fredag 26 juni 2015

Var är de andra påfåglarna?

Jag följer med mina kollegor på AW för jag vill vara som alla andra, men när jag kommer in på waterfront vill jag inte alls vara som alla andra, eller jag vet inte riktigt vad jag vill. Alla ser precis likadana ut och det luktar sött och nervositet och jag letar efter någon som sticker ut litegrann som kan uppskatta mitt Borlänge näsblod-linne. Jag svettas och blir stirrig och viskar till en av kollegorna att om jag försvinner så är det för att jag har gått hem. Sen går jag hem och tjuvkikar på Fluffan på systemet och går till Ica och köper falukorv medan Fluffan väntar utanför och sen blir vi som vanligt osams om något oväsentligt, denna gång en trafikregel, för på fredagar ska det vara frid och fröjd och alla ska vara lyckliga med sol i sinnet och tjofadderittan, men den där pressen gör att vi rasar ihop, vi är värdelösa på att vara fridfulla på fredagar efter jobbet. Jag hatar fredagar, har gjort de senaste tio åren tror jag. När jag blev för gammal för att gå ut och supa hela helgen slutade det att vara kul med fredagar. När helg började innebära städning istället för dans, då blev fredagar helt meningslösa. Jag saknar dansandet.

Fluffan och jag blir såklart sams. Det har vi hittills alltid blivit pga att jag är diplomatisk och lagar mat till alla som är hungriga och då infinner sig friden ganska snart. Friden består av Fluffan med gitarren som försöker spela låtarna på årets gemensamma spotify-lista medan jag är både avundsjuk och imponerad och sjunger och dansar till för det är de enda talanger jag har en gnutta av.

Inga kommentarer: