Summering av 2020

Gör en sån här lista vettja, skittråkigt för alla inblandade utom för mig. 

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Täljde flera smörknivar som jag tyckte blev lite fina.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nej. Jag hade tänkt att jag skulle vara snäll mot mig själv under 2020, men det vette sjutton om jag lyckades med.

3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Nyårslöfte vet jag inte riktigt om det räknas som, men jag hoppas på förändring och förändring kommer inte automagiskt. Men något ska banne mig hända.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Hm, räknas kusiner som vänner? I såna fall ja. Nu kom jag på att det var en hel hög som fick barn under 2020 egentligen. Hade de planerat det?

5. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov. Efter mammans död så känns alla andra kommande dödsfall som att de kommer att vara mycket mer hanterbara. Men vad vet jag. Jag kanske lurar mig själv.

6. Vilka länder besökte du?
Har inte lämnat Sverige sedan sommaren 2018.

7. Är det något du saknar år 2020 som du vill ha år 2021?

Kramar, att ta tåget till Malmö eller Insjön en helg helt obekymrat.

8. Vilket datum från år 2020 kommer du alltid minnas, och varför?

1 augusti när jag var på möhippa, hade glömt bort hur härligt det är att hänga i tjejgäng och skrattade så mycket att kinderna krampade. Åh tjejer alltså! 

9. Vad var din största framgång 2020?
Att jag kom in på en fin handarbetsskola efter att jag hållit på med ett arbetsprov i flera månader. Jag tackade sen nej till mig plats, men jag kom in!

10. Vad är du mest nöjd med?
Att jag envisats med att gå promenader och yogat varje dag när jag suttit hemma och jobbat.

11. Största misstaget?
Att jag inte tackade ja till den där platsen på den där fina skolan, jag ångrar inte att jag tackade nej, men jag tror att jag hade mått mycket bättre om jag hade gått i skolan istället för att suttit hemma och jobbat. Jag är så sjukt dålig på ensamhet.

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Har varit friskare än vänligt eftersom jag inte behövt träffa några snoriga kollegor. Men mentalt har det inte varit roligt alltså så ja, självskadat mig har jag ju, men inget allvarligt.

13. Bästa köpet?
Höj och sänkbart skrivbord.

14. Vad spenderade du mest pengar på?

Mat.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Varenda litet stycke post jag har fått under året. Alla brev, kort, paket. Älskar post!

16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2020?
I touch myself - Scala & the kolacny brothers och E4N - Sara Parkman

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Herregud först en sorgeprocess och sen inte få träffa folk man behöver för att må bra. Fy farao.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Varit mer besvärlig så att någon förstått tidigare att det inte var så himla bra.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Snusat.

20. Hur tillbringade du julen?

Med Andreas och hans föräldrar hemma i lägenheten.

21. Blev du kär i år?
Ja, i killen i kiosken. En dag, sen gick det över.

22. Hur många one night stands?
Inga ett enda. Så himla tråkigt.

 
23. Hur många har du nobbat?
Alltså ingen har ju frågat rakt ut, men en av de här kioskillarna skulle nog inte banga, så en eller noll. Det beror på hur man räknar.

24. Favoritprogram på TV?
Jag räknar numera streamintjänsterna som TV pga vem tusan ser på TV? Svar: Sex Education samt Jane the Virgin

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hm, kanske. Hat är ett starkt ord, men det finns en kandidat. Nämner inte några namn.

26. Bästa boken du läste i år?
Fangirl gillade jag. Gillade även Vattnet drar-trilogin och den här trilogin om de här robotarna som är skitstora och landar på jorden.

27. Största musikaliska upptäckten?
Min brevkompis Malin har tipsat om bra folk som jag gillat men jag har också gillat Tools trummor.

28. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Spa

29. Något du önskade dig men inte fick?

Sex

30. Hur skulle du beskriva din stil 2020?
Friluftsig och bekväm.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?

Han som spelar Rafael i Jane the Virgin. Helt klart.

32. Vem saknade du? 
Mamma

33. De bästa nya människorna du träffade?

Brevvännerna. Jag har ju inte träffat dem fysiskt under året såklart, men det är så härligt att lära känna människor brevledes. Älskart. Träffade också några stjärnor i möhippegänget som jag inte träffat förut.

Tack för mig, leverpastej!

Parentes

Jag känner mig nästan som mig själv när jag scrollar mitt bloggflöde och ba halloj, där är du ju, var har du varit!? Ah! Lättnaden. Jag fyller 39 på fredag, men det kan lika gärna vara 29. 29 förresten, herregud så ungt! Så tråkigt att bara få leva 30 år till. Nu blev jag lite deprimerad igen. Carpe diem!!!!!!!!

Sammanfattning av de senaste tio åren

 Det är jag. Jag är här nu. 

Detta har hänt: 2011 fick jag ett riktigt jobb på kontor. Alltså ja, jag hade ett riktigt jobb på kontor innan, då när jag träffade Fluffan och sen när jag matchade kundreskontran. Kundreskontra-jobbet var ett bra jobbe det. Jobbet där jag träffade Fluffan var också ett bra jobb, men jävlar vad lite vi jobbade kan jag tänka nu när jag har ett jobb där jag i princip skulle kunna jobba dygnet runt i ett år och aldrig bli klar. Eller kanske skulle jag bli klar om jag jobbade dygnet runt i ett år, det hade varit tillfredställande. Till en början var det ganska soft på det riktiga kontorsjobbet, men sen blev det bara mer och mer och sen så var det rollerderby på fritiden och jag minns inte allt. Jag tror att jag kanske mådde bra, jag levde. Ibland jobbade jag till sent på kvällen, ibland även på helgerna. Ett tag brottades jag regelbundet. 2016 mådde jag inte så bra längre för jag skulle inte få behålla mitt jobb. Jag fick börja på stress-skola en förmiddag varannan vecka under hösten. Jag lärde mig en massa om saker som kanske gjorde så att jag egentligen inte mådde så bra och om saker som jag kanske borde fokusera mer på för att må bättre. Jag blev lugnare, jag fick ett nytt jobb. Mamma fick veta att hon hade cancer. Jag tyckte att det nya jobbet var okej, men inte lika roligt som det gamla. Någon sorts uppföljning från stress-skolan skulle plötsligt göras, tack för det. Jag hamnade hos en superbra terapeut och tillsammans med henne kom jag fram till att jag borde flytta från stan. Jag började på skola istället, kom närmre mamma. Jobbet skaffade Google för mail och dokumenthantering och jag kunde inte längre använda min jobbdator till någonting privat och det var här det verkligen verkligen skar sig mellan mig och internet. Våren 2019 på skolan var senaste gången jag använde den här datorn, min egen privata dator. Jag bestämde mig för att återgå till arbetet, mamma gick bort i september 2019. Sen kom Covid-19. Allt blev grått.

Nu är det 2021. Jag ska läsa en distanskurs under våren på 25% och insåg att jag behöver en dator. Jag påpekade det för Fluffan som genast modifierade denna skräplaptop till att faktiskt fungera. Tackar Linux för det.

Jag har 1542 olästa mail i min mail, det mesta är förmodligen skräp. Jag skriver mestadels riktiga brev nu för tiden. Det har gett mig många långa samtal under det senaste året. Det har varit något av det bästa under året, breven. Jag har också helt oansvarigt gått på bröllop och dessförinnan såklart en tillhörande möhippa. Jag har upptäckt att jag kan njuta av att tälja. Jag har också kommit in på en skola, som jag ändå sen tackade nej till, men jag borde verkligen var mer stolt över att jag kom in.

Men mest av allt har jag känt mig väldigt väldigt ensam och det är något jag hoppas att jag lyckas råda bot på under 2021. Jag har en plan vi får se om modet låter mig få förverkliga den.

Men jag har allså en fungerande dator nu, en som kanske kan fungera för chatroulette, vet inte om det finns kvar, eller något annat sätt att socialisera via webben på. Alltså ja, jag vet, det mesta finns ju i telefonen, men jag gillar tangentbord va, stora skärmar va. 

Nu ska jag äta chips. Hej så länge!

Sådan mor och far inte sådan dotter

Jag tänker ofta på hur jag kunde bli den jag är, det är för mig ett mysterium. Kanske är det för att jag minns så lite om hur det var att växa upp. Jag minns hur saker slogs sönder, jag minns att jag gömde mig under sängen. Jag minns bekymmersfria somrar vid dammen. Jag minns att jag stoppade in fötterna mellan mammas lår på nätterna, jag minns att jag i mörkret trevande efter min lillasysters ögon för att säkerställa att de var kvar. 

Note to self

Jag måste sluta bry mig om vad alla andra vill eller förväntar sig av mig. Livet är för kort för att bry sig om alla andra. Med det sagt är inte tanken att vara en rövhatt, det går nämligen att bry sig om sig själv utan att vara en rövhatt. Rövhatteri är inte heller min grej, sånt får andra hålla på med.

Kom inte närmre

Kände precis doften av en ruttnande själ. Det luktade stress och ångest.

Papphammarmamman

Min mamma var världens sämsta lögnare. Ibland hittade hon på ljug när vi satt vi köksbordet och då blinkade hon alltid med ena ögat. Min syster och jag fnissade åt henne, hon charmade oss och fick oss att må bra. Gullemamman.
Hon hade svårt att hålla hemligt vad det fanns i paketen på jul, men vi kunde skratta åt att hon var så hopplös. Förmodligen var hon bara så nervös över att få se våra reaktioner om vi skulle bli nöjda eller ej. Hon ursäktade sig alltid för presenter vi fick eller maten hon lagat. Sen kunde hon helt plötsligt på julafton smita ner i källaren och komma upp utklädd till jultomte och helt inne i sin nya roll. Jag älskar henne. Låt mig få bli lika modig.

Magi

Jag är inte modig, jag önskar bara att livet vore fyllt av lite mer magi.

Mamma uttryckte någon gång att jag utstrålar livsglädje, att jag fick henne att må bättre. Om jag kan lyckas hålla mig flytande så att jag kan fortsätta med det, få andra att må bättre, då tänker jag fortsätta hoppas på magi.

Styrka, ge mig bara lite extra styrka.

Flyttångest

Jag håller på att flytta från mitt rum på skolan och hem till mina föräldrar. Har tydligen packat ner allt rimligt att skriva på och panikade en kort stund innan jag kom på att jag har en blogg. En väldigt bortglömd sådan. Men tänk så bra att den ändå finns kvar.

Jag vet inte riktigt vad jag vågar skriva här, ingenting känns liksom klart i mitt liv. När jag skriver klart menar jag ogrumligt. Allt är liksom grumligt i kanterna. Jag har den här veckan fått höra att jag är bra på det jag gör på skolan, att jag är en bra person, att jag kan gå hur långt som helst, att människor är glada över att få ha mig i sitt liv, men själv vet jag ingenting just nu och tror att alla ljuger.

Hejdå 2018!

Jag hade ju inga höga förväntningar på 2018. Det har varit en svinjobbigt år. Det har varit roligt också såklart och en massa nytt, men det här med att bryta upp och försöka komma på något bra att göra är jävligt svårt. De sista månaderna har jag känt mig mer förvirrad än någonsin. Fluffan och jag har kommit till en ny nivå i vår relation. Den nivån som jag önskar att vi hade kommit till för längesedan. Det är fantastiskt samtidigt som jag helt plötsligt blir så förvirrad av att den där Fluffan med skal helt plötsligt är borta. Jag har vant mig så mycket vid att anpassa mig efter hans skal att jag inte längre vet vem jag är i relation till honom. Jag kan vara jag helt och fullt och det är en sån jävla befrielse att jag nu när jag är hos honom i Stockholm inte vill åka härifrån.

Mitt starkaste minne från året som gått var när jag fick prata med mamma efter hennes operation i maj. De försökte ta bort hennes cancer i levern men upptäckte istället att den hade spridit sig. Jag hade innan operationen förberett mig på att jag kanske aldrig skulle få höra hennes röst igen, när jag så äntligen fick prata med henne efter att ha ringt runt till olika ställen på Akademiska för att få prata med henne så var det mitt ynkliga "Hej Mami!" som kom ut ur min mun med sån stor kärlek och lättnad att min kropp skakade.

Mamman har fått mer cancer och fortsätter med sina behandlingar, men hon har mått väldigt bra under hösten och det har varit skönt att se.

Jag syr och är förvirrad men jag antar att det kommer att lösa sig. Längtar tillbaka till jobbet där jag vet min plats. Har träffat fantastiskt fina människor på skolan som jag hoppas att jag får ha med mig genom livet.

2019 får bli ett år där en dag får tas i taget. Jag fick en ullyogamatta av Fluffan i julklapp, jag tänker att jag kommer att spendera mycket tid på den under året.