lördag 26 april 2014

För att livet kanske inte är så dumt ändå

Idag har syster flyttat till Vällingby. Jag hjälpte till. Sen åt vi pizza på pizzerian bakom Södersjukhuset i solen och det kändes verkligen som det var i smyg för alla andra som latade sig i solen. Det var lugnt där på klibbiga plaststolar med musik från en balkong. Aldrig har jag ätit en hel kebabpizza så snabbt.

I torsdags hade jag i sömnen berättat för F hur lycklig jag är. Han påminde mig igår om att jag var helt lycklig kvällen innan och jag minns inte ett smack. Se där, tänkte jag, den där vårdepressionen kanske bara vara hittepå, eller kanske bara en släng av pms. Det är så svårt att veta vad som är vad när jag inte längre blöder. De där p-pillren fyller verkligen sin funktion.

Jag var till tandläkaren i onsdags och hade fortfarande inte fått några hål, fick en ny turkos tandborste med mig hem.

F är och dricker öl och jag dricker vin ensam i hemmet. Har planterat om lite växter eftersom jag fick en påse jord i present och den var alldeles perfekt att stoppa ner händerna i när solen började krypa ner bakom grannhuset.

Igår hade vi möte i Farsta och som jag älskar min lilla kommitté. Briljanta människor.

Igår fick jag också veta att syster ska få spela i Barcelona mot Barcelona den 31:a maj. Snacka om underbar semester. Jag har fjärilar i magen redan nu. Längtar så mycket efter att få skrika. Som Bout Manager hinner jag ju aldrig se någon bout ordentligt, men nu tusan ska här njutas av rollerderby och dessutom i Barcelona av alla ställen.

Och jag har fått jordens snyggaste cykeljacka och ryggsäck av mig själv för på måndag börjar cyklandet på riktigt. Tack älskade Limpan!

Och viktigast av allt, två nya flickebarn har kommit till jorden. Då är det kanske inte så konstigt att vårdepressionen avstannade ganska tvärt när jag fått två mms med nyföding i under en och samma vecka. 

onsdag 23 april 2014

Botemedel mot vårdepression

Har rotat runt lite bland gamla dagboksanteckningar och inser att det här är min allra sämsta tid på året. Förra året drack jag inte så mycket alkohol under den här perioden och jag tror att det gjorde mig gott, det är väl värt att ha i åtanke när det vankas alkohol för att fira solens strålar. Och så är det det här med att cykla till jobbet. Det är ju det bästa som finns, men cykeln är trasig så igår gick jag till och från jobbet. Det är absolut görbart om det inte är någon tid som behöver passas. 22 000 steg visade stegräknaren när jag gick och la mig.

måndag 21 april 2014

Vårjävel

Det är den här vårdepressionen såklart. Den där som en gång om året får mig att vilja bryta upp och börja om, som att det skulle göra saker och ting bättre än vad de är.

Nu biter jag ihop och andas och tar en dag i taget.

Storm

När vi sitter och väntar på tåget ringer F och meddelar att han nog inte kommer att vara hemma när jag kommer hem. Inte verkar det finnas någon mat hemma heller. När vi lagt på smäller det till i mitt huvud, det blir tjockt och kladdigt, jag sväljer och sväljer men gråten vill bara upp och mamman och systern undrar vad som är fel, men jag har inget rakt svar. Jag vill bara inte åka från mamman och pappan och vännerna och skogen och jorden och bebisarna som snart kommer. Jag vill inte hem till ensamheten i staden, den eviga ensamheten, som jag avskyr den. Sån himla tur att jag har ett jobb.

söndag 20 april 2014

Bästisar

Om jag skulle påstå att jag har några bästisar så skulle jag vilja påstå att jag träffade två av dem idag. Såna där självklara personer som jag bara njuter av att vara i närheten av och sitta och lyssna på, som två fantastiska karaktärer i en film. Helt plötsligt känns livet litegrann som en film när vi får klappa höna och solen skiner och katten heter Carina Berg eller Carina Berg flyttar in, och fåren bräker i hagen och jag vill inte alls åka tillbaka till stan, jag vill stanna där med bästisarna i filmen som skulle kunna vara mitt liv, men inte är det. Eller det är mitt liv där och då, men den filmen snart slut.

Jazzbyxan

Kommer ni ihåg förr i tiden när alla hade jazzbyxor? Vad hände med jazzbyxan? Lever den?

8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…

Men alltså, att få alla att förstå att kvinnor och män är samma lika. Hur svårt ska det vara? Att alla förtjänar samma respekt, lön och liv.

En killle jag gillar

F är den enda person som någonsin sagt till mig att jag borde vara tuff och modig istället för rädd och skämmig. "Snälla Linnea, var inte så skämmig." Jag förundras och skäms lite extra över att han ser att jag kryper in i mitt skal och vill egentligen bli lämnad ifred. Men så låter jag honom få försöka lära mig saker som min kropp inte klarar av, för den har alltid trott att den inte klarar av. Han är hård, men jag tror att det är precis vad jag behöver. Han sparkar mig på smalbenen så att jag får blåmärken och brottas med mig tills jag inte orkar mer och kvider. Jag har så dålig kroppskontroll och jag beundrar F, vi uppfinner saker tillsammans. Han jobbar hemifrån när jag är sjuk och låter mig få vara med för han vet att jag har ögon som en hök. Han litar på mig.

Jag älskar F. Jag älskar ungefär nästan allt med honom. Det här med att krydda maten från en halvmeter är inte min favorit när det efteråt ligger peppar och salt över hela köket och knastrar under strumporna. Jag träffade F första gången 2007, det betyder att jag nästan känt honom lika länge som Vivi. Precis när Vivi och jag hade flyttat ihop i Årsta blev jag kär i F första gången. Det var 2008. Jag grämde mig så. Jag ville att F skulle träffa någon annan så att jag kunde glömma honom. Jag fick som jag ville, men sen några år senare stod vi plötsligt där båda två ensamma och jag tänkte att jag testar väl då. Jag älskar F för att han om han fick skulle hålla om mig dag ut och dag in. Jag älskar F för att hans favoritRobyn-låt är Love Kills. Jag älskar att han låter mig välja musik när vi är hemma som han sedan spelar gitarr till eller spontandansar till trots att han är en kille som egentligen älskar Metal och ond bråd död. Jag älskar allt som han lär mig, att vi kan diskutera politik och bli nästan osams men ändå respekterar varandras olika åsikter. Jag älskar att F vill vara med mig trots att jag är rädd och skämmig, att han låter mig sätta upp precis de tavlor jag vill på väggen trots att de är töntiga. Jag älskar att han ser att jag gråter när tårarna inte har hunnit upp till ytan ännu. Jag älskar att vi fortfarande är nykära trots att det har gått snart sju år sedan vi träffades för första gången. Jag älskar att vi har en lång historia, att vi har bråkat så mycket, att han varit med mig när jag opererade bort mina cystor, att vi blev gravida och det var fantastiskt, men en självklarhet att inte behålla något barn. Jag älskar att vi leker introleken när vi åker bil. Jag älskar att han är fullkomligt ointresserad av fotboll. Jag älskar att han har längre hår än han någonsin haft. Jag älskar att han är mer fåfäng än vad jag är. Jag älskar att han inte låter mig gå ut i mjukisbyxor. Jag älskar att han kommer hem efter jobbet på fredagarna och spelar gitarr barfota. Jag älskar att han drömmer om ett hus tillsammans med mig. Jag älskar att han är den som inte säger ett knyst till mig på mornarna för hans morgonhumör är så uselt, men istället visar mig bilder på gulliga katter och hundar som han hittar på internet under sin morgonsurfning. Jag älskar att han pratar om sin flytt från Sollentuna som att det skulle kunna ha varit något svårt(han är uppvuxen i Sollentuna, flyttade till Sundbyberg och nu bor han i Bromma, medan jag flyttade till Östersund från Leksand när jag var 20 där jag inte kände en jävel). Jag älskar att han är så kreativ, att han skapar saker, att han spelar musik, skapar musik, bygger appar, brottas och brygger öl. 

Åsrsredovisningslängt

Så har jag sovit tio timmar och ligger kvar i sängen för det finns ju inte så mycket roligt att göra när ingen annan är vaken. Måste åka till Rönnäs och titta på lamm tror jag. Lite senare. Ligger liksom och fantiserar om den där årsredovisningen jag ska ta hand om på måndag, och alla de där breven jag ska skicka. Åh, du ljuva kontorsjobb!

lördag 19 april 2014

Påskens höjdpunkt

Syster och jag satt på kökssoffan och såg på Allstars-Rocky streamen som hela tiden hängde sig och så fort boutet var slut så dog påsken. Klockan är nu 21.42 pip och jag ligger i sängen för jag kan inte komma på något jag vill göra. Eller jag skulle kunna tänka mig att ta en promenad, men det är ju paddor ute såhär dags så efter gårdagens skärrade språngmarsch runt byn är jag inte så sugen faktiskt. Skulle kanske kunna tänka mig att cykla in till noret och dricka en öl, men det är fortfarande mörkt och kallt och cykelbanan invigs först den 4:e juni. Jädrar vad vi ska cykla på cykelbanan då, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Syster och jag skrattar mycket åt att vi lyckas byta ämne ofta vid matbordet genom att säga "nu byter vi ämne. Ida, vill du välja något på bokstaven B?". De sämsta bokstäverna är A och M, Alliansen och Moderaterna. 

7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder

Jonas Gardell - vet inte ens om Jonas är feminist, men han har varit viktig för att få mig att förstå att alla är lika inför gud, eller nåt.
Sonja Jönses - vikarierande syslöjdsfröken på låg- och mellanstadiet. Så vass. Så rädda alla var för henne. Jag älskade henne. Älskar. Måste skicka vykort och tacka om hon fortfarande är vid liv. Tror det, hoppas det.
Lena Törneman - Min klasskamrat som kom till oss i tvåan på gymnasiet och stack ut. Så tuff och snygg. Hockeybögarna hatade henne, jag älskar henne för att hon skavde på dem genom att vara snygg men helt ointresserad av dem.
Spice Girls - Alltså, du får säga vad du vill om Spice Girls, men de lyfte liksom upp girl powern i media och gjorde mig lycklig.
Bengt "Fisken" Ohlson - Idrottslärare på högstadiet och gymnasiet. Fisken var under en period tränare för damlandslaget i hockey och jag vet inte om det var därför han såg oss tjejer under idrottslektionerna och behandlade oss som jämlikar, det var fantastiskt, det hade aldrig hänt förut. Jag längtade efter idrottslektionerna med Fisken.

Kärleken

Igår ringde F när jag gått och lagt mig, han är hos sina föräldrar på landet och jag är hos mina på det riktiga landet, och jag har aldrig hört honom prata med en så snäll röst. Vi pratar ju så sällan i telefon så det blir ofta väldigt stelt och konstigt och handlar mest om olika tjänster som ska utföras. Blev nästan lite chockad över snäll-rösten som helt plötsligt kom fram. I torsdags åt vi lunch på Vigårda och pussades sedan i Kungsträdgården efter att vi pratat om husköp. Overkligheten. Jag är ganska övertygad om att F och jag aldrig kommer att bo tillsammans i ett hus, det vore bara för himla overkligt, men tanken är fin. Otroligt fin. Tycker ju fortfarande att allt är overkligt, att det liksom går att vara tillsammans med en person såhär länge utan att tröttna, och att fortfarande förundras över saker med den andra personen, att det fortfarande finns saker att lära sig om den andra personen, det är fantastiskt. Att jag märker att jag utvecklas i vår relation, att jag blir modigare, och jag ser hur han ser det. Att han peppar och stöttar och tror på mig så mycket att jag sen stolt som ett barn kan visa för honom vad jag lärt mig. Overkligheten.

Barcelona

Den sista maj möter Stockholm BSTRDs Barcelona i Barcelona så syster och jag bokade resa och boende för flera månader sedan. Jag hoppas såklart att syster får spela, jag ska mest bara ha semester, men igår pratade vi om att jag också ska ta med mig skejtsen så att vi kan åka tillsammans i solen. Sjuk grej. Jag har aldrig varit i Barcelona så det hela ska bli mycket spännande, en blandning mellan turistande, rollerderby och solsemester. Som jag längtar till det kalaset alltså. F håller sig snällt hemma och sparar sina pengar till det där huset som han drömmer om.

fredag 18 april 2014

Påskfireri

Avslutade kvällen genom att springa genom byn med syster och skrikskratta åt paddorna som också envisades med att vara ute på kvällspromenad. Jag var helt svettig när vi kom hem. Annat var det under mindfulness promenaden vid hade under eftermiddagen nere vid bäcken i Paradiset. Ja, det heter faktiskt Paradiset. Paradiset ligger alltså i Heden, Leksand om någon springer omkring och letar efter det.

Matildan var här några timmar på dagen och satt i köket och pratade, jag hade plockat med mig hennes dator från stan så jag fick både vinare och påskägg som tack. Det lönar sig att vara dumsnäll ibland.

Är orolig inför imorgon då det är bout i Visättrahallen, försöker verkligen att inte bry mig om det för jag har ju påsklov minsann, men det blir en asfet match så skulle någon råka vara i krokarna tycker jag att ni ska ta er dit. Jag förstår ju att de som ska spela är nervösa, jag är nervös, och eftersom det är världens nionde bästa lag som kommer för att möta Stockholm Allstars så känns det så himla viktigt att det blir ett skitbra bout för alla. Har vi verkligen ordnat allt? Jag har inte riktigt varit mig själv sedan högsäsongen på jobbet, känner mig fortfarande ganska luddig i hjärnan, liksom lite rädd för att bli överhettad och krascha hela tiden så jag går inte på maxfart som jag brukar och det gör att jag inte har full koll eller agerar helt transparent som jag annars alltid försöker göra. Som tur är hänger inte allt på mig, vi har ett asbra gäng som styr med hemmamatcherna så jag är säker på att allt kommer att gå fint. Syster och jag ska kolla på streamen, jag längtar. Får hjälp med streaming av värsta proffsstreamar-teamet. Tack för det! Är oerhört tacksam över att få vara en del av det här, i juli ska jag ner till Borås och volontära på SM, det blir också superroligt. Ah, mycket roligt finns det att se fram emot.

torsdag 17 april 2014

Sommar utan män

Jag vet inte vem det var som tipsade om P1 Dokumentären Sommar utan män av Louise Jacobsson. Den är helt fantastisk. Ni måste lyssna om ni inte redan gjort det.

 

Dum och ful

Den eviga förväntan att någon ska skratta åt mig. Att jag skickar ett mail som personen på andra sidan inte förstår, att jag ska prutta när jag tränar, att jag ska skriva något osmart här på bloggen som någon kommer att fnysa åt. Denna jävla förväntan att få höra att jag är dålig, vad jag avskyr den. Varför bor den överhuvudtaget i min kropp? "Sluta vara rädd och skämmig", säger F, "var tuff istället". Men jag vet inte hur jag slutar. Jag har varit rädd sedan jag var åtta år.

tisdag 15 april 2014

Vardagsbild

Idag tränade jag sådär så att benen skakade när jag gick hem från pendeln och ändå kände jag mig inte speciellt nöjd utan passade på att fälla en liten tår innan jag kom hem till F. Personlig tränare är skiten, en som ger bort presenter och propsar på att jag ska gå och köpa en tennisboll att mjuka upp fötterna med när jag sitter på jobbet. Så oplanerat att det skulle bli så bra att gå och träna med Jo.

Känns som att klockan är midnatt för jag har tunga tunga ögonlock och ögon som svider. Imorgon finns planer på att cykla till jobbet, hoppas att benen bär.

Igår åkte jag rullskridskor på gatan och kryssade mellan de elaka små gruskornen. En gullig tjej med skateboard pratade med mig och önskade mig lycka till.

Jag vill inte åka ifrån F över påsk.

Tråkigt, tråkigt, tråkigt

Tycker att allt är så tråkigt att jag bara vill böla på jobbet. Det blir kanske bra med påsk till slut.

söndag 13 april 2014

Söndagsmiddag

Bakade chokladkaka på potatis och köttbullar med citron, rullskridskorna satt på fram till köttbullsrullandet sen blev det för mycket rullande helt enkelt.

Är helt pepp inför att få gå till jobbet imorgon och funderar på om jag kanske inte borde försöka träna något imorgon, eller så ska jag spara mig till tisdag. Åh, starka fina kropp, håll dig frisk nu.

Rullar fram

Det här med att jag känner mig för lång för att stå köket när jag har rullskridskor på mig är ganska skrämmande. Men jag kämpar på, nu ska de här sakerna banne mig bli en del av min kropp.

Tristessöndag

Blir nog bra att komma till jobbet imorgon.

lördag 12 april 2014

Paniklördag

Panik i hela kroppen idag. Panik för att jag är osams med en vän. Panik för att det är bout nästa helg och läget inte är under kontroll. Panik för att allt är så stilla. Inte ens hajar och fjärilar kan bota paniken. Panik över att inte veta hur jag ska bota paniken. Panik över att jag inte har någon ork.

fredag 11 april 2014

Tack Katrin!

Raising Hope är det bästa serietipset hittills. Har bara sett fyra minuter och gillar det redan.

Tack Katrin!

6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…

Det är svårt att vara tillsammans med en kille, för trots att det finns bra killar som vill förstå, så är det inte alla killar som förstår, det är svårt. Det är också svårt att tänka på hur det liksom går till att skaffa barn och samtidigt vara feminist, det är svårt. Inte för att jag har några planer på att skaffa barn, men ändå. Och det är svårt att inte trampa någon på tårna för klimatet har blivit så mycket hårdare på jättekort tid och jag som är person som har jättesvårt att argumentera för mina åsikter blir ganska frustrerad över att inte kunna formulera varför jag tycker som jag tycker, så det är svårt när alla tycker så mycket så jag är mest bara tyst. Eller säger att jag är feminist javisst, take it or leave it. Typ så. Det är svårt. Men annars är det ganska lätt. Och roligt.

Regn

Aktiviteterna står som spön i backen i det här hushållet, jag har sett på ett avsnitt av Portlandia, ätt mackor med ägg och avokado och sett på ett avsnitt av Greys, sovit till Prometheus , diskat och nu ska jag se på Hugo. Det bästa med den här dagen hittills är att halsontet är borta, det gör ju ätande lite roligare. Egentligen hade jag föreställt mig att jag skulle dricka öl på Mikkeller ikväll, men det blir såklart inget med det. Får vara hemma som vanligt och se om filmer som jag redan har sett.

Febern och teven

Vill mest bara svära. Tur att svt är ganska rörigt nu på morgonen och min tristess gör att jag skrattar. Nu har näsan börjat rinna och jag vet att det är ett gott tecken för då rinner sjukdomen ur min kropp. Ger upp om den här veckan och ser fram emot måndag. Det känns just nu ganska långt bort att vara pigg och glad på måndag, men det brukar ju ordna sig det där. Det är bara en förkylning det handlar om, blandat med vårdepression tror jag bestämt.

torsdag 10 april 2014

Det eviga dåliga samvetet

Visade sig att mamman också är hemma och sjuk. En bedrövad dotter och bedrövad mor alltså. Och så kommer det eviga gnället om att vi ringer och hälsar på alldeles för sällan, syster och jag. Är alla föräldrar såhär? Jag tänker att om de vill prata eller ses kan de väl ringa eller komma och hälsa på själva. Jag ska åka till Leksand över påsk och det kostar mer än ett SL-kort att åka fram och tillbaka och då kan jag inte påstå att jag tycker att det ska bli underbart roligt på något sätt för jag tycker väldigt få saker är underbara och roliga och det blir ju mindre underbart och roligt när det gnälls hela tiden. Hur gör alla andra? Eller har ni inte föräldrar som gnäller? Har ni smarta föräldrar som insett att det inte lönar sig att gnälla. Avskyr att jag kommer från en gnällfamilj. Kommer förmodligen att bli lika tråkig själv en vacker dag, kanske redan är, slå mig. Borde flytta tills skogs så att ingen drabbas av min gnällighet. 

Lili

Lili är min lilla dator som jag haft sedan jag hängde med Vivi någon gång 2009 kanske. Eller 2008 kanske, tror att Fluffan också har ett finger med i spelet till att jag skaffade Lili. Förresten fick Vivi en bebis i tisdags som ska heta Karolina, hon var 60 centimeter lång, jag visste inte ens att det gick att klämma ut så långa bebisar. Grattis Vivi och Jadwiga och grattis Karolina på din födelsedag. Lili är lite sliten. Lili har åkt tåg och flyg och sovit i min säng många nätter. Idag är det jag och Lili för jag fick ytterligare en hostnatt i natt och börjar bli ganska bedrövad nu. Hur blir jag frisk när jag är bedrövad . Får helt enkelt bara sluta grotta ner mig på något sätt. Försöker se på saker som är roliga, men alltså allvarligt, Sarah Silverman är inte så rolig va?

Önskar att jag hade ett fårskinn.

onsdag 9 april 2014

5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…

Det är faktiskt skillnad mellan män och kvinnor, det är faktiskt bevisat, så varför ska inte män få göra det de är bra på och kvinnor det de är bra på?

Ni vill att kvinnorna ska ta över allting och då blir det ju ändå inte jämställt.

Hjälp! S.O.S osv

Hej hej!
Jag behöver seriehjälp. Har sett på alla avsnitt av alla serier som jag tycker om att se på så nu behöver jag något nytt. Om ni skulle rekommendera en endaste serie, vilken rekommenderar ni då? Tacksam för snabba svar.
Mvh/ Halsont_82

Bläk

Den här kroppen är fortfarande sjuk. Var liksom helt säker på att gå till jobbet idag, men efter ännu en natt med hosta och förvisning till soffan konstaterades feber. Som tröst läser jag peppiga saker på internet med ett halvt öga http://hellfire-harlots.co.uk/body-confidence-part-one/ och fantiserar om att ta mig ut i regnet. Trots regnet och febern.

tisdag 8 april 2014

Ond bråd död

Jag var vaken och hostade i natten. Hosta om natten hör inte till vanligheterna i mitt liv. Har varit hemma hela dagen idag men nu tycker jag att jag mår mycket bättre. Ska få fläsk till middag. Vill hellre äta chips med dipp och påskmust. Vem har hittat på fläsk? Jag har lärt mig att äta bacon, men fläsk är fortfarande helt utan rim och reson. Uäck!

4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…

Som sagt. Jag tänkte inte så mycket innan eftersom jag alltid har varit en del av den. När jag fick veta vad feminism var så blev jag en del av den.

måndag 7 april 2014

En sång om livet

Nu är jag sjuk igen å nu är jag sjuk igen, och sjukdomen varar än till påska.

Typ så. Väntar på att kött ska tina och på att solen ska skina. Typ så.

Slut på dålig sång!

onsdag 2 april 2014

No promises

Igår fick jag en egen tränare eftersom ingen annan dök upp på det pass av fighting fit jag bokat in för en vecka sedan med Jo på Kungsholmen. Lyx. Jo klämde på mina hälsenor och vi fick tid att prata om mina fötter och vad de gör med min kropp och mitt psyke, precis vad jag behöver alltså. Efter att jag slagit och sparkat på Jo ett tag fick jag visa upp cleans, rollup standups, armhävningar på knä med klapp och sit-ups i fyra varv. Stackars Jo som fick titta på när jag krälade på mattan, men Jo är förmodligen van. Har nu bestämt att jag inte behöver gå på träningspass som inte är direkt efter jobbet, det funkar liksom inte att vänta flera timmar på att få träna, jag tappar lusten. Från och med nu tänker jag sluta kasta bort tid på att vänta.