fredag 19 februari 2016

Träningsvärk

Det hela började en söndag i början av januari när jag fick en spark på min tumme under ett budopass så att den blev svullen och stel. Jag har fortfarande ont. Sista söndagen i januari firade jag mina artrosfria fötter genom att åka rullskridskor och sen började det snöa på kvällen så jag tyckte att det var en bra idé att springa lite på vägen hem. Jag har haft ont i vänsterfoten sedan dess. Jag får sår på fötterna av brottningsmattan som tar veckor på sig att läka. Igår tränade vi på head position så jag har ett sår precis i hårfästet, någon gång under passet svepte jag min motståndare knakelibrak rakt över min högra arm så nu är armbåge öm och blå. Ja, det känns att jag lever minsann och klart att jag skulle kunna träna saker som inte får min kropp att gå sönder, men roligt som tusan har jag och jag tänker att det är nu eller aldrig. Kanske kommer jag att ångra mig en vacker dag men jag tror faktiskt inte det. När steloperationer kommer eller proteser, då kan jag minnas med glädje att jag vågade en gång i tiden.

Inga kommentarer: