fredag 14 april 2017

Fyra regler

Ett tag levde jag efter fyra regler. Jag minns dem inte alla nu. Jag tror att de stressade mig. Speciellt den som handlade om att alltid göra sitt bästa. Som om jag inte alltid gör mitt bästa. Som om jag inte alltid tror att någon ska komma på mig som en bedragare.

Det fanns även andra bra regler. Som att inte ta något personligt eller den om att inte anta en massa saker hela tiden. Nu ska jag bara komma på den fjärde regeln.

Syster och jag är i London. På ett knarrigt hotell när Victoria station. Idag ska vi mest bara glida runt. Imorgon ska vi på rollerderby ute i Guildford. Det ska bli kul.

(Jag har glömt alla mina skrivböcker så jag får skriva här istället.)

torsdag 13 april 2017

Om träning

Ja, och då kommer jag inte helt osökt in på ett annat ämne. (Jag är typ ensam på jobbet, det sitter en snubbe i andra ändan av kontorslandskapet, men den här ensamheten och mitt monotona arbete gör att min hjärna faktiskt kan tänka på andra saker.) Träning. Eller hälsa är nog ordet jag söker. Det är det där med kolhydraterna och det handlar ju om hälsa. Och jag vill mest bara säga att det där med att inte äta kolhydrater och träna bara handlar om att må bra inuti. Det här har jag förmodligen skrivit om förut. Jag vill bara bli stark och må bra psykiskt. Jag skulle inte göra något som inte var roligt eller inte kändes bra.

Det var bara det. Gah! Släpp ut mig på påsklov snart. Bara göra klart alla excelfiler, sen drar jag.

Om sockret

Skäms lite för att att jag skrev det där om kolhydratsfri kost igår. Det var väl igår? Men det hela var sant. Jag skulle vilja utveckla allt mer, men det finns andra medier som är mycket bättre på att rapportera om alla fördelar med att inte äta kolhydrater så ni får vända er till dem. Jag är också väldigt medveten om att vi alla fungerar väldigt olika när vi äter socker. Eftersom jag har IBS (ja, det är konstaterat av läkare) så är jag förmodligen extra känsligt.

Om jag inte ska skriva mer om socker så vill jag skriva lite om mitt nya jobb, som idag känns kul och bra, det är första gången sedan jag började med det nya förra måndagen. En annan bra grej med det nya jobbet är att det känns som ett jobb som hur lätt som helst skulle kunna vara ett jobb där jag skulle kunna sitta varsomhelst i hela världen och göra det. Så är det väl med många jobb nu för tiden, men jag har aldrig känt det såhär mycket. Det gör att jag känner mig fri och det känns peppigt.

Något annat som är peppigt är att syster och jag ska åka till London idag. Jag ser mest fram emot att få det lite lite varmare och lite grönare.

Glad påsk och ät inte ihjäl er! Puss!

onsdag 12 april 2017

Hej dagboken! Onsdagen den 12 april 2017

I natt drömde jag att jag vattenbrottades. Först brottades jag med Rikard, det gick bra förutom att jag höll på att tappa trosorna hela tiden. Sen skulle jag brottas med Fluffan. Fluffan försökte bara att dränka mig hela tiden.

De ska bygga om tjejernas omklädningsrum på klubben så när jag duschade i morse så tänkte jag på att det smidigaste hade varit om det gick att sätta upp duschdraperier i killarnas omklädningsrum. Jag vet inte om det går och jag vet att ingen orkar bry sig, men då skulle ju alla kunna duscha samtidigt och ingen behöver stå och vakta så att inte någon kille råkar se någon tjej naken eller vice versa. 

Idag har jag ångest över ett samtal Fluffan och jag hade igår. (Misstänker att det är PMS för om jag kunde stänga av mig idag så skulle jag göra det.) Jag tänkte ändå att jag ska försöka att skriva ner allt för annars kommer jag inte att sluta grubbla. 

Jag är inte en intellektuell människa, jag har ingen önskan om att vara det. Om jag tycker att något är viktigt så tycker jag att det är riktigt viktigt, men då måste det finnas en logik i det. Det finns inte så många saker i världen där det finns en logik som jag kan hålla med om och förstå. Kanske för att jag inte är tillräckligt påläst, men också för att det finns så mycket åsikter som spretar åt alla möjliga håll så jag har hittills inte hittat någon som jag känner att den här linjen tänker jag följa. En sak som jag tycker är viktigt och som det finns en logik i är mat. Att äta vettiga saker är svinviktigt. Jag har propagerat i tio år för att en kolhydratsfri kost är den bästa. Propagera är kanske fel ord. Jag har tyckt det. Jo, jag har propagerat. Jag har försökt, men ingen har velat lyssna. Alla tycker mest att jag är dum. Det är svårt med mat. Jag fattar det. Det är livsviktigt och alla äter och därför är det så svårt. Och jag säger inte att man inte får äta vad man vill, men att man ändå måste förstå varför vi äter som vi gör och att mycket som vi äter gör att våra kroppar går sönder. Och kroppen är viktig(tycker jag). Allt blir så mycket enklare med en mage som inte är öm hela tiden, eller ett huvud som inte vill sova hela tiden.

Fluffan säger att jag aldrig vet vad jag vill. Det vet jag nog. Det är bara det att det finns så många vägar att gå. Oftast försöker jag att välja den väg som är enklast för mig att gå, men det är inte alltid jag vet vilken väg det är och det är väl som det ska vara. Det ska inte vara enkelt. 

När jag gick på stress-skolan, eller efteråt, när jag var hos psykologen och vi pratade om hur jag mådde så pratade vi just om att det är det svåraste. Att ta beslut och veta vad JAG vill. Hon sa då att det är det första tecknet på depression.Jag tänker på det där ibland och hur länge jag egentligen har varit deprimerad eller om det är obeslutsamheten som har lockat fram en depression.

Egentligen tror jag inte att det handlar om att jag inte vet vad jag vill. Det handlar om att om jag väljer en väg så kommer en annan väg att stängas igen, och jag vill gå åt bada hållen. Ha kakan och äta den. Så har det alltid varit. 

Så vad vill jag då? Och vad vill jag inte. Jag vill flytta till Leksand. Jag vill hänga med Far, bli tokig på honom, men jag måste få lära mig några utav alla de saker han kan. Skjuta grisar, slakta grisar, slakta älg, skjuta älg, hur man bygger hus, hur man svetsar, hur man timrar. Jag vet att vi skulle kunna bråka något ofantligt om allt möjligt, men jag vill ändå vara nära för att gah vad jag också vill lära honom saker. Jag vill också vara nära Faster så att vi kan brodera tillsammans. Och jag vill vara nära Line och Leya. Och jag vill vara nära skogen. Jag vill även slåss och brottas. Jättemycket vill jag det. Det spritter i min kropp av lycka när jag tänker på det. Det vet jag inte hur bra det går att göra i Leksand, men jag gör det ju inte speciellt mycket i Stockholm heller så det spelar kanske inte så stor roll. Det löser sig. Det kan jag göra hela livet, när jag vill. Det kommer tänker jag. Tiden går asfort just nu, men det kommer tänker jag. Det är bara skönt att ha en tanke att vila i. Vila i känslan av att få armbåga någon. Ahhh

Jag tänker inte säga vad jag inte vill. Vi fokuserar på det positiva. 

Jag måste försöka jobba nu. Mår kanske lite bättre. Det är den där armbågstanken som gör mig lugn och den där känslan när jag mountade Cecilia på tärningen jag var på sist på BJJn när det i min hjärna kändes som jag hade fattat nåt. 

Jag vill även testa att ro kyrkbåt och så vill jag ha en liten hund. Inte en pytteliten hund, en lagom stor. Som den där taxen jag såg i lördags, ja, den var kanske pytteliten, men den blir ju lite större sen.

Vad vill du?

söndag 26 mars 2017

Odjuret 4-ever

För att fira in systerns 33-åriga födelsedag bjöd jag henne på bio igår morse. Vi såg Skönheten och Odjuret och jag konstaterade att jag fortfarande är kär i Odjuret. Why oh why? Var hittar jag ett odjur liksom? 

Regelbrott

Nästa vecka är sista veckan med världens roligaste gäng på jobbet. Veckan som gått har vi skrattat så mycket tillsammans.

En morgon i början på veckan fick jag ett meddelande i chatten som gjorde mig ledsen och nedslagen. En person kände sig inte tillräckligt bra för att ta över en av mina arbetsuppgifter och jag som är bäst på att skylla allt på mig själv kände mig så himla dålig som inte varit ett bättre stöd och kanske inte varit tillräckligt pedagogisk i överlämningen. Tröståt en croissant. Pratade med min chef om hur det kändes och pratade med den andra personens chef om att jag hade en plan för att lösa avhoppet, en plan för att få det att inte bli ett avhopp. Jag tror ju på den här personen. Det har känts så skönt att lämna över till någon som är klok och vettig. På eftermiddagen ringde en kollega till personen som ville hoppa av. En annan klok person som inte ens fyllt 20 år. Vi pratade massor och fnissade och all min oro släppte. Jag är alldeles för lojal, mitt arbete, mina kollegor och kunder, så jävla mån om att allt ska bli så bra som möjligt och nu tror jag att det blir bra.

Sen har veckan präglats av att jag känner att jag är bra. Inte så bra så att jag orkat gå och träna, men ändå bra och det känns som att det är lite fult att känna så. Att känna att jag är charmig och inte alls speciellt dum. Jävligt vettig faktiskt. Inte superintelligent, men tillräckligt liksom. Det känns konstigt att känna så, som att jag kommer att bestraffas med cancer eller förlora en anhörig.  

fredag 24 mars 2017

Drömmar

I natt drömde jag så mycket så Fluffan fick nog och bad mig gå och lägga mig på soffan. Minns inte vad jag drömde exakt bara att en läskig man var inblandad. Såg på Homeland igår. Sen drömde jag att jag var med i en BJJ-tävling. Lyckades vinna de två första matcherna och sen när jag skulle gå min tredje mot ett lila-bälte så blev jag kissnödig och nervös och irrade bort mig i korridorerna. Sen vaknade jag. Ville bara berätta det.

Idag ska jag ta cellprov på en vanlig mödravårdscentral för första gången på kanske tio år eftersom jag bara gått hos specialister den sista tiden. Är mycket nervös. Har redan nu typ kram i fitty av nervositet. Tänker att det kommer kännas som när de hyvlade min livmodertapp och råkade komma åt nåt ställe där inte bedövningen hade tagit, men vet att det inte är sant. Är ändå förberedd på det värsta.

fredag 3 mars 2017

Unna sig

Idag gick jag från jobbet tidigt och ställde åkte till Moderna museet. Jag skulle in i Eric Ericsson-hallen för att vara med på Marina Abramovic performance. Kön var redan lång när jag kom. Jag gick in på Moderna och åt min matlåda och kissade och när jag kom ut igen var kön ännu längre. Jag tyckte att jag hade klätt mig varmt, men tydligen inte tillräckligt. Jag frös av att titta på de andra människorna i kön, de som inte hade mössa, de som inte hade vantar, de som hade jeans med hål i, de som hade hade tunna små tygskor. Jag höll mig sysselsatt genom att lyssna på två halva poddar och tänka på vad jag skull göra om jag behövde kissa. Två och en halv timme senare var jag längst fram i kön och fick springa och kissa innan jag skulle bli insläppt. Då började jag frysa så att jag skakade trots att jag hade mycket bättre kläder på mig än många andra.

17.50 var klockan när jag kom ut. Jag såg att tiden gick när jag var där inne, för det började skymma utanför fönstren. Så meditativt och lyxigt och skönt att vara där helt ensam, för hade jag varit där med någon hade jag förmodligen inte kunnat slappna av helt utan tänkt på den andra personens behov och vilja. Det är svårt att bara tänka på mig själv.

Jag hade kunnat stanna mycket längre för att slippa klocka och telefoner ett tag till, men jag var fortfarande frusen när jag kom ut så ett varmt bad lockade mig att åka hem.

Funderar på om jag ska försöka åka dit något mer i helgen, med ännu varmare kläder.


torsdag 2 mars 2017

Tryggt och så

På något jävla vänster känns det fortfarande som att äventyret väntar runt hörnet. Jag känner mig fri. Nu vet jag vad jag ska göra när mars månad är slut. Jag ska vara kvar på samma företag, men göra något helt annat. Ändå känner jag mig fri. Allt blir ju ändå ganska nytt och spännande men samtidigt tryggt, med samma lunchyoga och samma frukostcroissanter under PMSen.

söndag 26 februari 2017

Helgen vecka 8

Allt är som vanligt. Det är söndag och jag vill bara att den ska vara över så att jag kan åka till jobbet igen där jag vet vad jag ska göra. Kanske får jag också brottas lite imorgon. Jag skulle egentligen vilja brottas varje dag. Om brottningslokalen bara låg lite närmre. Det är skitnervöst att gå dit varje gång, men det är kul att vara där och huvudet känns så mycket lättare när jag går hem.

Syster och jag ska gå på rollerderby idag. Det är alltid något. Jag måste ta mig ur soffan, men är sur över att det kommit snö. Orkar inte gå runt i snön och bli blöt om fötterna nu när jag slängt mina bästa vinterskor.

Känns som jag håller på att bli sjuk. Kan vara så att de bara är tristessen som kliar i kroppen.

lördag 25 februari 2017

Att vara den med en funktionsvariation

Jag har haft ett par fruktansvärt dåliga fotveckor de senaste veckorna. Promenaderna till och från pendeln har inte gått att göra utan radio, poddar eller peppmusik i öronen och Pokémon-telefonen i handen. En dag när jag skulle gå hem från jobbet gick jag så långsamt att två olika personer dängde sina datorväskor mot mig i sina stressade försök att ta sig förbi mig för att komma hem från jobbet i rusningen. Jag rör mig extremt dåligt i sidled när det gör ont så jag hinner inte väja. Och det är som att alla människor går rakt emot mig när jag har ont, som att de medvetet siktar på mig för att jag är liten och svag.

Igår tror jag att jag upptäckte vad som var fel. Jag tror att mina vinterskor som jag haft i tio år har gett upp. De har varit mina bästa skor som jag haft när alla andra skor gör ont, men nu verkar det som att de inte hjälper längre. Jag testade ett par andra skor. De där fula skorna som kommer från ortopedtekniken och som det ligger inlägg i, och då kändes det faktiskt mycket bättre. Så nu får jag slänga de där gamla vinterskorna och hoppas att det inte kommer någon mer snö den här vintern. (Jag har testat ortopedskorna ett par gånger under de här dåliga veckorna, men då kändes inte det heller riktigt bra och sen kom det snö och då är de lite lite för låga. Jag hoppas att det blir bra nu. Och att det blir varmt snart. Värme löser som bekant alla problem.

fredag 24 februari 2017

Fredagar

Jag gillar inte fredagar. Jag gillar måndagar. Det här är något som jag tycker visar ganska mycket på att jag har någon störning. Jag gillar måndagar för då vet jag vad jag ska göra. Jag ska vakna, duscha, klä på mig(jag gillar inte att ha kläder på mig, men klä sig bör man, annars dör man), gå till jobbet, träna, laga mat, äta mat, sitta i soffan, titta på någon serie, läsa fem sidor i sin bok och sen sova. På fredagar efter lunch någon gång så börjar folk på jobbet prata om vad de ska göra i helgen. Vet jag vad jag ska göra är det lugnt. Jag är lugn och liksom vet vad som ska hända. Den här helgen hade syster och jag bestämt att vi skulle fånga pokemons, sova över, bada och gå på rollerderby. Precis när jag hade stängt av datorn på jobbet ringde syster och berättade att hon blivit beordrad att jobba i helgen. Deppigheten. Men jag fattar ju. Hon jobbar på Nya Karolinska. Bara någon säger Nya Karolinska högt så AHAar alla.

Så då blev det alltså fredag och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den här helgen. Försöker att inte panika.  

Om ett par glasögon

Vid stenmuren utanför Karlbergs pendeltågsstation gick en äldre dam lutad med en handen på den låga muren och med den andra handen stödde hon sig på en krycka. En blommig väska dinglade i handen hon höll kryckan i. Långsamt långsamt rörde hon sig framåt nästan dubbelvikt. Jag gick förbi henne och tittade på när mitt tåg skulle gå. Bålsta 5 min. Jag stannade utanför ingången till stationen och vände mig om för att se så att den äldre damen rörde sig framåt. Hon kom sakta fram bakom Pressbyrån och stannade vid hörnet av Pressbyrån och lyfte blicken och siktade mot ingången till pendeltågsstationen. När hon kommit halvvägs hade jag lyckats uppbåda tillräckligt med mod för att gå fram till henne och fråga om hon ville hålla i mig. Ja, tack gärna, svarade hon. Jag tog tag i hennes vänstra arm och så rörde vi oss sakta in mot spärrarna medan mitt tåg lämnade Karlbergs station. Har du bråttom? frågade hon mig. Nej, svarade jag, säg till om du vill stanna och vila så gör vi det. Hon berättade för mig att hon hade varit med en väninna på bio och sett La-la land. Hur var den? fråga jag. Åh, den var fantastisk! svarade hon. Jag hörde att hon började bli andfådd så jag påminde henne om att jag inte hade bråttom och att hon skulle säga till om hon ville stanna och vila. Vad är du för en konstig en som inte har bråttom? alla andra verkar ha så bråttom. Jag ska bara hem och titta på teve, svarade jag, det kan jag ju göra närsomhelst. Nere på perrongen bad hon mig bära hennes väska. Jag fumlade med den och tappade den. Hade du något ömtåligt i den? frågade jag. Glasögonen, svarade hon. Märsta-tåget som hon skulle åka med verkade stå och vänta på oss så jag hjälpte damen på och en man på tåget såg till så att hon fick en sittplats. Vi sa hejdå till varandra och jag stannade kvar på perrongen och väntade på mitt tåg. Och grät. Jag kan inte sluta undra om hennes glasögon är hela. 

lördag 11 februari 2017

Framtiden är nära

Jag har sovit så dåligt de senaste dagarna. Eller jag sover ju, men inte på mornarna. Jag vaknar vid halv fem och ligger och funderar och funderar tills jag blir galen och måste gå upp och åka till jobbet. Söker jobb frenetiskt. Funderar på vad jag vill. Vad vill jag?! Ingen som vet. Funderar på vad jag skulle jobba med om jag bodde i Leksand. Var skulle jag bo, vad skulle jag göra på fritiden? Skulle jag känna mig ensam? Förmodligen inte. Jag skulle kunna hänga med mamma hela tiden. Så jobbigt med det här stora tomma hållet som väntar framför mig. Jag är så himla dålig på det här med förändringar tydligen. 

lördag 4 februari 2017

Stress-skolan

Ja, jag gick alltså på stress-skola i höstas och tycker att alla borde gå på det. Jag fick gå via vårdcentralen. Det är säkert inte alla vårdcentraler som har en bra psykolog som anordnar stress-skolor, men om du någon gång får frågan om du vill gå, så gör det bara. Mycket av grejerna är ganska självklara, men det är ändå skönt att höra en psykolog bekräfta allt som snurrar i ens huvud om hur sjukt samhället egentligen är och sen lyssna på de andra i rummet som berättar om sjuka saker de gör för att spara tid. Det är en sinnessjuk tid vi lever i. Jag har lärt mig att bli bättre på att stänga av och koppla bort det som stressar. Om något gnager minsta lilla så försöker jag ta reda på vad det är och är det något som jag inte kan göra något åt så vänder jag ryggen till. Tack stress-skolan för det! 

Ånger

Jag har ångrat mig. Jag tycker inte alls att bloggarna i min bloglovin' är dödstråkiga att läsa. Jag tror att jag bara läste dem på fel dag. En vardag i veckan när jag suttit vid datorn på jobbet i tio timmar är kanske inte någon bra tid att läsa bloggar på.

Det som är allra mest intressant att läsa om är jämställdheten. För det går ju inte en jävla dag utan att jag funderar över hur i hela friden det egentligen ska gå till att leva med en annan människa. För om det nu blir så att vi ska bo i hus, hur gör jag då för att jag inte ska vara den som gör största delen av hushållssysslorna? Jag har lärt mig att bara göra det allra mest nödvändiga för att jag själv ska må bra: jag tvättar när jag behöver få något rent, diskar för jag klarar inte av diskberg och dammsuger bara när saker fastnar under strumporna. Allt annat får liksom vara. Just nu går det ganska bra. Under hösten var jag rosenrasande ganska ofta. Jag har gjort ett schema, men det funkade inte. Sen gick jag på stress-skola och lärde mig tänka mer på varför jag gör saker. Det hjälpte massvis. Jag är så himla mycket lugnare och tycker att smutsen egentligen är skitsamma, men det stör såklart fortfarande att den ena personen i hushållet beter sig helt sjukt slött. Så det är intressant att läsa om hur andra gör och har det. Om att andra också är arga ibland.

fredag 3 februari 2017

Självdö

Igår tänkte jag ganska mycket på att jag bara borde låta den här bloggen självdö. Mest eftersom jag i förrgår läste bloggar på kvällen och jag tyckte att det var så dödens tråkigt. Det borde betyda att den här bloggen också är dödens tråkig. Så vi får se vad som händer helt enkelt. Jag kanske bara borde hitta en ny falang av bloggare att börja följa och inspireras av. Eller kanske bara strunta i internet helt och hållet. Jag kan bli en kulturtant istället som gör kulturiga saker.

Idag ska jag t.ex. till Berwaldhallen. Spontanköpte två biljetter igår, upptäckte att jag inte har några kompisar i stan. Ungefär två har jag. Tre om jag räknar in Fluffan. Ingen av mina två kompisar(varav den ena är min syster) kunde följa med så jag har nu lurat en gammal kollega. Det är så jävla svårt att veta vilka som är ens kompisar. Jag tror att alla på jobbet är mina kompisar, men det är de tydligen inte, det är bara snälla mot mig för att vi jobbar ihop. (Ja, och jag frågade såklart Fluffan också men han vill alltid dricka öl och spela gitarr på fredagar. Hemma i hemmet. Och sen somna 21.40 i soffan. Pang bom!) Ja, men jag fick alltså med mig kollegan, så det är löst nu. Hur blir man kompis med folk?


Vetenskapligt

Igår åt jag två finn crisp på förmiddagen och på eftermiddagen blev jag så trött att jag tacklade ett kylskåp och när jag åkte hem med pendeln så klev jag av tåget och började gå åt fel håll! Jag vet att det inte är vetenskapligt bevisat att det var de där två finncrispsens fel, det kan vara en hjärntumör eller min hjärna som stänger av sig pga stress. Typ sånt.

onsdag 1 februari 2017

Odd

Intervjun var trevlig men jag babblade iväg. Jag pratar för lite till vardags så när någon äntligen vill prata med mig exploderar min mun och ut rinner en färgglad och osammanhängande gegga. Jag vill fortfarande ha jobbet, men jag snackade nog lite för mycket skit om mig själv. Vi får se. Fortsätt hålla tummarna.

Blir mer och mer medveten om att jag är en konstig person. Jag kan inte förklara det riktigt, det kan såklart vara inbillning, men jag känner mig frustrerad.

Världsligheter

De senaste veckorna har jag somnat i soffan varje kväll. Jag har inte förstått varför. Jag är väl bara trött har jag tänkt. För några dagar kom jag på vad som är fel. Jag har avinstallerat alla evighetsspel på min telefon. Jag tänkte att jag skulle göra något bra och vettigt istället. Men det gör jag tydligen inte. Jag bara somnar. Litegrann tror jag att det var min räddning i förra veckan när jag hade feberkänningar. Jag sov så mycket så kroppen hade inte en chans att bli sjuk.

Jag har även påbörjat någon sorts periodisk fasta. Den har egentligen pågått ganska länge, men jag har förut inte varit så uppmärksam på vad den gör med mig. Målet är att jag ska hålla blodsockret på en lagom nivå efter lunch. Jag dippar ju väldigt ofta som så många andra och min arbetsförmåga blir så mycket sämre, jag gillar det inte. Tänk dig att du ska lusläsa årsredovisningar och kvartalsrapporter, det är sällan en spännande läsning. De kräver därför en pigg hjärna. Det här är alltså ett test i att försöka hålla blodsockret jämt genom att inte äta något mer än vatten innan lunch. Sen äta en bra lunch med bra kalorier i så att eftermiddagen går att ta sig igenom utan en luddig hjärna. Det funkar inte alltid. De dagar det funkat bäst är när jag ätit extra brie till matlådan. Det är så jävla viktigt med det där fettet. Mina kollegor håller blodsockret på en jämn nivå medelst energidrycker, läsk, skorpor, godis, frukt. Jag testar det här andra sättet. Något jag har kommit på att jag tycker är att det är så viktigt att må bra. Det känns skönt att jag kommit på en sak som är viktig här i livet. Vill påpeka att exprimenterandet bara pågår under arbetstid, när jag inte är på jobbet äter jag allt möjligt precis som alla andra. Kanske inte saker som jag får ont i magen av, men allt annat. Smörgåstårta t.ex. eller hårda små godisar.

En annan sak som är viktig, det är att ha ett kul jobb att gå till. Det har ju jag, men om två månader är det över och jag känner att ju närmre vi kommer slutet desto mer ointressant känns det att ha kul på jobbet med mina kollegor. Jag vill mest bara jobba. Asmycket vill jag jobba, in i det sista vill jag göra mitt absolut bästa. Och det är faktiskt väldigt kul att nu få testa de processer jag varit med och arbetat fram under de senaste fem åren. Det känns tråkigt att inte få förfina saker ytterligare.

Jag ska på intervju på ett annat företag nu på morgonen. Trodde inte att jag skulle vara nervös, men det är jag. Jag var nervös redan igår så att jag mådde illa och kunde knappt äta någon middag. Det är är ett jobb som jag verkligen skulle kunna tänka mig att jobba med. Alltså verkligen jättemycket. Så ni får gärna hålla någon tumme eller två. Tack!


söndag 29 januari 2017

Dagens nyheter

Råkade onanera efter att jag skurit en chili.

lördag 28 januari 2017

Tekniska prylar

Nu har den nya datorn anlänt. Jag köpte den billigaste historian och det märks verkligen. Det är samma märke som jag har på jobbet och jag undrar om inte min dator på jobbet kostar ungefär tio gånger så mycket som den här plastbiten. Men nåväl, nu kan jag med glädje alltså orda lite här med enkelhet. Jag har givetvis en gammal dator också, men den klarar sig inte utan sladd och sladden jag hade gick av så jag beställde en ny skum sladd från internet och den är typ bara en meter så det går liksom inte att sitta i soffan med datorn. Ja, det finns såklart skarvsladdar, men jag vill ju känna mig fri. Tramsigt.

Jag har för övrigt även beställt en ny telefon från Kina. Den kommer kanske snart eller så kommer den inte. Vi får se. Tycker att det är spännande med teknik som ingen annan testat. Det får bära eller brista. Satsar just nu på ganska osäkra kort, men det är ju så det ser ut just nu. Jag vet ju fortfarande inte vad jag ska jobba med efter mars månad är slut.

En annan teknisk pryl som är lite osäker just nu är vår tv som har börjat flimra och blinka som en saftblandare innan den blivit uppvärmd. Den fungerar vissa stunder mest som en radio. Gillar det på något sätt, att vi inser att bilden på den inte är så jävla viktig utan att vi lyssnar desto mer. Eller sover mest framför den. Det är vad jag gjort mest den här veckan framför teven.


onsdag 25 januari 2017

Nytt för i år!

Jag har köpt mig en dator. En ny som förhoppningsvis har lite batteritid så att jag kan sitta med den i soffan på kvällarna och interneta istället för att spela så tråkiga mobilspel att jag bara somnar helt tvärt.

fredag 20 januari 2017

Kraken

Så länge drogerna inte flödar fritt på Kraken kommer ingen att dansa.

lördag 14 januari 2017

Dubbla hormorner

Någon gång under veckan har jag lyckats pilla i mig två p-piller på samma dag. Jag tror att det skedde under fredagen men det hela är högst oklart. Det har varit lite mycket i veckan. Jag har börjat jobba i huvudet redan innan jag kliver ur sängen. Jag äter inte p-piller för att jag egentligen vill, utan för att min kropp gör så att den skapar cystor av mina äggblåsor under ägglossningen. P-pillren gör så att jag inte får ägglossning och därmed inte heller cystor eller mens. Hursomhelst så inbillar jag mig att det här med att äta dubbla mängden hormoner är lite funky. Och idag när jag inte ätit några hormoner alls så händer skumma grejer i psyket. Så nära till tårar och samtidigt så kall. Jag berättade för Fluffan och under kvällen har han även han märkt hur jag är en annan. Det tar förmodligen ett tag innan hormonerna egentligen går ur kroppen men det händer ändå grejer. Egentligen blir jag ju mig själv utan hormonerna. Det är som att alla känslor som annars är som en bergochdalbana blir jämnare och lugnare. Lyckan är större och olyckan blir större. Därför har ensamheten under dagen kanske känns jobbigare, men också lättare att förstå. Med hormonerna isoleras allting in och blir mjukare. På gott och ont. Jag saknar att vara sådär nära känslorna. Imorgon blir förmodligen allt som vanligt igen.

Cystor och känslor eller att vara utan känslor och slippa cystorna det är vad jag har att välja mellan. Alternativet är att skaffa barn. Men inte nu. Så jag fortsätter att äta mina piller.

Men vad vill du då?!

Det handlar inte om att veta vad jag vill. Det handlar om att komma fram till vad som är viktigt och utifrån det ta beslut. Tycker jag t.ex att hälsa är viktigt så kommer jag att gå och träna. Tycker jag att familjen är viktig så kommer jag att ta andra beslut där familjen kommer i första hand.

Just nu kommer jag inte ens fram till vad som är viktigt. Jag tycker lite av allt är viktigt. Jag kanske får börja bakifrån. Börja med att stryka sånt som inte är viktigt och på så sätt komma fram till vad som är viktigast.

Eller åt andra hållet. Skriva upp några små saker som just nu känns livgivande och på så sätt kanske komma fram till vad som är viktigt och kul.
- krukväxter
- vänner
- ljus
- värme
- lugn

Jag tror att det är hälsan som är det viktigaste just nu, men jag är kluven inför vad som är hälsa. Det kan vara så mycket och jag känner en press från samhället att hälsa ska handla om att träna hårt och äta "nyttigt". Men jag blir stressad av att skynda mig till träningen efter jobbet och då är det litegrann som att jag lika gärna kunde låta bli. För allt det negativa innan slår liksom ut det positiva under och efter träningen? Låter det här bara som en dålig ursäkt nu? Det kanske är det. Men jag gillar att träna. Jag gillar det. Inte för att jag borde utan för att jag gör det. Men jag gillar inte stressen. Jag tränar mest för psykets skull, litegrann för det fysiska, för att inte få inte ont i kroppen, men jag struntar i det där med att bli stark eller snygg, jag vill bara inte få ont någonstans för att kroppen är så svag eller stel att den inte orkar bära mig. Så den där stressen pajjar både för mitt psyke och min kropp.

Då är tanken helt enkelt att skapa förutsättningar för att kunna träna utan att känna den där stressen. Just nu lutar det åt att flytta så att träningen ligger någonstans mellan jobbet och hemmet.

Det låter ju skittråkigt att tycka att träning och hälsa är det viktigaste. Vad är det viktigaste för dig? Vad tycker normen är viktigast? Omtyckta personer, de sätter vänner först va?

Den där jävla ensamheten

Jag undrar om alla känner sig ensamma. Jag undrar särskilt om kvinnor känner sig mer ensamma än män. Jag undrar om män någonsin känner sig ensamma. Eller är det bara för att jag är kvinna och känner mig ensam som jag tror att det är kvinnligt att känna sig ensam?

Om det nu är något kvinnligt att vara ensam så undrar jag om ensamheten känns mindre om en skaffar barn? Eller är den fortfarande där ändå. Jag tänker att den borde vara det. Jag vet inte om det egentligen spelar någon roll huruvida ensamhet skulle vara kvinnligt eller ej. Vem är kvinna? Det här med kön är svårt. Jag är dåligt påläst helt enkelt men tycker det är intressant. Det är ett sidospår. Jag ska sluta hänga upp mig på vad som är kvinnligt. Jag känner såhär och jag identifierar mig som kvinna. Punkt.

Ensamheten. Jag undrar om andra hela tiden har någon där. Jag har en syster. När hon inte svarar så känner jag mig helt arg och uppgiven för ensamheten blir så stor. Jag vill göra saker. Jag behöver få luft och se andra saker än lägenheten. Fluffan gillar mest att skriva kod och träna. Det där med träning är svårt. Jag tror att mycket av det där med träningen bara är press från samhället. Ja, jag fattar att man mår bra av det också, men du kan må lika bra av att meditera en halvtimme eller gå i skogen en halvtimme, det viktigaste är att du låter kroppen få luft ibland, luft till muskler eller till hjärnan, det är samma sak. Det tror jag.

Så vad gör jag då när ensamheten känns stor och läskig? Jag får bara embracea den, tänker jag. Gå till bibblan och sitta här med andra ensamma människor. 

"Lightbulb"

fredag 6 januari 2017

Florida

Litegrann känns det som att livet försvann i Florida. Det var USA, det var Naples som ser ut som det mest amerikanska du kan tänka dig, det var flotta hus, perfekta gräsmattor och en strand som skriker "ligg på i under mig". Det var extrema känslostormar varje dag av att umgås med en far som helt plötsligt känns så gammal och så oförstående. Det var glädje över att umgås med en älskad och alltid så oliktänkande syster. Så där tog livet slut. Alla gränser försvann mellan verklighet och filmerna och allting känns helt plötsligt oändligt. Helt plötsligt känns tanken på att veckopendla varsomhelst inte helt ogörbar. Jag vet inte vad som hände. Jorden krympte bara. Kiruna känns nära och Lund som att åka in till stan. Och solen, den som värmer och ger liv, den är inte så långt borta och med den lilla kunskap jag har skulle jag förmodligen kunna segla till solen helt på egen hand. Jag lovar och svär. Så jag vilar här i min  trygga hamn i lägenheten jag delar med Fluffan i Bromma. För snart jävlar, jag svär, så börjar banne mig äventyret.

En fredagslista på en torsdag som blev till en fredagslista ändå

Ja, en lista igen. Men what the heck, så att säga. Det är ett bra sätta att komma igång med skriveriet igen tänker jag. Den här har jag hittat hos Maria.

Bäst i veckan hittills:
Tror inte att Fluffan och jag har bråkat en enda gång den här veckan. Födelsedagsvecka har jag också och jag har fångat asmånga Bulbasaurs i PokemonGo, tittat på Harry Potter till sent på kvällen och legat i en bubbelpool i flera timmar hos Fluffans syster och druckit lagrad julmust.

Sämst i veckan hittills:


Att ingen verkar tycka om mig. Jag får inget nytt jobb, "ingen" vill gå mitt födelsedagskalas och mina arbetskollegor tycker förmodligen att jag är dum i huvudet som kräver att lamporna ska lysa som i en operationssal och säger "nej, det tänker jag inte göra" åt saker för att jag helt enkelt inte vill göra saker när ändå alla hatar mig. Den känslan är den sämsta. För evigt. Amen.

Där har jag ont:
Kanske lite i fötterna om jag känner efter. Vill inte känna efter så mycket för det gör ju nästan alltid ont i fötterna.

Det tänker jag mycket på:
Varför allting måste handla om pengar precis hela jävla tiden. Är så trött på pengar. 

Det klär jag mig i:
Så sköna kläder som möjligt. Nattlinne så långt det går, sen t-shirt och mjukisbyxor och varma sockor för det är kallt i det här hemmet.

Till helgen ser jag fram emot:
Att jag fyller år och att det kommer hit några fina älsklingar som vill dricka vin med mig.

I lurisarna hör jag:
Brain Food på Spotify när jag jobbar och sen olika poddar. Ronden, Katy says och Bianca och Leone t.ex.

Det dricker jag:
Mycket vatten. Jag är så trött på alkoholen. Men det blir vin ibland ändå, men jag kikar mycket på de alkoholfria alternativen på systemet nu för tiden.

På fredag händer detta:
Jag ska se på Grey's Anatomy och sen ska vi på trettondagsbaluns för min kusin som har fyllt 30. 

Å på lördag det här:
Jag ska ha kalas!

Söndagen tillbringas så:
Födelsedagen! Först en första frukost med väckning. Sen en andra frukost med äggröra och bacon. Sen kanske bio och sen kanske konsert i Sundbybergs kyrka, om födelsedagsbarnet själv får välja. Förmodligen har Fluffan och jag blivit osams vid det laget och jag kommer och ligga och pms-gråta hela dagen istället eller vara så bakis att jag måste se på hela Skam i ett svep.

Och mest av allt önskar jag detta:

Att Fluffan och jag fortsätter att hålla sams och att någon snart inser min briljans och vill erbjuda mig ett kul jobb. Tack! Amen!