torsdag 10 april 2014

Det eviga dåliga samvetet

Visade sig att mamman också är hemma och sjuk. En bedrövad dotter och bedrövad mor alltså. Och så kommer det eviga gnället om att vi ringer och hälsar på alldeles för sällan, syster och jag. Är alla föräldrar såhär? Jag tänker att om de vill prata eller ses kan de väl ringa eller komma och hälsa på själva. Jag ska åka till Leksand över påsk och det kostar mer än ett SL-kort att åka fram och tillbaka och då kan jag inte påstå att jag tycker att det ska bli underbart roligt på något sätt för jag tycker väldigt få saker är underbara och roliga och det blir ju mindre underbart och roligt när det gnälls hela tiden. Hur gör alla andra? Eller har ni inte föräldrar som gnäller? Har ni smarta föräldrar som insett att det inte lönar sig att gnälla. Avskyr att jag kommer från en gnällfamilj. Kommer förmodligen att bli lika tråkig själv en vacker dag, kanske redan är, slå mig. Borde flytta tills skogs så att ingen drabbas av min gnällighet. 

1 kommentar:

burgschki sa...

min mamma ger mig sjuk stressångest o använder sig av känslomässig utpressning inför mina besök till sverige.

men en gång gav hon mig ett kort med två kattungar som kramades o på baksidan stod det, på engelska, your mother will always be there for you.

så jag försöker acceptera.