söndag 31 januari 2016

I väntan på

Jag må ha mycket ont att säga om den där mannen ibland, men som han imponerar på mig och öppnar sina ögon mer och mer. Sätter ord på tankar jag haft i snart 20 år, låter mig få vara precis så som jag är, hårig och jävlig, feministisk och mänsklig. Om jag någonsin skulle ha planer på att lova någon evig trohet så skulle det vara till den där jobbiga personen jag bor med. Men nu är jag inte sån.

onsdag 27 januari 2016

Träningsdagboken

Igår skulle jag yoga och hamnade framför en spegel. Oj vad det inte gick bra. Istället för att yoga i huvudet så blev jag sjukt spänd och nervös av att den där trötta personen i spegeln ibland iakttog mig. Försökte titta uppåt och neråt istället men det kändes bara konstigt. Mindes helt plötsligt att jag förra gången var så himla lycklig och harmonisk för att jag av en slump inte hamnade framför den där spegeln. Får inte glömma detta till nästa vecka. Död åt spegeln. Alternativt död åt min taskiga hjärna.

fredag 22 januari 2016

Okänd man i shorts

Idag och igår har jag på samma ställe, mellan Ica och Signalfabriken i Sumpan, mött en man i khaki-shorts, en blå t-shirt, ryggsäck, en stor halsduk runt halsen och Arlanda airport-påse. Idag när jag mötte honom var jag tvungen att fundera på om det kunde vara deja-vu, men idag hade mannen skaffat sig en 7-eleven påse i andra handen och jag kunde notera vid pendeln att jag var två minuter senare idag än igår men ändå dyker han upp på exakt samma ställe. Igår när jag mötte honom fnissade jag lite för mig själv och tänkte att han var en sån som kom direkt från Arlanda, som trotsigt inte packat några varmare kläder än den där halsduken när han åkte för att backpacka i Asien, men jag tänkte även på att han inte såg speciellt solbränd ut och hela grejen med att gå i sommarkläder på vintern är så korkat. Vem är den här mannen? Har han förlorat en vadslagning? Måste försöka gå till jobbet samma tid nästa vecka och se om han dyker upp igen.

onsdag 20 januari 2016

Vad är väl en kropp ändå

På morgonen när jag ställer mig i duschen känner jag mig som hundra år gammal. Jag tänker att mitt ansikte aldrig någonsin kommer att veckla ut sig igen. Men det brukar lösa sig. Jag struntar i att sminka mig så att jag kan gnugga mig i ansiktet hur mycket jag vill och då lossnar det.

På brottningsklubben känner jag mig som tolv. En tolvårig lite ful ankunge, när Fluffan utropar: " vilken fin gi du har!" och minst tre killar, sex ögon tittar på min gi och jag gör en konstig min och himlar med ögonen för jag är tolv och vet inte hur komplimanger tas emot.

Jag saknar mitt hår. Trodde inte att så mycket av mitt självförtroende satt i håret. Tur att det växer ut.

Sakletarn

I morse hittade två barbieklänningar. Tänkte ta med dem till jobbet och skryta för kollegorna, men jag hängde upp dem i ett träd. Sakletandet är min bästa aktivitet när jag går till jobbet, jag glömmer lite att jag ska till jobbet. För när jag ska till jobbet börjar jag planera dagen så fort jag vaknar. Tycker inte att det behövs, det blir ändå aldrig som jag tänkt mig.

Idag ska jag brottas med gi för första gången. Tror att det kan bli urjobbigt. Som att brottas med täckbyxor ungefär.

fredag 15 januari 2016

Dansspringa

Tänk så mycket bättre alla skulle må om det var lite mer accepterat att dansa till pendeln istället för att gå. Jag kan liksom inte gå fort. Dansspringa tror jag är mer min grej och då skulle jag inte behöva känna mig som en dålig människa som hatar träningsformen springning. Den mest naturliga träningsformen måste väl ändå vara att gå, så himla tråkigt utan kompis, men ändå helt nödvändigt.

torsdag 14 januari 2016

Djurliv

Det är inte mycket djurliv i stan, så när jag nu på morgonen träffar en koltrast som pickar i sig något från perrongen i Sumpan står jag och iakttar den fascinerat. Minns inte när jag senast såg ett djur som inte var en hund. Jag såg en fågelbajs igår. Jag saknar djur, tror att lite fler djur skulle göra min stressmage gott.

tisdag 12 januari 2016

Som smort

Under lördagen uppmuntrades jag att spela Lemmings. När jag bad om hjälp med att hänga tvätt så fick jag det. Sen låg jag i soffan nästan hela dagen. Fluffan sa: Jag tycker om dig.

Jag åkte till jobbet på söndagen. När jag kom hem hade Fluffan diskat, städat, bytt duschdraperi och omorganiserat bland träningsredskapen.

Igår frågade Fluffan om jag är intresserad av några kläder från hans jobb. Önskade mig två saker.

Idag ska jag få present för att jag varit hos ortopeden och hos röntgen och då säger Fluffan att jag ska få present för att jag varit så duktig.

Det är nästan så att det var värt att få födelsedagen förstörd. Det var onödigt, men ändå lite värt.

söndag 10 januari 2016

Att fylla 34 år

Vaknar klockan fem. Trött men kissnödig. Kissar. Försöker somna om. Blir bara piggare, inte för att det är födelsedag utan för att jobbet börjar snurra i huvudet. Kommer på en massa bra saker jag ska göra under dagen. Blir liksom exalterad över alla monotona uppgifter jag ska fördriva dagen med. Går upp och kissar igen. Funderar på om jag ska ta en dusch och lägga mig igen så är det klart. Tänker att du borde vakna snart så jag går och lägger mig igen. Funderar på hur arg du kommer bli om jag står i duschen när du vaknar. Inser att det är en dålig idé för att få till en bra födelsedag. Tänker att jag ändå verkligen vill duscha precis just nu och det är ju min födelsedag så jag borde få göra som jag vill. Bestämmer mig för att duscha. Tittar inte på klockan, tänker att det borde gå skitfort. Önskar att jag övertalat dig att strunta födelsedagsfirandet. Kommer ut ur duschen och möts av din besvikelse. En besvikelse som dumförklarar mig som inte kan ligga kvar i sängen när du ställt klockan på din sista semesterdag. Jag ruttnar inombords. Det är min födelsedag. Gråter. Dricker te och gråter. Öppnar presenter och gråter. Går till jobbet och gråter. Mamma ringer och sjunger för mig och när hon hör att jag gråter gråter hon för att jag gråter. Får en kram av Malin på jobbet och så skrattar jag åt att det är min 34e födelsedag men att det fortfarande ändå är så jävla viktigt att det världens bästa dag.

Försöker skriva ihop ett långt mail till Fluffan och vara så saklig som möjligt, men är så arg så jag struntar i att skicka det. Vid lunch skickar Fluffan sms där han säger förlåt för att han förstört min födelsedag. Jag känner mig lättare. Väntar minst två timmar innan jag svarar att det är tur att det är några timmar kvar av födelsedagen så att vi kan försöka göra den oförstörd.

Efter jobbet möter jag Fluffan utanför en restaurang i stan och jag har nog aldrig sett honom så uppriktigt glad att se mig någonsin förut. Jag fattar att han har fattat att han har gått för långt den här gången med sitt morgonhumör. Han har tänkt hela dagen och presenterar glatt att vi kan flytta till landet och göra ditten och datten och han är helt plötsligt helt och hållet på min sida. Helt förvandlad.

Vi lyckas nästan göra födelsedagen oförstörd.

torsdag 7 januari 2016

Med känsla för kyla

Lyckan över den här kylan alltså MAGISK! I december någon gång tänkte jag: Jahapp jag får väl flytta till ett kallare land då, USA eller Canada kanske. USA vill jag ju verkligen inte flytta till nu efter att ha sett Making a murderer H-E-R-R-E-G-U-D. Jag vill inte ge en krona till USA någonsin igen. Här beställer jag tights utav bara helvete från USA och så kan de inte bete sig. Ja, jag drar hela USA över en och samma kam nu trots att det är skitstort med en massa olika människor och delstater, men de får faktiskt skärpa sig. Gör nåt! Sa till Fluffan att jag funderar på att bli Brendan Dasseys flickvän vilket gjorde Fluffan lite förstummad: "eh, ska du byta mig mot honom??". Kanske en dålig idé. Men en brevvän kanske han vill ha, han lär ha fått några fler såna efter den där serien. Hade förresten tänkte mig en tur till USA i vår, men nu får vi se om jag kanske tänker om.

Är hursomhelst mycket bra på att klä mig varmt och kommer till jobbet svettig och härlig. Nackdelen är att jag blir ganska långsam, jag är långsam överlag men med täckbyxor så blir jag ännu långsammare och det känns som att alla springer förbi mig när jag går till pendeln. Imorgon är det min födelsedag och jag ska äta på restaurang efter jobbet och då kanske det inte blir några täckbyxor. Borde ha tagit tid i morse så att jag kan se hur mycket snabbare jag går imorgon utan täckbyxor. Får köldeksem av tanken.

tisdag 5 januari 2016

Trevlig helg!

Första dagen på jobbet efter jullovet var jag helt lyrisk. Ungefär alla tyckte att jag var gullig i min nya frisyr, jag tog mig tid att gå runt och prata med alla i min arbetsgrupp för att stämma av arbetsbelastning och stressnivå. Hann kanske inte så mycket av mina egna grejer, men jag hade ju betat av det mesta under söndagen så jag kände mig lugn.

Efter lunchen högg det till i magen, packade med mig datorn ut till sofforna i pentryt för att försöka lägga mig ner. Det gick inte. Jag satt ihopkurad som en boll i soffan och tänkte på ambulansen, Fluffan, operation, dropp, Skrev på chatten på datorn till två kollegor och frågade om någon av dem kunde hämta min telefon och komma med den till mig. Fick telefonen av den ena och ett glas vatten av den andra och råd om att försöka sträcka på mig och då släppte det. Först strålade värken ner i benet, som kraftig mensvärk, men sen började det avta. Tog en promenad i huset innan jag gick tillbaka till mitt skrivbord. Vill aldrig äta saker någonsin igen på jobbet. Jag mår alltid bra fram till lunch sen blir jag trött eller får ont eller får superont, tydligen. Måste helt enkelt skärpa mig med vad jag äter till lunch. Igår åt jag en sallad. Sallad är inte bra. Det är som att tugga i sig skog och grus. Jag har ätit väldigt lite skog och grus under de senaste veckorna. Ska äta så mycket lena saker framöver. Massvis av avokado och ägg och majonnäs. Undrar om jag enbart kommer att kunna leva på dessa tre?

Sen blev det helg igen. För på mitt jobb är vi lediga dag före röd dag så först var det måndag och sen blev det fredag och alla gick hem och önskade varandra trevlig helg.

Jag har fantastiska planer för den här helgen, får se hur mycket som verkligen kommer att bli av, men om jag gör allt nu innan tolv så borde det vara lugnt, för sen brukar som bekant min kropp inte vilja vara med mer. Behöver verkligen verkligen rensa bort gammal elektronik i arbetsrummet, laga kläder och ta en funderarare kring hur viktigt det är att spara en hylla med tio år gamla modemagasin.

söndag 3 januari 2016

Je suis une lemming

När jag gick omkring och surade hela nyårsdagen i min tomtenisseklänning(som kan skådas på min instagram från julafton) så sa Fluffan att jag såg ut som en lemming. Jag fick tänka länge på vad han egentligen menade och sen kom jag på vad det var och insåg att jag i säkert tio års tid velat spela Lemmings på någon spelkonsoll men det har inte blivit av eftersom mitt PSP och jag vuxit ifrån varandra.

När vi kom hem från landet igår så fixade Fluffan så att jag fick Lemmings på min Raspberry Pi och kunde spela först själv och sen lurade jag hit lillasytern så att vi kunde spela tillsammans fram till midnatt. Så himla uppfriskande. Så uppfriskande att jag i morse jobbade några timmar och har nu bara 44 mail kvar i mina maillådor. Vet inte när detta hände senast, jag har ju litegrann som mitt varumärke att ha det megarörigt i min jobbmail och sen utbrista: "ATT BLI UTBRÄND ÄR FAKTISKT SOM ATT FÅ EN HJÄRNSKADA OCH HJÄRNSKADOR LÄKER ALDRIG RIKTIGT!" medan mina kollegor suckar åt mig och säger åt mig att gå hem. Ungefär.

Imorgon ska jag till jobbet och är lite längtig och hoppas att jag får vara peppig och glad resten av året. Och livet. Banne mig!

fredag 1 januari 2016

Det som komma skall

Har ätit chips och dipp med sked och dricker vin trots att jag litegrann tänkte att det skulle vara slut med alkoholen nu, men det kan vara slut på den i februari för det är minst två restaurangbesök att genomföra under januari och då kan det vara trevligt att inte begränsa sig. Först ska jag fylla år och sen ska Fluffan fylla år och där emellan har vi ett annat restaurangbesök inbokat. Det är det roligaste vi gör förutom att träna. Tänk om det gick att försörja sig på att träna. Men min kropp tar stryk av träningen för jag är alldeles för tjurskallig. Min högra axel och armbåge har varit ömma i två månader och mitt högra öra har fått sig en smäll med tillhörande broskbildning så någon större MMA-karriär blir det inte om jag inte lär mig illa kvickt att det är okej att ge upp. Ge upp innan alla leder i kroppen går sönder.

Argheten

Det här året har fått en urusel start. Jag är på mitt allra sämsta humör och vill inte göra något alls. Har legat under täcket i soffan hela dagen och teven står på, men jag tittar inte på den. Är inte ens bakis, bara jävligt arg. Så himla onödigt. Nu vill jag bara tillbaka till jobbet så fort som möjligt så att jag får känna att jag göra något som är värt något.

På riktigt

Tänker ganska ofta att Fluffan är med mig för att jag inte har en normalfungerande kropp. Jag är hans Nemo, den lilla personen med missbildning. Det nya för i år är att inte ta saker för givet utan att istället fråga, det blir årets första fråga; går det att älska någon på riktigt utan att känna medlidande när personen har trasiga fötter och saknar vadmuskulatur?