torsdag 22 december 2016

Städning

Jag längtar så mycket efter att skriva. Men alltid när jag vill skriva något här bubblar det upp en massa ifrågasättanden i mitt huvud. Varför skriver jag här? Varför måste hela livet varit ett ständigt jagande efter bekräftelse? Jag vet varför, för att vi är flockdjur, livrädda att vara ensamma och att inte passa in, och vi måste få höra att vi gör bra grejer för annars mår vi dåligt.

Mitt behov av bekräftelse tycks aldrig mättas. Jag är inte uppvuxen i en sån miljö och jag bor inte i en sån miljö. Ingen bekräftelse kommer via ord, på andra sätt ja, som kramar och julklappar, men inte ord. Orden som är det allra vikrigaste för mig. På jobbet får jag bekräftelse, trots att jag är skiträdd ibland att alla tycker att jag är helt dum i huvudet som håller på och styr och ställer. Jag bekräftar mig själv allra mest, så som jag måste för att överleva. Och jag försöker intala mig själv att det är ok att skriva här. Det är bättre att skriva här än i en dagbok för den här dagboken är sökbar, det är väldigt fiffigt.

Annars gör jag inte så mycket alls nu, mer än att se på serier och läser bok ett par fem sidor om dagen. Jag vill göra så mycket mer. Jag tror att det är avståndet till naturen som förlamar mig.

Jag rensar min instagram från människor jag följer. Jag följer så många människor som jag inte vet varför jag följer. Jag scrollar och scrollar och scrollar. Jag letar efter jobb. Jag brinner upp av ilska över att jag är en person som så stenhårt går in för att vara alla parter till lags, att jag daltar med några av Sveriges största bolag, och så vill ingen helt plötsligt ha mig. Jo i Lund verkar de vilja ha mig förstås, men jag vill nog inte ha Lund. Och det kanske är bara för att jag är kräsen som det känns såhär. Jag vill inte vara någons slav. Jag vill inte vara någons assistent menar jag.

Idag går jag på julledighet ett par dagar. Hur många är lite oklart. Åka till ett varmt land hade varit väldigt skönt. Det borde göras hela tiden. Mest för ledernas skull.

Inga kommentarer: