onsdag 31 maj 2017

Sömnlös

Det där kryptiska jag skrev om förut ni vet. Det handlar om mamman och det handlar om cancer. Den här gången vet jag inte så mycket och så har det varit långhelg mitt i alltihop så allt drar ut på tiden innan vi får svar. Jag hoppas att de ska ha fel. De kan ju ha blandat ihop några tester eller bara sett fel på en röntgenplåt. Den här ovissheten gör allt så mycket värre, eller det känns så svårt att ta i. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Så jag blev helt enkelt sjuk. Har inte varit sjuk sen i höstas och jag förstår ju nu att det är stress som gör att jag blir sjuk. Jag kan inte sova. Jag som aldrig brukar ha problem att sova. Jag tycker inte om att ligga i varken sängen eller soffan. Jag längtar ingenstans och efter inget mer än att mamma ska ringa och säga att allt blir bra, eller att de tagit fel. Och så tänker jag tankar som inte får tänkas, skämmiga tankar, eller tankar om hur jag ska kunna få gå först. Hoppas att cancern ska ta mig först på något sätt. Ynkliga och själviska tankar för att jag inte orkar vara ledsen. Det här händer ju hela hela tiden, jag förstår inte hur människor orkar. 

1 kommentar:

Ingen Katt sa...

<3