lördag 17 maj 2014

Normalstörd

Jag har ju i regel aldrig svårt att sova på kvällarna, på mornarna är det värre när hjärnan sätter igång. Jag såg någon på Pinterest som hade pinnat en text där det stod att människor med adhd har tänkt fler tankar innan frukost än vanliga människor gör på hela dagen. Det där är ju jag, tänkte jag, och började grubbla på om det kanske är så att jag borde gå och få mig en utredning. Men äsch, inte behöver det väl vara så att det bara är människor med adhd som det snurrar i huvudet på på mornarna. Jag älskar helgmornarna när jag kan gå upp hur tidigt som helst och göra det jag vill göra istället för att behöva ta mig iväg till jobbet.

En annan grej som gjorde att jag funderade på min normalitet var att jag inte kände igen min lunchpåse en dag på jobbet. Vi brukar gå ner i restaurangen på jobbet och handla sallad till lunchen och packar den i en blå och vit papperspåse. När vi kom upp efter inhandlingen en dag så ställde vi våra påsar på bordet i lunchrummet och jag gick för att lämna min plånbok och de andra för att hämta vatten och papptallrikar att lägga salladen på. Jag kom tillbaka till bordet först och kände inte igen min påse. Ja, påsarna såg likadana ut, med ett undantag, Tre av dem var igenstängda genom knölning och en genom en prydlig vikning. Den med den prydliga vikningen var min påse, jag kunde inte förstå hur den kunde vara min. Jag borde ju ha en av de knöliga påsarna, jag är ju lite knölig och flottig, men ju mer jag lekte med tanken i min fantasi att jag skulle stänga en papperspåse medelst knölning så så går det inte, det gör ont i högerhanden när jag tänker på det. Jag är ingen knölig person trots mitt knöliga yttre, jag är en person som prydligt viker papperspåsar.

1 kommentar:

Anonym sa...

Fina Linnea!
Känner igen mig så i dig.
Många år har jag känt mig annorlunda med mina tankar, drömmar, värderingar och åsikter...
Nu närmar jag mig 40 år och inser att jag är unik och att människor älskar mig för den jag är.
Vi är unika du och jag precis som resten av världens alla människor.
Så länge du accepterar den du är och inser att du är helt fantastisk, så kommer ditt inte till ro...
Älskar dig! Grönan snart? Kram K