onsdag 12 april 2017

Hej dagboken! Onsdagen den 12 april 2017

I natt drömde jag att jag vattenbrottades. Först brottades jag med Rikard, det gick bra förutom att jag höll på att tappa trosorna hela tiden. Sen skulle jag brottas med Fluffan. Fluffan försökte bara att dränka mig hela tiden.

De ska bygga om tjejernas omklädningsrum på klubben så när jag duschade i morse så tänkte jag på att det smidigaste hade varit om det gick att sätta upp duschdraperier i killarnas omklädningsrum. Jag vet inte om det går och jag vet att ingen orkar bry sig, men då skulle ju alla kunna duscha samtidigt och ingen behöver stå och vakta så att inte någon kille råkar se någon tjej naken eller vice versa. 

Idag har jag ångest över ett samtal Fluffan och jag hade igår. (Misstänker att det är PMS för om jag kunde stänga av mig idag så skulle jag göra det.) Jag tänkte ändå att jag ska försöka att skriva ner allt för annars kommer jag inte att sluta grubbla. 

Jag är inte en intellektuell människa, jag har ingen önskan om att vara det. Om jag tycker att något är viktigt så tycker jag att det är riktigt viktigt, men då måste det finnas en logik i det. Det finns inte så många saker i världen där det finns en logik som jag kan hålla med om och förstå. Kanske för att jag inte är tillräckligt påläst, men också för att det finns så mycket åsikter som spretar åt alla möjliga håll så jag har hittills inte hittat någon som jag känner att den här linjen tänker jag följa. En sak som jag tycker är viktigt och som det finns en logik i är mat. Att äta vettiga saker är svinviktigt. Jag har propagerat i tio år för att en kolhydratsfri kost är den bästa. Propagera är kanske fel ord. Jag har tyckt det. Jo, jag har propagerat. Jag har försökt, men ingen har velat lyssna. Alla tycker mest att jag är dum. Det är svårt med mat. Jag fattar det. Det är livsviktigt och alla äter och därför är det så svårt. Och jag säger inte att man inte får äta vad man vill, men att man ändå måste förstå varför vi äter som vi gör och att mycket som vi äter gör att våra kroppar går sönder. Och kroppen är viktig(tycker jag). Allt blir så mycket enklare med en mage som inte är öm hela tiden, eller ett huvud som inte vill sova hela tiden.

Fluffan säger att jag aldrig vet vad jag vill. Det vet jag nog. Det är bara det att det finns så många vägar att gå. Oftast försöker jag att välja den väg som är enklast för mig att gå, men det är inte alltid jag vet vilken väg det är och det är väl som det ska vara. Det ska inte vara enkelt. 

När jag gick på stress-skolan, eller efteråt, när jag var hos psykologen och vi pratade om hur jag mådde så pratade vi just om att det är det svåraste. Att ta beslut och veta vad JAG vill. Hon sa då att det är det första tecknet på depression.Jag tänker på det där ibland och hur länge jag egentligen har varit deprimerad eller om det är obeslutsamheten som har lockat fram en depression.

Egentligen tror jag inte att det handlar om att jag inte vet vad jag vill. Det handlar om att om jag väljer en väg så kommer en annan väg att stängas igen, och jag vill gå åt bada hållen. Ha kakan och äta den. Så har det alltid varit. 

Så vad vill jag då? Och vad vill jag inte. Jag vill flytta till Leksand. Jag vill hänga med Far, bli tokig på honom, men jag måste få lära mig några utav alla de saker han kan. Skjuta grisar, slakta grisar, slakta älg, skjuta älg, hur man bygger hus, hur man svetsar, hur man timrar. Jag vet att vi skulle kunna bråka något ofantligt om allt möjligt, men jag vill ändå vara nära för att gah vad jag också vill lära honom saker. Jag vill också vara nära Faster så att vi kan brodera tillsammans. Och jag vill vara nära Line och Leya. Och jag vill vara nära skogen. Jag vill även slåss och brottas. Jättemycket vill jag det. Det spritter i min kropp av lycka när jag tänker på det. Det vet jag inte hur bra det går att göra i Leksand, men jag gör det ju inte speciellt mycket i Stockholm heller så det spelar kanske inte så stor roll. Det löser sig. Det kan jag göra hela livet, när jag vill. Det kommer tänker jag. Tiden går asfort just nu, men det kommer tänker jag. Det är bara skönt att ha en tanke att vila i. Vila i känslan av att få armbåga någon. Ahhh

Jag tänker inte säga vad jag inte vill. Vi fokuserar på det positiva. 

Jag måste försöka jobba nu. Mår kanske lite bättre. Det är den där armbågstanken som gör mig lugn och den där känslan när jag mountade Cecilia på tärningen jag var på sist på BJJn när det i min hjärna kändes som jag hade fattat nåt. 

Jag vill även testa att ro kyrkbåt och så vill jag ha en liten hund. Inte en pytteliten hund, en lagom stor. Som den där taxen jag såg i lördags, ja, den var kanske pytteliten, men den blir ju lite större sen.

Vad vill du?

Inga kommentarer: