söndag 22 mars 2015

Fel igen

Jag överreagerar. Jag ältar och har ångest.

Fastern skickar ett sms under fredag morgon och skriver något som jag tolkar som att det är bäst att jag kommer till henne på söndagen. Jag ska åka tillbaka till stan på söndagen. Jag vet inte vad jag ska svara på det så jag låter sms-svaret hänga i luften. På lördagen ringer fastern och undrar vad jag gör och när jag kommer. Jag svarar att jag ska åka hem tidigt på söndagen så jag kan inte komma. Känner mig urusel som inte svarat på hennes sms. Är rädd för att fastern ska tycka att jag är respektlös. Här försöker hon få träffa mig och ge mig den fina gåvan kunskap om uråldrigt broderi och så smiter jag undan.

Läser fasterns sms på kvällen och ser där att det klart och tydligt står att jag även hade kunnat komma under lördagen. Jag har missat allt. Jag har misstolkat i min stress och missförstått. Grämer mig som tusan. Jag överreagerar.

Det blir så extremt viktigt när det handlar om en släkting jag ska träffa, som ska ge bort kunskap. En person som är delvis av samma kött och blod, som har kinder som liknar mina och samma glittrande ögon som min farmor hade. Jag överreagerar.

Jag önskar att jag bodde här så att jag fick träffa fastern varje dag. Träffa älskade vänner på noret varje dag. Köpa pennor och papper av välbekanta ansikten och köpa alla mina kläder just här där inget hm eller lindex finns. 

Fastern finns kvar, jag kanske får träffa henne redan i påsk. Jag jobbar på att slappna av.