onsdag 31 oktober 2012

Nu ryckte det allt till i lifsmodern


En fråga bara

Är det någon mer än jag som är helt ledig på fredag?

Och så höjer vi

Så blev hösten helt plötsligt mycket ljusare när Limpan fick tillbaka sin telefon och kunde halka till pendeln i takt med sin ganska nyfunna favoritlåt.

tisdag 30 oktober 2012

Så jävla hipster 3.0

Tycker att det är ganska skönt utan den där smarta telefonen. Kanske ska börja köra utan.
Åh, en sån där fantastisk dag när kalsbyxorna ska hänga i grenen hela dagen.

måndag 29 oktober 2012

Det här med att gå i ide, borde inte det vara görbart? Nu kryper jag ner i sängen.

Hösten

Brukar det alltid vara såhär uselt väder på hösten? Jag kan inte minnas det.
Vet nu var jag ska rymma när/om jag rymmer. Hawaii. Ingen åker jussom till Hawaii.

söndag 28 oktober 2012

Istället för Instagram

Eftersom jag har lämnat bort min telefon så lekte vi i helgen att min riktiga kamera var Instagram istället.

Först instagrammade jag en ticka som Fluffy kallade för sprängticka, men jag tror inte att det är en sån här.

Sen instagrammade jag en fröställning.

Fluffy instagrammade en närbild på mig och mina veck i pannan. (Måste nog skaffa lugg snart och för evigt.)

Katten hamnade såklart på en massa foton, här är ett där den ser ful ut.

Och så instagrammade Fluffy en bild på mig där jag ser ut som jag njutningsfullt rider på ett träd. I själva verket försökte jag att krypa in i det, men var lite för stor.

Jag vill som vanligt inte åka hem. Det är så lugnt och skönt med brasan och katten och Fluffan och vi är bara tysta och ligger i soffan med varsin dator. Och så har vi spelat Ticket to Ride tre gånger, men nu måste vi nog vara fler när vi spelar det nästa gång för vi kanske tröttnar annars.

Vi går långsamma promenader och pratar om framtiden och livet och vilken mat vi ska äta och möbler vi ska köpa och om badkar. Jag fryser om knäna. Det är så märkligt att vara ett par egentligen, att det gör saker och ting så mycket lättare och ibland så mycket svårare.

Jag vill inte åka hem. Jag vill vara pensionär och stanna kvar och brodera och spela spel och ta långsamma promenader. Och ha katten i knät.  

fredag 26 oktober 2012

Ska kanske söka jobb på Swedbank sen när de flyttat till Sumpan så att jag slipper åka in till stan varje dag. Åker jag inte till den där ön eller till Åre så vill jag leva och dö i Sumpan. Har förresten redan sett ut min nästa lägenhet, den ligger i huset bredvid mitt. Där ska jag bo med min nästa kille, som ska vara väldigt lik Fluffan, men ändå vara liiite bättre. Uttråkad som sagt. Alltså jag har varit med killar som har det där som Fluffan saknar, viljan att dö för mig, och det blir inte heller bra liksom. Det är skitjobbigt. Klängigt. Jag har inte frågat Fluffan heller om han skulle dö för mig. Kanske ska börja ställa såna frågor lite oftare. Bra sak med Fluffan: inte rädd för döden. Har varit med flera killar som är skiträdda för döden, så jävla mesigt. Alla dör liksom, det är skitjobbigt, men det är så.
När tristessen är så total att jag bara funderar på vad jag ska göra för att muntra upp mig själv. Om jag tar ut alla mina pengar på banken och reser bort till en liten ö och stannar där resten av livet, skulle jag inte tröttna på det också? Men jag kan ju göra det ett tag tänker jag, det där ordnar sig ju alltid. Eller så kanske jag blir kvar på den där ön för evigt och dör där. Jag kanske tröttnar efter en vecka. Det kanske bor en massa läskiga ormar på den där ön. Det kanske är bättre med fjällen. Jag kanske ska bli en sån där säsongare. Åka en himla massa skidor och snowboard hela vintern och kanske jobba på Max i Åre eller nåt. Har jag berättat att jag en gång höll på att få jobb på Max i Åre?

Jag jobbade ju på Max Vasagatan och hade pojkvän i Östersund och så sökte jag jobb på Max i Åre för jag gillar Max och jag gillar Åre. Och jobbet var så gott som mitt, men den där pojkvännen var nog inte så sugen på att ha mig som flickvän för han blev inte det minsta entusiastisk över att jag ville flytta tillbaka till Jämtland. Så jag blev kvar på Vasagatan istället. Och i Stockholm. De där vägarna en aldrig tar alltså, vad de kan verka spännande såhär i efterhand. Men det är ju inte försent.

Kom hem! Vi börjar om igen!

Jag saknar min smarta telefon. Inget spontant bloggande och inget fotande av himmel och hus. Det är förmodligen därför jag sover så dåligt.

torsdag 25 oktober 2012

Jag vet inte om det egentligen är till någon större glädje att det är fredag imorgon när jag vet att det uppdrag jag håller på nu i slutet av denna vecka ändå inte kommer att bli klart. Kanske jobba lite i helgen? Nej, det blir inget av den varan. Jag ska datta framför brasan istället. Skitbra med snö juh! Eld blir så bra tillsammans med snö! Förlåt för tjat om eld.

Är det något annat ni vill veta?

Jag har inte fått någon mens. Funderar på om jag kanske är gravid igen. Betyder det då att jag bara borde följa guds vilja och bli tjock? Skulle inte tro det va!

Always Be A Unicorn


Guds bästa barn

Igår åt jag en påse cheese crunchers till middag och struntade i att diska disken.

Planerar eventuellt att fortsätta vara en oduktig flicka resten av livet.

Att hata en cykel

Den här cykeln jag använder för att cykla till pendeln alltså, undrar om den ens kan räknas som en cykel. Det är jobbigare att cykla på den än att springa(nästan) till pendeln. I morse lyckades jag komma upp i någon sorts fart, men då höll jag på att tränga mig före en man vid ett övergångsställe och fick en suck istället för glada hejarrop. "Oj vad det går!" Det är det här med att kedjan hoppar hela tiden, helst i uppförsbackarna när jag kämpar för att ta mig uppför, klonk! säger det då och så håller jag på att fara i backen. Och den här sadeln som klämmer mig i röven eller vid regn är som att sitta på en vattenfylld disksvamp. Men den fyller ju ändå någon funktion trots allt. Dels blir den ju aldrig snodd, den har stått i Skärholmen olåst över natten utan att bli snodd, och dels rullar den ju än så länge i nerförsbackarna vilket är smidigt när jag har en massa mat jag jag vill forsla till mitt hem. Hoppas ändå lite att någon ska sno den så att jag får anledning att skaffa mig en ny ful cykel som kan stå vid pendeln dag ut och dag in utan att bli snodd.

onsdag 24 oktober 2012

Älskar det där när Henke Lundqvist förklarar  för Carina Berg om att han blev irriterad när tjejer frågade chans när han var liten på disco för han hade inte tid, han skulle äta chips.

Hur många gånger har det inte varit sådär i livet. Tänk att jag har blivit 30 år innan någon förklarar för mig så att jag fattar hur simpla killar är i huvudet. Det är ju samma sak nu. Fluffy har inte tid med mig för han ska träna eller programmera. Det betyder såklart inte att han inte tycker om mig, men det finns ju så mycket annat som går före. Alltid. Jag önskar att jag hade saker som kunde få gå före honom. Jävla tjej-huvud!
I helgen ska Fluffan och jag ut på landet. Vi ska elda. Det är det vi längtar allra mest efter. Jag ska vara kattallergisk också och undersöka om katten fortfarande älskar mig mer än Fluffy.

Det där med eld alltså. En gång höll jag på att elda upp min lägenhet. Skyller på att någon hade gett mig en ljusstake pyntad med plastpärlor som brann för jäkulst bra när jag råkade somna med ljusstaken tänd. Åh eld. Snart är det vår. Då måste det eldas igen.

tisdag 23 oktober 2012

Tänker ändå pyttelitegrann att jag är pyttelitegrann som Björn Borg när jag åker omkring ensam i garaget. Tänk om jag kommer att bli famous. Som jag har väntat. Då ska jag skaffa mig en personlig assistent som nästan alltid ska vara med mig och göra det jag vill att hen ska göra. Spela Worms t.ex., ska spela mycket Worms och så ska vi se på alla filmer som jag vill se på och resa till varma länder och gå och träna en massa tillsammans och bli asfitta och sen ska vi dansa helt mycket när vi går ut. Ja, när jag inte är bäst på att lira Roller Derby alltså.

Helt vanligt mjukgörande

Min läppsmörja på jobbet innehåller bland annat annuus seed oil och butyrospermum.  

måndag 22 oktober 2012

Ibland är jag modig och så

Gick till Claras bror som jag ju aldrig träffat förut och lånade verktyg så att jag kunde sätta på tåskydd på rullskridskorna. Så himla bra det här med bloggkompisar alltså!

Fluffans dagbok Måndag 22 oktober

Så var jag lite sugen på att jobba hemma för jag hade inga möten eller så idag. Men så kom jag på att det skulle ju gå att åka normal tunnelbana idag och det ville jag ju inte missa. Men det var givetvis till och med 22/10 så det var precis lika jobbigt som vanligt. Tvi.

Utan lur

Jag lämnade in telefonen som varit konstig sedan jag fick den. Misstänker att det egentligen inte är något större fel på den utan att moderna telefoner bara inte är så mycket byggda för att pratas i. Tänkte köra telefonlöst ett tag. Ja, eller jag har ju jobbmobilen, som jag ju vägrar använda till privata ändamål eftersom det då blir ett jävla krångel när fakturan kommer. Men jag finns på Skype och mail och Facebook och på Fluffys telefon. Det är kul med lite omväxling.

söndag 21 oktober 2012

Fluffans dagbok Söndag 21 oktober

Idag vaknade jag av att det sved i halsen. Jävla förkylningsjävel, ska jag inte få träna idag? Slängde mig upp ur sängen och gick ut i köket för att dricka te. Hittade nåt äpple och kanelte som Pluttan måste ha köpt någon gång i veckan. Satt i soffan och såg på TV4 och spelade Mystery Manor medan Pluttan låg kvar i sängen. Orkar inte med hennes söndagsdepressioner. Pluttan kom tyst upp och gick och satte sig vid datorn, som befarat var hennes humör skitdåligt idag. Stod och hängde lite vid hennes dator för att kolla läget, kunde inte låta bli att le åt hennes sura min. Visade sig vara PMS inblandat också. Fick efter en stund ur henne att hon trodde att jag var sur eftersom jag hade kastat mig upp ur sängen så häftigt. Fick förklara för henne att det var halsen jag var sur på och inte henne. Var tvungen att laga brunch och försöka övertala Pluttan att låta mig diska. Jag avskyr att diska, men hon diskar ju jämt bara för att ge mig dåligt samvete. Har annars mest spelat Borderlands och föröskt laga batteriet till skruvdragaren. Köpte ett nytt batteri med laddare igår av nån snubbe eftersom det gamla inte funkade, det nya funkar inte heller. Har googlat och tittat på en massa youtube-klipp och testade att väcka batteriet genom en usb-sladd kopplad från eluttaget. Det funkade inte och jag började inte brinna. Pluttan hoppades att jag skulle börja brinna så att hon kunde få instagramma det. Pluttan har också suttit vid datorn en massa, tror att hon bloggar mycket. Det är skitläskigt när hon tittar på mig i smyg när jag inte märker det. Pluttan gick och la sig på eftermiddagen och vaknade sedan och började diska, jag hinner liksom aldrig göra det innan hon är där. Jag åkte och handlade för att gottgöra. När jag kom hem var hon försvunnen, men kom sen upp från garaget och var genomsvettig och på jättebra humör. Hon är så fin när hon har rullskridskor på sig, och när hon är glad. Nu ska jag snart laga mat till henne, hoppas hon blir ännu gladare då.
Alltså, jag skulle äntligen åka lite rullskridskor i garaget, men mötte blicken på två män som inte såg så glada ut över min närvaro och sen upptäckte jag att grannen sitter i sin bil och dattar. Vill liksom vara ifred.

Bra sak är ändå att jag är modigare än vad jag tror. När jag tänker på att jag ska åka tänker jag att jag är sämst och räddast, men när jag sätter på mig rullorna känner jag att jag inte alls är sämst, alltså inte så sämst som jag tänker innan. Vilket hittepå det här är. Känns liksom lite svårt att platsa bland de här. Men jag får lära mig ändå, så långt det nu kan gå innan rädslan sätter stopp.

lördag 20 oktober 2012

Jag sitter med rullorna på för jag har inte åkt på dem idag så jag får träna på att bara ha dem på, känna hur de blir en del av min kropp. Önska att de blir en del av min kropp.

Rädslan för att misslyckas

Jag vet att ni vet att jag älskar min kille, men jag berättar det ändå, så att ni inte börjar tveka. Gud det vore så jobbigt. Jag är inte ens full. Alltså jag har druckit en öl idag vid fyra, kan jag vara full på den? Känner mig ganska gladfull mest hela tiden när jag inte dricker sprit faktiskt. Tänker att många nog vill döda mig för att jag är glad. När jag jobbar blir jag kanske lite hetsig och vill ifrågasätta en massa, men det tror jag är lite bra. Det är för att jag är glad alltså. Glad betyder att jag blir modig också. När jag är modig pratar jag mer.

Har träffat asfin vän idag och är glad för att paketet jag skickade i onsdags kom fram. Älskar att göra paket. Måste kanske starta företag och sälja saker. Ska sälja mössor och rullskridskohjul. Lite annat också.

fredag 19 oktober 2012

Det här med att Fluffan försökte strypa mig men istället lyckades pula in handen i min mun på något jävla vänster, händer det hos alla samboenden på fredagar?

Veckans theme song



torsdag 18 oktober 2012

Skor, här var det skor!



Funkar det?

onsdag 17 oktober 2012

Ett G

Åh, jag fick godkänt på hemtentan trots mina meskorta svar. Blev så glad så jag nästan började gråta. Det var längesen jag fick betyg sådär. Trodde jag var ett hopplöst fall. Kanske kan bli en modig tjej på rullskridskor också. Vad skulle jag mer kunna tänka mig som just nu känns helt omöjligt? Bli rik? Skaffa barn? Herregud! Bli en social varelse? Nej, det får räcka med ett G i kulturhistoria och mod nog att vara med på fresh meat-träningarna.

Ska fira med att dricka C-vitamin och äta pannkaka.
Bananmajonnäs. Finns det? Jag tror att det vore fantastiskt gott till pizzan.
Minns ni när vi hade det där bytesprojektet och skickade presenter till varandra? Jag minns inte ens vad det var för adress till den där bloggen. Det var väl HMB som startade den?  Det gillade jag. Vill skicka mer hemliga presenter till folk. En gång skickade jag en hemlig present till Doris, men den försvann med posten. Måste göra bättre paket när jag skickar saker.

Nu hittade jag bytesbloggen, åh, det är så himla fint med post. 
Jag har börjat få så dåligt samvete av att läsa Claras blogg för hon är så himla duktig hela tiden och jag har ju slutat träna helt. Ja, eller jag försöker ju cykla till jobbet så många dagar som möjligt och åker lite rullskridskor, men det är dåligt med styrkan just nu och det märks eftersom jag håller på att bli en tunnis. När  Fluffan som aldrig uttalar sig om mitt yttre tycker att jag blivit smal, då är det illa. Men det får ta och bli ändring på det för igår inhandlades startplats till Kortvasan, och ja, det är bara tre mil på skidor, men jag vet att det kommer att behövas muskler ändå. Och snö. 
Skulle jag kanske kunna vara Lorax på den där jobbfesten? Kan bli lite varmt, men det är tanken på att få bära den där mustaschen.







Räknas det här som en hobby?


Varför känns det alltid som skolk när jag stannar hemma från jobbet? Det spelar ingen roll om magen är ett öppet sår eller huvudet är fullt av varmt ont, det känns som jag lämnar andra i sticket, missar saker. Alla dessa borden nu igen.

Imorgon planerar jag att vara frisk. Måste sluta jobba med folk som har dagisbarn, jag är tydligen inte immun mot dagisbarnsbaciller. Och det här med öppet landskap, är inte det skitdumt? Kanske ska skaffa munskydd? Så japanskt av mig.

tisdag 16 oktober 2012

Hjälp?

Vi ska ha nån jobbgrej och då ska alla vara utklädda till sin bästa filmkaraktär och det är ju lite kul egentligen, men vem ska jag vara? Vad är enklast? Vem skulle ni välja till er själva? Vem skulle ni vilja klä ut mig till? Det vore så himla smart att skaffa ny frisyr i samma veva. Vem har den snyggaste frisyren? Marie Antoinette? Charlie Chaplin?

Jag skäms när jag känner att jag inte har tid. Tänker på människor som har barn. Tror att det är det här med att jag håller på att lära mig en massa saker och då fylls tiden av en massa borden. Borde läsa alla böcker om hur folk klädde sig på 1600-talet och borde åka rullskridskor i garaget och borde ta hand om den där högen med kläder, skor och väskor som stjäl utrymme i arbetsrummet. Men istället fokuserar jag på att äta mat och sova och prata med Fluffy, för allt det där andra blir till krav och jag är dålig på krav. Så blir jag sjuk också. Det kanske är av kraven jag blir sjuk. Men det är klart att jag vill lära mig åka rullskridskor och läsa böckerna om 1600-talets kläder, men till helgen kanske, inte när huvudet är trött efter jobb och sjukt av snor och värk. Fy fan vad klen jag är!
Vi har suttit tätt tillsammans och arbetet på jobbet, onsdag, torsdag, fredag och måndag. En av oss började snörvla i onsdags så vi har bara väntat på att någon av oss skulle haka på trenden. Igår när jag cyklat hem var jag så blöt att jag undrade om jag hade kissat på mig. Jag tänkte att jag kanske hade gjort det för att värma upp kroppen en liten stund, det hade inte märkts, jag var så blöt och frusen och önskade att det förbannade vattnet hade kunnat komma ner som snö istället. Men när jag började torka upp kände jag hur kliet i halsen kom och idag kändes kroppen alldeles febrig. Orka vara sjuk igen. Jävla människor som går till jobbet när de är sjuka. Sluta med det!

måndag 15 oktober 2012

Det där med flickfärger och pojkfärger igen

Så dyker det här blogginlägget upp i min blogglista, och jag vet inte ens hur den här bloggen har hamnat där.

Alltså..

söndag 14 oktober 2012

Alltså. Hittade en buss på Arlanda som det stod Bålsta på, tyckte det verkade som en bra buss. Det var 35 minuter sedan. Sitter fortfarande på den bussen. (Min telefon vill skriva bajsa istället för Bålsta.)

Drack alkohol igår. Inte värt alls. Finns inget som heter full och glad längre. Är betydligt gladare utan alkohol. Då vet ni det.

Nu ska jag till Arlanda och vinka av mamman. Jag åker kollektivt.

lördag 13 oktober 2012

Igår var vi på BonBon och det var fantastiskt. Kanske mer fantastiskt just precis eftersom det kom så tätt inpå torsdagens göra-slut-gräl. Alltså vi sa inte att vi skulle göra slut, men det var två mycket arga människor som bodde i den här lägenheten i torsdagskväll, två envisa och arga människor som inte kunde sova. Så en middag på BonBon blev som det bästa make up-sexet. Jag tror att jag har hittat min favoritrestaurang, restaurangen där jag kan få äta lite av allt så som jag önskar. Den friterade kalvbrässen med tryffelmajonnäs var helt klart bäst, men råbiffen var också så himla bra och lammkorven med pumpagojs, så himla god! Och Fluffy är ju min bästa människa som vill smaka på allt, tittar drömskt på blodpuddingen och tvingar mig att äta mer än vad jag egentligen orkar, men jag älskar honom för det. Det har liksom aldrig känts så naturligt att sitta och mata varandra på restaurang som med den där karln, det är sån han är.

Personalen på BonBon är också helt fantastisk och supergulliga och jag skämdes för att jag knappt dricksade något alls. Jag lär mig inte det där, jag tänker att de ju får lön. När jag jobbade på restaurang så fick vi minsann inte ta emot någon dricks. Ok, jag jobbade på Max, det kanske är en annan sak, men jag fick en femtiolapp någon gång eftersom jag är så jävla charmig, men det gick minsann inte för sig. I länder där servisen inte får någon lön kan det väl vara bra att dricksa, men i Sverige känns det för mig märkligt. Då kan vi väl lika gärna börja dricksa alla; kassabiträden, sjuksköterskor, sotare, murare, bilsäljare, ja, det vore väl fint att låta alla som gör ett bra jobb veta att det gör ett bra jobb genom att ge dem tio procent mer än vad allt kostar. Ni kloka människor får gärna förklara det här för mig. Hursomhelst, skitbra personal på BonBon och skitgod mat. Ja, jag tipsar er här och nu så kan ni gå dit och dricksa till personalen istället. Det låter välan bra? Men ni kanske har varit där allihop, jag är ju som vanligt lite sen. Vilken är er bästa restaurang i Stockholm?

Vi tog taxi hem efter restaurangen för det har blivit så satans kallt. Och det är ju dumt att förstöra en så fin kväll genom att först frysa ihjäl, sen åka kollektivt, och sen frysa ännu mer ihjäl på vägen hem. Ja, hej, jag börjar bli fisförnäm hör jag, hoppas att jag kommer att straffas med fattigdom och olycka. Fluffy tyckte konstigt nog att taxichauffören var en så trevlig prick att vi kunde städa hans baksäte på tomglas som föregående passagerare lämnat efter sig, så det gjorde vi. Så himla märkligt, har aldrig varit med om att Fluffy varit nöjd med en taxiresa förut. Det måste varit det här med att han gått och varit arg ett tag och sen vände det och han blev istället sitt allra bästa jag. Det bästa jaget




fredag 12 oktober 2012

Tänk att du kan bli så jävla osams med den du älskar att du tror att du har förlorat honom och du gråter en hel dag. Men så ses ni framåt kvällen igen och då ler han och då förstår du att han inte har slutat tycka om dig, och det kan vara den mest behagliga känslan.

torsdag 11 oktober 2012

Hej, det är jag som är den konstiga som bär hjälm och stickade knävärmare på pendeln.

Säkert!

Äggen är säkert från samma jävla höna och bonden drar säkert in storkovan.

Vill inte äta på fina restaurangen om den ska ha provocerande meny. Eller så ska jag göra det och kräva bevis.


onsdag 10 oktober 2012

Historien om Charles snurrar vidare i min bloggvärld och det är väl därför jag tycker om min bloggvärld så himla mycket, för på just den här punkten är vi väldigt överens. Och just då önskar jag litegrann att jag också kunde ha ett kiddo att kämpa tillsammans med, men jag inser ju att det är lite fel att skaffa barn av just denna anledning.

Min tisdag och onsdag har annars bestått av att jag cyklat till jobbet, jobbat, cyklat hem, åkt rullskridskor, diskat och ätit mat. Just idag har jag haft seminarium också. Sen blev det kväll. Det är sjukt vad en timme extra på jobbet gör för kvällen. Slurp! säger det och sen ska jag sova och sen ska jag gå upp igen och cykla till jobbet och frysa om knäna.

Imorgon ska det åkas mer rullskridskor och jag är livrädd för att jag ska frysa ihjäl, har blivit så frusen på äldre dar, töntig grej. På fredag ska jag dejta min kille, är väl inte riktigt klart vad vi ska göra, men någon mat ska intas och jag vill gå på museum, men vi får se vad herrn säger om det. Är öppen för förslag. Vill nog mest egentligen hänga utanför hemmet. Obs, att detta inte är mitt påhitt. Och att det inte är en fråga om dejt egentligen utan mer att Fluffy frågade om vi ska leka på fredag och jag sa ja. Det är förmodligen bara för att gottgöra att jag inte fick följa med på restaurangen idag. Vill kanske inte äta på dyr restaurang heller, vill hellre sova.

Jao, ska väl duscha snart då. 

tisdag 9 oktober 2012

Det här är viktigt

Maria skriver sorgligt om barnen på dagis som bestämmer vad 3-åriga Charles får och inte får ha på sig.

Ni förstår väl att det här är viktigt? Att vi borde ge de små liven alla möjligheter i hela världen, men att det inte går om vi ska hålla på och dela in saker och ting efter kön hela tiden. Kampen fortsätter.

måndag 8 oktober 2012

Jag vet inte vad som hände med den här dagen. Den var trevlig minsann. Jobbet är liksom ganska bra just nu. Det är mycket. Gillar mycket. Så skickade jag iväg hemtentan, blir den godkänd så är det ett under, men jag har gjort den, det får duga. Det är det där med ordbajsandet.

Hade väl tänkt att jag skulle åka rullskridskor och baka banankaka, men jag är alldeles för trött för att göra något alls just nu. Förstår inte hur människor orkar ha barn. Är kanske extra trött eftersom jag vet att hela veckan kommer att vara såhär, men det är helg snart va? Varför får jag aldrig tillräckligt med sömn?

söndag 7 oktober 2012

Linnea

Har nog aldrig hört Fluffy använda mitt namn så mycket som denna helg. Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Jag har ju massor av namn på honom, men själv brukar jag inte få heta så mycket. Mest får jag bara heta du. Nu har jag äntligen fått ett annat namn, mitt vanliga namn. 

Eller så är det det här med att lägenheten är så stor så han måste påkalla min uppmärksamhet för att jag ska förstå att han pratar med mig. Linnea, har du vatten? Linnea, får jag låna din laddare? Linnea, kan du komma lite snabbt och hjälpa mig med en grej? Linnea, kan du ge mig mina byxor? Linnea, kom ska du få se en sak. Linnea!? Det var så mycket enklare när du bara var i soffan eller sängen.
Så tror jag att jag nästan är klar med den där hemtentan som jag under dagen upptäckte ska vara klar imorgon. Jag gör ett halvhjärtat försök, jag har ju aldrig varit någon ordbajsare av rang när det kommer till skoluppgifter. Kort och koncist är vad som gäller, nästan alldeles för kort. Jag drar till med en chansning som så många gånger förut och hoppas att det går vägen. 

Mycket bra dag.

Jag vågade mig in till stan och träffade gamla vänner och såna jag inte pratat med på tio år och spelade spel, skrattade och drack vatten. Åkte hem och åt äpple och tittade på grannarna som har fest. De har haft fest hela dagen, vi undrar hur de orkar.

Fluffy har varit på herrkväll. Det betyder tydligen att man bakar pizza och gosar med hund.

Har köpt sop att sopa garaget med också och tittat på fiskar. Jag skulle vilja bo i ett akvarium. Älskar fiskar. Älskar Fluffy.

fredag 5 oktober 2012

Jag cyklade hem. Cykel är mycket bra mot ledset humör. Sol är också bra. Jag lyckades handla utan att köpa tröstätningsmat och åka rullskridskor i garaget i en pytteliten stund. Men jag gjorde det ändå. Skulle behöva sopa hela garaget. Vet inte om det är så poppis.

Nu ska jag lyxa till det med mat. Smoothie. Är mycket trött. 

Men åh..

Tack Bloglovin eller Emma eller vem det nu är som bör hållas ansvarig för att den där äckliga bilden har fastnat bland mina mest besökta sidor i Chrome.


Hittade receptet för dagen på min egen blogg.

Så denna dag kommer att se ut på följande sätt:
- Jobba
- Cykla
- Handla mat
- Diska
- Städa
- Duscha
- Sova

Bubblare:
- Åka rullskridskor i garaget
- Äta mat
- Läsa kurslitteratur
Det var en bra dag igår. Allt var bra igår förutom min mage med bullarna i.

Är det därför jag idag måste ha gråt-fredag?

Tips mottages på botemedel mot gråt.

Hittills har jag bara fått ett youtube klipp som jag inte ens vill prata om. Jag skulle bli glad av det, men jag grät bara mer.

torsdag 4 oktober 2012

Tips till fredagsmyset

Nu ska Fluffan på alkoholmässan imorgon kväll så för oss blir det inget fredagsmys inte. Jag har inte heller slutat blöda så ja, ni förstår, inga barn gjorda och så vidare.

Hursomhelst, här kommer mattips till fredagsmyset: Bananbacon.

Drömjobbet

När jag gör en undersökning och tycker att det verkar så himla jobbigt att ha något annat jobb än det jag har just nu.



Valde några tänkbara drömjobb ändå till slut: dansare - det är kul att dansa liksom, möbelsnickare - skulle snickra en massa roliga och arty möbler, VD -hur svårt kan det va liksom? Skulle håva in fett med cash, sitta på min hårda Venus Williams-röv och håva in cash och måla läpparna i körsbärsrött, sångare - hur svårt kan det va liksom? 

Drömjobbet vore kanske att kombinera alla fyra. Hm.. Drömjobbet har alltså gått från statsminister till möbelsnickrande VD-sångerska-dansare. Bra där!

Kanelbullens dag

Den svullna magens dag.

Idag ba:

BRILJERAR!

När Fluffy kommer upp på morgonen med håret åt alla håll och ögon som kisar mot badrumslampan står jag i hallen och fånler varje gång. Har jag sovit bredvid det där? Hur gick det till? Jag kväver lusten att som en hund slicka hela hans kropp. Han kallar mig för störd. Jag älskar honom även när han skallar mig mitt i natten. 

onsdag 3 oktober 2012

Gilla!

En sak jag undrar över är vad som händer hos er med de här små rutorna jag kan klicka i på era bloggar när jag gillar det ni skriver? Får ni mejl eller så?

Jag har själv velat ha såna där små rutor för att försöka göra er lite mer aktiva, men jag får dem inte att ploppa fram. Nu tycker jag att det inte gör så mycket. Ni får istället kommentera om ni tycker att något är bra. Ja, för ni vet ju att kommentarer är en bloggares bästa vän. 
Mina nya skor är helt fantastiska. Jag har inte ens fått skavsår av dem. Skavsår ingår liksom när jag köper nya skor, men inte med dessa tydligen. Bra skor!

tisdag 2 oktober 2012

Jag tänker på det här med svanskotan. Om jag skaffar en skitmusklig röv så borde den ju skydda svanskotan om jag skulle trilla? Sa till Fluffy att jag vill ha en sån röv som Venus och Serena Williams har, han blev inte så förtjust. Förstår inte. Vem vill inte ha en sån röv under sin lilla tenniskjol?
I slutet av juli åkte jag taxi hem med en förare som var så himla trevlig och duktig så jag sparade kvittot i min plånbok och tänkte att jag skulle göra något bra av det. Är du duktig och bra på ditt jobb så tycker jag att du ska få höra det, precis som killen på Max i Sala i augusti som också var helt fantastisk. Jag glömmer inte sånt där, jag kommer ju att besöka Max i Sala någon mer gång bara för att hoppas på att få träffa honom igen.

När jag nu städade plånboken och hittade det där gamla taxikvittot så kontaktade jag taxibolaget och berömde den fantastiska chauffören. Taxibolaget mailade nyss tillbaka och hälsade att föraren skulle få dagens ros. Det var dagens goda gärning.
När mamman ringer har hon en tårta i ugnen som inte riktigt vill som hon vill. Den är pösig och fin på utsidan men kladdig på insidan. Hon ska jobba bara några dagar till innan hon ska pensioneras och sedan rymma till Afrika i två månader. Så nu bakar hon tårta till alla på sitt jobb och har provat ut Leksandsdräkt som hon ska ha på den avslutande festen med mångkulturellt tema. Hon har bakat många tårtor nu och säger att magen har rättat till sig. Det där med magen är något vi har gemensamt.

När jag berättar för mamman att jag lunchat med Fluffymamman säger hon att jag minsann haft tur med mina svärmödrar, och jag håller med. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på Vivis mamma och på mamman till min första stora kärlek. Så himla fina mammor.

Sen måste mamman slänga på luren för hon måste få bukt med den där tårtan, men först måste mamman sucka lite över Facebook och be om hjälp med Whatsapp och jag försöker hjälpa henne, men vi har inte lika telefon så det går inte och jag blir lite ledsen för att jag inte kan hjälpa, men lugnar mig när mamman säger att systern ska hemåt i helgen och kan hjälpa henne. Vilken tur, säger jag, hejdå.  

måndag 1 oktober 2012

En gammal enkät

Jag hittade den här gamla enkäten.

Hur länge har du bloggat?
Sedan den 15 augusti 2006. Jag var ganska sen. Då fanns ju Lunarstorm liksom, men när Lunarstorm döpte om sin dagbok till blogg blev jag sur och skaffade en riktig blogg istället.

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Alla hade långt blont hår och hette Blondinbella.

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Blajkels. Är du där ute och bloggar i smyg får du stryk! Jävla Blajkel..

Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Eh.. Känner inte så mycket. Det är ett rop på hjälp typ.

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
130 ungefär.

Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
99,9 procent ungefär. Ibland kan det ploppa in någon annan blogg en stund, men det är tråkigt med bloggar som inte berättar något om personen som skriver den.

Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Alltså nä, jag tror inte att jag skulle kunna läsa blogg av någon som är väldigt enormt jätteolik mig. Faktiskt.

Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Det finns så många, men jag säger väl Josefine, om jag ska säga nån.

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Fluffy tycker att det är bra tror jag. Han har inte sagt det uttryckligen, men jag tror att han märker att jag blir glad av att skriva. Ibland visar jag honom inlägg och då säger han ibland att han tycker att jag skriver bra. Men han vill ju absolut inte vara med i bloggen. Så jag skriver ju inte om honom heller. Aldrig någonsin. Min syster läser här, vet inte vad hon tycker och sen är det väl kompisar och så som jag tror att de tycker att det är ganska bra så att de vet vad jag har för mig. Eller så hatar de det, men det har ingen sagt. Mamman och pappan får inte läsa så jag hoppas att de inte gör det. Vet inte hur många fler av mina släktingar som är här och vill nog inte veta. Eller jag har en kusin som är här ibland, eller kanske två(jag har många kusiner), jag tror att de tycker det är bra att hålla koll på mig.

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jag vet inte. Förmodligen tycker de nog att jag är lite mer frispråkig i bloggen. Jag skulle vara mer frispråkig i verkliga livet också om det vore socialt accepterat.

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Nej jag tror inte det. Eller ja kanske. Känner att jag hela tiden är på gränsen till att vara för privat. Men jag vill ju vara privat. Är väl mest rädd att någon ska vända det emot mig utanför bloggen någon gång. Men jo, jag gillar min gräns, att den är på gränsen hela tiden.

Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Hästhoppning eller hunddressyr. Jag kan inget om hästhoppning eller hunddressyr. Undviker i möjligaste mån att blogga om jobb och hänga ut människor i min närhet.

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Alltså jag vet inte. Det vore ju hemskt tråkigt att inte få en enda kommentar. Men som nu när jag svarar på de här frågorna så räknar jag ju inte riktigt med att någon ska kommentera, då gör jag ju det bara för att det är så himla härligt att vara helt egocentrerad och tänka me me me me me, åh min fantastiska blogg. Men det är kul att skriva liksom och det blir roligare att skriva när ni hejar på. Det är som en spiral liksom.

Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Till en viss del. Men det går ändå aldrig att veta hur människan bakom bloggen är i verkliga livet.

Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, en hel hög.

Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Nej, inte själva bloggandet. Men konsekvenser av det. En man med svinkoppor kanske blir kär i dig och så träffas ni och hånglar och så får du svinkoppor du med.

Bloggar du om två år? i så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Ja. Om det skulle vara annorlunda på något sätt så skulle det kanske vara att det är mer privat. Att jag är mer hemlig.

Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Ja, absolut.

Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Mycket. Det är något av det bästa jag vet. Jag har alltid tyckt om att skriva. Förmodligen har skrivandet utvecklats en del och jag har fått peppkommentarer på vägen.

Vad har bloggläsandet betytt för dig?
Massor. Jag har träffat en massa människor som jag har haft skitroligt med och hånglat med och fixat jobb åt och lånat bostäder av och köpt soffor av. Jag har känt mig så mycket mindre ensam och säkert blivit formad och uppfostrad av bloggläsandet.
Lättnaden när en avföljer en blogg som en egentligen inte är intresserad av att läsa. Den där bloggen som andra tycker är bra, men som en inte kan bli kompis med. Den är störig och inte alls rolig. Lättnaden när den försvinner från ens flöde, som att klämma ut en fet pormask.

New York, New York

Jag vet inte om jag någonsin kommer att komma till den där staden, men om det nu skulle vara så att jag känner någon som ska åka dit snart(Fluffymamman) och som undrar om jag behöver något därifrån. Vad ska jag svara då? Vad kan jag tänkas behöva från New York förutom nya Converse? Vad skulle ni svara?

Och säg inget om smink. Jag har kommit fram till att jag hatar smink. Kanske inte allt smink men nästan allt. Igår skulle jag testa nåt sånt där himla mineral puder som ska vara så fancy, eh, det tyckte inte min hud. Jag gillar mitt gula puder från Clinique som funkar svinbra på allt som är rött och så gillar jag mascaror, också från Clinique. Hoppas hoppas jag blir sponsrad nu av Clinique. Nu har jag sagt mitt om smink. Hejdå!

Dumihuvet

Idag ska jag luncha med Fluffymamman. Detta gör mig märkligt pirrig i magen. Jag verkar tydligen fortfarande inte riktigt ha förstått att jag har en kille som jag tycker är så himla snygg och bra och som tydligen tycker om mig tillräckligt mycker för att han ska våga låta mig luncha på egen hand med hans goda moder. Störd grej.

Jag har en kille! Fluffy är min kille! Hurra!