söndag 31 augusti 2014

Kära träningsdagboken

Idag var det inte roligt alls att åka rullskridskor, eller jag ljuger litegrann. När det då och då känns som att crossoversarna sitter, men jag vet inte, för jag ser inte mig själv, då är det roligt. Och när jag känner att jag ju faktiskt har liksom lite kontroll och är inte livrädd hela tiden, då är det kul. Men annars är det inte så kul för över allt hänger att det gör ont i foten. Det gör ont som att den är överansträngd och det är sjukt stressande för jag har inte tid att vila den. Jag måste lära mig att åka baklänges. Det är mest det jag känner att jag måste lära mig. Sen inbillar jag mig att allt kommer att komma av sig självt bara foten slutar göra ont och jag kan åka baklänges. Ja, och så det där med att vara snabb som aldrig har varit min starka sida. Jag kan säkert vara snabb, men jag har liksom aldrig varit intresserad av det. Men snabbheten inbillar jag också kommer när foten slutar göra ont för med ont är kämpaglöden slocknad. Det bara snurrar i huvudet att jag inte förstår vad tusan jag gör där. Jag vill aldrig visa mitt ansikte där igen. Och alla andra tjejer är så fina och ger varandra komplimanger och hjälper varandra och jag är som ett åskmoln som ingen vill prata med, för vem vill prata med åskmoln. Men än tänker jag inte ge upp. Jag ska ta mig tid att gå till någon som kan kika på foten, som kan ge mig lite tips. Eller knark. Vadsomhelst. Imorgon ska jag på't igen. Baklänges ska jag åka i en timme. Eller nåt.

Hejdå!

Inga kommentarer: