söndag 7 september 2014

Tröttheten

Igår satt jag på restaurang och höll på att somna och servitören såg och sa:"du håller på att somna".

Idag är jag ungefär lika trött. Väntar på att jag ska bli sjuk. Det kan inte vara hållbart att hålla igång varje vaken timme. Eller så är det det som är knepet, att aldrig slappna av och känna efter.

Sitter nu på bussen ut till Gustavsberg för helgens andra träning efter en heldag i Solnahallen igår. Jag är chockad över hur bra allt gick. Att jag lyckats pricka in flera asbra människor på rätt plats. Men fortfarande lyckas vi inte locka tillräckligt mycket folk så att vi går runt. Det är sorgligt. Jag önskar att jag kunde göra mer, men just nu räcker inte orken till.

Gråten är så nära precis hela tiden. Både den lyckliga gråten och den trötta.

Jag sa till syster igår att jag ju skulle kunna bestämma mig för att sluta med allt och bara sitta hemma varje kväll, men jag vet att jag skulle ångra mig. Framtida Linnea skulle gräma sig så himla mycket.

Inga kommentarer: