måndag 31 december 2018

Hejdå 2018!

Jag hade ju inga höga förväntningar på 2018. Det har varit en svinjobbigt år. Det har varit roligt också såklart och en massa nytt, men det här med att bryta upp och försöka komma på något bra att göra är jävligt svårt. De sista månaderna har jag känt mig mer förvirrad än någonsin. Fluffan och jag har kommit till en ny nivå i vår relation. Den nivån som jag önskar att vi hade kommit till för längesedan. Det är fantastiskt samtidigt som jag helt plötsligt blir så förvirrad av att den där Fluffan med skal helt plötsligt är borta. Jag har vant mig så mycket vid att anpassa mig efter hans skal att jag inte längre vet vem jag är i relation till honom. Jag kan vara jag helt och fullt och det är en sån jävla befrielse att jag nu när jag är hos honom i Stockholm inte vill åka härifrån.

Mitt starkaste minne från året som gått var när jag fick prata med mamma efter hennes operation i maj. De försökte ta bort hennes cancer i levern men upptäckte istället att den hade spridit sig. Jag hade innan operationen förberett mig på att jag kanske aldrig skulle få höra hennes röst igen, när jag så äntligen fick prata med henne efter att ha ringt runt till olika ställen på Akademiska för att få prata med henne så var det mitt ynkliga "Hej Mami!" som kom ut ur min mun med sån stor kärlek och lättnad att min kropp skakade.

Mamman har fått mer cancer och fortsätter med sina behandlingar, men hon har mått väldigt bra under hösten och det har varit skönt att se.

Jag syr och är förvirrad men jag antar att det kommer att lösa sig. Längtar tillbaka till jobbet där jag vet min plats. Har träffat fantastiskt fina människor på skolan som jag hoppas att jag får ha med mig genom livet.

2019 får bli ett år där en dag får tas i taget. Jag fick en ullyogamatta av Fluffan i julklapp, jag tänker att jag kommer att spendera mycket tid på den under året.