måndag 11 juli 2016

Male tears

En sak som jag har kommit mig för att älska är tårar. Andras tårar. Mäns och kvinnors tårar. Folk som gråter öppet. Människor som vågar gråta. Känslor.

Inom MMA finns Rose Namajunas som är den tuffaste jag vet. Som liksom öppet grinar asmycket av både ilska och glädje för att hon har så jävla mycket känslor och hon skiter fullständigt i att hon blottar sitta allra innersta. Nu hittar jag inte klippet där hon pratar om just det här, men det finns någonstans där ute. Rose har också rakat av sig håret med orden "This is not at beauty contest." (Självklart frågar jag mig varenda jävla gång när MMA-sporten ska sluta med oktagon-flickor, de har liksom slutat fylla sin funktion. När allt runtomkring digitaliseras så går lättklädda flickor fortfarande omkring med pappskivor i MMA, så jävla weird.)

Trots att jag har trash-talkat Alexander Gustafsson så gillar jag att han i sitt sommarprat nämner just tårarna efter förlusten mot Anthony Johnson. Att det är väl klart som korvspad att man blir ledsen när man förlorar inför massor av människor som trott att man ska vinna.

Jag har hört att Ronaldo grinat på teven i helgen, fånig som jag är så gör det att jag tycker lite bättre om Ronaldo. Zlatan gillar jag inte. Visa lite tårar så kanske jag mjuknar, men fram till dess är jag inte på din sida, Zlatan.

I helgen gräts det bland mina lagkamrater. Vi förlorade men jag kände mig ändå så himla imponerad av deras insats. Själv var jag inte nöjd med min egen insats, men var inte ledsen för det. Jag får jobba vidare. Fråga mer. Prata mer. Våga mer. 

Inga kommentarer: