söndag 30 augusti 2015

Men nää..

Den där peppen försvann. Allt försvann. Jag har brottats på, riktigt alltså, och tänker fortsätta med det. Sjöng i kör i en och en halvtimme igår och det var jävligt fint och mysigt. Sånt där är ju bra, men jag orkar inte med världen mer. Hur återfås hoppet om mänskligheten?

torsdag 20 augusti 2015

Hybriiiiis

Så har jag möte med chefen på tisdagen men missar det för jag är alldeles för upptagen med att färga håret lilarosa hos frisören i fyra timmar. Så bokar vi om till torsdag morgon, men det blir ombokat för vi måste ha möte med en sån där viktig person(man), så mötet blir efter klockan  15 samma dag, idag, torsdag. Det är torsdag och jag ska åka tåg klockan 17.45 till Leksand för på lördagen ska finaste Jojo gifta sig i Leksands kyrka, jag ska ha leksandsdräkt och rosa hår och farmor kommer första att muttra i sin grav, sen kommer hon att förstå och jubla. Eller så kommer hon inte att bry sig för hon är i himlen och har sex med en ashet man/kvinna(det är vad jag skulle göra om jag var död och bodde i himlen).

Chefen tycker att vi ska dricka vin och vill chefen dricka vin på en torsdag så dricker jag vin på en torsdag. Jag gillar ju vin. Alla gillar vin. Nästan. Chefen beställer in två glas champagne och säger "skål, jag vill gratulera till din befordran". Jag säger "Tack snälla" på det där sättet som låter som att det inte kommer från hjärtat, den där rösten som är teater, men jag menar det. Har numera börjat lägga till "nu låter det som jag inte menar det, men jag menar det". Jag lägger inte till den här meningen idag för jag har liksom inte kopplat varför vi ska dricka champagne just precis nu men jag jublar inombords och känner hur jag ääääger. Sen dricker vi vin och pratar om viktiga saker som mynnar ut i mindre viktiga saker och det är antingen alkoholen eller det vi pratar om som får det att kännas som att det ska bli så jävla jävla kul den här hösten.

På tåget sitter jag i första klass med alla gubbiga som sitter med sina jobbdatorer och ser ut som de jobbar, men egentligen lägger de patience. Sjukt. Känner hur jag liksom ääääger dem alla, jag är yngst i hela första klass, 33 fräscha år, och de sitter och spelar patience på sina jobbdatorer. Går och köper vin, hela världen ligger framför mina fötter och den,  världen alltså, är skitfin i den låga kvällssolen.

Så, vad gör jag nu? Snälla låt mig få fortsätta få sväva på den här ägiga känslan ett tag, den behöver inte vara där helt konstant, men den kan få ligga där i bakgrunden och skimra till ibland, jag behöver så mycket lite extra energi och glädje. Alla behöver den.

söndag 16 augusti 2015

Dina andetag

Fluffan somnar i soffan. Han somnar alltid i soffan. Allt som oftast går jag och lägger mig innan det händer. Nu är jag vaken och ligger på andra sidan i den stora soffan och lyssnar på andetagen som gör mig varm och trygg i hela kroppen. På andra sidan gatan pågår ett födelsedagskalas som låter hela vägen in till oss, Fluffan hör inte, han sover med magen full av korvbröd och ost som jag matat honom med eftersom det var det finaste jag kunde komma på att ge honom just ikväll.

Jag vet allt om ensamhet. Ibland tänker jag att den här ensamheten gjort mig så okräsen. Jag har aldrig haft många vänner omkring mig, det har fört mig in i männens armar. Män/killar har varit de som velat vara med mig och det är där jag hamnat. The dark side. Alltid i  förhållanden, för männen vill ha mig, vara med mig, inte kvinnorna. Av de flickvänner jag har är de allra flesta barndomsvänner, skolkamrater, de andra vet jag inte hur man närmar sig. Jag förälskar mig så lätt i personer, uppslukas, vill veta mer, vara nära, kanske det är skrämmande. Kanske ensamheten gör mig manisk. Jag har haft turen att få en ny kollega som inte blivit rädd, som kommer på kalas och som pratar med mig på morgonen på jobbet om allt och intet. Det är kanske då jag inte är farlig längre, när jag öppnar mig. Jag önskar att ensamheten inte vore så skrämmande, att det kunde kännas fint och tryggt att vara i ensamheten. Kommer det någonsin att kännas så?

Jag fortsätter lyssna på Fluffans tunga andetag och önskar att tryggheten kunde bero även när han inte är nära.

Limpan ser på nyheterna

Rusar in till Fluffan som spelar datorspel och jag är ursinnig över att människor dör i Medelhavet och slåss i södra Europa och på Kos för att får komma till bättre ställen, och i Sverige brinner flyktinganläggningarna. Rosenrasande.

Och så Kina, så många människor som dött och som förmodligen kommer att bli sjuka och det där som brinner, det drabbar inte bara Kina, det åker rakt upp i atmosfären och trasar sönder vårt klimat. Vilken jävla skitplanet vi lever på. 

"Titta inte på nyheterna", säger Fluffan.

onsdag 12 augusti 2015

3 minutes of fame

Att spela in en film en onsdag med människor man älskar, skratta så man gråter och inse att kroppen som man själv ser som en barbapappa inte alls ser ut som det på film. Den är faktiskt ganska gullig och rolig. Inte alls blobbig utan faktiskt ganska mycket mer Beyoncé. Så himla konstigt och fantastiskt. Jag har vänner. Underbara och fantastiska. Tack!

lördag 8 augusti 2015

Eventuellt

Är förmodligen sämst på att vara ensam. Saker jag gör när jag är ensam:
1. Spelar MS Röj(ja, det finns till telefonen)
2.  Blir full
3. Skickar monologer på whatsapp till Fluffan som jag aldrig får svar på.

fredag 7 augusti 2015

Ensamheten

Fluffan åkte till Dublin igår och jag förvandlades till den ensamma lilla grå musen.

Åkte ensam och badade idag och kunde bara tänka på hur himla ensam jag kände mig. Gillar nog regn bättre än sol. När det blir sol vill jag bada och leka. Liksom cykla ner till dammen och bara hänga, som när vi var barn. Jag behövde inte vänta länge alls på att någon skulle dyka upp för att hitta på vattenlekar med en eller spela kort eller killa en på ryggen. Vill bestämma att alla jag känner badar på samma ställe så att jag inte behöver fundera så mycket på var jag ska ta vägen. Eller kan jag inte bara hitta en person till som kan vara min person när Fluffan och systern är upptagna. Kanske ska stoppa in en kontaktannons i tidningen efter en random pensionär som kan hänga med mig. Det kan vara nåt. Någon som gillar att brodera och som är klok.

torsdag 6 augusti 2015

Städdag

Sitter och väntar på att Fluffan ska åka till Dublin på träniningsläger och lämna mig ensam till på söndag.

Igår frågade Fluffan om vi ska ha städdag. Jag kunde inte låta bli att fnissa. Nu är alltså gränsen nådd för hur smutsigt vi kan ha det här hemma. Trist att jag ska ha kalas på lördag och kommer förmodligen inte kunna låta bli att städa lite innan dess.

Kalaset förresten. Ingen vill komma som vanligt, fattar att det är dåligt den här tiden, men ändå sorgligt att bjuda 60 personer och bara 5 tackar ja. Äh, det är gör inte så mycket, vill mest ha en anledning att baka saker, köpa massor av chips, tända upp uteplatsen på kvällen och dricka sangria under filt. Alla är välkomna!