lördag 20 september 2014

Misslyckanden

Vaknar med ont i fötter, huvud och käkar. Det svåra just nu är att försöka tänka att jag kommer att lyckas. När hela livet har varit en förväntan om att misslyckas är det svårt att vända den tanken. Men jag har ändå tänkt att allt kommer att ordna sig till slut, men några stordåd kommer jag aldrig att utföra. Jag kommer knappt att synas eller ta plats, jag kommer att förbättra situationen för människor i min omgivning ett litet tag, men sen kommer jag att vara borta. Nästan obemärkt. Som så många andra.

Jag känner med bakfull trots att jag bara tog en smutt på Fluffys öl. Jag trodde inte att det skulle bli så jobbigt den här gången. Förut har jag bara gett upp utan strid. Nu så vill jag inte ge upp, men det är så mycket som är svårt. Tittar på syster under träningen och ser ett litet leende på hennes läppar, det är där hela tiden, hon dansar fram på rullskridskorna helt orädd. Varför har jag född med ett monster i huvudet som hela tiden måste berätta för mig hur dålig jag, att jag aldrig kommer att klara det, att jag är ett misslyckande. Kommer alltid att vara, försök inte att ändra på det.  

Inga kommentarer: