onsdag 31 december 2014

Sömn

Jag brukar ju inte ha problem med att sova, men nu får jag tydligen smaka på det här med insomnia. Önskar att jag hade en banan hemma. Det är stressen, helt klart, det bara snurrar och jag får inte bort det.

söndag 28 december 2014

Bläk osv

Paniken i min kropp. Vet inte om det är det här med att göra ingenting som får allting att kännas än värre. Rädsla över att pappor som inte mår bra. Paniken över januari som kommer. Känner mig dålig för att jag inte orkar träffa andra människor. Funderingar kring hur jag ska kunna göra Fluffans födelsedag till något bra när allt känns så hopplöst.

Men först ska vi fira in det nya året och åka till Göteborg och ha det fint. Jag hoppas att det på något jävla vänster kommer att göra susen.

onsdag 24 december 2014

God Jul!

Den lugnaste julen någonsin. Vad hände? Alla har varit snälla och sams och hjälpts åt. Helt fantastiskt. Alltid brukar det vara något, men den här julaftonen intet. Men vi kan det här nu antar jag. Inga konstigheter alls bara de här fyra prutt- och rapmänniskorna som hänger ihop och tycket mycket lika om allt. Idag mår alla dessutom ganska bra i det här huset. Förra året var mamma liggandes stora delar av julen.

För övrigt har syster meddelat att hon inte orkar bygga hus så då är det fritt fram för mig att bygga. Åh så spännande! 

Vinterlandet

Äntligen något sorts jullov. Lyckades inte riktigt lugna ner mig på en gång igår, misstänker att jag måste öppna datorn för att detta ska kunna ske. Ångesten. Alla dessa mail som behöver vidarebefordras som har fastnat i min mail för jag har inte hunnit. Det sitter tanter och gubbar där ute och väntar på att jag ska skicka dem vidare. Får se om det ska ske idag eller imorgon. Jag är en dålig arbetare. Felprioriterare kanske. Men jag löser det. Förra julen fick jag också sitta och skicka dessa mail. Det är inte mitt fel att de måste ramla in precis sista dagen innan alla går på julledigt. Det kanske är andra det är fel på som har planerat lite fel. Jag vet inte.

tisdag 23 december 2014

Neej

Såhär gör Fluffan alltid. När jag byggt upp mig och intalat mig att F minsann kommer att klara sig fint utan mig och allt kommer att vara precis som vanligt när jag kommer hem igen så går jag in och lägger mig i sängen bredvid honom och pussar på hans nacke och rygg och säger, jag går nu. Neej, svarar han då. Så måste jag ligga och hålla om honom en stund till tills jag inte alls vill åka längre. Alltid gör han såhär. Det är någon sorts härskarteknik va? Eller?

Magi

Igår bytte F och jag julklappar så som vi alltid gör innan jag åker upp till Leksand. Det här är den konstigaste julen någonsin trots att det funnits jular som jag jobbat eller varit kvar i Sthlm ensam och sjuk är det här den konstigaste. Jag har ett hjärta som slår alldeles för fort och Fluffans pappa ligger på sjukhus vilket gör att F bär på en ständig sorg som mest gör honom tyst och den där tystnaden kan jag inte riktigt hantera. Jag pladdrar på om allt och ingenting. Vill egentligen inte åka någonstans, men jag vet att jag behöver komma bort för att kunna vila.

F frågade mig för en vecka sen om jag skulle bli ledsen om jag fick en julklapp han gjort själv, givetvis inte, svarade jag. Jag har panikshoppat alla möjliga ting till honom för att försöka klå det där med en egengjord julklapp, men det går såklart inte. Så vad var det då? Jo, en pytteliten linux-dator med handkontroll som jag kan koppla in i teven och spela alla tänkbara gamla Nintendo-spel på. Jag grät. Jag grät och sen spelade jag Bubble & Bobble och sa, bara en gång till, alldeles för många gånger.

Världens bästa F. Jag vet aldrig vad som händer i hans huvud, men jag tror minsann att han gillar mig. Att han förstår att det här var det finaste han kunde bygga till mig. Jag som trodde att jag hade allt jag någonsin kunde önska mig.

måndag 22 december 2014

Jullov

Sov till sju idag för F skulle ju ändå inte upp och min kropp är såklart helt mörbultad efter gårdagen. Tänker att jag kan låtsas att jag har jullov trots att jag ännu inte riktigt har fått det. Hoppas på att jag ska kunna behålla den här avslappnade känslan hela julen. Knepet är nog att träna en massa. Ska åka skridskor om isen är fin.

Idag ska vi fira jul i hushållet. Tror det blir pizza till middag.

söndag 21 december 2014

Lyx

Igår blev det spontanmiddag hos Towe, först med hjärtklappning och sen med skratt och portvin. Oj så bra det var!

Idag var det sagt att inga servrar skulle fungera på jobbet så det behövdes liksom egentligen inte tänkas på jobb så jag gick på antigravity-yoga, åkte till jobbet och gjorde rent skrivbordet från papper, dvs skickade iväg hundra brev, och sen gick jag på fighting fit. Lyxdag!

lördag 20 december 2014

Lugnet

Igår slog det stressade över och blev till lugn. Jag insåg att jag ändå inte kommer att hinna allt och det är inte mitt fel. Om jag får i uppdrag att skicka ut 135 brev innan jul och jag får reda på det den 17de  december när jag är i full färd med att försöka reda ut virrvarret i mailkorgen så är det inte mitt fel att jag inte hinner. Jag kunde ha fått veta för flera veckor sedan. Och 135 brev är egentligen ingenting, men när stressen är där så känns allt så himla mycket tyngre.

Jag fick paket från chefen igår med det finaste kortet. Kände på nytt den magiska kraften inom mig. Den magiska kraften som andas lugn över allting och som intalar mig att allt kommer att bli bra till slut. Klart det blir!

fredag 19 december 2014

Önskelista

1. Ring på fingret med tillhörande bröllop.
2. En eller två jävla ungar. Jag sliter i att det är asjobbigt med bebisar som inte sover om nätterna, som bajsar och kräks, jag tar hellre på mig det än sitta på kontor och stirra in i två skärmar så att ögonen blöder.

Ja, eller så ska jag bara återgå till att jobba inom vården. Åh du ljuva tid. Snart är det jag som ger mig själv en utbildning till uska.

Allting består

Mitt hår är en enda stor tova. Jag har burit för stora skor och för korta kjolar i två dagar. Igår bytte vi julklappar, alla var glada. Det dracks bubbel, jag behövde inte bubbel, jag var onykter ändå. Ville sova under skrivbordet. Är så arg hela tiden. Borde sitta i ett rum där ingen hör det arga. Har äntligen köpt biljett hem över jul och har planerat eventuell utgång i Borlänge om jag inte har brakat sönder till dess. Att tänka på att klä julgran eller sitta upp under en julmiddag gör mig trött. Trött känner jag mig också när jag tänker på att vi ska på 13-års kalas imorgon. Tänk att fylla 13 år. Så jobbigt.

torsdag 18 december 2014

Hjärnskadad

Jag läste ju nån artikel om att utbrändhet är som att bli hjärnskadad och att det är oklart om det går att bli återställd när man blivit hjärnskadad. Jag tänker mycket på det just nu. Jag jobbar mer än tio timmar varje dag och det känns som jag inte får någonting alls gjort. Hjärnan skrumpnar. Jag vill mest bara blunda.

I natt vaknade jag av en sur F som frågade om jag var vaken. Nej, jag tyckte att jag sov, men tydligen snurrade jag omkring så mycket att F inte kunde sova. Han flyttade ut på soffan och då blev jag klarvaken och kände hur den sena middagen snurrade runt i magen, halsen rev och jobbtankarna rullade in som mörka moln.

Det är märkligt att det nästan ändå blir som en drog. Jag längtar efter att få jobba. Jag längtar efter att få ta med mig datorn upp till Dalarna över jul och sitta och rensa i den överfulla mailkorgen när ingen annan jobbar. Det är ju bra att ha något att längta efter åtminstone. Tack för det.

onsdag 17 december 2014

Halskli

Jag vet en person som kommer att däcka av förkylning så fort hon gått på ledighet över jul. Det gör inte så mycket alls. Bara jag inte blir sjuk just precis nu. Igår vaknade jag av drömmar om papper och koncernstrukturer, men jag lyckades beta av en hel del under dagen så när jag kollade igenom vad som behöver göras idag så kändes det lugnt. Jag kommer att kunna vara lite ledig över jul. Litegrann.

Jag är väldigt sugen på att åka skridskor för övrigt. Vilka skridskor som helst.

fredag 12 december 2014

Dagdrömmer

Sover dåligt på natten. I natt sov jag på soffan för jag vaknade vid ett och var klarvaken. Alldeles för tidigt att åka till jobbet. Mitt humör är uruselt. Stressen gör mig till en person jag inte vill vara, men alla får smaka på den aggressiva lilla personen i mig. Lyssna inte på mig, säger jag till mina kollegor. Det enda jag har nu är dagdrömmarna. Dagdrömmar om kramar och fingrar som drar genom mitt hår.

söndag 7 december 2014

Boutday!

Lillasyster spelar match idag och jag kanske är lite för exalterad. Vill klä ut mig till julgran i blått och gult. Kan inte gå här hemma och vänta hela dagen så jag funderar på att åka till jobbet och sätta mig en stund.

Angående jobbet så noterade F igår att jag går upp i falsett när jag pratar om det. Ingen bra grej alltså. "Skärp dig eller byt jobb" sa F.

torsdag 4 december 2014

Kölden

Det här med att det tar så lång tid för mig på morgnarna enbart eftersom jag aldrig vet vad jag ska klä på mig. Fryser alltid om knäna. Och idag ska jag spela boule efter jobbet. Vill alltså ha anständiga kläder som är varma om knäna och som det går att spela boule i. Ja, nu är ju inte boule någon speciellt atletisk sport, men jag tänker att det kan vara praktiskt att försöka att inte vara klädd i nån tight kjol som gör att jag förlorar all känsla för boulen. Jag vill så himla gärna skaffa mig en personal shopper så att det alltid finns kläder att se anständig ut på jobbet. I måndags hann jag med ett försök att hitta de perfekta kostymbyxorna. Det tog sin lilla tid och jag hittade inte några som var perfekta, men ett par som var hyfsade. Jag deppar ju fortfarande över att jag inte ha kvar de där byxorna från när jag jobbade på Max. Så himla snygga och sköna. Hur tar jag reda på var de får sina byxor ifrån? Kanske bara mailar nån.

onsdag 3 december 2014

Krämpor

I måndags var jag på massage och la mig på britsen och sa att nä, jag har inte ont någonstans. Fy helvete vad knöligt det skulle visa sig vara i min rygg. När jag kom hem hade jag sån huvudvärk att jag inte kunde hålla ögonen öppna. Igår mådde jag bra, men idag har ryggen skickat strålar rakt upp i huvudet av ondska. Det där med massage är ganska läskigt.

Nu är jag på pendeln hem från syster där jag fått mat och hjälpt henne skruva ihop en garderob och en säng. Vi höll sams. Jag fick leda och så skrattade vi mycket.

På söndag spelar syster match i Farstahallen, som jag längtar. Studsar på stolen och får tårar i ögonen bara jag tänker på det.

Tristess

Det tar 6 minuter att åka pendel mellan Sumpan och Karlberg. Det tar betydligt längre tid att ta Tvärbanan till Alvik och därefter tunnelbanan till St. Eriksplan. Men tid är inte av intresse just nu. Det som är av intresse just nu är att få börja morgonen utan att vandra i lämmeltåget  till pendeln och att slippa tackla sig fram genom kollektivtrafiken. Det slipper jag till stor del med den väg jag nu tar till jobbet, det är fantastiskt att jag har dessa valmöjligheter.

I måndags skulle jag åka från stan och fick panik på tunnelbanan och svettades och trodde att jag skulle kräkas och ville hoppa av och välja en annan väg hem, men insåg att det enda vägen var taxi. Det kan bli dyrt i längden att alltid behöva ha den här valfriheten till hands. Önskar mig vingar i julklapp samt en varm overall.

tisdag 2 december 2014

Julpul

Jag är påväg hem från Jojo som flyttar från min sida av stan till en helt annan sida av stan. Är glad att hon inte flyttat helt och hållet från stan.

Idag hade jag lunchmöte med min chef. Mötet handlade om att det går bra för mig. Bättre än väntat verkar det som. Jag hade förväntat mig bättre. Jag hade förväntat mig en räkmacka. Men räkmackor leder kanske inte alltid till framgång, de kan leda till framgång, men i de flesta fall behövs nog lite motgångar.

Jag panikar över att det är alldeles för få timmar till jul. Hur ska de räcka till?

söndag 30 november 2014

Tågeri tågera

Åker tåg från Örebro till Stockholm. Har firat kusin som fyllt 30 och doktorerat. Nästa vecka tänker jag inte sova borta en enda natt. Nu ska jag på kalas hos Fluffans syster istället. Är trött i huvudet. Har ätit för mycket trams nu igen. Imorgon har jag bokat in mig på massage. Har tydligen blivit vuxen. Har oro i kroppen men försöker intala mig att det är inget jag ska bry mig om. Inget spelar egentligen någon större roll. Det är jag som är viktigast, om inte jag mår bra så kommer ingenting att bli bra.

lördag 29 november 2014

En helt ny värld

Idag har jag gråtit över att livet inte är mer som en saga. Gråtit över att kärleken inte alltid kittlar och över att träd inte kan prata. Helt rimligt.

torsdag 27 november 2014

Yogar

Idag har jag ställt klockan och få upp tidigt för jag ska på bikramyoga om ett tag. Är urusel på att passa tider. Kommer alldeles för tidigt eller så kommer jag någon minut sen. Nu sitter jag nere i tunnelbanan och väntar på att tiden ska gå. Imorgon är det fest på jobbet och på lördag åker syster och jag till Örebro för att gå på kalas för vår kusin som fyllde 30 i förra veckan. Det är kul att det händer saker, men jag skulle uppskatta lite lugn och ro för tillfället. Men det är antagligen fel tid på året att be om det. Det är bara att hålla ut till i vår och börja andas ordentligt då. Eller på något jävla vänster börja andas mitt i allt det stressade. Det får bli mycket yoga.

Tänker på att alla har det såhär. Glädjen i vardagen, hur finner folk den? Gör de ens det?

onsdag 26 november 2014

Klant

Det är halt ute idag. Och jag har lyckats matcha halkan med mina absolut halaste skor. Bra där! Tur att jag inte har kjol på mig också, nu kunde jag roa mig med att snyggt glida fram på trottoaren.

Glitter och glamour

På fredag är det fest med avdelningen jag tillhör inom revision  med tema glitter och glamour. Jag äger inte några glamour-kläder så nu har jag köpt på mig lite av varje, kläder som är guldiga och glittriga och tänker köra glitter och glamour hela december. Jag tänker att det kan bli en bra grej. I januari och februari ska jag ju ändå jobba så mycket ute hos klient att jag enbart kommer att gå klädd i svart. Måste uppgradera den garderoben också så snart som möjligt. Det blir inte några julklappar än någon annan än mig själv. Måste dock spara några slantar till januari för då fyller Fluffan 30 år! Äntligen kommer han att bli vuxen, som vi alla har väntat.

måndag 24 november 2014

Chocken

Att åka i den stockholmska kollektivtrafiken en måndagmorgon efter förra veckans turné i Dalarna kändes som att en elefant råkat sätta sig på mitt huvud. Mungiporna släpade i golvet. Jag hade glömt, förträngt hur vardagen ser ut.

söndag 23 november 2014

The awesomes

Har varit på kalas med min gamla fresh meat klass och firat att vi hållit på med rollerderby i två år. Ja, eller jag håller på på mitt sätt, alla på olika sätt. Några har trasiga knän och en del har fått kämpa massor. En del är numera stora stjärnor. En har flyttat till Berlin och rullar där. Det är fint att hålla ihop ändå och prata gamla minnen. Mycket fint och så jävla värt att sluta veckan i en hög med kärlek.

lördag 22 november 2014

Hej mitt vinterland

Mamman och jag var på friskis-jympa och lagom efter jag duschat mig ren från den vidrigaste svettlukten jag någonsin känt från min kropp dök F upp i sin bil. Jag är fortfarande mycket konfunderad över vad han gör här. Misstänker att det mest är för att visa upp sig för mina föräldrar som han duckade middag med när i de var i Stockholm tidigare i höstas. Så enkelt kan det faktiskt vara. Vi har tagit en promenad med hunden och legat i sängen och sovit. Det var längesen jag såg F sova på dagtid så jag antar att det här är lite utav avslappning. Tar bilen tre och en halv timme för att hitta en lagom mjuk säng att sova middag i. Javisst!

Jag längtar till måndag och vardag. Väldigt mycket längtar jag efter en vanlig dag på jobbet. Jag längtar även efter att få fightas och jag längtar efter januari. Det hela känns mycket märkligt. Antar att den här konstiga veckan fått mig att inse ett och annat. Som att jag tycker att det roligaste med mitt jobb är människorna och att jag tycker att januaristressen är en kul utmaning som det går att längta till och inte bara avsky.

Snö

Det är faktiskt lite vitt på backen i Leksand och idag kommer F upp. Jag vet faktiskt inte exakt varför han kommer, han älskar ju mest att vara hemma eller att brottas, men han kanske har funderat på det här med sin comfort zone också. Alltså F kan vara komfortabel överallt egentligen, men att komma upp till den här lilla hålan när det inte är midsommar eller finns snö att åka skidor på är kanske inte jätteintressant. Han kanske ska fria.

Det är något som är märkligt med F nu, han är liksom snällare än någonsin. Jag tycker det är konstigt.

Igår var jag på fredagsmys hos T och hennes familj med katt, hamster och ungar. Jag tyckte det var härligt, men var alldeles för trött. Sen kom Matilda och pratade om sex och då höll jag på att somna i soffan, sex är tydligen inte mitt favoritämne. Rollerderby är det bästa, jättekonstigt att det har blivit så. Ja, eller kärlek är väl det bästa, men det innefattar ju en himla massa saker, som tex rollerderby.

fredag 21 november 2014

Huvva

Hittills har det varit helt ok att jobba och på i Dalarna ett par dagar den här veckan.  Jag går in i ett ganska skönt tempo där jag agerar utåt väldigt tyst och lugnt medan det inombords stormar ett glatt galenskap. Allt jobb går fortfort och jag kommunicerar konstant med mina kollegor som sitter kvar i Stockholm för att fråga om saker.

Idag är första dagen jag fattar att jag inte kan bo här hos mina föräldrar någon längre tid. Fadern går upp klockan fyra för han ska iväg och jaga och visar noll respekt för att det sover människor i huset. Nu ligger jag här klarvaken och undrar hur jag ska överleva min dag på Leksands-kontoret. Har bjudit in mig själv på aw hos min vän T, men anar att jag vid det laget kommer att ha en redig huvudvärk. Tack far!

tisdag 18 november 2014

Rumpen

Jag åker tåg igen. Min rumpa orkar inte sitta mer. Som tur är har modern sagt att vi ska träna torsdag, fredag och lördag. Jag ska träna rumpan så himla mycket. Måste få ordningen på den här träningen på något vis, men jag vet inte hur det ska gå till. Funderar på att kanske skaffa ett friskis-kort ändå för då kan jag gå dit lite som jag vill. Nu är det alltid tider att passa hit och dit. Tänker alltid på den där fantastiska tiden i mitt liv när jag bodde i stan och tränade varje dag för att inte huvudet skulle gå sönder. Det är det som är fördelen med att bo ensam, att få bestämma själv hur dagarna ska se ut och äta varma mackor med bea till middag vareviga dag. Men inte var jag lycklig då heller. Frågan är om någon någonsin blir lycklig.

Pepp-mail

Idag har Fluffan ägnat sig åt att skicka små pepp-mail till mig med bilder på nalle puh och figurer som föreställer min comfort zone. Jag vet att jag inte skulle klara det här utan honom. Jag vet att jag borde uttrycka min tro på mig själv mycket bättre än vad jag lyckas med, nu får Fluffan göra det istället. Ber till högre makter att F kommer upp till Dalarna i helgen och sen, sen tänker jag inte utsätta mig för såna här test något mer under det här året. Jaja, det är bra att kliva ur sin comfort zone, men det är också jävligt skönt att slippa göra det. Jag tänker ägna mig åt att bygga mitt drömhuset istället och aldrig lämna det.

måndag 17 november 2014

Himmelen

Men förstå att jag älskar den här lägenheten. Jag vill verkligen inte bo på annat sätt än såhär. Jag älskar hur mina saker får blanda sig med Fluffans. Jag älskar katterna på uteplatsen och att det finns rum så att det går att få vara ifred om det önskas.

Helvetet

Är hemma från helgens bravader i Malmö. Derby hela helgen och på tåget fantiserade jag om att åka rullskridskor igen. Vi får se, det är bara jag själv som hindrar mig.

Så kom jag hem till hemmet som jag kallar det lilla helvetet, för trots att det är skönt att vara hemma igen så finns det inget som är så tråkigt som att mötas av dammråttor i hallen och diskberg i köket. Det är så jävla märkligt att sånt där inte sker när jag är borta en helg, att jag den enda kvällen jag är hemma på hela den här veckan ska ägna den åt hushållsarbete istället för kärlek och mys. Men jag antar att det är såhär det ska vara på något sätt, det hör till i tvåsamheten. Och givetvis har jag möjligheten att strunta i hushållsarbetet för det är ingen som tvingar mig, men det är så tråkigt att gå förbi den där dammråttan som ligger och stirrar på mig i hallen och F har lovat att ta disken, men det tar för lång tid innan han får tummen ur. Och strida tänker jag inte, jag bara gör.

Jag ligger just nu i sängen och samlar kraft. Ska byta väska och packa om för imorgon åker jag vidare till Dalarna. Onsdag ska jag spendera i Malung, torsdag i Mora och fredag i Leksand. Gör vad jag kan för att inte magen ska krascha dvs tänker inte så mycket på det.

fredag 14 november 2014

Torr men ren

Då har jag duschat och huden i ansiktet svider av torrhet. Nu börjar tröttman komma. Nu när Fluffan snart ska gå upp. Måste leta reda på gömställe på jobbet att tupplura på. Eller vänta till fyra någon gång när jag sitter på tåget. Önskar att jag gjorde något bra med de här vakentimmarna. Men det här bloggandet kanske är bra, och så hinner jag ju läsa bloggar som jag aldrig läser annars. 

Facebook förresten

Det här med att leva utan Facebook har faktiskt hittills bara känts fantastiskt. Det dyker upp sms istället. Roliga sms. Kärleksfulla sms. Sms som får mig att förstå att jag behövs, jag som trodde att jag skulle bli bortglömd och ensam. Det är fantastiskt. Det har varit en underbar vecka. Så lugn och harmonisk och fylld av ork. Och mod. Jag undrar vad som ska komma härnäst i det här livet. Förmodligen någon form av krasch nu när jag svävar på moln. Pessimisten har talat.

Klockan 4

Vaknar 4 igen.  Klarvaken. Samtidigt så trött att jag mår illa.

Åker till Malmö idag för att kolla på rollerderby. Något motvilligt just nu. Är hemma en dag nästa vecka därav ångest. 

Ska på turné med jobbet eller egentligen liksom ensam och liksom sälja och jag förstår inte alls hur det ska gå. Undrar om min chef förstått att det här kan bli precis hur bra eller hur dåligt som helst. Men hon slipper åka. Jag får åka till Malung och prata dalmål och vara härlig.

Igår hoppade vi studsmatta på lunchen. Det var fantastiskt. Alla strålade av glädje. Eller alla och alla, det var jag och tre av de yngsta nya tjejerna som ju nästan är tio år yngre än jag. De är gulliga de här nya kollegorna och det svider i mig att vi just nu är inne i en period med ganska lite att göra på jobbet vilket skapar en massa oro. Men jag gör verkligen allt jag kan, trots att det inte är jag som är chef.

söndag 9 november 2014

Farsdag

Jag hade bestämt att jag skulle sova till elva idag. Det gick som vanligt väldigt dåligt, men jag ligger åtminstone kvar i sängen fortfarande och F har gett mig kaffe. Ja, jag kanske låg i soffan två timmar också, men det var för att inte väcka F innan åtta.

Jag försöker komma på planer för dagen men har inget sug. Känner mig mest ensam. Vill bo nära någon som jag kan promenera med. Annars blir det kanske lite planterade. Har växter som får små bebisar som kan behöva egna små krukor. Eller så kan de kanske skickas iväg i små paket, för det saknas plats att ställa fler växter på.

Alien

Så gjorde jag precis som jag sagt och inaktiverade Facebook igår efter att jag kom hem från Solnahallen där Stockholm Allstars spöade London Brawl Saints och BSTRDs spöade München.

Fluffy-mamman och min kollega Bajen-Malin följde med mig till Solnahallen och jag vet inte hur kul de egentligen tyckte att det var, de var kanske mest där för min skull och jag var väldigt glad för det. För oj så ensam jag hade känt mig annars. Trots alla de där derby-människorna som jag vet namnet på allihop så kände jag mig som en alien. Det är förmodligen bara jag själv som skapat den känslan för jag känner mig usel som nu lämnar derbyn ett tag eller för alltid. Men nästa helg ska jag till Malmö och kolla på en massa mer derby och i december hoppas jag på att syster får spela match mot Royals så det blir inte så lång paus från alltet egentligen. Jag ska bara finna min plats och jag tror att den är skrikandes på läktaren, inte på tracket eller i dörren.

Så det kändes ändå bra att stänga ner Facebook när min stream där till 90 procent handlar om derby. Jag pausar från det för jag orkar inte bli påmind varje dag om att det inte funkar för mig. Mina fötter funkar inte. Jag hade ont i fötterna konstant när jag försökte åka rullskridskor, nu gör de bara ont ibland. Det ser jag som en bra grej. Jag kan slåss istället. Eller yoga.

Jag var på antigravity-yoga i torsdags och det var helt fantastiskt. Och eftersom man ju hänger i taket använder man ju fötterna väldigt lite så det är liksom perfekt för mig. Det blir det mer av.

Hejdå dagboken!

lördag 8 november 2014

Adjö Facebook

Idag är alltså dagen då jag ska ta en paus från Facebook och jag har redan ångrat mig. Men jag tror det blir bra. Eller så blir det väldigt ensamt. Jag kanske kommer tillbaka redan efter någon timme, eller så läser jag en bok istället. Vi får se. Tänker att blir mer mail och sms istället och det är väl ändå bra? Men det är några hundra vänner som jag tar paus från, det blir nog ganska tomt. Och spännande.

fredag 7 november 2014

Storslagna planer

Som ni vet som som följer mig i annan media så är det match i Solnahallen på lördag och jag bestämde från början att jag inte ska vara där. Jag ska undvika den där stressen som förvisso är ganska kul, men som gör mig totalt utmattad. Jag har varit så trött hela hösten, men den här veckan har jag känt mig ganska normal. Jag har orkat ta tag i saker som legat i veckor. Igår pumpade jag cykeln som inte fått luft sedan någon gång förra sommaren. Jag bara gjorde det. En så liten grej som känts så tung alla andra dagar. Och rätt vad det är så beställer jag hudkrämen jag behöver och d-vitaminen. Jag håller på att tillfriskna från det där orkeslösa, den där degen i soffan som tycker att allt kan göras sen. Det är klart att det är skönt att leva utan krav på sig själv ett tag, men jag vill helst inte vara den som ingenting får gjort.

På lördag tar jag paus från Facebook,  det har hela tiden funnits med i min plan för att bli frisk så jag gör det trots att det just nu känns väldigt tråkigt. Jag inser mer och mer de fördelar som finns om jag tittar borttom det där surret som stressar mig. Men vi är påväg mot januari och då kommer det inte finnas en sekund över till något så banalt som Facebook.

Nu åker vi förvisso ut till landet ikväll, men jag kommer nog ändå att besöka Solnahallen imorgon. Jag har faktiskt köpt biljett för jag förväntar mig publikrekord. Tänk om det här blir gången då det blir fullsatt? Biljettförsäljningen tyder på att det blir mycket folk så slitet lönar sig. Det om något ger energi. Kom dit du också om du kan, det kommer att bli fantastiskt. Vi har de bästa kommentatorerna, lotteri, pausunderhållning med barn på rullskridskor och derby i världsklass. Ge det en chans, ingen har hittills ångrat sig. Biljetter finns på rollerderby.se.

tisdag 28 oktober 2014

Briljerar

Alltför ofta känner jag mig mest som en grå deg. På sista tiden tycker jag att jag känner hur rumpan plattas till när jag sitter på jobbet, jag tycker att lederna värken och synen blivit sämre, jag luktar illa och tycker att de flesta arbetsuppgifter och fritidsuppgifter är trökiga. Men idag vill jag berätta om det som faktiskt var bra.

- Jag skickade viktiga mail till New York på engelska och en person svarade och hade faktiskt förstått vad det var jag sökte.
- Jag skickade viktiga mail till Oslo och fick smileys tillbaka och mail på norska som jag svarade på på svenska och det var finemang och fantastiskt på något sätt.
- Jag mailade med någon som hette Krystal i Los Angeles och hon förstod mig.
- Jag gick ner i cafét och köpte ägg och pratade med en gammal kollega som faktiskt lät glad över att få prata med mig.
- Jag var hos Jo och pratade om negative self-talk och efter dagens boost av språksjälvförtroendet så var det inte några problem alls att förklara för Jo helt och hållet på engelska vad jag tänkte på.
- Jag tränade. Och svettades. Och var stark. Jag är stark. Och ganska pedagogisk, för jag fick köra med en ny tjej och det gick bra. Älskar att slåss.

lördag 25 oktober 2014

Svar på tal

Jag önskar att jag visste vad jag skulle säga när jag sitter på jobbet och personer jag arbetar med säger att feminister är så himla konstiga som hatar män med ändå vill se ut som män.

Jag önskar att jag kunde förklara för Fluffan vad feminism betyder när han säger att han inte längre vet.

I mitt huvud är allt så självklart, men jag har svårt att få ut det och förklara. Finns det någon kurs jag kan gå? Vill inte längre vara tyst. Jag vill berätta om det där fantastiska som jag känner för feminism.

Jag funderar på att klä ut mig till feminist på Halloween dvs vara mig själv,  för feminister är tydligen läskiga. Eller blir det provokationen bara fel?

söndag 12 oktober 2014

Sitcom fantasier

I natt drömde jag att jag hade lanparty med en massa gamla pojkvänner. Det var en fin dröm. Jag spelar Tribal Wars i verkligheten och avslöjar inte mitt kön för jag vill inte bli särbehandlad, vet inte om det är rätt eller fel. De flesta som spelar är killar i 20-årsåldern som refererar till oss som gubbar och kallar fienden för bögar. Vi får se hur länge jag står ut. Tänker att det här är någon sorts motpol till rollerderby-miljön som jag behöver besöka just nu.

Fluffan och jag pratar och skrattar mycket och Fluffan kallar mig en japansk tunnelbanetafsare när jag gör förbjudna saker när vi brottas hemma. Jag förklarar för honom att jag är hans flickvän.

Barnen ute på gården har börjat vinka in till oss när de vill komma in i porten, vi proppar fönstret fullt med växter och drar ner persiennen.

fredag 10 oktober 2014

Meningslös vecka

Jag har varit hemma och sjukat mig hela veckan. Var till jobbet i måndags morse och hämtade datorn för jag tänkte att jag skulle orka jobba hemifrån, men det orkade jag ju inte alls det. Så jag har sett på film efter film och spelat spel och försökt att brodera lite, men allt har känts ansträngande. Har önskat mig guldfiskar, katter och bebisar som skulle kunna hålla mig sällskap av Fluffan, men inget har har hänt. I ett obevakat ögonblick tyckte jag  att det var ett bra idé att erbjuda nytt hem till Börnhild. Börnhild kom med posten idag i ett prickigt paket som fyllde upp hela postfacket och jag hade nog kanske tänkt att Börnhild skulle få bli present till någon, men när Börnhild anlände förstod jag att hon inte alls ska få flytta hem till någon annan, en snusare som gillar att hänga med jaktlaget, hon stannar här hos mig! Britta-Kristina och Börnhild fann varandra snabbt och har nu sett på Fight Club och datat tillsammans under eftermiddagen och kvällen.



fredag 3 oktober 2014

Lantmätarhopp

Kan helt klart tänka mig att anamma lantmätarhoppet som min gångstil.

Sovmorgon

Jag vaknar klockan fem helt utan tankar som snurrar eller måsten. Så jag går upp och hänger i soffan lite och duschar varmt och läser bloggar. Det blir som en sovmorgon. Men klockan fem alltså, varför är jag fullsovd klockan fem? Måste försöka vara uppe längre på kvällarna antar jag, men det finns inget som är så intressant på kvällarna som att få gå och lägga sig i sängen. Jag ser inte på någon annan serie än TUF och broderandet är fint, men det börjar bli mörkt på kvällarna. Riktigt mörkt. Jag måste nog skaffa mig en ny fräsig dator, då borde jag kunna hålla mig vaken, eller ett nytt roligt spel till telefonen. Hade ju önskat att jag kunde läsa när jag ligger i sängen. Det är ju det jag gör i kanske tio minuter innan ögonen går i kors, för när jag ligger ner så somnar jag automagiskt. Fluffan har lärt sig det där nu. Inte lägga Linnea ner i soffan under filmtittning för då somnar hon. Äsch, jag tar väl och åker till jobbet helt enkelt. FREDAG! Imorgon flyttar vi syster till hennes egen lägenhet i Älvsjö, som hon förtjänar det.

torsdag 2 oktober 2014

Borlänge

När min vän Lena skickar länkar till hus på hemnet som de funderar på att kanske köpa och jag visar Fluffan det finaste och föreslår att jag ju kan flytta dit. Men han liksom hör inte att jag säger att jag ska bo där ensam, nä, han ska minsann prompt följa med så nu ska jag leta jobb i Borlänge åt honom, eller kanske Säter. Falun borde väl också funka tänker jag. Fantisera kan jag ju får göra.

onsdag 1 oktober 2014

Kära kropp

I måndags var mitt luktsinne ett mirakel, igår hade jag lock för öronen stora delar av dagen, vad kommer att hända idag? Kommer ögonen bli blinda eller huden överkänslig? Eller kommer smaklökarna att göra mig förundrad när jag äter lunchkorven?

Igår var jag på Umbilical Brothers och skrattade. Jag hade inte förväntat mig något alls, jag hade inte youtubat eller googlat, så skrattet kom direkt från hjärtat. Så skönt att höra F skratta bredvid mig. Dyker de upp i närheten av er så kan jag rekommendera ett besök. Jag är mycket imponerad och skulle vilja testa att göra samma sak med min syster. Så mycket de där två måste skratta tillsammans alltså.

Just nu inser jag att jag borde rakat benen. Det går tyvärr inte att ha långt hår på benen och bära strumpbyxor, det liksom kliar när jag tar av strumpbyxorna får hårstråna har inte fått härja fritt under dagen så de är sura och tvära. Lite som när jag har haft håret uppsatt i samma tofs lite för länge. Ni vet.

Längtar efter att få brodera. Kan jag kanske ta någon dags ledighet så att jag kan få brodera. Svaret är ja. Tack så mycket!

måndag 29 september 2014

Kristina från Duvemåla

Har sjungit så mycket i helgen. Har även skrubbat kakel och slängt döda växter. Har även ritat med linjal och planerat framtida broderier. Balsam för själen och allt sånt där, men jag känner mig faktiskt litegrann som en ny människa.

söndag 28 september 2014

Internet

Mamma går en ABF-kurs i social media, jag är så stolt. Och förvånad.

fredag 26 september 2014

Tack Miranda

När allt är bajs finns ändå Miranda på svtplay som muntrar upp. Det är en timme det. Vad ska jag göra sen för att minska bajsigheten? Gå till Solvalla och hoppas på att en häst äter upp mig? Vi får se. Hejdå!

lördag 20 september 2014

Lätt

Jag fortsätter gråta. Fluffan förstår inte varför jag håller på med något som gör mig deprimerad. Jag vet inte om han förstår. Är man en sån person som lyckas med allt, kan man då förstå någon som aldrig lyckas med något?

Jag tror att det hela sitter i fötterna. Det är längtan efter att få kunna det som alla andra kan. Någon gång. Att få känna mig normal. Men det kommer aldrig att hända va? Så länge jag ser på mig själv som handikappad kommer jag aldrig att bli normal. Det kanske inte ens hjälper att jag tänker att jag är normal. Ärren kommer alltid att sitta kvar. Det kommer alltid att göra ont. Och om jag någon gång får barn så finns det risk att det barnet hamnar i samma sits. Jag vet inte om jag vågar ta den risken.

Jag orkar inte.

Misslyckanden

Vaknar med ont i fötter, huvud och käkar. Det svåra just nu är att försöka tänka att jag kommer att lyckas. När hela livet har varit en förväntan om att misslyckas är det svårt att vända den tanken. Men jag har ändå tänkt att allt kommer att ordna sig till slut, men några stordåd kommer jag aldrig att utföra. Jag kommer knappt att synas eller ta plats, jag kommer att förbättra situationen för människor i min omgivning ett litet tag, men sen kommer jag att vara borta. Nästan obemärkt. Som så många andra.

Jag känner med bakfull trots att jag bara tog en smutt på Fluffys öl. Jag trodde inte att det skulle bli så jobbigt den här gången. Förut har jag bara gett upp utan strid. Nu så vill jag inte ge upp, men det är så mycket som är svårt. Tittar på syster under träningen och ser ett litet leende på hennes läppar, det är där hela tiden, hon dansar fram på rullskridskorna helt orädd. Varför har jag född med ett monster i huvudet som hela tiden måste berätta för mig hur dålig jag, att jag aldrig kommer att klara det, att jag är ett misslyckande. Kommer alltid att vara, försök inte att ändra på det.  

fredag 19 september 2014

Besvikelsedagboken

När syster ser på mig efter träningen och jag ser hur besviken hon är. Även hon har gett upp hoppet om mig.

Efter första övningen som är helt enkla plog-stopp, som jag inte är bäst på, men det funkar, så skakar jag i hela kroppen. Det är något som är fel, kroppen är alldeles för trött. Sen blir jag sittandes resten av träningen och inser att jag aldrig hade klarat av att vara med. Inte idag.

torsdag 18 september 2014

Hej lilla träningsdagboken!

Jag har väl inte tränat så himla mycket den här veckan. Cyklat två gånger till jobbet och så åkte jag rullskridskor i garaget i tio minuter igår och det liksom kändes ganska bra trots att det bara var tio minuter.

Idag var hälften av min arbetsgrupp på yoga på plan 15 på jobbet och det var svettigare än vad det brukar vara, men det kändes bra. Det är bara fötterna som gör så ont att jag ibland måste ta en paus och skaka dem. När jag kom hem åkte rullskridskorna på och jag hängde lite i lägenheten och gick sen ner i garaget en stund och det kändes även bra idag. Jag har liksom börjat tänka att det är kul. Inte att jag åker för att jag måste klara något sorts test, utan att jag åker för att det är kul. Och bara genom att jag ändrar den lilla inställningen så blir det ju genast kul.

Det blev liksom för mycket där någonstans i helgen, men i tisdags pratade jag av mig med min kollega och sen kändes allt helt plötsligt mycket bättre. Jag tänker köra på, men är det något som inte känns kul så tänker jag inte ta i det.

Nästa vecka är det konferens med jobbet och med rollerderbyn och däremellan ska jag träffa min coach.

Det bästa just nu är att jag har fått sju nya kollegor och de är så himla mysiga. Det är ashärligt att få träffa skitbra brudar på jobbet varje dag. Igår satt tre av dem och trängdes bakom min rygg och tittade på när jag jobbade och jag började fantisera om att vi skulle börja fläta varandras hår och berätta om hur dumma alla killar alltid kommer att vara. Får se vad som händer på konferensen nästa vecka. Lekar och vin finns åtminstone på schemat.

onsdag 17 september 2014

Mitt så kallade liv

Min kille är som någon jävla Jared Leto-karaktär som bara sitter i soffan och ser svår ut och spelar gitarr. Jag vet vilken serie jag verkligen måste se som kommer att lösa alla mina livskriser i ett nafs.

M ringer och berättar om en tjej hemifrån som tagit livet av sig och jag tror litegrann att hon ljuger. Men vem ljuger om självmord? Overklighetskänslor.

tisdag 16 september 2014

Ölkorv

Idag åkte jag från jobbet vid tre och har sedan jag kom hem glott konstant på luren och ätit ölkorv. Bestämde med syster att vi skulle rulla idag, men nu skiner jag nog i det. Jag tänker göra allt precis som jag vill, när och om jag vill. Det brukar inte bli någon framgångshistoria, men jag måste försöka överleva på något sätt. När det liksom är roligare att vara på jobbet än att ha fritid, då är det något som är jävligt galet. Så nu ska jag läsa ett tag och sen äta mer korv. Det får den här dagen att kännas som den bästa på mycket länge.

söndag 14 september 2014

Hej lilla träningsdagboken

Idag åkte jag till träningen och hade rullskridskor på mig i ungefär 2 timmar och 40 minuter. Satt mest på sidan och tittade på. Benen och kroppen kändes tung och jag var mest nöjd över att jag åkte dit. Nu håller jag på att ge upp igen, tänkte jag. Sen tänkte jag om. Jag tänkte att allt kanske magiskt nog blir lite bättre på fredag när vi har träning igen. Då är det ett annat underlag och jag kanske mår bättre. Av någon jävla anledning så tror jag att det kan bli bättre. I ärlighetens namn så vet jag inte alls. I fredags brottades jag med Fluffan så aggressivt att jag nu har blåmärken på båda knäna. Men jag var skitnöjd. Brottas är kul. Det är som att lösa ett tankepussel. Vi får se. Vi får alltid se.

fredag 12 september 2014

Coach

Det är ju helt fantastiskt att liksom ha en coach att maila galna idéer till när galenskapen slår till. Och coachen ba peppar och säger hurra det låter bra! Dör litegrann. Lyckans ost en kan vara ibland.

Awesomeness

Alltså, när vi behöver ordna en ny chef i en av kommittéerna jag är med i och  någon säger att Linnea would be awesome. Jag är en sån jävla sucker för fina ord om mig att jag blir lite yr. Det finns människor som på riktigt tycker att jag är awesome. Dör litegrann. Töntigt nog. Hur gör jag för att liksom förstå detta och kan jag på något sätt konservera all awesomeness jag tydligen besitter så att den inte tar slut en vacker dag? Det är kanske vad min coach får hjälpa mig med att klura ut. Ja, för jag funderar på att skaffa mig en coach. Innan jag går sönder.

Skägg

Skulle så himla gärna vilja testa att ha helskägg.

torsdag 11 september 2014

Varje morgon

Backen ner från Karlberg fram till Bonnierhuset går väldigt fort på mornarna när jag cyklar och det står bilar på båda sidorna och jag vet att någon kan komma ut från kissgrottan under St. Eriksbron, jag vet att det sover människor därinne om nätterna, det har hänt att de kikar fram i samma stund som jag susar förbi. Tänker att det värsta vore om jag trillade på framtänderna så att de slogs ut. Men skulle det egentligen göra så himla mycket? Jag skulle kunna skaffa nya i guld som en gangster. Jag har två stycken tandskydd i ryggsäcken.

onsdag 10 september 2014

Vad gör det om hundra år

Jag tränar inget den här veckan. Jag vandrar i ett töcken och funderar mycket på vad jag ska göra med livet. Funderade på om jag kanske ska bli lärare, men sen så ångrade mig eftersom det här med att ha sju nya kollegor på jobbet fullkomligt suger musten ur mig. Tänk att ha en klass på typ 30 elever att hjälpa hela tiden, vilken pärs. Men kanske kul.

Får jag fantisera helt fritt vill jag mest skriva brev och skicka paket till folk. Det kanske är lite för tidigt att börja med nu vid 32 års ålder, men lite längre fram. Jag tänker alltså att det liksom ska vara mitt jobb. Eller att jag inte ska ha så mycket till jobb utan mest försörja mig på att tradera lite saker och leva på avkastningen från premieobligationer eller nåt sånt. Det verkar snällt.

Jag funderar på om jag måste skaffa mig barn på något vänster eller bara bli kompis med en massa kids. Det värsta som kan hända är ensamheten. Jag blir inte riktigt klok på mina tankar just nu, kanske är jag för trött för att tänka. Kanske borde jag bara resa bort och fundera på vad jag ska göra med mig själv.

söndag 7 september 2014

Hej träningsdagboken

Jag önskar att jag kunde få skriva att allt gick bra, men det kommer inte att ske idag heller. Mina fötter hade inte vaknat och kroppen förstod inte hur den skulle kunna göra cross-overs så fort gick det inte. Men jag var kvar hela träningen och kämpade med att få fötterna att lyda. Jag som brukar anse att jag är piggare de här träningarna mitt på dagen, men då är ju inte fötterna varma alls, insåg jag idag. Har någon sorts förhoppning om att det magiskt någon dag kommer att släppa. Faktiskt.

Tröttheten

Igår satt jag på restaurang och höll på att somna och servitören såg och sa:"du håller på att somna".

Idag är jag ungefär lika trött. Väntar på att jag ska bli sjuk. Det kan inte vara hållbart att hålla igång varje vaken timme. Eller så är det det som är knepet, att aldrig slappna av och känna efter.

Sitter nu på bussen ut till Gustavsberg för helgens andra träning efter en heldag i Solnahallen igår. Jag är chockad över hur bra allt gick. Att jag lyckats pricka in flera asbra människor på rätt plats. Men fortfarande lyckas vi inte locka tillräckligt mycket folk så att vi går runt. Det är sorgligt. Jag önskar att jag kunde göra mer, men just nu räcker inte orken till.

Gråten är så nära precis hela tiden. Både den lyckliga gråten och den trötta.

Jag sa till syster igår att jag ju skulle kunna bestämma mig för att sluta med allt och bara sitta hemma varje kväll, men jag vet att jag skulle ångra mig. Framtida Linnea skulle gräma sig så himla mycket.

lördag 6 september 2014

Oro

Fluffan är på landet och jag har stängt av ljudet på mobilen och han har ringt tre gånger när jag tittar på mobilen och jag ringer upp och Fluffan säger att han blir orolig när jag inte svarar. Och jag blir varm i hjärtat och somnar med blött hår och ömma fötter.

Hej derbyträningsdagboken

Idag var det den sjukaste träningen hittills. Eller alltså. Vi började med att göra en dubbel paceline. Det är när man kör på en linje i par och så ska det bakre paret köra slalom mellan de andra paren, och så nästa och nästa. Jag avskyr ju pacelines för det är så mycket människor så jävla nära som jag inte kan kontrollera och det är apläskigt. Och som grädde på moset skulle vi köra med lite blandat folk från A- och B-laget. Så jag panikade. Jag skrattade och grät på samma gång och trodde att jag skulle svimma och tänkte på golf. Vem fan vill spela golf förresten? Det är ju alldeles för jävla simpelt. Jag sög hursomhelst i pacelinen och jag vet inte, men jag kanske skrek. Men runtomkring mig fanns människor som peppade och sa att jag var bra och det var så jävla fint så jag var liksom tvungen att fälla några tårar när vi var klara med det hela. Som tur är skickade syster(som ju råkade vara med i pacelinen) meddelande när jag kom hem och sa att det såg bra ut och att det var en jävligt snabb paceline så att det gick fint för mig. Gud, var kommer alla dessa peppande människor? Jag är så oerhört tacksam så jag vet inte var jag ska ta vägen. Ringde till Fluffan på vägen hem och berättade att jag inte tänker börja spela golf.

Men hursomhelst tyckte jag att resten av träningen var helt okej eftersom jag ju liksom hade panikat ur mig. Baklängesåkningen är åt helvete och jag är en jävel på att ta i folk när jag håller på att trilla, men annars så känns det kanske inte som att det tar sig, men det känns okej. Jag är nöjd med det. Och att jag genomför en hel träning utan att avbryta för att jag hittar på att jag behöver vila för att något känns svårt, det är stort. Och fötterna höll. De är ömma nu, men de höll genom träningen och det är så jävla värt.

Nu ska jag bara försöka sova, för imorgon ska det bossas i Solnahallen hela dagen. Boutday!

torsdag 4 september 2014

Golf

Du kanske ska inse dina begränsningar. Du kanske ska spela golf istället. Vilket jävla stöd. Varför pratar jag ens med personer som säger så? Det är verkligen inte vad jag behöver höra. Fan!

söndag 31 augusti 2014

Kära träningsdagboken

Idag var det inte roligt alls att åka rullskridskor, eller jag ljuger litegrann. När det då och då känns som att crossoversarna sitter, men jag vet inte, för jag ser inte mig själv, då är det roligt. Och när jag känner att jag ju faktiskt har liksom lite kontroll och är inte livrädd hela tiden, då är det kul. Men annars är det inte så kul för över allt hänger att det gör ont i foten. Det gör ont som att den är överansträngd och det är sjukt stressande för jag har inte tid att vila den. Jag måste lära mig att åka baklänges. Det är mest det jag känner att jag måste lära mig. Sen inbillar jag mig att allt kommer att komma av sig självt bara foten slutar göra ont och jag kan åka baklänges. Ja, och så det där med att vara snabb som aldrig har varit min starka sida. Jag kan säkert vara snabb, men jag har liksom aldrig varit intresserad av det. Men snabbheten inbillar jag också kommer när foten slutar göra ont för med ont är kämpaglöden slocknad. Det bara snurrar i huvudet att jag inte förstår vad tusan jag gör där. Jag vill aldrig visa mitt ansikte där igen. Och alla andra tjejer är så fina och ger varandra komplimanger och hjälper varandra och jag är som ett åskmoln som ingen vill prata med, för vem vill prata med åskmoln. Men än tänker jag inte ge upp. Jag ska ta mig tid att gå till någon som kan kika på foten, som kan ge mig lite tips. Eller knark. Vadsomhelst. Imorgon ska jag på't igen. Baklänges ska jag åka i en timme. Eller nåt.

Hejdå!

lördag 30 augusti 2014

Back to basics

Besöksstatistiken säger att ni är ungefär tio som fortfarande läser den här bloggen. Det känns som ett bra antal. Det var där det hela började. När jag bloggade på endumen.blogg.se och kärleken till bloggen föddes. Jag hoppas att den där kärleken återvänder.Tror det kan vara bra för hälsan.

Impulskontroll

När jag helt plötsligt har händerna kring Fluffans hals och skriker med sammanbitna tänder "JAG ORKAR INTE MER!". Fluffan gnuggar sig i örat och går.

Hur kommer jag så långt att jag inte märker att jag är skittrött? Att jag till slut blir den som skriker, rakt in i örat på personen jag älskar? Jag hinner inte ens tänka att det är dåligt. Det bara kommer. Utan föraning. Det är som att jag går på autopilot. Jag jobbar och cyklar och tränar och diskar och lagar mat och städar och så blir det fredag och skalet trillar av och där står en väldigt trött person som bara vill kura ihop sig i ett hörn i soffan och bli klappad. Som en katt. Men det händer inte. 

fredag 29 augusti 2014

Upprop

Jag vet inte om någon är kvar här. Jag är knappt det, men jag vill, konstigt nog, vara kvar här. Jag behöver vara här för att få ställa frågor och bara vara. Och skriva. Det behövs ibland. Just nu skriver jag mest och raderar. Allt är så rörigt. Jag har ändå en ny fantastisk vän och kan kalla mig fresh meat och på måndag får jag fyra nya kollegor och har blivit utsedd till utbildningsansvarig på jobbet. Jobbar mest med att inte få magsår. Nästa helg bout. Längtar efter efterfest i bar överkropp. Längtar efter ork. Tänker rösta rosa. Ju mer det ifrågasätts desto mer känner jag att jag gör rätt. Go go go! Fortare! Tårar i ögonen, nu jävlar! Men är det någon kvar här?

måndag 18 augusti 2014

Hatet

Jag läser Maria Svelands bok och den skaver så hårt i mig. Jag önskar att jag kunde prata eller skriva om vad jag tänker, men det går inte. Jag vill krypa under jorden och aldrig synas mer. Verka i det tysta. Vad kan jag göra? Vad kan lilla jag göra? Det är vad jag ska grubbla på där i underjorden. Dag ut och dag in.

söndag 17 augusti 2014

Fotjävel

Men den här foten jag har alltså. Haltar till träningen. Åker rullskridskor. Har inte ont i foten. Inte alls. Livet är fantastiskt. Kommer hem. Sitter en stund framför datorn. Får halta mig ut i köket för att den gör så ont. Jag ska tydligen inte gå. Jag ska åka rullskridskor. Jämt. Ja, så får det bli helt enkelt.

Kära rollerderby-dagboken

Ska man storsatsa på en sport så kanske man ska föra någon sorts träningsdagbok. Någon som läser den här bloggen och som har erfarenhet av träningsdagböcker? Bu eller bä? (Vet inte vad som är bra eller dåligt av bu och bä, eller jo, det kanske jag gör om jag får tänka lite.) F har träningsdagböcker, både från sin tid som simmare och från när han var en häftig gymkille. Jag ska intervjua honom om saken, men tänkte att jag kan träningsdagboka lite här om andan faller på. Jag har ju så himla många dagböcker, behöver jag verkligen en till? Ja, jag gör kanske det. Men först måste jag hitta en bra skrivbok. Sådana växer tyvärr inte på träden. Tar gärna emot tips på var jag hittar bra skrivböcker, tjocka och med rader och gärna i A5 storlek eller dylikt. Tack!

Hursomhelst. I morse vaknade jag och tänkte att jag inte alls ville åka rullskridskor. Jag ville ligga hemma och läsa böcker om feminism och må gott. Och foten gjorde ont och jag tänkte att jag nog bara borde göra saker som inte innebär att åka rullskridskor. Jag kanske borde börja med rugby istället, tänkte jag. Jag vill inte, sa jag till F. Det vill du visst det, sa F. Det vill jag inte alls, sa jag. Det vill du visst det, sa F. Och jag visste ju att han kanske inte hade rätt, men att jag skulle må bättre om jag kom iväg än om jag inte gjorde det, så slängde i mig lite gurka och packade ner resten av frukosten i ryggsäcken och for till Gustavsberg. Ganska så stel och låg var jag till en början och tänkte mest att alla andra är så himla duktiga och jag är så dålig. Men så fort träningen började och vi fick order om vad vi skulle göra så var jag ju inte alls så himla dålig. Jag är mest dålig på att åka omkring ensam och försöka att öva på saker. Jag tycker det är skitsvårt. Jag vill att någon ska säga till mig att göra si eller så för då gör jag det. Jag klarade typ nästan allting vi blev ombedda att göra, en del saker såklart lite bättre än andra. Och sen skulle vi köra pacelines och jag tänkte att jag kanske inte alls borde vara med för jag kommer kanske att fälla någon, men lyckades ändå övertala mig själv att nu kör du det här. Jag överlevde, jag fällde nästan inte någon och sen körde vi pack och jag tänkte också innan att nej men, jag kanske går och sätter mig nu. Men Limpan, om du går och sätter dig nu, hur ska du då veta om du klarar det eller inte? Så jag körde och överlevde och det var skitjobbigt i benen, eller jag kände att det skulle kunna bli skitjobbigt. Aha, det är så det här det ska kännas att köra derby alltså, att hela tiden anpassa sin fart och position efter de andra runtomkring sig, det tar på krafterna det tydligen. När vi var klara efter en timmes träning ville jag gråta av lycka. Jag vågade, jag tyckte det var kul, och jag var inte sämst. Ingen var sämst. Det finns ingen som är sämst. Alla är svinbra och häftiga, för alla vågar. Tack för att kroppen och huvudet äntligen fattar. Jag kan faktiskt klara det den här gången, nästan helt ofattbart.

lördag 16 augusti 2014

Ny kille

Ett mirakel händer.
Klockan 7.13 kommer min kille in i arbetsrummet och undrar vad jag gör och tycker att jag ska sova istället för att sitta uppe och data på morgonen.
Så jag lägger mig i den trygga famnen och sover en och en halv timme.

Att min hjärna ibland får för sig att den här killen hatar mig, det är bara väldigt väldigt konstigt.

Orken

I måndags, den där första kvällen efter första arbetsdagen var jag i Gustavsberg med Malin och tittade på när de Stockholm Roller Derby hade träningsmatch och förklarade regler för Malin och hade det mysigt i solen på den lilla läktaren, lite som i en High School-film, ganska magiskt helt enkelt. Sen kom jag hem och F var på konstigt humör och jag orkade bara inte. Jag var så chockad över att han helt plötsligt efter fyra veckors lugn och ro kräktes upp otrevligheter mot mig att jag fick en chock och satt bara och stirrade rakt ut i luften. Vi blev vänner på något sätt till läggdags, men tisdagen blev ännu värre.

Efter att jag jobbat på tisdagen och varit på möte med mina boutplaneringskompisar så kom jag hem och skulle laga mat och blev mobbad igen och jag insåg att det nog var något annat på gång, att det inte var jag som var skon som klämde utan något annat. På onsdag morgon tog jag reda på vad som hände i F's liv utan att han var den som berättade. Jag våndades över att behöva snoka upp det på egen hand, men kände att det var bäst för min egen skull. På kvällen åkte jag rullskridskor med de nya tjejerna vid Tele2-arena. Jag var mest där för att hänga. Har fastnat lite i utvecklingen igen vad det gäller rullisarna. Jag är liksom mer benägen att testa nya grejer när ingen ser. Sen när jag fått öva ett tag i ensamhet och känner att det sitter så kan jag köra. Det är skitdålig egenskap. Nu försöker jag mig mest på att göra cross-overs åt fel håll, men min vänstra fot, som Jo har ett smeknamn på eftersom den inte följer det min hjärna vill, den gör verkligen inte som jag vill. Den är som en protes. En protes som gör ont varje kväll och som har ett eget liv. Den vill mycket hellre dricka drinkar och fuldansa än att åka rullskridskor.

Jag åkte hem med min protesfot och tänkte laga mat, men på spisen stod en linsgryta och jag var helt övertygad om att F hatade mig. Ja, för den här mobbingen som pågått hela veckan består mest av att tycka att jag är en konstig människa som inte vill äta linser. För jag får ont i magen. F tycker att jag är töntig och att allt bara är psykologiskt och att jag borde skärpa mig och äta bovetegröt och linser och bönor som alla andra människor. Men nu förstod jag ju att F behövde få ur sig ilska och att allt blev lite fel när det hamnade hos mig så jag knölade ihop mig till en boll en stund för att samla ihop styrka och satte mig i soffan hos F och fulgrinade och frågade om det var så att han egentligen inte hatar mig utan att han egentligen bara var sugen på linsgryta. F sa att, ja så var det. Och så pikade det hela med att jag skrek och grinade rakt i ansiktet på F att allt hade varit så jävla mycket lättare om jag inte tyckte så jävla jävla mycket om honom. F tittade på mig och log ett minileende och förstod.

Fy fan för att vara man och aldrig gråta. Fy fan. Det blir så jävla jävla fel.

På torsdagen åkte jag hem tidigt från jobbet och F började öppna upp sig, jag drog en lättnadens suck. En rejäl lättnadens suck.

Jag har tänkt så himla mycket den här veckan att jag inte orkar. Jag orkar inte ha två jobb och jag orkar inte bli hackad på och jag orkar inte åka rullskridskor och jag orkar inte vara ensam. Jag orkar inte med patriarkatet och rasismen och alla tankar om mat och hur vi ska se ut och lukta och vara.

Men jag ska försöka orka. Jag och protesfoten ska halta runt i världen och försöka att göra den lite lite bättre hela hela tiden. Jag ska visa mig själv att jag minsann kan. 

fredag 1 augusti 2014

Vad är det med tåg?

Varför blir klumpen i halsen alltid så outhärdlig på tåg? Är det för att jag alltid, åt vilket håll jag än far, åker ifrån någon jag älskar när jag sätter mig på tåget? Skulle behöva något som trycker undan alla känslorna, en åksjuketablett mot känslor.

måndag 28 juli 2014

Kanske inte för all framtid

Har tänkt på hur ointressant jag tycker att det här forumet blivit för mig. Förmodligen beror det på att jag tycker andra saker är lite roligare. Det är roligare att åka rullskridskor. Faktiskt. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga. Men jag håller den här möjligheten öppen, för annars anar jag att jag kommer att ångra mig.

Syster och jag rullade i två timmar igår. Första timmen kändes det som att jag glömt allt under de två veckor jag inte haft hjul under fötterna, sen kom allt tillbaka. Kroppen fattade vad som krävdes av den och gjorde som jag ville. Så skönt att det börjar ge sig. Nu måste jag bara börja få upp farten också. Sen tar vi det där med att åka baklänges och allt vad det är.

Annars är det mest semester. En väldigt lugn och fin sådan. Det hägrar sjukdom i familjen igen och det gör att det vilar en ständig oro över allting. Oro och värme gör att jag sover mer än någonsin. Oron gör att allting görs med försiktighet, kramar och kärlek.

Vi ska kanske ut och segla imorgon, bara F och jag. Får se om vi överlever. Jag som tjatat så om att få segla, så när det äntligen blir dags blir jag orolig för de begränsade toalettmöjligheter som finns på en segelbåt. Tvi för de här oroliga tarmarna.

torsdag 10 juli 2014

Döda, döda, dö-ö-da!

Jag kom cyklande längs Karlbergskanalen och plingade på de tre unga männen som sakta rörde sig längre fram på cykelbanan. När jag kom i jämnhöjd med dem hade de inte flyttat sig något alls trots att jag såg att de hört mig så jag cyklade en liten bit ut i gräset på kanten där det uppenbarade sig en grå luden klump som jag cyklade rakt över medan jag tänkte DUVA! Något knakade till, jag utbrast ett förvånat OJ och de unga männen började skratta och skrika "Du cyklade över den!" medan duvan i ett moln av fjädrar flög ut över kanalen. Hade inte männen varit där hade jag undersökt var den tog vägen, men jag hade ingen lust att stanna och prata med dem. Jag hoppas att den dog. Den lät som den gjorde sig ganska illa, och lidande är något jag inte önskar en stackars duva.

måndag 7 juli 2014

Glädjerus

Ni vet när man är så nervös så att man liksom sitter och håller sig om huvudet, så nervös var jag igår när Stockholm mötte Crime City i SM-finalen i rollerderby. Det var en så jämn match och det var skitjobbigt mest hela tiden. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle blunda eller titta, men det blev helt enkelt titta för det kändes bättre då, som att jag kunde genom att stirra stint på spelet få spelarna att bli lite bättre. När slutsignalen ljöd var jag inte helt säkra på att Stockholm hade vunnit, men när jag kom ner på planen och började närma mig spelarna som hade kramkalas släppte spänningen och glädjetårarna började välla upp i ögonen. Några svettiga kramar hjälpte mig att samla mig till ärevarv och prisutdelning och jag fortsatte att vifta med flaggan. Åh, lättnaden! Nästa år ska syster och jag vara med. Jag vet att det är ett helt stört mål, men ska man inte ha störda mål? Måste åka rullskridskor ungefär varenda ledig stund, ja, så får det bli.

lördag 5 juli 2014

Känna att jag lever

Nästa år hålls SM-veckan i Sundsvall har jag hört. Om detta är sant ska jag så snart som möjligt boka tåg och hotell dit. Vi åkte bil till Borås igår och jag lyckades med att inte bli åksjuk, men ändå, vill läsa och greja med saker liksom. I natt har det sovits i klassrum. Vridit och vänt. Jag ser 15 år äldre ut än igår och luktar som en sur gammal disktrasa. Är ofantligt glad över att jag ska få bo på hotell med frukostbuffe natten som kommer, sen hoppas jag på att få plats i bilen som går hemåt imorgon kväll så jag slipper stanna till måndag.

Igår när vi kom kröp vi omkring på golvet och tejpade bana. Jag har aldrig tejpat bana förut så det kändes lite nervöst att påbörja tejpningskarriären med att tejpa SM-banan, men ingen verkade ha några invändningar. Sen började spelare från olika lag droppa in för att testa golvet, så himla mäktigt. Idag börjar allt det roliga, men först ska vi till ishallen och duscha och få i oss någon sorts frukost.

fredag 4 juli 2014

Helgens att-göra-lista

- Inte bli för full
- Inte brottas
- Skrika mig hes
- Köpa merch för en massa pengar

På Fluffans lista:
- Dammsuga på ställen vi inte dammsuger på så ofta(hans egen idé)
- Vattna Jojos växter

Ketos?

Igår tror jag att jag lyckades uppnå den där magiska ketosen som jag varje dag strävar efter. Drack smörkaffe till frukost och små ägg och ostpajer till lunch och var pigg och glad hela dagen. Avskyr de där extrema dipparna jag alltid har på eftermiddagarna och den eviga hungern. Så skönt att upptäcka att det verkligen funkar, det är så jag måste äta för att fungera bra på jobbet. Extra viktigt under högsäsong såklart.

Efter jobbet gick jag raka vägen till The Local i Sumpan och åt en Skagen och drack öl. Sockret tjongade upp i huvudet så hårt att jag trodde att jag skulle svimma. Brödet smakade som sockerkaka och ölen gjorde mig yr efter två klunkar. Jag vet att jag låter helt fixerad, men jag är så fascinerad över hur kroppen kan reagera så kraftigt på vanlig mat.

Idag åker jag till Borås och SM. Så mycket pepp. Jag känner mig nästan överpeppad, liksom matt innan helgen ens börjat. Vi får se hur det hela går.

Nästa vecka är sista veckan innan semestern. Tveksamt är om det blir någon avslappnad semester. Har aldrig haft så mycket att göra någon sommar så jag misstänker att det kommer att bli minst ett samtal med chefen under semestern och det kommer inte att förvåna mig om jag kommer att behöva öppna jobbdatorn ett par gånger. Inte helt ok, men vi är extremt underbemannade och säger aldrig nej. Jag tar det här nu, den här sommaren, i framtiden kommer allt förmodligen att fungera bättre. Till hösten kommer vi att få sju nya medarbetare att leka med, det blir som ett helt nytt jobb.

måndag 30 juni 2014

7 dagar kvar

Jag vill helst ha semester imorgon för det känns ganska meningslöst att jobba just nu. Men jag får helt enkelt kämpa på. Har ömma fötter men åker rullskridskor ändå. Trillar alldeles för lite. Vi promenerar och drömmer om kolonilott med stuga i väntan på drömhuset. Jag är trött mest hela tiden och hungrig. Har fett hår och fryser. Imorgon ska jag gymma med min nya vän. Så härligt att nya vänner kan upptäckas rätt vad det är, vänner som vill hitta på saker. Okomplicerade saker. Till helgen åker jag till SM i Borås för att stötta min älskade liga genom att volontära. Förhoppningsvis hinner jag även skrika en del och skratta massor och kramas med alla jag gillar.

fredag 27 juni 2014

Längt

Jobbar mest. Hade aldrig trott att jag skulle bli en sån tråkig människa som bara jobbar hela hela tiden. Hela mitt väsen håller på att smulas sönder av detta jobbande. Så jag försöker smida någon sorts plan. Men mest spelar jag Field Runners och äter saker. Kanske allt kommer att lösa sig med lite semester.

söndag 22 juni 2014

Glad midsommar osv

Måste säga att jag har det ganska bra just idag. Midsommar var avslappnad och fin. Gjorde inget alls att det var kallt, Fluff och jag badade ändå i torsdags och cyklade i midsommarnatten med Matilda. Träffade fulla glada människor och pratade mycket om framtiden. Träffade två fina bebisar och vänner. Klappade höns och hund och katt. När vi kom hem igår öppnade jag dörren till uteplatsen och direkt rusade grannarnas katt in till oss, tror den hade saknat oss litegrann.

Idag har jag legat i soffan i så gott som hela dagen och spenderat kvällen med att se på kickboxning, tycker nog att MMA är mer underhållande. Åkte rullskridskor i garaget en liten stund nyss bara för att känna att jag kan. Jag är en lyckans ost som har det där garaget och en kille som peppar mig att gå ner.

onsdag 18 juni 2014

Fir

Firar att helgen kom snabbt genom att blöda näsblod och dricka öl hos Jojo. Fluffan spelar gitarr med håret i knut och jag vill att det ska bli torsdag så att jag får träffa bebisar och djur som bor i Dalarna.

Fun, fun, fun

Inte nog med att lördagen var fin, söndagen fortsatte på samma sätt. Fluffan och jag åkte och tittade på ett gulligt hus som praktiskt nog låg i Farsta så jag hann till Farstahallen i tid för att prova på rollerderby för tredje gången i mitt liv. Jag hade kanske inte behövt vara med, men det var skönt ändå att skejta lite inomhus i lugnt tempo och inse att jag är lugnare i huvudet. Fötterna värker, men jag ger det tid så att det går över efter ett tag. Kände mig ganska cool. Passade på att spontankrama Swede och förundras över hur tjejerna som började för ett år sedan har förändrats, hur glada och trygga de har blivit.

Igår var jag på fighting fit och kände mig märkligt nog väldigt stark. Har ju inte tränat på länge och har haft slem i luftvägarna i mer än en vecka, men ändå kändes kroppen nästan outtröttlig. Vill som vanligt slåss mer. Vill slåss varje dag. Så planen kanske får bli att slåss alla dagar när jag inte åker rullskridskor, frågan är bara var.

På jobbet har vi nu börjat intervjua folk som ska få börja till hösten, jag var med på två intervjuer igår och det är ju fantastiskt spännande att träffa nya människor som jag kanske ska få jobba med så småningom.

lördag 14 juni 2014

Seriefigur

Alla är så himla himla snälla. Det är så värt att bara umgås med dessa fantastiska människor, därför vill jag aldrig sluta. Åh du ljuva liv! Som natt och dag. Först innan är allt så mycket panik och sen efter är allt så ljuvligt. Och medan jag varit borta hela dagen har personen jag bor med städat. För första gången i mitt liv städar någon annan än jag golvbrunnen i badrummet.

Jag borde egentligen vara på fest nu och bli nersupen, men jag är hemma istället och dricker vin och fantiserar om en fantastisk morgondag. Det fungerar det med. Tack för allt!

Diva

Så kommer äntligen morgonen när jag läser ut Monika Fagerholms Diva och konstaterar att den kan vara den jobbigaste boken jag någonsin läst samtidigt som jag älskar hur den är skriven. Är den inte mer utav en lång dikt än en roman? Eller vad heter det? Prosa?

Jag kastar mig över Nina Åkestams Meningen med hela skiten och skulle lätt läsa ut den innan lunch om det inte vore för att jag har andra åtaganden idag.

Boutday. Jag vet att jag klagar, ska försöka sluta med det, det är så kul och samtidigt så jobbigt att jobba ideellt. Det går inte att kräva mer av någon annan för att den har mer lön, för ingen får någon lön, det är inte ens säkert att man får ett tack, det är bara att be snällt och hoppas att någon annan gör det, eller göra det själv. Tänker försöka ta betalt i kramar. Karma-kontot lär ju sedan länge vara så fullt att det svämmar över. Eller så är det för att det är så fullt som jag tar mig rätten att i smyg kritisera killen i pentryt på jobbet med blonderade slingor i sitt råttfärgade hår, eller fnissa lite åt it-snubben med vita tubsockor i sina svarta sandaler.

Släpade hem en kartong med 500 program och bakade bröd och tvättade och stirrade på kartongen och bröt ihop. F tycker att jag är jobbig som alltid ska hålla på och gråta och göra allt till ett drama. Jag förklarade för honom att jag måste bryta ihop ibland, jag måste släppa ut det där tunga och jobbiga för hur ska jag annars kunna vara stark om jag ska gå och bära på en massa ledsenhet? Jag tror att han förstod till slut. Jag har bara sett honom gråta en enda gång. Eller kanske två. Nej en. Det måste vara så himla jobbigt att vara man. Att istället för att gråta på fredagen dricka sig onykter på öl och rödvin så att ångesten försvinner. Det är så mycket skönare att gråta, mår som en prinsessa efteråt. Ingen bakfylla. 

fredag 13 juni 2014

Boutday imorgon

Lovar mig själv att i framtiden om jag ska fortsätta att vara med och planera bouts vara ledig dagen innan bout. Försöker pricka årsredovisning, men tänker bara på hur allt ska gå imorgon. Är helt övertygad om att det kommer att bli en skitdag. Inte för alla andra, men för mig. Som vanligt jordens sämsta inställning. Tänk att bara sitta och titta på matcherna och skrika sig hes och sen gå på efterfest. Jag orkar aldrig gå på efterfesterna, jag tror att hela världen vilar på mina axlar där det är boutday. En skitdålig egenskap. Kanske är det för att syster inte kommer att vara där imorgon och kan vara mitt psykiska stöd som allt känns lite tyngre den här gången. Idag måste det bli en lugn kväll för jag känner mig fullkomligt överspeedad just nu och det är aldrig speciellt bra.

Jag träffade en pundarfarbror i morse som ville ha en femma. Eftersom jag visste att jag hade en femma för en gångs skull gav jag honom en femma "Är det inte fredagen den trettonde idag?" frågade han. "Jo" svarade jag. "Men det stämmer ju inte, alla är ju snälla idag."

onsdag 11 juni 2014

Smutser

Har allvarliga planer på att vara väldigt smutsig hela sommaren. Smuts är detsamma som fri. Inget trökigt städande eller så, bara göra det som faller en på.

tisdag 10 juni 2014

Att bli som man umgås

Saker jag har lärt Fluffy:
- Att rapa vid matbordet.

Saker jag planerar att lära Fluffy:
- Att prata om analklåda.

måndag 9 juni 2014

Rull

Vill berätta att jag åkt rullskridskor. Ramlade inte. Det är dåligt. Måste träna på att ramla. Har kli i halsen.

Color Me Rad

Syster och jag kastade färg på folk på Solvalla i lördags och det var helt fantastiskt roligt. Förstår inte varför inte hela Stockholm var där. Jag har fortfarande färg kvar i hårbotten och långt in i öronen. Vi dansade och skrattade och fick färg i mun och ögon. Var helt slut både lördag och söndag.

fredag 6 juni 2014

Instagram

Jag följer alldeles för många på Instagram eftersom jag är nyfiken i en strut och älskar att titta på bilder, så jag har satt upp regler. Fotbolls- och hockeyfantaster avföljs omedelbums. Hittills tror jag att jag följt regeln ganska bra, tror Vivi blev undantagen eftersom jag vill se bilder på deras bebis. Människor som gång på gång instagrammar saker från internet ryker också. Vill jag se saker från internet besöker jag hellre reddit.

torsdag 5 juni 2014

32 år med my litte pony-hårspänne i hår

Igår åkte jag rullskridskor på min gata medan en man i Saab åkte fram och tillbaka och tittade på mig. Till slut klev han ur sin bil och började prata med mig, då blev jag rädd och gick in och åkte i garaget istället och hoppade över hittepå-hinder tills jag var svettig och röd i ansiktet.

Tittade på kjolsäcken som jag tänkt att jag ska skapa en liten stund i soffan och funderar på om jag bara ska gå lös på materialet, det är ju bara att göra fler kjolsäckar om något blir fel. Hann även läsa några sidor i Diva innan jag somnade. Så jag hann typ allt jag ville igår och idag är det snart helg. Tog sovmorgon i morse, vilket innebar att jag låg och drog mig i sängen till 06.50 medan Fluffy gick upp och åskade i soffan. Så himla himla skönt att få ligga kvar ett tag och fundera på hur jag på bästa sätt tar mig an den nya dagen. Åt våffla till frukost på jobbet. Borde alltid äta våfflor till frukost. Mandelmjölsvåffla.

onsdag 4 juni 2014

Dra mig i mufflan

Så mycket jag vill göra just nu att ingenting vettigt alls blir gjort. Varför kan inte orken vara jämn och fin? Vill skejta och brodera kjolsäck och läsa bok, har istället gjort våfflor och påbörjat bananglass, allt med så lite socker som möjligt såklart. Vill slåss också, får se om jag tar tag i det nästa vecka eller om F ställer upp.

Upptäckte precis hål i mina skönaste jobbyxor, mitt i grenen. Luftigt.

tisdag 3 juni 2014

Ögon som glittrar osv.

Jag fick bacon och soppa och sallad när jag kom hem och det fanns handskar och mitsar till mig som jag kan leka med någon dag. Åt den där blommiga skateboarden som jag råkade köpa och tänkte gömma ropade F, Wow, vilken fin!

På flyget hem hamnade jag bredvid en liten dam som hade vandrat från Frankrike till Spanien och som sa att rädsla är det enda en inte behöver här i livet.

måndag 2 juni 2014

Barcelona

Syster och jag är i Barcelona och ska som tur är flyga hemåt om ett par timmar. Längtar efter F konstant, vill bara slingra mig runt hans kropp som en orm och aldrig släppa taget.
 
Vi har haft några fantastiska dagar. I fredags regnade det, så vi promenerade mest och tittade på hus. Igår var det match mot Barcelona så jag hängde med Bobo från STRD-Ultras och hans tjej Sandra. Var nervös, skrek som en galning, drack öl och Sangria. De vann till slut, så otroligt skönt. Sån galen stämning i hallen så det kändes som alla var helt upphetsade.
 
Efterfesten skulle börja 00.00, syster behövde mat, vi ordnade allt det där efter en sväng på hotellet och gick till en knökfull nattklubb mitt på ramblan med Bobo och Sandra. Svettades, klädde av oss, skrattade, dansade. Var hemma vid 05.30. 
 
Igår kändes allt som en dröm. Vi gick för att möta upp hela Bstrds efter att vi vaknat och åt hamburgare till brunch. Nere på stranden lyssnade vi på musik och badade och drack varm öl. Hängde med ett gäng medan ett annat skejtade längs stranden. Vi gjorde detsamma efter några timmar. Jag stapplade mest, men jag kan ändå säga att jag har åkt rullskridskor i Barcelona. 
Allt som allt en mycket fantastisk liten semester.

måndag 26 maj 2014

Orkeslös, livlös

Har varit så trött hela dagen idag, har inte gjort mycket vettigt alls och borde kanske bara varit hemma och sovit. Att det är kort vecka innebär mest bara stress nu för tiden, men jag ska på yoga om en liten stund och då hoppas jag att jag blir lugn och får tillbaka lite energi. På torsdag hägrar som sagt Barcelona och då får inga sjukdomar eller trötthet finnas i kroppen för jag ska bara njuta. Det ryktas om lite regn i Barcelona, men det kan väl inte göra så himla mycket tänker jag.

Sol, mat och alkohol

Så försvann en helg ur mitt liv. Jag bar Leksandsdräkt, dansade som ingen annan, blev full, duckade för att bli hånglad med, åkte Uber, sov, åt äggröra och bacon, var himlastormande kär, röstade rosa, cyklade i värmen, svettades, åkte rullskridskor, åt pizza, hoppade över spyor, frös i en buske om natten, gungade, pratade om hus, beundrade världens vackraste man, skrattade, åt tacopaj, fick skavsår, åkte ännu mer rullskridskor, var glad över att jag har en fantastisk syster, åt gifflar med ost och vildsvinskorv på. Drack mousserande på söndagskvällen med räkor på uteplatsen, blev inbjuden på morsdagsmiddag av ett gäng killar, men var tvungen att tacka nej. Gick en promenad och såg en pytteliten kanin. Åt mandeltårta. Somnade i soffan med min killes huvud mot mitt bröst. Sov.

torsdag 22 maj 2014

Tar plats

Drömmer att jag skriker åt folk. Skriker åt mina kollegor att varje dag är en kvinnodag. Skriker åt främmande män som sölar att de får skärpa sig för fan. Ansträng er! Lata jävlar! Snart kommer skriken ut. Ropen skalla, mensvärk åt alla!

onsdag 21 maj 2014

Solen

Idag är planen att cykla hem tidigt från jobbet och läsa i solen. Hoppas verkligen att det blir av. Behöver sol som inte är bland tusen barn. Eller så ska jag åka rullskridskor. Borde. Hatar borde. Det handlar om vilja. Jag vill åka ute på gatorna runt huset, men det är bilar överallt. För att vara ett område byggt för barn så körs det väldigt fort och mycket i området. Dags att cykla till jobbet!

måndag 19 maj 2014

Tyngd

Regnet utanför får oss alla att gäspa. Vi har kontor mot det som kallas vinterträdgård, det känns som vi sitter i en grotta. Jag har tänt min skrivbordslampa och riktat den rakt ner i ansiktet för att hålla mig vaken. Om det inte vore för regnet skulle jag cykla hem precis just nu och fly in i Divas värld, där ingen tycks gäspa.

Skare va så skare va

Vi har fest på jobbet på fredag med tema och jag har hittills spenderat 4526* kronor på detta spektakel. När det är fest på gång kan jag ligga på kvällarna i sängen och mysa och fantisera ihop outfits av ren vällust. Det är som att läsa en alldeles för bra bok eller se på en så spännande film att man somnar. Jag älskar fest för då får jag skapa. Och trots det där lite knöliga yttret så finns det ju inget bättre än att känna sig fin och dra till sig uppmärksamhet vid speciella tillfällen, då vaknar exhibitionisten i mig och exploderar.




* 4126 kronor av dessa kommer jag förhoppningsvis att kunna använda resten av livet. En god investering med andra ord.

söndag 18 maj 2014

Förhoppningar

Jag älskar vad det politiska klimatet gör med mig just nu. Den där protestflickan i mig jublar, det händer äntligen något. Jag är inte den som står på barrikaderna, och tur är väl det för jag är ju den som hellre gör saker med händerna än argumenterar. De mörkar krafterna kommer till ytan och människor motarbetar dem, äntligen lyfts de mörka krafterna in i rampljuset så att vi kan granska dem. Jag vill verkligen tro på att det här kommer att föra något gott med sig, att fler kommer att förstå att det inte är okej att skilja på vi och dom. Vi är alla människor, vi förtjänar samma respekt. Alla kommer förmodligen aldrig att förstå, men fler. Tänk efter.

Här, läst det här, det är mycket bra.

lördag 17 maj 2014

Blödig

Syster är i Umeå och spelar lite rollerderby för skojs skull, men det streamas och jag sitter hemma och lipar. Stolt men samtidigt ledsen över att inte vara med. Vill spränga muren i huvudet som hindrar mig.

Normalstörd

Jag har ju i regel aldrig svårt att sova på kvällarna, på mornarna är det värre när hjärnan sätter igång. Jag såg någon på Pinterest som hade pinnat en text där det stod att människor med adhd har tänkt fler tankar innan frukost än vanliga människor gör på hela dagen. Det där är ju jag, tänkte jag, och började grubbla på om det kanske är så att jag borde gå och få mig en utredning. Men äsch, inte behöver det väl vara så att det bara är människor med adhd som det snurrar i huvudet på på mornarna. Jag älskar helgmornarna när jag kan gå upp hur tidigt som helst och göra det jag vill göra istället för att behöva ta mig iväg till jobbet.

En annan grej som gjorde att jag funderade på min normalitet var att jag inte kände igen min lunchpåse en dag på jobbet. Vi brukar gå ner i restaurangen på jobbet och handla sallad till lunchen och packar den i en blå och vit papperspåse. När vi kom upp efter inhandlingen en dag så ställde vi våra påsar på bordet i lunchrummet och jag gick för att lämna min plånbok och de andra för att hämta vatten och papptallrikar att lägga salladen på. Jag kom tillbaka till bordet först och kände inte igen min påse. Ja, påsarna såg likadana ut, med ett undantag, Tre av dem var igenstängda genom knölning och en genom en prydlig vikning. Den med den prydliga vikningen var min påse, jag kunde inte förstå hur den kunde vara min. Jag borde ju ha en av de knöliga påsarna, jag är ju lite knölig och flottig, men ju mer jag lekte med tanken i min fantasi att jag skulle stänga en papperspåse medelst knölning så så går det inte, det gör ont i högerhanden när jag tänker på det. Jag är ingen knölig person trots mitt knöliga yttre, jag är en person som prydligt viker papperspåsar.

Övertidstimmarna

Nästa vecka börjar sommartiden på mitt jobb. Det innebär att vi har sju timmars arbetsdag istället för åtta. Det känns som lyx, men samtidigt undrar jag om det kommer att göra någon skillnad. Det tycks finnas hur mycket jobb som helst just nu. Jag borde egentligen inte klaga för jag har haft alldeles för lugna jobb i mitt liv, men jag funderar på om det är såhär jag vill ha det. Vill jag hela tiden bära känslan av att inte vara tillräcklig, att inte göra tillräckligt, att inte hinna tillräckligt? Det ska rekryteras människor, så det hela blir säkerligen bättre, men jag tror ändå att känslan alltid kommer att finnas där.

söndag 11 maj 2014

Jag kan!

I natt åkte jag rullskridskor hem från Vällingby efter Jojos cykel. Satte mig på ändan två gånger, men annars gick det fint. Eller fint och fint, jag åker nog inte så snyggt. Men jag kom hem och var genomsvettig och lycklig och fick såret strax nedanför rumpan spritat av F.

fredag 9 maj 2014

Miranda

Ni tittar väl på Full Patte!? Till och med F tittar på Full Patte! och gillar det. Han har inte sagt det eller skrattat högt, men ändå smilat liksom. Förutom Full Patte! är min nya favvo-serie Miranda men jag undrar om någon mer än jag ser på den. Den är lite Mr Beansk. 

Önskar att mitt liv var en film

Motstår frestelsen att likt en liten tant med alltför bra luktsinne sniffa på mannen med de tjocka glasögonen när han ger mig ett mini-leende och håller upp dörren åt mig när vi möts i dörren efter att jag varit och lämnat in cykeln på reparation och han ska gå en trappa ner för att få i sig lite fredagsfika. Bu!

torsdag 8 maj 2014

Går du hit ofta eller?

Försöker motstå impulsen att ragga på killen med de asfeta brillorna i kopieringsrummet som ser livrädd ut. Asfeta brillor = tjockt glas som gör att ögonen ser sjukt stora ut. Sjukt stora blå ögon som tittar på mig med rädsla i blick. Bu!

onsdag 7 maj 2014

Toalettskyltar

Undrar om skyltar borde märkas med sittkissare och ståkissare istället för kön. Skulle det fungera?

Mirakel

Ibland räcker det med att berätta för någon annan att det saknas energi i ens kropp och att det är därför som världen möts med tystnad och frånvaro. Så fort det är ute känns bördan inte alls lika tung längre och kroppen känns helt plötsligt mycket lättare att bära.

Ny träningsform

Idag vill jag yoga och åka rullskridskor, borde testa om det går att kombinera. Rullskridskoyoga.

SOVMORGON!

Jag försov mig i morse. Ja, eller försov mig och försov mig, jag hade ju ingen tid att passa direkt, har ju aldrig tider att passa på jobbet, jag jobbar ju inte som läkare eller uska eller så så ingen ligger och lider med nerkissad blöja eller hunger i magen om jag inte kommer till jobbet i tid. Vaknade 07.21 och skuttade ur sängen och var utvilad som aldrig förr. Meddelade F den glada nyheten som märkligt nog inte alls blev lika glad. Det var ett jädra smällande i dörrarna och anklagande ord som antydde att jag är en dålig människa som inte behagar ställa någon väckarklocka. Ursäkta mig, men hur kan det komma sig att det är mitt ansvar att se till så att F kommer till jobbet i tid? Det är det väl ändå inte. Eller är det det? Ska jag gå upp astidigt när min kropp behöver vila så att någon annan ska komma till jobbet i tid? En vuxen människa? Jag röstar ner det och tackar gudarna samt satan för att jag inte har några barn. Röstar även ner usla morgonhumör, usla morgonhumör är SÅ ute, det har, när jag tänker efter, aldrig varit inne. Röstar gör jag på solskensstrålar som mig själv och lyckan över att få sova ut för EN gångs skull och må så bra att jag inte kunde bry mig mindre om dörrsmällandet. Ah, joy and happiness!

tisdag 6 maj 2014

Blod

Fick ett paper cut idag som sjönk långt in i fingerspetsen.

F har både tvättat och lagat mat, visste inte att han kunde göra flera saker samtidigt, ganska så lat för det mesta. Under tiden har jag slagits och svingat kettlebell och cyklat hem från Kungsholmen. Fick ett sår på foten av sparkandet. Det är de där små såren som gör att jag känner att jag lever.

Jag vill inte rekommendera cykelreparatören på Fredsgatan i Sumpan

Det var som så att när jag tog fram cykeln efter vintern så hade jag problem med att få i luft i framhjulet, jag misstänkte att det inte var några större fel utan bara en liten slang som knölat till sig, men av ren lathet så gick jag till cykelreparatören på Fredsgatan som rättade till det, skrattade åt mig och sa: "Du kanske är bra på att laga mat istället." Därefter klämde han på mina växlar och påpekade att de borde bytas och att han kunde göra det för sjutusenmiljarder(överdriver, men han sa en himla massa pengar), varpå jag svarade att jag skulle fundera på saken och återkomma om jag kände att det behövdes. MEN JAG TÄNKER VÄL INTE ALLS GÅ TILLBAKA. JAG TÄNKER ALDRIG GÅ TILLBAKA. Så nu, varje gång det rasslar till i växlarna när jag cyklar så tänker jag på att jag borde sagt till cykelreparatören att jag inte alls tänker komma tillbaka, aldrig någonsin tänker jag komma tillbaka, för om jag ska gå till en cykelrepartör, så tänker jag gå till någon som är trevlig. Jag minns att han var otrevlig sist jag var där också, men jag tänkte liksom att han skulle få en chans till. Ska hitta en ny asbra cykelreparatör som är gullig och så ska hen kanske få byta ut växlarna för sjutusenmiljarder. Kanske.