måndag 31 oktober 2016

Vemodet

Innan jag åker hem på söndagen klappar pappan mig på kinden. Ömt och kärleksfullt klappar han med hela sin sträva snickarhand min kind.

Någonstans i bakhuvudet finns ett minne från längesen när min kind var lenare och inte fyllde hans hand.

När jag kommer tillbaka till lägenheten med Fluffan i kurar jag ihop mig till en boll i sängens fotända och gråter utan tårar.

Inga kommentarer: