tisdag 31 oktober 2017

Bunden

Systern har träffat en man/kille/person. Hon säger att det kan ta slut närsomhelst och vågar inte hoppas så då gör inte jag det heller. Vad är det förresten att hoppas på? Varför ska tvåsamheten vara så jäkla eftersträvansvärt? Nu är det som att något hela tiden ligger i luften mellan oss. Förut var det bara systern, nu finns det en till person där som pockar på uppmärksamhet hela tiden och som finns i hennes tankar. Jag undrar om jag också är likadan. Om det är därför systern alltid suckar lite när jag pratar om Fluffan. Som att någon svalt en bit av mig så att jag inte kan vara bara mig utan att vara där han är. Det hela är ganska vidrigt. Eller romantiskt. Det beror på hur man väljer att se på det hela.

Utklädningslådan

Idag åkte jag med första Tvärbanan till jobbet som går 05.41 för jag kunde inte sova för jag låg och tänkte på vad jag skulle ha på mig denna Halloween-dag. Jag har inte gillat Halloween fram till förra året, när jag insåg att det är en bra dag för jag får ha på mig vad jag vill denna dag utan att ses som weird. Nu blev det ingen weird utklädnad dagen till ära, men jag kanske byter om till Halloween-fikat på eftermiddagen. Jag låtsas varje dag att jag är ointresserad av mode och kläder genom att klä mig i jeans och T-shirt medan det inte finns något som jag älskar mer än att fantisera om olika utklädnader och kostymer.

Jag såg snö nu på morgonen också. Åh, vinter och jul alltså! Undrar om inte detta ändå är den bästa tiden på året.

onsdag 25 oktober 2017

"Presterar som bäst under tidspress"

Idag har jag så mycket att göra på jobbet att jag inte vet var jag ska börja och har istället googlat fotmassagetider i en timme, scrollat igenom Instagram och nu okynnesbloggar jag som synes. Alla mina tre kollegor lyser med sin frånvaro och jag har haft telefonmöte/videomöte med cirkus åtta personer på Lundakontoret helt allena vilket har resulterat i en rodnad i ansiktet som inte riktigt vill lägga sig. Känner mig frisk.

Var på sjukgymnastbesök i morse och fick hejarop och den här höststormen som rasar utanför fönstret känns bara mysig eftersom jag tog på mig hela seglarstället när jag gick till jobbet. Är ett geni!

Åter till ordningen!

måndag 23 oktober 2017

Öppet

Nu låste jag upp bloggen igen för den största anledningen till att jag låste var för att jag sökte ett jobb och jag blev nervös att jag inte skulle få jobbet om de läste här. Men jag fick ändå inte jobbet så det spelar ingen roll. Funderar nu på att eventuellt arbeta på min nuvarande arbetsplats resten av livet. Det är ju bara ett jobb.

Igår brottades jag för första gången sedan jag skadade mig för två månader sen. Visserligen bara med Fluffan, men det var på klubben så inga hårda golv eller konstiga soffhörn i vägen. Jäklar vad lycklig jag var efteråt. Så lycklig var jag efteråt att jag frågade Fluffan om han kunde tänka sig att leva med mig resten av livet. Han svarade ja, och jag trodde på honom.


tisdag 3 oktober 2017

Det blir aldrig så

Jag lyckades se en film som jag tyckte så himla mycket om och helt plötsligt vill jag att hela livet ska vara som en film. Varje dag övertalar jag mig själv att acceptera att livet inte är som en film och samtidigt flera gånger om dagen fantiserar jag om hur jag skulle kunna göra livet lite mer filmiskt. Det suger ju nämligen ganska hårt att livet inte kan vara lite mer som på film. Jag kan även fantisera om tillfällen i livet som varit som på film. Sekunder av absolut lycka, av kyssar som fått rum att snurra, av långa kliv över flygplatsgolv för att lyfta mig upp på starka armar, av snö ute och brasor inne och dånande raseriutbrott.