fredag 28 februari 2014

Det tar sig

Nu börjar oron lägga sig inför lördagens föreställning i Solnahallen. Det mesta verkar lösa sig på mirakulösa sätt och jag känner mig glad och pepp och det ska bli så kul att få umgås med underbara människor, kolla på min bästa sport och låtsas att jag är cirkusdirektör.

En av föreningens, för mig, viktigaste personer har skrivit en tjusig introduktion till Roller Derby, den kanske inte gör dig så mycket mer klok, men den finns här. Roller Derby måste faktiskt upplevas på plats.

torsdag 27 februari 2014

Ohotad

På den här bloggen finns det nästan 400 opublicerade inlägg, det här är ett sånt. Dock innehåller det inte mer än en rubrik. Jag kan inte ana vad jag ville säga med ordet ohotad. Kan det handla om jobbet kanske, om hur fantastisk jag är på jobbet, att jag är som en drottning på jobbet? Eller handlar det om F, om att jag är världens bästa, att ingen kan ta honom från mig? Handlar det om hot? Att jag aldrig blivit hotad? Det är så svårt att veta vad jag tänkte på för några månader sedan. Undrar när det ska komma en mackapär som kan spela in mina tanker för stunden så att jag kan plocka fram dem senare och lyssna på dem och göra det jag tänkt eller skriva det jag tänkt att jag ska skriva om, men då kanske det inte vore en konst för någon att uppfinna saker eller skriva fantastiska böcker.

Nu går alla och köper rullskridskor ok!



onsdag 26 februari 2014

2. Det här är feminism inte för mig…

De som inte gillar(förstår) feminism verkar tro att feminism handlar om att kvinnorna ska ta över världen och männen ska kuvas till att bli maktlösa slavar, det är inte feminism för mig. Feminism för mig handlar inte heller  om  att ha hår under armarna eller speciellt mycket om en hoper arga kvinnor.

När kroppen behagar behandla mig som skit

Idag var jag till en läkare för att kolla så att det inte är något större fel på mig. Jag har varit hemma tisdag och onsdag för magen fortsätter att inte vilja behålla det jag äter och dricker. Läkaren konstaterade det jag anat i en vecka, att det är oron som gör att mina tarmar arbeter alldeles för fort. Så medicin fick jag som ska tröga till det i magen och så lämnade jag lite blod och fick åka hem. Men Fluffan hörde av sig och ville äta lunch och jag tänkte att jag testar väl då, nu när jag vet att jag förmodligen inte är döende utan bara orolig så testade jag att äta lunch i lugn och ro på Akkurat med min bästa människa. Det var så harmoniskt och tryggt och jag har hittills fått behålla maten trots att magen gör ont och tjuter lite ibland. Tänker att jag ska försöka åka till jobbet imorgon, vet dock inte riktigt hur jag ska göra med maten och hur det går att hålla stress och oro på behagligt avstånd, men jag får testa helt enkelt.

På lördag ska jag vara Bout Manager i Solnahallen som vanligt och även det är jag lite orolig för, men det brukar vara mycket som är roligt med det så förhoppningsvis får det kroppen att bli glad. Hoppas. 

tisdag 25 februari 2014

Tomma hot

Jag tänker inte låsa bloggen. Jag tänker inte heller sluta eller flytta för jag har sedan länge bestämt mig för att den här bloggen ska få leva i all framtid, kanske, så som adressen antyder. Jag hoppas att jag i fortsättningen kan lita på er, att ni låter det som skrivs på bloggen få stanna här. Om det måste ut härifrån så kan ni väl fråga mig först innan ni kontaktar min familj. Tänk om det är så att jag hittar på saker här för att jag kan och för att jag vill och så kommer det ut saker som inte har någon som helst sanning. Det vore väl lite dumt va.

Jag behöver bloggen nu mer än någonsin så låt mig få vara här och tänka när jag inte kan vara på andra ställen och tänka högt hela tiden.

Tack!

lördag 22 februari 2014

Bloggen och verkligheten

Tack till dig som smsar min syster och får mig att inse att jag inte kan skriva vad jag vill här. Jag ser tre alternativ, låsa, flytta eller sluta. Tack för tips!

Fem timmar senare

Det här med att jag ville slå personbästa på Kortvasan igår är skrattretande. Två timmar efter önskad tid kom jag i mål. Spåren var få och dåliga och mitt fäste existerade inte, jag gled omkring i spåret precis som alla andra vilket är anledningen till att jag är vaken nu, mina fötter värker. Fadern stannade och vallade om utan resultat, men han kom ikapp mig och jag bönade om att vi skulle ta bussen från Eldris, men fadern tänkte inte ge upp så då kunde inte jag göra det heller. Har aldrig stakat så mycket, har aldrig sett så många människor falla. Nedförsbackarna var ishala så det blev en självklarhet att ta av sig skidorna och gå ner. Aldrig mer, mumlades det bland den trötta skaran med trötta leenden på sina läppar, aldrig mer. Systern och mamman stod på upploppet och få saker kan göra en så glad. Fluff, hans mor och min syster hade gett mig hälsningar på Alectas stora skärmar, visserligen såg jag bara Fluffy-mammans hälsning, men ändå, de där skärmarna är så smarta, lite pepp ger så mycket kraft.

Jag hade någon sorts ambition om att kunna åka snowboard idag, men det är ju helt åt helvete. Jag blir nog sittandes hela dagen. Men först ska jag försöka sova några timmar till.

fredag 21 februari 2014

Hej mitt vinterland

Idag ska hela familjen ta bilen till Mora. Fadern och jag tar bussen till Oxberg och mamman och systern åker till lasarettet och inhämtar någon sorts dom eller information. Min mage har kraschat men jag fantiserar mycket om att åka snowboard för då känns allt bättre.

onsdag 19 februari 2014

Dysfunktionella familjen

När jag ringer till fadern på morgonen för att planera le Kortvasa och han bara kräks ur sig en assnabb mening så att jag först tror att han skämtar och sen börjar jag se mig omkring för att försöka uppfatta om det är så att jag kanske drömmer. Skitdålig dröm där det tog en halvtimme att borsta håret, men inget tyder på att det är en dröm mer än att solen ger byggnaderna omkring mig nya gyllene skepnader i den annars så grå februarivärlden. Nu händer det mig, tänker jag, nu är det dags för min mamma. Syster, undrar jag, vet hon? Det vet inte fadern, han vet bara att det är han och jag som ska åka Kortvasan och att han ämnar ligga bakom mig och flåsa mig i nacken i tre mil. Jag hör inte vad han säger för nu kommer ilskan över att jag får veta från honom. Varför ringer inte mamma och berättar själv? Är det för att hon inte tror att jag klarar av att höra? Är det så dåligt så att hon inte tror att jag orkar höra? Lägger på fadern och ringer systern för att höra om hon ska ta moderns startplats, men hon svarar, aldrig-i-livet och att mamman berättat för henne att det inte är en cysta utan en tumör och jag frågar hur allvarligt det är, men systern säger att mamman inte sagt så mycket. Har någon frågat, undrar jag. Systern hör nu hur klumpen i min hals blir till tårar och försöker trösta och säger att det nog inte är så farligt, att jag ska ringa mamman och fråga och inte vara orolig. Så jag ringer mamman som sitter i möte och har inte tid just nu men hon hastar ur sig att jag kanske har hört att det inte är så bra, men att hon överleverHEJDÅ! Så blir jag lämnad med min oro och gråt och den enda person jag behöver prata med har lektion med ett gäng invandrarkvinnor om hur man tar hand om gamla och sjuka människor i Sverige. Jag går till jobbet med klåda i kroppen och är hungrig, så himla hungrig.

1. Det här är feminism för mig...

Att alla människor får vara lika mycket värda, behandlas på samma braiga sätt. Att den du är som individ väger tyngre än ditt kön. Att ingen ska kunna säga vad du får eller inte får på grund av ditt kön. Att ditt kön inte ska begränsa dig.

Feminism är något fint och fantastiskt. Feminismen öppnar alla dörrar på vid gavel och ropar åt dig att du får göra precis vad du vill. PRECIS VAD DU VILL! GO CRAZY!

tisdag 18 februari 2014

Någon sorts ambition

Jag tänker att jag verkligen vill försöka mig på att skriva mer om feminism så den här bloggutmaningen från Onekligen känns som en kul idé. Vi får se hur det går, det här med önskerubriker har det blivit ganska dåligt med på sista tiden, men ambitionen finns att även de en vacker dag skall spys ut.

Här är rubrikerna:

1. Det här är feminism för mig…
2. Det här är feminism inte för mig…
3. Jag började kalla mig feminist när jag var…
4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…
5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…
6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…
7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder
8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…
9. Så syns feminismen i min vardag
10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism

lördag 15 februari 2014

Resultat

Och här är alltså föregående års resultat. Tänker inte känna någon press. Syster åker inte ens i år. Jag vill bara slå mig själv, men tänker ändå vara glad för att jag orkar det här som den misslyckade tjockis jag ändå är dömd till att vara.


En fråga bara

Betyder det här att jag tävlar i klass damer 21 år? Vet de inte att jag är 32? Finns det ingen klass för damer 32 år? Måste jag nu prestera som när jag var 21? Förvisso hade jag aldrig tränat i hela mitt liv när jag var 21.


Tittskåp

Huset mitt emot är som ett stort tittskåp för mina nyfikna ögon. På en våning är det fest med ölflaskor uppradade på ett bord. På våningen under springar vilda och halvnakna barn omkring. Jag tänker ganska ofta att jag skulle kunna bo här hela livet, men ett skidförråd vore bra att ha och ett rum för ölbryggning. Och ett större kök med plats för den där diskmaskinen som F aldrig slutar att tjata om.

For the love of Roller Derby

Tänkte i badet på rollerderby, hur rackarns roligt jag har trots att jag bara står på sidan. Jag anar att andra människor har det lika roligt i andra föreningar, men jag tvivlar ändå lite.

Den första mars är det match i Solnahallen. Kom dit och häng med de bästaste människorna jag vet och titta på en helt fantastisk sport.

En vän som jag träffade i Leksand som var på matchen vi hade i november i Solnahallen berättade att han aldrig varit intresserad av sport, men att han tyckte att rollerderby var helt fantastiskt och lovade att komma igen och igen. Det var fina ord det.

Besök rollerderby.se för mer information och köp din biljett HÄR.

Guldhelg

Det är ju inte bara stafettjejerna som fått guldmedaljer runt halsen, det fick ju även jag igår. Visserligen en med choklad inuti, men ändå, för mig lika värdefull som en riktig guldmedalj.

Jag visste inte att vi firade alla hjärtans dag i den här familjen, men när jag berättade för F att jag skulle på möte i Farsta på fredagkvällen blev han lite gnällig, så jag skyndade mig hem efter mötet och fick guldmedalj och oxfilé och rödvin trots att jag hade bestämt att jag skulle mig hålla borta från alkoholen.

Idag har vi tittat på stafetten som ju var magisk och det var magiskt att vi faktiskt kom på att vi skulle titta på den. Härligt härligt glädjerus i hela kroppen som fick mig att lätt åka fem kilometer på Solvalla trots att det regnade och blåste i motvind.

Nu är Fluffan hos en kompis och hänger och jag ämnar stanna inomhus och dricka lite vin i badet och brodera framför serier på svtplay.

onsdag 12 februari 2014

Hormoner

Om jag påstår att det är för att jag glömt äta p-piller under två dagar som jag känner för att spränga saker idag, är det någon som tror mig då?

måndag 10 februari 2014

OS

Alltså människor som satt på sig den där gamla fula virkade OS-mössan och som måste streama OS hela dagarna på telefonen annars dör de, de måste vara en utdöende ras va?

lördag 8 februari 2014

Skideri

Hur det nu än är så är det fantastiskt härligt att åka skidor vissa dagar. Idag var en sån dag. Idag var en sån dag då jag fantiserade om att flytta tillbaka till Leksand och åka skidor varje dag. Längtar efter Kortvasan och Idre som vi ska till i slutet på mars.

fredag 7 februari 2014

Katten

Vill ha en katt som kan heta snigel.

Tågtankar

Jag läser Diva. Jag åker tåg och läser Diva, men tankarna vandrar till Mora, till snö och Kortvasan. Förra året med tårar i ögonen. Matilda med sin mamma och pappa. Matilda-pappan som försvann i somras. Den mest strålande pappan. Alla försvinner. Papporna försvinner först verkar det som. Lämnar tomrum, lämnar sysslor och saker ogjorda. Min pappa dödstädar han, det har han gjort ett tag, ger bort saker, försöker att inte bry sig om att det gör ont.

Jag förbereder mig, förbereder mig på att det kommer att göra ont, det kommer att göra ont i alla. Det blir tomrum som andra kommer att fylla.

Inser hur viktig Fluffan är, min självklara fyllare av tomrummet.

torsdag 6 februari 2014

Kvällens tips

Sådärja, då har jag åkt skidor fem kilometer på Solvalla. Lite besviken över att inga travhästar samtidigt galopperade runt, travade runt kanske jag ska säga. Ganska äcklig snö, men det gick bra ändå. Gratis för kvinnor på torsdagar är det. Fluffan känner sig diskriminerad. Jag förstår honom. Samtidigt så är det ganska skönt att det bara är kvinns där. Tjejskidåkning. Tjejthaiboxning. En man hade smitit in, eller kanske var det en hen. Jag försöker få Fluffan att bara släppa ut håret och följa med. Men det känns jobbigt att hålla på och göra sig till besvär. Livet är orättvist både för män och kvinnor i dagens samhälle. Mest för kvinnor. Som vanligt, så något göttigt ska vi väl ha.

Jag blev svettig och var långsammast som vanligt. Sämst. Alltid sämst. Det är liksom min grej att vara dålig. Finns det fler som jag eller är jag verkligen sämst? Det gör inte så mycket. Undrar lite bara varför Fluffan är tillsammans med nån som är så kass på idrott. Jag är bra på att diska, onanera och äta chips. Det kanske inte behöver vara så mycket mer. Jag har väl fel inställning liksom, vet inte hur jag ändrar på den. Jag har alltid varit dålig på idrott, men jag har ett vg från gymnasiet som jag förtjänar för jag är en hejjare på att peppa andra när det väl kommer till kritan.

Tror det är kroppen det är fel på. Eller kopplingen mellan kroppen och hjärnan.

Men det var kul att åka skidor ändå. I helgen blir det mer skidåkning. I Leksand. Två veckor kvar till Kortvasan. 

Åh livet!

Jag vet inte om ni har förstått det, men det är faktiskt så att livet börjar återgå till det normala igen, det är därför jag sitter lite på jobbet och bloggar. Bloggeliblogg!

Livet återvände i tisdags. Som en vind svepte det in och jag avbeställde den äckliga Linas matkasse och började titta på tights och facebooka nå jävulskt på jobbet. Det är fantastiskt!

Jag skaffade mig även lite träningsvärk i rumpan i tisdags och orkade baka en glutenfri pizza igår. Egentligen skulle jag ha gått på thaiboxningen igår, men det skiter sig som vanligt när jag börjar tänka för mycket på hur läskigt det är med främmande människor. Får återkomma till den där funderingen en annan dag.

Hur mår ni? Hur har januari varit? Har ni några tips på hur jag hjärntvättar mig själv från rädslan att träna inför främmande människor? Har ni tips på någon människa som vill bli min bästaste sparringpartner varje måndag och onsdag?

onsdag 5 februari 2014

Smuts

Idag luktar jag som en gammal äcklig klasskompis gjorde på högstadiet.

Det här med att inte slänga kläder i tvättkorgen efter en användning är nog inte min grej.

lördag 1 februari 2014

Livet, livet

Jag har haft feber i två dagar och sover med tänderna hårt sammanbitna så att de känns lösa när jag vaknar. Jag som tyckte att allt gick så himla bra där ett tag.  Kanske var det det där med att gå på fest på en lördag när jag egentligen vill vara hemma och sova. Lyssna på kroppen, alltid.

Jag är bättre idag, men när jag öppnar jobbdatorn blir jag bara sittandes och stirrar, det får helt enkelt vänta till på måndag det där.

Kan jag smörja hårbotten med ringblomssalva?