor i mungipan, cellförändringar och cystor, jag har friska föräldrar, jag har inga vänner som bråkar med mig, jag får lön varje månad och jag har mängder av kläder och böcker och kärleken har nog aldrig varit så vacker som den är just nu.

Men för mig är det mycket med nervositet över eventuellt nytt jobb som kanske kräver att jag skärper till mig, med cystor och cellförändringar som gör att jag funderar på om jag någonsin kommer att kunna få några barn, med världens vackraste man som märkligt nog är min och som planerar att köpa julklapp till mig, med nuvarande jobbet där det är så rörigt att alla är helt förvirrade och jag sitter mitt i förvirringen med lurar i öronen och avskärmar mig för att försöka att inte dras med i stressen som uppstår av förvirringen, med att jag fyller 30 snart och jag måste tydligen bestämma mig för vad jag vill göra på den där alldeles speciella födelsedagen, med roller derby regelkurs som är så spännande men samtidigt så läskigt, med coachande som tar på krafterna bara för att jag hela tiden tror att jag inte är en tillräckligt bra coach, med det här att jag känner att jag behöver träna ungefär sex gånger i veckan för att inte känna mig som flubber och så att jag orkar åka Halvvasan, och med det här att jag har en liten gnagande känsla i magen som säger mig att jag inte hinner ta hand om mina vänner tillräckligt väl och berätta för dem hur mycket jag tycker om dem och saknar dem.

Ja, för lilla mig är det mycket så jag tänker sluta skämmas nu. Punkt.
Egentligen vill jag berätta en massa, men jag håller på med lite för mycket just nu så när jag väl sätter mig ner för att berätta så är jag så trött att jag bara längtar efter att få krypa ner i sängen. Och jag måste ju duscha först. Har inte duschat sen jag var och tränade och nu har jag bakat och ätit och funderar på om jag ska plocka klart med julpyntet innan jag ska sova och så måste jag göra matlådorna klara också och sen försöker jag tänka på vilket av de två jobben jag sökt jag helst vill ha. Det är såklart inte alls säkert att jag blir erbjuden båda två, men jag tänker att jag borde veta vad jag vill och då kan det vara skönt att tänka lite innan. Tror ändå att jag vet. Det ena känns ju lite bättre i magen. Det är kanske inte det jag vill göra resten av livet, men ett tag. Några år. Eller så är det kanske det jag ska göra resten av livet, det vet jag ju inte förrän jag har testat.

Finast idag var flera saker. Älsklingsmannen som var på ett så fint humör i morse och ville leka med mig när jag skulle gå till jobbet. Det var det bästa bandaget på alla de där dåliga mornarna. Och sen var jag på frysen och en av tjejerna jag träffade sa att hon ville vara ung tjej och hänga med mig för att hon tyckte att jag verkade så lugn och fin. Jag blev himla himla glad. Och den andra tjejen tyckte mina jeans var så himla fina och då blev jag glad för jag hade de där jeansen som Fluffy gett till mig. (Är lite fundersam till det här med Fluffy för det är så himla långsökt, men det kanske är bra.)

Jag slutar snart på mitt nuvarande jobb, det känns lite jobbigt för jag känner mig inte klar där. Men det är lite rörigt så det kanske är lika bra att jag går för nu börjar jag att lägga näsan i blöt som jag brukar göra efter några månader och jag vet inte om det är så uppskattat. 
Nu vet jag vad det är som gör så att jag får sprickor i mungiporna.

Ibland när jag är ensam så råkar jag köpa chips eller ostkrokar som är starka, det ska smaka så mycket som möjligt, egentligen skulle jag bara kunna äta något starkt och gott pulver med massa e-ämnen i. Hursomhelst är det då mungiporna spricker, för nu är jag ensam hemma och har tränat och ska baka lite och måste slänga i mig något snabbt och då råkar det finnas såna där starka goda krokar, en halv påse, att knöla in i ansiktet. Hej, sprickor! Och den där superkrämen är hemma hos Fluffy och jag äter ju aldrig sånt här när jag är hemma hos honom. 

Flax

Han är fin och jag är fin och jag träffar en massa fina hela tiden. Hur kan jag ha sån hiskelig tur just nu?


Kontrollfreak

Igår bytte jag tillbaka till android från iphonannyn. Klart att det är lite tråkigt att vissa saker som t.ex. pinterest och instagram inte finns på androiden, men jag tror att jag klarar mig ändå. Spotify är t.ex. mycket smartare på androiden och gratisspelen till androiden har hittills varit roligare än gratisspelen till iphonannyn. Men det skönaste med androiden är att det känns lite mer som att jag har bättre kontroll på vad som händer i den, det gillar jag. Jag vill tänka själv, bestämma själv och så fick jag ju skitbra och fina lurar till. 

måndag 21 november 2011

Trött

Känner inte för att göra något alls den här veckan. Bara sova. Läsa lite på sin höjd. Men jag vet att det är träna jag behöver göra när det känns såhär. De här slöa helgerna är förödande. 

söndag 20 november 2011

Från och med nu kommer jag att kalla honom Fluffy.
Vet ni att jag har små kusinbarn i Schweiz som pratar franska och är smarta och tuffa?
Jag är stolt bara, de är så jävla fina och att få läsa franska uppdateringar på Facebook måste vara det bästa sättet att återuppliva sin franska.

lördag 19 november 2011

Älskart

Är på vernissage och bara ler.

Vi hade i alla fall tur med vädret

Har legat ett par timmar på morgonen och varit nervös. Nervös över saker som kanske aldrig kommer att hända, nervös över veckan som kommer, nervös över pengar. Det kliade på kroppen och jag var rädd att väcka mannen bredvid mig när jag rastlöst rev mig i håret. Till slut blev jag så trött av att vara nervös i kroppen att jag somnade om, lagom till det att mannen skulle kliva upp. Ingen sovmorgon för mig alltså. Imorgon kanske. Eller nästa helg.


fredag 18 november 2011

Inte så lätt att skriva när han håller i min högra hand.

Erkänner att jag kanske var lite sur idag när jag kom hem och det fanns ingen mat mer än en falukorv. Egentligen finns det ju alltid mat, men jag tänker liksom mer på mat, att det ska finnas mat hela helgen och så. Men jag gjorde en grabbgrej och gick på systemet istället för mataffären och kom hem med öl och glögg istället för mat. Så jag var kanske lite sur idag på att vara tjej och vara den som tänker allra mest.

Men sen blev allt fint liksom. Mycket fint. Kanske inbäddat i öl. Men ändå mycket fint. Som det här med att han ska hålla i min högra hand när jag skriver blogg med vänster liksom. 

Vet inte hur många gånger jag tittat på den här idag


Har frågat mig själv säkert tusen gånger den här veckan vad fan det är jag egentligen vill. Får inget svar. Får bara en torparstuga och morotsland som svar. Men det måste väl finnas mer?

Ja, och barn såklart. Men om det inte går då, om han inte vill? Då får jag nöja mig med morötterna och ett evinnerligt eldande och orden. Orden fungerar alltid.


Jag erkänner

Jag tänker på det där med att skilsmässa skulle vara det värsta man kan göra mot ett barn.

När jag var liten önskade jag att mina föräldrar skulle skilja sig. Jag har haft vänner som passerat genom livet som berättat om att de varit så rädda för att deras föräldrar ska skiljas och att de drömde mardrömmar om det. Men jag drömde om hur fantastiskt allt skulle bli om mina föräldrar skiljde sig. Jag var trött på att vara rädd hela tiden, trött på skrik och gap och hål i väggar och spagetti på väggar och rädd rädd rädd hela tiden för att någon skulle gör sig illa i allt virrvarr. Jag tror inte att skilsmässa är det värsta man kan göra mot ett barn. Det värsta man kan göra mot ett barn är att låta det växa upp med rädsla i kroppen. Konstant rädsla. 

Hybris

Fick feedback på gårdagens intervju. Bara positivt. Men inget jobb ännu. Dock mycket glad över att främlingar kan gilla mig.

Ni gillar också mig. Jag vet det. 

Lyckans ost

Hurra! Jag är så glad att jag har överlevt den här veckan, men det visste vi ju hela tiden att jag skulle göra. Och jag är snygg idag, men det behöver ni ingen bild på för det är kanske inte så mycket på utsidan egentligen. Jag är glad och vill hoppsa i korridorerna, men kjoljäveln är alldeles för kort och tight.

Och idag ska jag få träna med syster och imorgon ska jag träffa Morran och vi ska gå på Vernissage och ikväll ska jag få pussas för första gången sedan i tisdags morse. Och fittan blöder inte och det har trollats fram några slantar på mitt extrakonto. 

torsdag 17 november 2011

Fy helvete vad min fötter luktar illa!

Jo, intervjun gick väl lite sådär idag, men hon som intervjuade mig hade också ganska tajt kavaj så det gjorde nog inte så mycket att min nästan höll på att spricka. Men jag vill fortfarande ha jobbet. Det verkar klurigt och läskigt och det är ju bra, behöver göra läskiga saker. Faktiskt. Och lära mig Powerpoint och affärsengelska och sånt.

Men nu ska jag tvätta fötterna och sen sova för imorgon tänker jag gå tidigt till jobbet och busa lite. Det måste man få göra ibland. Alltså inte göra något dumt och olagligt, utan bara möblera om lite för att retas.

Puss!

Harstek

Morgonens bästa kommentarer, när BM ba: "Nu är du alldeles neongrön inuti, snygg!"
Och när läkaren efteråt säger: "Det är lite konstigt att man kan klippa sådär." 
Och jag ba: "TUR ATT DU INTE SA DET DÄR INNAN!"

Roligt att börja dagen med att vara totalfokad på att jag ska på intervju lite senare idag, kamma mig, sminka mig, imponeras av hur jag så lätt byter skepnad. Trodde inte att jag hade det i mig, men vid närmare eftertanke kanske jag alltid har haft det.

Sen cyklar jag till pendeln, svettas, åker till SÖS och kastar mig upp i gynstolen som jag aldrig gjort annat. Blir undersökt med verktyg som ser ut att komma från 1800-talet, blir lyst där inne med grönt ljus och BM utropar Snyggt! och sen klipper de två vävnadsprover så att jag får handsvett och ser nog inte alls så välkammad ut när jag reser mig. Tröstar mig med att plocka på mig så mycket kondomer jag bara vågar medan BM städar bort mitt blod. Det rödaste blod jag någonsin sett.

Grisen

onsdag 16 november 2011

Obs!

Det kan vara så att bickarna inte sitter på armarna utan typ på röven, men jag är för trött för att googla och jag har inte läst anatomi och lärt mig var alla muskler sitter. Jag tittar bara på Grey's Anatomy. 

Några ord innan tandborstningen

Vill egentligen berätta en dum grej om min kille och kräks och träning, men han vill ju inte att jag skriver om honom så jag får helt enkelt låta bli. Dum grej alltså. Riktigt dum grej. Vi msn:ar lite på kvällarna när jag inte är hos honom. Har folk slutat använda msn? Jag gillar inte Facebook-chatten ni vet, får bara prata med människor jag inte vill prata med där. Gillar inte Facebook längre alls, men jag tänker att det är bra att ha om man vill något viktigt som t.ex. hitta skjuts hem till jul eller informera världen om att man faktiskt har en snygg kille. Sånt tänker jag.

Jag har varit på Fryshuset ikväll och det var mysigt trots att jag är förvirrad som få just nu och ska försöka beskriva mitt humör med en väderlek och ba blir såååå hiiimla trööötttt... Men lyckas ändå kläcka ur mig något käckt medan jag säkert himlar med ögonen. Himlar mycket med ögonen tror jag att jag gör utan att jag märker det.

Nu lagar jag matlådor och känner mig tjock eftersom jag inte hunnit träna så mycket den här veckan. Men idag var jag faktiskt lite sund och tänkte att det viktigaste kanske inte är att vara vältränad utan kanske att vara vältränad inuti och tycka om sig själv och så. Moget va? För övrigt upptäckte jag att jag har fått större bröst i morse. Blev skitglad och skickade mms på bröna till min kille.

Men hela jag har ju blivit lite större. Imorgon ska jag på den där intervjun där jag måste bära kavaj och jag har inte köpt någon ny kavaj för jag tycker att det är meningslöst om jag inte får jobbet, jag ska nog ha den där som är för tight över bickarna ändå. Visst heter det bickar? Hursomhelst tänker jag att om jag inte får jobbet bara för att de tycker att jag har för stora bickar(det är biceps jag pratar om) så kanske det inte är rätt arbetsplats för mig. Tycker att det är diskriminerande att bara anställa folk med smala bickar.

Nu ropar tandborsten på mig.
Hejdå med er!

Och ni då?

Ni är så himla tysta och jag är så trött på mig själv. Vad gör ni här egentligen? Kan inte ni hålla låda lite? Så berätta nu, vad gör ni här och om ni fick önska något av mig, vad skulle ni önska då? Ni är i snitt 65 personer som hälsar på här varje dag så någon måste ju ha något att säga. Sätt igång och hata lite nu!

tisdag 15 november 2011

Jag läste Solna


Insomnia

Mardrömsnatt i natt. Alltså jag drömde nog inget, men det var en jag känner som jag brukar sova med som inte kunde sova som kastade sig mellan sängen och soffan och försökte läsa och försökte se på teve och försökte sova, men ingenting gick riktigt och jag vaknade titt som tätt av oron som belägrat lägenheten.

Jag biter ihop som vanligt, tar ingen plats, lagar frukost, kammar håret, plockar undan kläder och sen åker jag in till stan med mörker runt ögonen och träffar människor jag aldrig pratat med och spänner mig så mycket för att jag inte ska se trött ut att jag får alldeles ont i huvudet. Matintaget idag har bestått av fyra ägg och ett äpple.

Om jag längtar efter att få sova mycket? Jovars. Men det får ju vänta ett tag till eftersom jag ska in till stan och hänga med min lilla tjej ett tag. Hon kanske kan hjälpa mig att hitta en ny kavaj som jag kanske behöver om jag får gå på fler intervjuer. Min bästa kavaj sitter ju som ett korvskinn över mina överarmar, det är inte ok va?

måndag 14 november 2011

Atletkroppen

Sitter under en filt på jobbet och bävar inför att behöva gå hem eller egentligen bara ut. Dagdrömmer om täckbyxor och dunjacka. Var är snön? Varför är det så kallt? Håller jag på att bli sjuk? Nej, den här kroppen ska inte bli sjuk, jag ska träna lite idag. I källaren på jobbet finns ett gym som jag nu nog tänker besöka för första gången. Detta alltså för att minimera tiden utomhus idag. Är lite rädd för gym för vill egentligen inte bygga så mycket muskler, men tänker att min atletkropp kanske inte är så dum ändå. Burgschki fångade min atletkropp på bild i maj, ni kan få titta lite på den.




Aa-aaahhh!


Jag sov ensam hemma i natt. Så himla duktig! Var det två veckor sen senast kanske?

När jag kom hem till mig var det så himla varmt i lägenheten att jag vred av alla element utom ett, mycket smart drag. Gissa hur svårt det var att kliva ur sängen i morse när det kändes som det var minusgrader i lägenheten? Dessutom blir kroppen alldeles öm av att sova ensam för den är inte van vid stor säng med massa plats så den rör sig hit och dit så det känns som träningsvärk i kroppen på morgonen. Vaknade en gång och trodde att någon stod vid sängen, men det var bara den där dumma klänningen jag hängt upp. Drömde mardrömmar om att jag skulle åka till London på kurs med jobbet och jag var skitstressad och en gammal äcklig pojkvän dök upp och jag ville ju inte alls ha något med honom att göra men han ville som vanligt stoppa ner sin tunga i min hals. Vaknade av obehaget.

I övrigt, min kille är mycket fin kille trots att han ibland matar mig med pasta så att jag får ont i magen och sen blir jag skithungrig någon timme senare.

söndag 13 november 2011

Det här med att min kille har spelat dataspel hela helgen och ba: "Alltså jag dödade en drake förut vilket gjorde att jag blev något av en kändis."
Jag börjar skratta tills jag får tårar i ögonen.
"SLUTA MED DET DÄR!"

Andas lite genom bilder från förra helgen

Så gick en helg

Igår ville jag inte ha helg för det var mest segt och tråkigt. Jag ville kanske inte göra så mycket och jag gjorde inte så mycket heller. Men till slut orkade jag ändå gå och handla och ta ett bad och äta svampsoppa. Idag ligger segheten kvar som en dimma. Drömmer snurriga drömmar om att jag är sjuk och vandrar omkring i öde hus. Sen åker jag plötsligt bil med Parisa och hennes pappa.

Vill inte att helgen ska ta slut. Vet inte hur jag ska ställa om kroppen från att vara såhär seg till att bli en stark kropp som måste jobba en massa och gå på intervjuer och träffa en massa människor, men jag förmodar att det där löser sig så fort jag tagit min morgondusch på måndag morgon och fått på mig kläder. Har varit ont om kläder den här helgen. 

lördag 12 november 2011

Det blir ju inte lättare att ta sig hem när min kille propsar på att jag ska se på Grey's och sen matar mig med kakor. Om han inte tycker att jag är en plåga kanske inte jag heller borde tycka det.
Hej lilla blogg. Idag är jag ledsen för att jag är så himla tråkig och inte vill göra något alls. Jag tar för mycket plats i det här hemmet som inte är mitt, men jag kan ju inte ta hem krukväxter och mat och kläder till mig när jag ändå inte vill vara hemma hos mig. Vad gör man då då?

Nä, man får kanske inte alltid som man vill så man får packa ihop sin skit och gå hem till sin andra skit och vara ensam och ledsen och arg och vilja stänga av sig själv. 

fredag 11 november 2011

Ibland hinner en nästan inte bajsa

Det är himla mycket nu. Jag klagar inte. Det mesta är liksom bra saker. Lära mig nya saker, jobba asmycket, alla är sjuka, mitt immunförsvar är alla arbetsgivares dröm, bli intervjuad för bra jobb jag faktiskt vill ha, få pussas en massa, ligga i trygga famnen om nätterna, hänga på frysen och vara tuff tjej, lära mig massa om roller derby och få träffa massa tuffa tjejer och träna och inte dricka sprit. Äckelduktig.

torsdag 10 november 2011

Priiiiis!

Finaste Debbie har gett mig priiiis för att jag är så himla braaaaao! Så himla smickrad eftersom jag är väldigt förtjust i Debbie. Detta får jag fira genom att svara på några obligatoriska frågor och skicka vidare till några andra braiga och fina bloggers.

Varför började du blogga?
I augusti 2006 höll jag på att plugga till min sista tenta på universitetet. Jag har aldrig pluggat så duktigt någonsin men lite för att rensa hjärnan emellanåt började jag att skriva blogg. Tror att det var någon gång i samma veva som Lunarstorm började att dö ut lite, så efter mIRC-eran, skunk-eran och Lunarstorm-eran var det bara att kliva in i bloggosfären. Jag har ju alltid skrivit dagbok så det var inget märkligt eller ovant med det.

Vilka bloggar följer du?
Jag följer en himla massa bloggar. Listan till höger är de bästa, de smartaste och skarpaste och roligaste hjärnorna, men sen läser jag några såna äckelprettobloggar också som Niotillfem och Elsa Billgren. Jag tycker om att titta på bilder en himla massa så det är lite därför, men sen jag har hittat till pinterest har det inte blivit lika mycket kikande i sockersöta fotobloggar. Älskar även att läsa bloggar som tillhör människor som jag känner, eller vet lite vilka de är från Leksand bara för att snoka lite, så de kommer och går, är man inte tillräckligt skarp så försvinner man ganska kvickt ur listan.

Favoritfilm?
Just nu är min favoritfilm Despicable Me. Jag är ju en sucker för animerade filmer och kan se på en och samma film om och om tills jag tröttnar på den eller tills jag hittar någon ny. I övrigt är jag ju en sån fånig tjej som gillar Amelie en himla massa och Drömkåken är himla fin faktiskt. Sen vet jag inte riktigt hur många gånger jag har sett The Holiday, så jag måste väl säga att den också är något av en favorit. Varför hålla på och krångla till det liksom, lättsamt ska det va! Ja just det, EN film var det. Då säger jag nog Amelie ändå.

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Ungefär alla. Jag vill besöka ett land där nästan ingen har varit och inse att det är helt jävla fantastiskt. Vill typ åka till Afghanistan, Moldavien, Guatemala, Alaska, Cuba, Togo. Tänker att det säkert finns vackra saker överallt som man kanske missar bara för att man åker dit alla andra åker. Men just nu längtar jag lite efter att få åka till Paris eller London mest, men det lutar mer åt att jag hamnar i New York. Jag är ju så himla autistisk när det gäller att resa, vill helst bara åka till ställen jag redan varit på för annars blir jag så himla nervös när jag inte vet hur saker fungerar, men egentligen vill jag ju upptäcka en massa nya saker hela tiden. Kom på att jag längtar till ett specifikt ställe i Italien också, Alagna, bara för att jag vet att pizzorna där är så jävla goda. Det finns säkert en massa massa ställen med bra pizza i Italien, men eftersom jag vet vad jag får i Alagna så längtar jag dit. Sen vill jag åka till Tokyo när jag har en massa pengar så att jag kan köpa en massa klistermärken och hårspännen och tyllkjolar och lösögonfransar och sånt som kan vara bra att ha någon gång.


Nöjer mig med att kasta iväg stafettpinnen vidare till tre fina favoritbloggar eftersom det är så himla svårt att välja:

Sagan om Ingen - Älskade fina människa. Har ett skitspännande jobb i Berlin och lever berlinskt liv med en massa smartheter och en del oro i huvudet.

Doris - Gud, jag älskar Doris! Hon är min idol! Hon är snuskig och galen och tränar en massa och skapar en massa tuffa saker.

Byggidioterna - Börja blogga ordentligt igen för faen! Ganska mycket trams återfinnes i denna blogg, men samtidigt är det så välskrivet att jag blir helt förtjust varje gång det dyker upp något hos dessa fantastiska herrar.


Föreslog att vi skulle förlova oss imorgon eftersom 111111 är ett så smidigt datum, men det gick tydligen inte för sig, för då måste man ju gifta sig inom ett år. 

onsdag 9 november 2011

Hur jag börjar följa nya bloggar

Någon länkar, eller jag hittar en kommentar hos någon och så gör jag en snabb överblick på bloggen. Kollar hur stor texten är, hur bred texten är, om det är några bilder. Ser det bra ut vid första avscanningen lägger jag till bloggen i Bloglovin och sen hänger jag bara på ett tag och kollar läget och ser om man blir kompisar eller ej. Blir man inte kompisar, dvs man har lite olika intressen och så, så plockar jag bort bloggen från Bloglovin. Men många blir kvar länge länge och blir kompisar i mitt liv.

Undrar hur det känns att vara den där Sophia Grace



tisdag 8 november 2011

Aerobics inte så himla farligt. Men nu är en trött i både hjärna och ben. Och svanken. Vad gör jag med svanken? Trodde jag slutat svanka nu när jag blivit gammal och formlös.

Roligast förresten när den peppiga tjejen kommenterade en kille utanför så att alla brudar i salen glodde ut honom. Stå alltså inte precis utanför aerobicssalen och gymma om du inte tycker om att bli utstuderad.
Nu ska jag gå hem och sen ska jag gå på Aerobics för första gången i mitt liv. Läskigt. Har varit rädd för det hela livet. Ni hör ju: aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrooooooooooooooooooobicks!
Lite som en piraya. Det här kan bli pinigt. Ska gömma mig bakom min spinkiga syster. 

Blev modig och frågade

"För du är väl min nu? Alltså litegrann? Så jag behöver inte vara rädd att någon ska komma och ta dig ifrån mig på ett tag?"


"Jadå, va inte rädd"

Jag börjar gråta på jobbet. Jag gömmer mig i ett konferensrum för att få ha tårarna ifred.

Får reda på att jag inte får vara kvar här längre än till sista november, gör kanske inte så mycket för jag känner mig inte behövd. Gräver mig in bland min killes gamla sms på telefonen jag lånar av honom, läser saker jag läst förut som jag inte vill/borde läsa. Vilket jättebra sätt att få mig själv att må pest på. Vet inte om jag borde säga något till honom eller bara försöka glömma igen det som varit, allt det osäkra och läskiga.

Så har Debbie nominerat mig och jag blir så sjukt stolt. Det är då jag brister. Det är då jag inser att jag har varit så himla sorglig det senaste året. Jag var sorglig innan också, men inte såhär hjärtesorglig som det senaste året. Och det sorgliga är förmodligen inte slut ännu. Det tar slut först när han verkligen verkligen är min. Jag kanske bara borde fråga honom. Jag som alltid klagar på andra som är usla på att kommunicera, så är jag så himla sämst själv.

Tänk om någon kunde sparka lite på mig nu. Säga åt mig att skärpa mig för fan, sluta vara så rädd och mesig hela jävla tiden. Tönt! Han älskar ju dig!

Blablabla

Men det är väl klart att jag inte fick knulla igår efter jobbet. Jag tränade istället. Blev sådär svettig och härlig och kom hem och låg på golvet och sträckte ut ryggen och yogade och min kille låg där med och visade hur himla vig han är. Sen lagade han skitgod mat och så såg vi på Inception fast jag redan sett den förut. Och så låg vi i sängen och tittade på varandra och hela jag hoppade för jag försökte att kväva skrattet i magen som bor där när jag är lycklig.

I morse gjorde jag mackor åt honom och sen tog vi sällskap in till stan för jag skulle på intervju och vi satt på tunnelbanan och viskade saker till varandra och jag beundrade hans skäggväxt och ville gömma mig i halsduken för att dölja min fnasiga hy och det slog mig att allt känns så himla annorlunda när han är med, det blir som en bubbla där ingenting runtomkring spelar någon som helst roll. Någon höll på att trampa av mig skon på T-centralen, men det gjorde liksom ingenting.

Sen gick intervjun himla bra, men jag har lärt mig nu att en bra intervju inte behöver betyda någonting alls. Men det var ett bra jobb som jag gärna gärna vill ha och tycker att jag lite är som klippt och skuren för det. Men det som sker det sker. Inga tjofadertittanlambo innan jag är över bäcken.


måndag 7 november 2011

Om det eventuellt kanske skulle vara så att man kanske får gå hem och knulla efter jobbet, då behöver man inte träna va?

söndag 6 november 2011

Givetvis spred sig lugnet i min kropp så fort jag fick se honom. Och när han berättade att han programmerat hela helgen, ett litet spel, trillade jag ihop på golvet, för jag älskar honom så mycket, och började prata om korv och bacon.
Syster säger att jag inte blivit tjock. Bra syster!

Har gått omkring och pratat hela helgen om att jag blivit så tjock att mamma nu tycker att jag blivit tjock trots att hon inte ens sett hur jag ser ut utan kläder. Får skylla mig själv helt enkelt.

Snart ska jag få träffa min älskade Mia, då ska jag prata om alla sjukdomar jag har, för Mia är läkare.

Har gråtit hela kvällen och hela morgonen för att jag längtar så mycket efter mannen. Ja, det är sjukligt och säkerligen inte det minsta bra för min hälsa. Men jag kommer inte på en endaste sak som är bättre än honom så jag vet inte vad jag ska göra utan honom, då kommer jag ju att gråta precis hela tiden. Bli ett kolli.

lördag 5 november 2011

Höna, nä tupp ju!


Jag har alltid gillat höns. Kan sitta och titta på dem i evigheter.

fredag 4 november 2011

Ändrade mig

Förlåt mig för det där tråkiga inlägget om tronen. Jag var ledsen när jag skrev det. Nu är jag bättre. Jag har ju åkt rullskridskor och åkt bil med syster och systers pojkvän och skrattat åt att pojkvännen kallat Jehovas vakttorn för luftslottet. Jag orkar säkert ge mig iväg på något äventyr imorgon så ni kan väl höra av er om ni vill ses. Ja, eller jag kan försöka att få tag på er såklart, men jag har ju tappat bort allas nummer. Ska ropa på Facebook också. Kan visa bilder på snygg kille och prata om kukar. Vill höra allt om barn och framtidsplaner. Vi hörs!

Obs! Är inte full, har bara druckit ett halvt glas vin, är bara gladare.

Rollergirl


Åkte lite rullskridskor på balkongen. Upptäckte att jag kanske kan bli en sån tuff tjej. Blev på mycket bättre humör. Sickan har en plan!

Jobbsök

Jag sökte jobb igår för det är ganska lugnt på jobbet för vi är mitt i ett systembyte så vi skulle kunna kalla det lugnet före stormen. Fick ett telefonsamtal igår, men tackade nej då jag missat att det bara rörde sig om ett uppdrag över två månader. Sen ringde det en man och lämnade meddelande, men jag var ju inte alls pepp igår efter jobbet så det fick vara. Tänkte att jag skulle ringa idag, men idag är huvudet märkligt fyllt av gråt och då kan jag inte ringa för jag kan ju bryta ihop närsomhelst idag. Jag misstänker att det hela kan vara PMS i kombo med alla mina rädslor och sen det att jag vet att jag kommer att komma hem till mamma ikväll och sätta mig på kökssoffan och gråta och vara arg och sen kanske dricka vin fastän jag egentligen inte borde och så kommer jag att längta efter honom hela helgen och önska att han var där så jag kunde få lägga huvudet mot hans bröst och så kommer jag att bli sorgsen över att han inte är där. Nej, så det går inte att ringa till någon snubbe och försöka sälja in sig själv när man är så liten och klen. På måndag kanske. Kanske. Då kanske det är försent. Då är det väl inte meningen.  

Tronen

Idag ska jag åka till Leksand. Det bestämdes lite hastigt och lustigt och jag är lite öm i hjärtat eftersom mannen inte är hemma så vi kommer i värsta fall att ses först på tisdag. (Tönt!)

Jag vet att jag borde fara omkring i gårdarna och hälsa på hos folk när jag åker till hembygden, men jag åker inte till Leksand för att jag vill, utan för att mamman och pappan ska sluta tjata. Jag har inte varit i Dalarna sedan P&L-veckan och de tycker att jag försummar min hembygd och dem och som sagt, vad i helvete ska jag i Kungsbudan å göra? Ja, jag har ju ett jobb här, jag har mitt hjärta här och det finns en massa möjligheter här som jag kanske inte är så bra på att utnyttja, men de finns här. Det är klart att det finns en massa superfina människor i Leksand jag borde vilja träffa, men det blir för mycket. Jag vill mest sitta på en tron och dricka vin och så kan de som vill komma och besöka mig. Men det här kommer ju inte att hända. Jag kommer att vara stressad över att försöka pussla ihop något och om jag inte lyckas så får jag dåligt samvete och sen kommer någon att bli sur för att jag inte har hört av mig och så får jag ännu mer dåligt samvete och lusten att åka till Dalarna minskar ytterligare. Det är alltid såhär. Kan vi inte bara bestämma att jag tycker om er ändå. Kan vi inte bara bestämma att ni om ni vill ses bara kommer dit jag är, jag är verkligen inte omöjlig när någon annan tar befälet.

Förresten är det hemligt att jag ska åka till Leksand idag. Mamman och pappan vet inget, för det är ju för deras skull jag åker hem. För att jag är så rädd att jag inte får ha dem kvar så länge till. Ja, jag är bra på att vara rädd just nu.
Fy så trött jag blev på mig själv. Har aldrig känt sån stark lust att sluta med den här skiten.
Men jag har några önskerubriker kvar. När de är klara får vi se om jag återfått något av lusten. 
Förlåt igen för gårdagens tjockisångest. 

Jag trodde att jag hade vuxit ifrån det där. Eller att jag aldrig riktigt fått smaka på den kakan. På riktigt. 

torsdag 3 november 2011

När man var liten såg man väl liksom aldrig om någon var tjock. Eller man kanske såg det, men det var inte så himla viktigt. Eller alltså jag skulle väl kunna bli kär i  någon tjockis, men jag tänker att man tänker på det mer nu än när man var liten. När man var liten var det liksom mer viktigt med glittrande ögon och ett fint leende.

Just nu är det nog extra jobbigt att känna sig lite krallig eftersom min kille tränar så himla mycket hela tiden och jag har så nära till jobbet att jag knappt hinner bränna något fettigt alls.

Förlåt för att jag skriver om det här, men det har liksom invaderat min hjärna just nu och jag vet inte var jag ska göra av det. Det kanske är mensdags, men jag svär att jag måste ha blivit större. Det är soffhänget, ölen och det här slöa livet jag lever hemma hos honom. När jag är hemma hos mig far jag ju omkring som en tätting. Vad är en tätting? En fågel?

Men ja, jag tränar ju en del, måste man träna varje dag? Vill flytta till skogs bara för att det då kommer att finnas mer att göra.

Nä, nu ska jag vara tyst. Förlåt igen.
Hej, nu har jag blivit tjock också. Den här kjolen som jag har haft i hundra år skär in i magen som aldrig förr. Tror att det är det här soffhänget som har skapat det. Måste få ligga mer också. Vill inte äta något mer. Någonsin.

Förlåt.

onsdag 2 november 2011

Titta en älg!

Burgschki skriver om sitt vansinne, något jag känner igen mig alltför väl i. Märkliga himla rädslor jag bär på hela tiden, men mig veterligen har jag inte varit med om att någon följt efter mig någonstans. Jag är inte så rädd för människor, de inbillar jag mig att jag är ganska bra på att hantera, prata med eller försvara mig själv mot. Spöken däremot, hittepå väsen, hur skyddar man sig mot fantasifoster?

Idag när jag kom hem till min egen lägenhet var dörren till sovrummet stängd, jag stänger aldrig den dörren. Lättnaden när jag mindes att det varit hantverkare i lägenheten för att montera termostatvred var enorm. 
Dåligt cellprov.
Vill gråta.
Orkar inte bli grävd i fittan mer.
Håller om min bästa mansrygg som tröst.
Jag har fått stickningar i handen nu. Jag hatar min kropp! Vill tröstäta.
Lite pinsamt tycker jag att det är när nån IT-snubbe kommer förbi och han heter samma sak som min kille och jag ska ändra mitt lösenord som innehåller hans namn och jag sitter på helspänn för att in skriva det på fel ställe.  Tur att jag har gömt den där töntiga post-iten under tangentbordet.

tisdag 1 november 2011

Jag klämde nyss en finne i armhålan som sa pop!

Min kille pratade förut, lite tyst, om att han ska bygga en app så att man kan hålla koll på sin flickvän. Han vet ju att jag är ett svin. Jag låtsades att jag var upptagen med att diska.

Roller Derby

Igår var bästa Celina snäll nog att släpa med mig för att kolla på hennes Roller Derby-träning. Jag blev alldeles hög av alla häftiga och snygga kvinnor. De är så modiga och tuffa och jag vill verkligen, men hur i hela friden ska jag våga liksom. Jag är rädd för att slå mig och jag har klena fötter som gör ont i tid och otid. Men de där fötterna går ju att åka skidor med iallafall så det kanske funkar med rullskridskor också och ibland kan jag vara stark som en kulstöterska, men sådär tuff vet jag inte riktigt om jag någonsin kommer att bli.