måndag 21 april 2014

Storm

När vi sitter och väntar på tåget ringer F och meddelar att han nog inte kommer att vara hemma när jag kommer hem. Inte verkar det finnas någon mat hemma heller. När vi lagt på smäller det till i mitt huvud, det blir tjockt och kladdigt, jag sväljer och sväljer men gråten vill bara upp och mamman och systern undrar vad som är fel, men jag har inget rakt svar. Jag vill bara inte åka från mamman och pappan och vännerna och skogen och jorden och bebisarna som snart kommer. Jag vill inte hem till ensamheten i staden, den eviga ensamheten, som jag avskyr den. Sån himla tur att jag har ett jobb.

Inga kommentarer: