fredag 2 juni 2017

Alla lata jävlar

Jag jobbar lite hemifrån idag för jag börjar klättra på väggarna snart. Ska njuta av Grey's Anatomy i eftermiddag och så behöver jag kanske inte klänga på Fluffan hela kvällen när han kommit hem från jobbet.

Jag har pratat med mamman. Inget nytt. De magnetröntgade henne igår, men resultat kommer kanske först om en vecka. Vi åker hem nästa helg och ska gå på 30-årskalas och förhoppningsvis får vi veta hur det är ställt då. Far ska till vårdcentralen och undersöka sina händer som gör ont ungefär hela tiden. Han har fått diagnosen karpateltunnelsyndrom, eller vad det heter, men han använder ju händerna hela tiden så de får aldrig vila. Förmodar att de behöver vila. Jag hör hur orolig hon är att både hon och far ska vara sjuka samtidigt och inte orka ta hand om någonting där hemma. "Det spelar ingen roll" säger jag. "Om du tänker på det i det långa loppet så spelar det ingen roll att det inte är städat." Jag säger till henne att vi får komma hem och jobba om det skulle behövas. De har liksom så himla höga krav på sig själva hela tiden. Det ska vara städat överallt och fint i trädgårdslanden och den där brandplatsen måste städas upp nu nu nu. Allt ska vara snyggt och prydligt och det är fult att be om hjälp, liksom skämmigt, för då är man en klen människa som inte klarar sig själv. Ja, det är ju inte så konstigt att jag är helt störd i huvudet och tycker att alla jävlar är lata. 

"Man kan få anhörigstöd" säger mamma. "Som ett barnbidrag fast för en anhörig som är sjuk, det vet jag!" säger hon och låter ledsen på rösten. 

Inga kommentarer: