onsdag 31 maj 2017

Svamp

Men det var en fin lång helg innan jag blev sjuk. Vi tvättade båten och grävde upp en massa buskar ur det lilla landet på landstället och sen ville jag leka spa. Spaade mig i duschen så länge att Fluffan blev utan varmvatten och fick tröstäta mackor istället. Jag hittade mitt livs första fästing på min kropp på fredagen och när vi kom tillbaka till lägenheten på fredagkvällen friserade jag lite kroppsbehåring för att lättare se så att jag inte hade fler fästingar.

Vi gjorde egna halloumiburgare som blev så himla goda och så var vi på yoga på lördagen. Jag skulle sen på rollerderby och någon sa efter yogan "vad snygg du är, är du alltid såhär snygg?". Fluffan stod brevid och tittade på mig. Jag som är sämst på att ta komplimanger sa väl något jävla plumpt som vanligt. Jag hade ju bara klätt mig så som jag vill gå klädd varje dag, men inte gör eftersom det är för kallt eller för att det inte känns lämpligt på mitt jobb. Avskyr att jag ens bryr mig så mycket om vad som är lämpligt på mitt jobb. På rollerderbyn var det flera som gav mig snälla kommentarer och jag kände mig så jävla lycklig över att få vara i ett sammanhang en stund där jag får vara mig själv och där folk är genuint snälla. På kvällen var jag till syster en sväng och åt smörgåstårta tillsammans med hennes arbetskamrater och förundrades över det fantastiska med att umgås med människor runt 45 som inte behöver bry sig något alls om artighetsfraser och ytlighet, jag hamnade direkt i ett djupt och intressant samtal. Diskuterade saken med Fluffan när jag kom hem och han påpekade att jag nog blivit väldigt gammal som så mycket gladdes åt ärliga 45-åringar. 

På söndagen var jag på rollerderby igen och så badade vi innan vi var hem till en av Fluffans vänner och kollade på UFCn och Fluffans vän ba: "vad somrigt fin du är!". Jag sa bara tack den här gången och kände mig genuint tacksam över att alla varit så vänliga mot mig hela helgen men kände mig också lite sjuk i huvudet som blev så glad. Vad är jag för en människa som går omkring och känner mig såhär ensam hela tiden när det finns så mycket trevliga människor därute. Jag har kanske bara hamnat i fel sammanhang. 

På måndagen visade det sig alltså att jag blivit sjuk. Gick till jobbet först för jag trodde att det bara var extrem trötthet som hade drabbat mig, men när en grej hängde sig i datorn, mitt huvud kändes som ludd och jag ville skrika ut min ilska över hela kontorslandskapet så insåg jag att det bara var att gå hem.

Inga kommentarer: