fredag 17 augusti 2018

Ånghäst

Jag är så trött på att ha den här ångestfyllda kroppen. Ifrågasätter allting jag gör, tror att ingen tycker om mig.

Igår grät jag för att jag inte ska få gå till jobbet på måndag. På jobbet känner jag mig ändå som en vanlig människa som faktiskt kan göra saker. Hemma ensam i soffan känns allting vidrigt och ensamt. Jag hoppas att det här med att bo på internat kommer att göra mig gott.

tisdag 14 augusti 2018

Hej internet!

På lördag ska jag flytta ifrån min kille. Har ångest inför detta men känner att jag inte har något alternativ. De första dagarna efter semestern har känts ok, men jag vill inte vara kvar i den här staden. Jag är arg på cyklisterna som cyklar för fort, på människorna som bara tänker på sig själva, på att sitta inne framför en skärm så att det svider i ögonen på kvällarna, att det finns en mentalitet där man ska tycka att det är jobbigt att vara tillbaka på jobbet efter semestern, att man ska låtsas att man är så jävla nöjd med allt och.. jag längtar efter min mamma. Jag väljer mellan att göra något jag tycker om och något som många dagar känns helt meningslöst, mellan mamma och min kille. Jag hoppas att min kille kommer att finnas kvar trots att jag nu väljer mamma före honom. Det känns som ett litet experiment. Kanske inte så litet. Vi får testa hur det känns att bo uppe i skogen, jag kanske tycker att det är förfärligt där också. Just nu känns allting skört.