torsdag 17 april 2014

Dum och ful

Den eviga förväntan att någon ska skratta åt mig. Att jag skickar ett mail som personen på andra sidan inte förstår, att jag ska prutta när jag tränar, att jag ska skriva något osmart här på bloggen som någon kommer att fnysa åt. Denna jävla förväntan att få höra att jag är dålig, vad jag avskyr den. Varför bor den överhuvudtaget i min kropp? "Sluta vara rädd och skämmig", säger F, "var tuff istället". Men jag vet inte hur jag slutar. Jag har varit rädd sedan jag var åtta år.

Inga kommentarer: