måndag 26 september 2016

Varje vecka

Måndag kväll. Har brottats. Fyra olika personer hår svett har marinerat min kropp. Åker pendeltåget hem och tänker på hur skönt det är att inte träna imorgon. Nu är det över för den här gången. Skönt. Till på onsdag. För på onsdag är det kör. På onsdagar har jag ångest för att det är kör. Ångest för att min hjärna tror att någon ska peka på mig och be mig sjunga alt-stämman helt ensam. Varför detta skulle ske vet jag inte, men det skulle kunna hända. Jag är en dålig alt. Jag är liksom inte så bra på att läsa noter. Men jag tänker att jag kommer att bli bättre. Men allt är fint när jag befinner mig på kören. Då är det världens bästa terapi. Sen på torsdagar brottas jag igen och när jag tränat klart på torsdagen så tänker jag på hur skönt det är att jag inte behöver göra något mer jobbigt resten av veckan. På fredagar har jag ångest över att jag inte vet vad jag ska göra på helgen. Jag vill sitta kvar på jobbet hela kvällen och aldrig någonsin gå hem för det är ensamt. Sen är det helg och jag gör inget vettigt och längtar till måndagen och brottningen och glömmer bort att jag kommer att ha ångest. Sen fortsätter det så i all evighet. Om och om igen.

Inga kommentarer: