fredag 20 juli 2018

Zen

Ett tag kände jag mig så jävla zen att jag förstår att en del människor kanske skulle velat slå mig på käften. Det kändes lite skämmigt att säga att jag mådde bra samtidigt som jag pratade om döden. Jag pratade mycket om att leva i nuet och om att inte fundera så mycket utan istället ta för sig. Det här var inte alls längesen.

Nu har jag tappat bort det där. Igår låg jag och tänkte att jag kanske aldrig kommer att hitta tillbaka till den där lugna Linnean som var så tacksam och lycklig. Jag somnade gråtandes.

Jag vaknade nu på morgonen av en dröm att en man tog mitt ansikte i sina händer och sa att han älskade mig. Och jag kände samma sak tillbaka på ett sätt som jag aldrig känt i verkliga livet. Det ger mig lite tröst. Om ingenting känns bra kan jag åtminstone försöka fly till en man i en dröm som får mig att tro att han älskar mig.

onsdag 18 juli 2018

Semester, dag 7 av 19

Det sämsta med semester är att rutiner försvinner, mat och träning uteblir på fasta tider. Det slinker ner bröd i magen som leder till kramper och svettningar. Bristen på träning leder till ångest, yrsel som leder till hetsätning och ännu mer kramper i magen.

Den 20 augusti börjar jag i skolan. Jag ser fram emot att skapa nya rutiner så att lugnet kommer åter. Jag är helt enkelt ingen människa skapad för äventyr.

Jag tänker mycket den här alkoholfria semestern på saker jag gjort när jag druckit alkohol. Jag skäms. Jag tror inte man får skylla på att man var full vid olika tillfällen, men att nu se tillbaka på allt dumt jag gjort så vill jag beskylla alkoholen för så mycket. Jag blir ett monster med alkohol i kroppen, tappar omdömet totalt. En del kan skratta åt det, men andra personer har jag sårat. Det där grumliga huvudet vill jag inte ha tillbaka, det är grumligt som det är utan alkohol.

tisdag 3 juli 2018

Lust och fägring

Jag har egentligen ingen lust att skriva idag, men så fort jag skriver den meningen så väcker jag ändå upp lusten. För den finns alltid där. Men jag prioriterar andra saker just nu. Jag yllebroderar mest hela tiden, alltså jag hinner kanske en timme om dagen, men när jag inte gör det så tänker jag på att brodera. Jag har utvecklat självsprickor i mitt högra pekfinger av att brodera och tro mig, jag har testat fingerborg, men det gjorde bara att jag förlorade känslan för det fantastiska med att yllebrodera.

Egentligen har jag kanske tappat lusten till det mesta just nu. Eller jag vill väldigt gärna hitta en Ditto. Jag behöver förmodligen socialiseras lite mer. Det är när det känns ensamt som olusten till allt dyker upp.

Idag ska vi intervjua vikariekandidater till min tjänst, det vill jag inte heller. Jag vill mest bara skita i allt. Är det bara för semestern hägrar som det känns såhär i kroppen?

Nu skiter jag i det här också. Och jag skiter fullständigt i fotbolls-VM. Bläk!