söndag 2 juli 2017

The struggle is real

Alltså ja, töntig rubrik liksom. Jag vet.

Alltså förra helgen när jag var i Leksand befann jag mig i den sämsta sortens negativa energi. Jag höll på att bli tokig. Som tur är hörde Jay D av sig och lyfte mig och jag hängde uppochner i min yogahammock tills jag fick ont i huvudet. Jay D och jag har bestämt att vi ska ses nästa gång jag åker till Leksand, vilket är redan på tisdag. Ska följa med modern till lasarettet och kanske gå på Bingsjöstämman. Och systern kommer så att vi kan ta kvällspromenader och prata om vår dysfunktionella familj.

Måndagen var ganska fantastisk. Jag hade en mysig exceldag med poddlyssning på jobbet. Min bästa kollega A var kvar i Barcelona efter helgen så jag hade ingen att prata med riktigt, men det kändes ändå skönt att inte längre befinna sig i den där negativa bubblan.

På onsdagen ringde de från en rekryteringsfirma där jag varit på intervju och berättade att intervju nummer två hade blivit inställd. Jobbet jag sökt verkar helt magiskt, men de hade kommit fram till att jag inte var tillräckligt kvalificerad inom ett enda område och därför ville de inte längre träffa mig. Och på torsdagen skulle jag träffa en vän, som helt plötsligt avbokade och då kändes det som att allt helt plötsligt var skit igen. Som att den här negativa energin strålar ut från min kropp och smittar allt.

Jag pratade med bästa A på jobbet som gav mig stöd och det var jävligt fint. A är smart och låter sig inte påverkas av så mycket känslor och skit som jag gör. Jag försöker stänga av den biten, och lyckas ofta, men ibland när precis allt känns skit är det förstås svårt.

Igår skulle vi lägga i båten var det tänkt, men givetvis strulade motorn, så det blev ingen båt i sjön den här helgen heller. Trodde litegrann att min negativa energi smittat den där båtmotorn, men vemsomhelst förstår ju att motorer som inte använts på tre år redan är fyllda av så mycket negativ energi att lite extra inte har någon inverkan. Fluffan surnade ihop lika mycket som den där motorn medan jag plockade fram den där urprojektledarfunktionen och höll humöret uppe och la fram olika planer för tillvägagångssätt och mat så att den sura mannen som betedde sig som ett barn slapp använda sin hjärna till något annat än att lösa motorproblemet. Gah! Jag vill också förvandlas till ett litet barn någon gång så att jag kan få bli omhändertagen och serverad både mat och aktivitetsscheman.

Jag har annars spelat väldigt mycket Pokémon den här veckan. Har känt mig extremt nördig, men det har känts bra och meningsfullt. Andra skaffar barn, jag levlar till Level 30. Men alltså, många som spelar nu är på mycket högre level än vad jag är så min nördighet är ganska medelmåttig.

Det där negativa känns just nu inte så fasligt närvarande för jag ska träffa bebis till senare och har stämt träff med en blomvakt till kvällen. Bebisar är ju inte det bästa jag vet, men jag är vädligt förtjust i bebisens mamma, så det får gå.

Inga kommentarer: