torsdag 31 december 2015

Var hälsad ljuva 2016

Fluffan och jag leker grevinnan och betjänten, han lagar maten och jag ligger i soffan och funderar och spelar candy crush i smyg. Tycker att arbetsfördelningen är väldigt angenäm. Vi har redan ätit två sorters tacos och Fluffan har klätt upp sig i sitt Team Sweden Rollerderby-linne, slut på flugor och glitter tydligen. Jag tänker att det inte gör så mycket om vi missar tolvslaget, det vore det mest sanna jag skulle kunna göra. Ser ändå fram mot det nya året en massa, listar saker jag ska bli bättre på under det kommande året, men summan av det hela är att bli gladare. Vem vill inte bli gladare liksom? Och för att bli gladare behövs sanning och en massa lyssnande på den egna viljan och lusten. Självklarheter javisst, men ack så svårt när vi drillats till att alltid vara andra till lags. Det där är ett livsprojekt minsann.

fredag 25 december 2015

Julpeppen

Jag misstänker att det är filmen nedan som någon gång under hösten fick mig att inse att mitt absoluta drömliv skulle bestå av att gå klädd i rött och grönt varje dag och ägna mig åt att skriva brev för hand. Jag undrar om det någonstans går att finna ett jobb där jag kan ägna mig åt att skriva brev för hand dagarna i ända. Samtidigt har denna längtan medfört att jag haft en fantastisk julpepp, inte efter pepparkakor eller julklappar eller julmat, mest efter saker som glittrar, allt som är rött och grönt och snö såklart. Nu känns det lite besvärligt att julen snart är slut för jag vet inte om jag kan fortsätta att klä mig som en tomtenisse fram till våren. Självklart kan jag göra lite som jag vill med det mesta, men det är så tråkigt att hela tiden känna att det behövs en förklaring till varför jag gör som jag gör. Jag vill att att alla ska får göra precis som de vill, bara de är snälla. Jag tror det här med att jobba med 19-åringar gör att jag ännu mer vill bryta mot alla fåniga normer så att de lär sig att det är att ok att vara precis hursomhelst bara du gör ett bra jobb och inte är taskig mot någon. Nu ska jag äta köttbullar, skulle kunna tänka mig att enbart leva på maträtter gjorda av köttfärs.

Det brinner i bröstet

Jag är hos mor och far med syster och firar julen så som vi alltid har gjort. Eller ja inte riktigt alltid, som vi alltid har gjort sedan alla i min faders släkt blev "allergiska" mot varandra. Vi tog paus ett par jular när syster och jag gjorde karriär inom vård och omsorg också, men annars, samma visa. I år utan att någon blev jättefull och otrevlig, utan skrik i köket av stress över att potatisen inte kokat klart eller kokat alldeles för mycket klart. "Strunta i grönkålen" sa jag till modern, "den är fin, men det är ändå ingen som kommer orka äta den idag". Så det är väldigt lugnt och fint och Fluffan kanske kommer imorgon, men jag vet inte om det finns någon mening med det för jag vill bara att det ska bli sommar mest. Jag vill att tiden ska gå asfort så att det blir sommar och jag vill segla eller åka till alperna eller vadsomhelst bara jag får en riktig jävla semester. Den här julledigheten känns inte riktigt som att den är värd ett endaste skit när det inte finns någon snö. Förlåt. Försöker göra den värd genom att läsa två böcker samtidigt och plöja igenom hela blogglistan som jag annars försummar. Men ack så som jag längtar efter att få åka längdskidor och skridskor och får jag inte det kan det lika gärna bli sommar asfort.