torsdag 28 februari 2013

Idag kände jag liv i min kropp. Det kanske var solen utanför persiennerna eller den braig låten på radion. Det kanske var för att jag skrattade sådär högt eller åt att en kollega frågade mig: "Linnea, om det där är Kaknästornet, vilket torn är då det där?"

Ja, jag har haft den bästa dagen på jobbet på länge, som tyvärr inte riktigt ännu är slut, men ändå, jag älskar att den där känslan fann mig idag.

tisdag 26 februari 2013

Jag vaknar alldeles för tidigt. Inte ens Fluffy kan sova. Idag klockan fyra. Sen vrider jag och vänder på mig för att sedan överge sängen vid halv sex. Trots att jag egentligen inte vill. Så att Fluffy ska kunna sova lite mer. Jag är oerhört glad att det inte är några problem att somna på kvällarna. Och den här konstanta längtan efter helg, för då ska jag sova så himla mycket, den har alla väl, jag fantiserar om att kunna sova till sju, åtta eller kanske om jag har tur, halv nio.

söndag 24 februari 2013

Jag orkar inte mer, vill inte vara kvar

Så har jag sett på UFC-matchen mellan Ronda Rousey och Liz Carmouche och är så jävla sur över att Ronda hade på sig en pytteliten sport-bh så att hennes bröst nästan hängde utanför. Hon är alltså inte där för att slåss egentligen utan för att objektifieras såklart. Så jävla jävla trött på skiten. På allt. Hon skämmer ut sig. Ronda har här sin chans att visa för världen att hon är skitbra och så väljer hon istället att objektifiera sig själv. Hur tänker hon där? Klart hon vill vara snygg och sälja liksom, männen blir ju överlyckliga, men jag är inte intresserad av bröst, jag vill se stilig grappling, så för min del får Ronda gärna ha på sig en helkroppsdräkt. Jag orkar inte.

Jag orkar inte med att jag ska behöva tänka på hur jag ser ut hela tiden. Men jag gör ju det. Det är så jävla ofrånkomligt. Och då gör ju jag det inte alls så mycket som många andra. Jag sminkar mig minimalt och bryr mig inte så mycket om vad jag klär mig i, men jag är konstant medveten om att jag har för små bröst, för mycket hull på magen och en rumpa som inte längre är en 20-årings. Det är vidrigt. Jag vill inte vara medveten om detta. Jag vill bara leva. Mother fuckers!


Nu är det vår igen!

Efter Kortvasan, eller egentligen kanske mest efter Vasaloppet så är det vår. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Då får snön smälta precis hur mycket den vill.

Igår tog vi tåget tillbaka till stan på morgonen, träffade faster på tåget och kom hem till Fluffan som hade dammsugit och vattnat blommorna, det fick jag höra minsann. Var hemma ett tag och berättade om näbbmusen som sprang över spåret så att damen bredvid mig höll på att mosa den med sin skida och herrn som glömde svänga och istället landade i lössnön bredvid spåret och min morbrors fru som lyckades ge sig själv någon form utav blåtira som jag visserligen inte hann se, men hörde talas om. Så pudrade jag stjärten och åkte till Liljeholmen och slöt upp med syster och gick på inflyttningsfest hos Towe Toffs. Det var trevligt. Kanske allra mest i början när vi bara var ett litet gäng, gillar ju häng i små gäng. På tuben hem blev allt misär som vanligt med spyor och folk, tänk så smidigt om vi slapp det där, det är så himla trist med alkoholen som flödar.

Idag har Fluffan och jag varit på 7-årskalas på Lidingö. Jag var kanske lite trött. När jag blir trött vill jag vara ett oansvarigt barn som ligger på en säng och tittar på någon som bygger lego istället för att sitta vid köksbordet och fika och prata med de vuxna.

Fluffan tänker på öl mest hela tiden och har idag berättat om sina framtidsplaner. Om de går i lås och vi fortfarande håller ihop om ett par år kommer jag att jobba på någon form utav krog om några år. Jag tycker att det låter ganska bra faktiskt. Lite jobbigt förstås, men också ganska mycket bättre än som det är nu. Tycker det är fint med framtidsplaneringar, jag har inte så mycket till såna. Jag har bara bestämt mig för att jobba på mitt nuvarande jobb i minst fyra och ett halvt år till. Det är min enda framtidsplan. Om jag får vara kvar där så länge alltså.

Vi ska snart äta rådjursfilé med jordärtskocka och jag har idag lärt mig att det alltså är en skocka och inte en kocka som jag har trott hela livet. Och så ser vi lite på UFC och dricker stout och jag har planterat lite fröer och så möblerar vi om ibland.

Det är väl sånt folk gör förmodar jag, när det är söndag.


lördag 23 februari 2013

Mina fina

Jag vann!

Jag slet mig igenom hela Kortvasan. Tänkte att jag slår aldrig den där tiden. Hade helt fel inställning, den negativa inställningen. Tänk positivt, sa Fluffy till mig i torsdags, men allt jag tänkte på var, fy fan vad dålig jag är. Men ändå kämpade jag på. Så fort jag åkte förbi någon som startat i tidigare i startled jublade jag inombords och så fort det kändes behagligt att åka drog jag på lite till. Diagonalåkning tills ryggen värkte och jag knakade den i nerförsbackarna. Så kom jag till Eldris och klockan vid vätskekontrollen visade 14.27, Hurra! tänkte jag, det kan faktiskt gå. Då började precis Dannys Amazing spelas och jag tänkte, det är ett tecken, nu jävlar! Så jag kämpade på trots att benen började stumna och i armarna fanns ingen kraft längre att staka mig fram. Vid fotbollsplanen i Mora visade klockan 15.10. I mål hade jag ju tänkte att jag skulle vara 15.30 för att slå min gamla tid. Den måste gå fel den där klockan, tänkte jag, men tänk om det finns en chans att den går lite rätt, då har jag ju värsta chansen nu. Så jag drog på ytterligare lite till. Åkte förbi en hel hög med människor. Så innan backen upp till upploppssträckan kom en hälsning upp på skärmen från Celina som löd något i stil med att jag var amazing, amazing, amazing och då blev jag alldeles tjock i halsen av lyckogråt och såg precis att klockan var 15.26. Det går, tänkte jag, det kan faktiskt gå, jag ska ta upploppet på fyra minuter. Jag sprang förbi människorna som släpade sig uppför backen. Jag fortsatte in på upploppet och där stod mamman och mostern och Britta och Rutger som skrek för allt vad de var värda och lite längre fram Matilda med hennes fina mamma och pappa som också log med hela ansiktena och hejade på mig så att jag fick tårar i ögonen samtidigt som jag tänkte, Nej, inte gråta nu, du ska slå den där gamla tiden. Och det gjorde jag. 3.15.38. En hel minut och lite till snabbare än förra gången jag åkte Kortvasan. Jag är för fan amazing.

Den där andra gången var den där vintern när Fluffy upptog alldeles för mycket av min tankekraft, så att jag tränade varenda himla dag för att tänka på annat. Jag minns att när jag gick i mål den gången hade kunnat tänka mig att åka några mil till, det var ju därför det blev Halvvasan året därpå, förra året där det ju faktiskt var Dannys Amazing som fick mig att komma i mål (tillsammans med faderns hejarrop). Tack Danny! Bästa låten att få på hjärnan under långlopp.

fredag 22 februari 2013

Tycker du någon gång att jag är snygg? Alltså ja så dum fråga kanske, men jag vet ju inte. Du tycker att jag är fin ibland, men jag vet inte riktigt vad det betyder. Jag säger det visserligen till dig också, att du är fin och ser det då som någon sorts helhet, att du är är mysig och vacker på en och samma gång.

Ja, jag kan bara inte sova. Tänk vad tre mil på skidor kan ställa till med. Vaknade 5.05. Kissblåsan så full att den trycker mot alla inälvor och jag tror att något annat är fel. Det är den värken jag vaknar av varje morgon, det kändes aldrig såhär innan de skar mig i magen. Men jag tänker att det kanske räddade mitt liv och jag fick dig just där och då för det var första gången du kallades för pojkvän så det är värt all märklig värk. Det är bara lite mer än ett år sedan nu men känns som en hel evighet.

Jag ser mig i spegeln på toaletten och tycker att jag är snygg. Det kanske är något med håret som förvandlats till en 90-talsfrisyr. Det kanske är hakans linje och de torra läpparna. Jag önskar att du var här och kunde berätta för mig vad det är som gör att jag klockan 5.05 en fredagmorgon tycker att jag är snygg helt plötsligt. Har något förändrats? Är det cirkusprinsessan som lämnat kroppen och kvar finns bara fokuset?

När det här är över ska jag sova så himla mycket. När det här är över kommer allt att bli bra. Alltid sen aldrig nu. Tråkig histora det där.

torsdag 21 februari 2013

Jag åker redan skidor mentalt. Tur att jag inte är idrottskvinna, skulle aldrig orka gå in i sån här mental förberedelse hela tiden.

Försöker distrahera mig själv genom att dagdrömma om att jag är cirkusprinsessa eller hemslöjdskonsulent. Cirkusprinsesserande hemslöjdskonsulent på skidor.

Puss!

onsdag 20 februari 2013

Visst är det himla spännande det här med att jag ska få bröstcancer eftersom jag inte skaffar barn. Pest eller kolera, pest eller kolera, barn eller bröstcancer. Du väljer! Hm.. Jag vet inte vad jag väljer. Gud ba, Du är obrukbar Limpan, du ska DÖ! Varsågod, här haru bröstcancern. Tack!

Livet alltså. Orkar inte.

*åker till ett varmt land*

måndag 18 februari 2013

Idag var första dagen på det nya året som jag gick hem från jobbet och kände mig klar. Nästan lite orolig över att jag inte ska få tiden att gå imorgon, men jag vet ju att det finns mer att göra. Snart är vi nog tillbaka till det vanliga lunket. Då ska jag sova som en prinsessa, sluta tugga på naglarna och träna varenda jävla dag.
Här och nu ska jag äta och se på Girls under en filt, mer än så orkar jag tyvärr ändå inte.


söndag 17 februari 2013

Fluffans dagbok 2013-02-17

Hej dagboken!
Den här helgen har Lillefjun och jag varit i Leksand hos hennes föräldrar. Lillefjuns föräldrar är väldigt trevliga och jag har fått god mat. Vi har åkt skidor också och det är skönt att vara ute i skogen. Nu ska vi tillbaka till lägenheten och se på UFC, det ser jag fram emot.
Ta hand om er!

lördag 16 februari 2013

Idag har jag lärt mig att föreningen Svensk Hemslöjd har 650 medlemmar. Jag är av någon anledning bekymrad över detta. Jag kommer från och med nu sluta med pyssel och börja med hemslöjd istället.

Jag har åkt skidor den här lördagen också. Fluff också. Det var bakhalt som tusan och skogsmaskin på spåret. Nu ser vi på skidskytte med päronen. Tycker om lugnet som råder.

måndag 11 februari 2013

Undrar bara om någon vet om det är någon som har dött av en istapp i år? I Stockholm alltså. Min mardröm är ju att dö av att bli penetrerad av en istapp i huvudet och om det inte har hänt någon endaste i år så är ju sannolikheten större att det händer just mig.

lördag 9 februari 2013

Idag kör jag ett foto i timmen på Instagram, förlåt för det.

Är supertrött efter skidåkningen.

Vi har förresten något elfel i lägenheten. Jordfelsbrytaren hade slagit av all el i lägenheten igår när jag vaknade och jag kunde inte fixa det så jag fick mascara mig med pannlampa på.

Den senaste teorin är att vi har en vattenskada i badrummet. Känns på något sätt väldigt skönt att jag är i Leksand den här helgen. Måste nog åka hit nästa helg igen.

Girls

I veckan tittade vi på ett avsnitt av Girls och F verkade tycka det var roligt, vill tvinga honom att se alla avsnitt. Ska typ råka slänga alla filmer och serier och kapa sladden till internet och tv och bara ha Girls och Shameless kvar.

fredag 8 februari 2013

Förr i tiden åt Fluffan och jag weinerbröd till frukost på fredagar. Ja, eller kanske inte alla fredagar, men vi kunde göra det om vi ville.

Det var tider det.

onsdag 6 februari 2013

Jag har ju lite bloggpaus jag. Det är något nytt tänker jag, men det är nog inte det. Jag vill inte ha bloggpaus, det bara blir så. Jag jobbar ungefär lite mer än nio timmar varje vardag. Jag glömmer nästan bort att äta vissa dagar. Det är kul att testa något nytt. Det är kul att det händer mycket men det känns som jag hela tiden är på gränsen till att få en utskällning eftersom jag inte hinner leverera saker i tid eller inte leverera så bra saker som jag vill.

Jag hoppas att det blir ett till år med samma tempo, jag hoppas nog att det blir fler för om ett år eller två kommer allt bli så mycket bättre, då kan vi skratta åt det kaos som nu råder.

Idag har jag jobbat ute hos klient hela dagen och suttit på stol som gjort min rygg öm. Imorgon ska jag skriva brev ungefär hela dagen. Det blir många brev. Tänk om jag fick lika många svar också, men ibland verkar breven försvinna bort i tomma intet.

Jag fick G på förra tentan, kanske mest för att jag skriver med inlevelse, det gjorde mig stolt. Jag vill inte sluta skriva, så jag bloggar nog som vanligt snart igen.

tisdag 5 februari 2013

Jag gillar inte människor

Jag är bekymrad över den där filmen. Ja, ni vet vilken jag menar. Den som är överallt som handlar om kvinnohat, näthat. Den där filmen skrynklar ihop min hjärna och min panna. Hur kan människor vara så vidriga? Vad får de ut av att vara så vidriga? Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. Kan någon prata med dem? Snälla!
Hej hej!

Det var mest bara det jag ville säga.

Jag lever! Jag är inte sjuk och jag gråter inte och idag ska jag äta fisk till lunch.

Vill ni veta något mer så är det bara att fråga.

Jag svarar så gärna så.

Puss hejdå!

söndag 3 februari 2013

Igår var det faktiskt en helt fantastisk dag. Jag lämnade Annedal och åkte för att hänga med derby-systrarna och jag ville inte att det skulle ta slut. Min riktigaste syster klarade även minimum skills, vilket inte alls var oväntat, men jag blev oerhört glad för det för hon är så jävla snygg på rullskridskor, ja, jag kanske är lite partisk, men må så vara.

Idag, mindre bra dag. Jag har sovit, duschat, ätit popcorn och nu faktiskt gjort en skitgod spenatsoppa, men annars inte så mycket mer. Jag har en huvudvärk som kommer till och från och jag kan inte bortse ifrån att jag borde plugga och jobba och vara glad över allt jag har. Jag är ett 31-årigt emo just nu. Fluffan är inte upphetsad över detta.

Men så en bra sak. Jag klarade förra tentan också. Jag fick ett G. Jag vågade inte läsa omdömet för jag vet att det var en usel tenta, men ändå, lättnaden. Nästa helg ska jag åka skidor. Vill ingenting just nu så det ska bli spännande att tvångsåka buss och skidor och sånt. Men syster går det ju alltid bra att vara med, det är tur att hon ska med. Tur att jag har en syster. Tur att jag har en Fluffy som säger att jag gör den godaste spenatsoppan. Tur att jag har så jävla fina arbetskollegor också. Tur det! Och förbannad jävla tur att derbysysterskapet består.

Puss! Hejdå!

fredag 1 februari 2013

När det är fria aktiviteter i hemmet och den ena vill sova och den andra vill spela elgitarr önskar jag att vi bodde i ett slott.