lördag 6 september 2014

Hej derbyträningsdagboken

Idag var det den sjukaste träningen hittills. Eller alltså. Vi började med att göra en dubbel paceline. Det är när man kör på en linje i par och så ska det bakre paret köra slalom mellan de andra paren, och så nästa och nästa. Jag avskyr ju pacelines för det är så mycket människor så jävla nära som jag inte kan kontrollera och det är apläskigt. Och som grädde på moset skulle vi köra med lite blandat folk från A- och B-laget. Så jag panikade. Jag skrattade och grät på samma gång och trodde att jag skulle svimma och tänkte på golf. Vem fan vill spela golf förresten? Det är ju alldeles för jävla simpelt. Jag sög hursomhelst i pacelinen och jag vet inte, men jag kanske skrek. Men runtomkring mig fanns människor som peppade och sa att jag var bra och det var så jävla fint så jag var liksom tvungen att fälla några tårar när vi var klara med det hela. Som tur är skickade syster(som ju råkade vara med i pacelinen) meddelande när jag kom hem och sa att det såg bra ut och att det var en jävligt snabb paceline så att det gick fint för mig. Gud, var kommer alla dessa peppande människor? Jag är så oerhört tacksam så jag vet inte var jag ska ta vägen. Ringde till Fluffan på vägen hem och berättade att jag inte tänker börja spela golf.

Men hursomhelst tyckte jag att resten av träningen var helt okej eftersom jag ju liksom hade panikat ur mig. Baklängesåkningen är åt helvete och jag är en jävel på att ta i folk när jag håller på att trilla, men annars så känns det kanske inte som att det tar sig, men det känns okej. Jag är nöjd med det. Och att jag genomför en hel träning utan att avbryta för att jag hittar på att jag behöver vila för att något känns svårt, det är stort. Och fötterna höll. De är ömma nu, men de höll genom träningen och det är så jävla värt.

Nu ska jag bara försöka sova, för imorgon ska det bossas i Solnahallen hela dagen. Boutday!

Inga kommentarer: