onsdag 27 maj 2015

Stockholmsk midsommar

För andra gången i mitt liv ska jag spendera en midsommarafton på annan plats än i Leksand. Första gången vara 2001 när jag hade blivit bortförd till Rhodos av något sorts Erasmus-stipendium. Det gick oväntat bra. Jag umgicks med en finsk tjej som hette Marika, åt chips och drack något som jag minns som rödvin, men det kan lika gärna ha varit saft. Jag drack väldigt lite alkohol när jag vara 19 år. Kanske också vara därför jag vägde 55 kilo när jag kom hem trots att jag mestadels hade levt på chips, glass och grekisk sallad.

I år ska det alltså firas midsommar i Roslagen med Fluffans familj och jag tänker att det kan väl också bli bra. Jag kan bära leksandsdräkt och krans även i Roslagen. Inga problem! Men jag kommer kanske det där nationalromantiska som är nästintill lite äckligt. Det ska bli spännande.

söndag 24 maj 2015

Man röker den i munnen

Det här med att det ska användas hashtags när det är möhippor och svensexor och sen har varenda jävel låsta konton. Meningslösheten. Jag som sitter hemma i ensamheten och tänker att jag ska vara med på ett litet hörn ändå eftersom jag är för feg för att umgås med ett gäng fulla främlingar i kärlekens namn. Men icke, inte ens Fluffan instagrammar. Instagram visar bara upp de vanliga blurriga helgkvälls-bilderna och sen 10 bilder på raken tagna på en teve där Måns Slemröv(jag har inget emot Måns, jag gillar bara att hitta på smeknamn) visar sina halsmandlar. Eftersom jag inte kan följa med kring vad som händer på andra platser i stan kan jag inte sova utan ligger vaken när Fluffan kommer hem och känner först då att kroppen går in i sov-läge.

Hur gör förresten människor med svensexor och möhippor där de inte känner någon? Går man bara på dem, finner sig i att allt är nytt och läskigt och bara finner sig i det hela. Jag är alldeles för feg. Senaste möhippan skolkade jag ett par timmar ifrån när själva aktiviteterna skulle ske, möhippan igår skolkade jag helt och hållet ifrån. Vågar inte uttala mig om kommande möhippor eftersom det här är internet och någon av mina tio läsare kanske skvallrar. Inför kommande möhippor kommer jag vara en besserwisser och informera om meningslösheten i att använda hashtags när alla har låsta instagram-konton.

Paragraf-ryttarsystrarna kallar vi oss, syster och jag. Kan kanske berätta mer om det en annan gång, har ett väldigt stort skrivsug just nu, men skulle nog behöva en ny och pigg dator. Kanske...

onsdag 13 maj 2015

Saknad

Fluffans huvud är så tungt så tungt bredvid mig i soffan. Som ett barn svarar han att han inte är trött när jag frågar om han ska gå och lägga sig.

Jag gick raka vägen hem från jobbet och sov. Dessförinnan skrev jag ett långt mail till mina kollegor med saker som skulle behöva göras när jag är borta. Jag har inte hunnit. Jag vet inte var tiden tar vägen. Jag har varit lill-chef och går mest mellan skrivborden och svarar på frågor och fördelar arbete, det är kul, men gör att min lilla mailkorg fylls på med mail jag inte hinner ta hand om, nu hoppas jag att någon annan kan ge dem lite uppmärksamhet när jag är bortrest.

Planen var att jag skulle packa idag, men jag sov istället och tittade på TUF. Det är en dag imorgon också innan flyget går på fredag. Kommer att sakna den här trötta mannen vid min sida, men förhoppningsvis inte alltför mycket. Jag ska bara vara borta en liten vecka.

söndag 10 maj 2015

Duktig

Har tränat två olika saker idag, antigravity-yoga och budo. Har även varit på jobbet en liten sväng. Fick mat när jag kom hem och testade en mindfulness-app som Fluffan tyckte verkade bra. Har även slängt stor presenning i grovsoporna och tvingat på Fluffan pantning. Känner mig väldigt ren, snuskigt ren. Kan även bero på att jag planterade om tomaterna och knöt upp gurkan igår. Kändes som det aldrig skulle hända. Konstigt.

Igår skrev jag packningslista till Sicilien. Brukar inte skriva lista, brukar slänga ner allt jag vill ha med mig i väskan och hoppas på att den går att stänga. Det ska bli så fantastiskt med semester.

tisdag 5 maj 2015

Missfoster

Känslan av att det är något fel på mig, att inte veta hur jag ska bete mig för att det ska bli rätt. En oro som helst plötsligt blir så påtaglig att jag blir helt trött. Så trött att jag håller på att somna vid skrivbordet på jobbet med ansiktet lutat i händerna. Det glada och positiva som igår var så påtagligt att jag lyckades träna hemma är idag fullkomligt bortblåst. Jag vill krypa in under täcket igen och inte komma ut förrän livet utanför är snällare. Lättare. 

Vad finns det för medicin mot detta? Likväl som vi tar värktabletter när det gör ont någonstans borde det väl finnas andra tabletter att ta när världen känns ondskefull? Är det lyckopiller som behövs? Men de behövs ju inte varje dag. Som ett abortpiller kanske, som man tar bara ibland när det verkligen behövs. Ett akutlyckopiller. 

måndag 4 maj 2015

Båtliv

Jag mår bra. Därmed inte sagt att alla runtomkring mig mår helt hundra. Vill att mamma ska flytta till Stockholm just nu, men det är klart att hon inte vill det. Jag vill mest bara bli av med känslan av att lämna föräldrarna ensamma i Dalarna när de börjar bli gamla och klena. Jag vill inte flytta upp till inskränkthet, så de kan väl flytta hit till oss istället tänker jag, det är väl inte supermycket bättre, men det skulle kännas bättre för mig att ha dem närmre.

Igår la vi i segelbåten vi ska låna i sommar. Det gick väldigt smidigt, konstigt nog, trots att varken Fluffan eller jag monterat någon mast på segelbåt förut. Sams var vi också, jag tror vi har odlat fram en hel del respekt under det senaste året.

Jag loggade in på Facebook i torsdags och tycker hittills att det varken gör från eller till. Kanske stannar jag kvar, kanske stannar jag inte kvar.

På jobbet är det kul nästan varje dag med de här nya arbetskamraterna som jag kommer allt närmare. Vi fick ytterligare en ny kollega idag, det är såklart svårt att säga efter en enda dag, men jag gillade henne. Jag behöver fundera ut vad jag vill med jobbet, vem jag vill vara på jobbet, det är bara att jag bestämmer mig.

Idag åt jag lunch på Cajsa Warg tillsammans med en främmande äldre dam. Jag var ensam, jag behöver ibland äta lunch ensam, men just idag hamnade jag vid samma bord som en främling som filosofiskt berättade för mig om hur hon tror att det är att se världen från ett litet barns perspektiv. Sen åkte jag till polisen för att skaffa nytt pass.