lördag 19 april 2014

Kärleken

Igår ringde F när jag gått och lagt mig, han är hos sina föräldrar på landet och jag är hos mina på det riktiga landet, och jag har aldrig hört honom prata med en så snäll röst. Vi pratar ju så sällan i telefon så det blir ofta väldigt stelt och konstigt och handlar mest om olika tjänster som ska utföras. Blev nästan lite chockad över snäll-rösten som helt plötsligt kom fram. I torsdags åt vi lunch på Vigårda och pussades sedan i Kungsträdgården efter att vi pratat om husköp. Overkligheten. Jag är ganska övertygad om att F och jag aldrig kommer att bo tillsammans i ett hus, det vore bara för himla overkligt, men tanken är fin. Otroligt fin. Tycker ju fortfarande att allt är overkligt, att det liksom går att vara tillsammans med en person såhär länge utan att tröttna, och att fortfarande förundras över saker med den andra personen, att det fortfarande finns saker att lära sig om den andra personen, det är fantastiskt. Att jag märker att jag utvecklas i vår relation, att jag blir modigare, och jag ser hur han ser det. Att han peppar och stöttar och tror på mig så mycket att jag sen stolt som ett barn kan visa för honom vad jag lärt mig. Overkligheten.

Inga kommentarer: