måndag 7 juli 2014

Glädjerus

Ni vet när man är så nervös så att man liksom sitter och håller sig om huvudet, så nervös var jag igår när Stockholm mötte Crime City i SM-finalen i rollerderby. Det var en så jämn match och det var skitjobbigt mest hela tiden. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle blunda eller titta, men det blev helt enkelt titta för det kändes bättre då, som att jag kunde genom att stirra stint på spelet få spelarna att bli lite bättre. När slutsignalen ljöd var jag inte helt säkra på att Stockholm hade vunnit, men när jag kom ner på planen och började närma mig spelarna som hade kramkalas släppte spänningen och glädjetårarna började välla upp i ögonen. Några svettiga kramar hjälpte mig att samla mig till ärevarv och prisutdelning och jag fortsatte att vifta med flaggan. Åh, lättnaden! Nästa år ska syster och jag vara med. Jag vet att det är ett helt stört mål, men ska man inte ha störda mål? Måste åka rullskridskor ungefär varenda ledig stund, ja, så får det bli.

Inga kommentarer: